~Bara jag~

Det släppte lite~

Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.

Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.

Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.

Bjuder på denna 😂

När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!

Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️

Nu ska här läsas och sedan sova 🛌

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~

Kortslutning ( i mitt huvud)~

Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.

Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.

Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.

Hur tänkte han här liksom…

Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.

Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!

14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀

14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!

15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?

Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.

På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.

På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵

Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.

Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..

Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.

Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.

Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.

~Bara jag~, ~Familjen~

Söndag den 2 maj~

Redan majmånad.. Det går bara för fort just nu.. Mamma fyller 63 om några dagar. Känns väldigt skönt dock att mina aprilbarn fyllt färdigt för i år.

Jag vill ha en fest när jag fyller ”DENFÖRBJUDNAÅLDERN” och har planerat att ha ett gemensamt party med min numera MYNDIGA dotter. Har under ett år suttit och tänkt och fnulat på hur jag skulle vilja ha vår fest. Men så kom det här äckliga Corona och satte käppar i hjulet för allt. Men jag hoppas ändå på att vi kommer kunna ha fest. UTOMHUS givetvis och under en varm sommarmånad. Nu kommer vi behöva begränsa antalet inbjudna, så vi kommer nog få välja bort barn som inte är helt självgående. Med andra ord så ingen under 15 år. Vilket känns så tråkigt egentligen, fast samtidigt är en FÖRBJUDNAÅLDERN-fest inget för barn och ungdomar som egentligen. Det ska vara 💯 fest, party, skratt, alkohol & musik, och då är ju åldersgruppen lite äldre.

Jag har haft en plan, att festen ska ha olika teman, vilket betyder att alla som får en inbjudan ska följa ett visst tema att klä ut sig efter. Inbjudningskorten visar vilket tema som gäller. Nu kanske det inte kan bli så, men tänk vad roligt det skulle vara om det gick att genomföra??? Jag har flera karaktärer jag skulle vilja vara, bla :

  • Groot
  • Harley Quinn
  • Gamora

Men nu tror jag inte det kommer bli möjligt, men kul hade det varit. Å andra sidan, har man för en gångs skull tur med vädret så skulle det vara svårt att vara helt grön och få sminket att sitta kvar.. Skulle se ut som en urvriden disktrasa efter någon timme bara..

Jaja, det är iaf kul att drömma och tänka, även om det inte blir av. Jag måste ju hitta något att se fram emot, och då får man tillåta sig att drömma lite..

Just nu sitter jag i soffan och kollar på repriser av ”Sommarlov” med E & S. M är hos M och leker. N är otroligt nog (kors i taket) på väg hem. Har inte sett honom sen i fredags vid 15:45. Pratat med honom, Ja, men inte träffat honom. Får hoppas att jag får ha hans sällskap i några timmar idag. Imorgon ska jag skjutsa till skolan, på tisdag skjutsa till skolan och sedan hämta honom för möte i TP.. Och där slutar min fysiska vecka. Så jag har träffat honom sammanlagt 6-7 timmar på 7 dagar. Känns otroligt tungt och ledsamt i hjärtat.

Det är bara kämpa på. Ligga på och aldrig låta styrkan och kämpaglöden helt dö ut. Då är det kört.. Även om jag gärna vill ge upp, så får jag inte tillåta mig att göra det, för ger jag upp är det nästintill OMÖJLIGT att hitta styrkan att bygga upp en ny kämpaglöd.. Så bara hålla ut och hoppas att om några år är den här tiden ett grått minne som vi överlevt..

~Bara jag~

Att skriva av sig~

Är så himla mycket värt.. Att få rensa varenda tanke och då ut den med ord, bara lämna över varje känsla och tanke någon annanstans än att bära omkring på din i hjärnan, det är bästa terapin i världen. För mig.

Jag älskar att ha min blogg. När jag var barn, från ca 9 års ålder fram till åldern 22-23 så har jag skrivit dagbok. Det har varit en livlina i mitt liv att kunna skriva i min dagbok, kunna ha någonstans där jag gett utlopp för varje tanke, varje grej som hänt. Nu tappade jag att skriva i just dagbok efter att första barnet föddes och när barn två kom kunde jag helt lägga bort dagboksskrivandet.. Men så upptäckte jag bloggen.. Jag hittade ett nytt sätt att ventilera. Och jag kommer nog aldrig att sluta blogga, om jag inte blir multisjuk och inte kan använda händerna såklart, då ”kanske” jag slutar.

Utan bloggen hade jag nog tappat talförmågan idag. Då hade jag gått med allt inombords och det vet ju alla, att det inte är hälsosamt. Nu har jag en kuratorskontakt oxå, men vissa saker pratar jag bara inte om, inte med utomstående. Vissa saker är ”mina” att bära på, då kan jag skriva i min blogg och välja att låsa inlägget, så finns det där, för mig, om jag behöver bearbeta eller gå tillbaka för att komma ihåg en ”viss detalj” eller annat.

Den här veckan, hittills, har varit väldigt rörig. Mycket upp och ner. Vi bara ”krockar” han och jag. Känns som att bråk, spydigheter, attityd börjar ta över våran relation helt. Livrädd för att helt tappa honom, men jag känner mig så otroligt rådvill och vilsen i hur jag ska nå fram.. Det är svårt. Rädd att vår relation ska bli infekterad av allt som händer just nu, och att det kanske kan förstöra även på lång sikt. Just nu har jag en ängel på ena axeln och på andra en djävul, och dessa två drar inte jämt någonstans. De är så jävla osams och då kanske ni kan tänka er vilka känslosvallningar jag har och hur alla beslut genomsyras av både godhet & ondska, rätt & fel, kärlek eller hat.. Jag är lite som Yin & Yang.. Hela jag är full av olikheter och motsatser.. Och den eviga frågan – Vad fan är RÄTT??

Nu är redan helgen på sluttampen.. Söndag när jag öppnar ögonen i morgon.

Ha det fint nu, ta hand om varandra.. Låt aldrig hat styra dig, försök alltid förlåta, se det Goda i människor, och funkar inte det, visa godhet & kärlek ändå, Det är då först Du är den större människan! ♥️

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Lösenordsskyddad: Så förvirrande~

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

~Bara jag~

Mentala tröttheten~

Vilken ångest jag suttit med. Hela kroppen på spänn, ska jag lita på dig, eller inte. Ska jag våga chansa..? Alla andra ger mig gliringar om att jag gör fel, jag får pikar konstant från alla håll.. Men jag måste på något sätt kunna nå fram till mitt barn och ska jag då inte göra det på mitt sätt? Att få tillit kräver oxå tillit, och med facit i hand så har inget annat sätt fungerat hitills. Då kanske man borde prova på andra sätt.

Jag är så jävla glad att jag fick rätt denna gång.. Eller ”inte fick rätt” men gjorde rätt. Jag chansade och jag fick ärlighet tillbaka. Första gången och det känns så himla skönt.

Sista timmarna här har varit ett mentalt maraton.. Hjärnan har pulserat på högvarv, psyket har försökt att bryta ner mig och börja tvivla. Bilnycklarna har legat nära hela tiden och jag har varit beredd att springa till bilen och ut och vansinnes åka och leta. Men just denna gång, behövdes det inte. Hade jag vetat det här för några timmar sedan, då hade jag mått så mycket bättre just nu, nu har alla ”om” malt sönder mitt huvud.

Nu är det säkert att sova. Nu ska jag sova. En natt med sömn. Hoppa känna mig utvilad imorgon när nya utmaningar tar vid. Och ska jag orka måste jag få sova.

#plötsligthänderdet

adhd, ~Familjen~, ~Varför~

Trodde aldrig jag skulle säga orden..~

D A G E N S U N G D O M A R !!!!

Men jo, där kom den meningen!! Vad är det för fel på barn och ungdomar idag? Jag minns inte att när jag var 10-13 år att jag hotade andra, gick ihop i gäng för att slåss, moppsade & argumentera mot vuxna, skrattade vuxna i ansiktet, vägrade överdragsbyxor redan i årskurs 1 för att vara cool.. Alltså, seriöst!?!

Det kan inte bara vara jag som förälder som blir chockad över hur barnen redan i förskoleklass börjar ”tänka” på märkeskläder, ha egna smartphones, tänka vad som är coolt osv..!? Eller?

Min 7 åring och bara 2 kompisar till i hans klass vägrar ha överdragsbyxor på sig när de går ut. Idag, i denna pandemin, är skolor/fsk, ute större delen av dagarna. Och då krävs det bra överdragsbyxor. Men Nej, dessa 3 pojkar måste vara coola.. Cool för vem, tänker jag? Gissningsvis inför varandra då resterande barn använder sina ö-dragisar.. SUCK!!

Min 13 åring skolkade hela dagen igår. Jag trodde han var i skolan. Fick ett mail på eftermiddagen om att han inte synts till på hela dagen. Fick tillslut tag i honom via en kompis lur, och då var klockan runt 19.. Idag fick han inte gå till skolan!! Jäklar vilket skrikande och bråkande det blev! Han ville inget hellre än att träffa vänner, gå i skolan och spela fotboll.. Varför gjorde du inte det igår då?? ”Men jag ville chilla…” Öööhhh, nä älskade son, du chillar inte under skoltid på en buss eller på Donken.. Så han blev helt förstörd över att han idag måste vara hemma, och inte får gå ut. Vilket straff va? Du får INTE gå till skolan.. Vilket geni jag är 😈 När jag gick i skolan var det typ lyx att vara hemma från skolan.. Men som sagt, jag kaxade inte som ungdomar idag, skolkade gjorde jag, men inte förrens årskurs 9. Han går i 7an! Han har inte en enda dag sen han började i August, med full närvaro! Sammanlagt har han kanske gått på lektion 2-5 lektioner i veckan sen skolstart. Och nu har han ett special anpassat schema med som mest 4 lektioner på en dag, han får ett visst antal uppgifter per lektion, sen är han fri att ta rast. Men detta sköts inte på något plan!

Jag är så himla mega less på alla mejl, alla möten, allt roddande, all oro, ångesten och allt som kommer med att ha tonåringar med enorma trotssyndrom och attityd som är helt bara för mycket! Jag är så himla trött! Oros-klumpen för vad sjutton han gör när han går hemifrån till skolan men aldrig dyker upp där, vad gör han, vilka träffar han, vad drar så mycket utanför skolan? Varför??

Snälla Tomten! Skicka en Ren som kan få min son att sköta skolan, att gå på lektion, att sluta kaxa mot ALLA vuxna och andra ungdomar, att ta sig i kragen och lägga all Adhd-energi på skolan!! Vilken Ren som helst duger! Rudolf med den röda mulen är fantastisk han med, han är välkommen!

~Bara jag~

Att vara en Förebild~

..är nog något alla föräldrar vill vara för sina barn! Man vill att ens barn ska vara stolt över en. Att ens barn ska vilja och kunna prata med en om allt. Det måste ändå alla föräldrar ha som mål..

Jag har det iaf. Men jag är oxå väldigt tydlig med att Jag inte är mina barns kompis! För kompisar har de i skolan eller kanske i deras fotbollsklubb, dansskola, ridklubb osv. Däremot ställer jag till 100% upp på att vara

Psykolog, Läkare, Snuttefilt, 
Kock, Kramkudde, Klotterplank,
Soppåse,
Aggressionsutbrottsmottagare,
Slagpåse, Hemlighetshållare,
Personlig Stöttare,
Hejarklack
& såklart bara
MAMMA!

Det gör jag hela tiden och med nöje! Jag gör saker i hopp om att mina barn kanske tar efter. Ibland har jag gjort fel, såklart, och då får jag stå mitt kast och försöka bättra mig.

Ni som läser min blogg, har säkert förstått att det är rörigt och tumult bland ungdomar i Hägersten. Där ingår min tonårsson. Mycket hade hänt, som jag inte visste. Tillslut sker något så allvarligt att en mamma kontaktar mig med en önskan om att vi tillsammans kan få ett slut på det här. Vi hade ett långt samtal. Hon fick äntligen lätta sitt hjärta och få ur sig sin ilska och frustration kring vad som sker bland ungdomarna där våra två söner är mittpunkten. Jag fick då veta allt! Och jag blev helt kall inombords.

Jag hade sedan ett bra samtal med min son. Och även med hans kompisars mammor. Där vi alla fick möjlighet att komma fram till gemensamma mål och hur vi ska hålla kontakten så inte killarna kan ljuga, luras osv.

N fick lätta sitt hjärta. Han fick äntligen berätta allt som säkert legat och skavt i honom och gett honom både magont och oro. Jag såg på honom att det var skönt att jag visste allt. Och att jag ville höra vad han hade att säga och att jag fick möjlighet att förklara på hans nivå vad som kan hända om det här fortsätter. Han kändes ärlig och lättad. Han står för hans del i det hela. Han är helt med på att han och den andra killen ska sluta och de ska få träffas med mig och mamman och ta i hand. För det är så man gör idag. Man tar i hand, tittar på varandra och lovar att ”nu lägger vi ner”. Det blir som en ”oskriven lag” de måste följa.

Idag hade jag och mamman en återkoppling. Hon är så glad över att jag lyssnade och tog det hon sa på allvar. Hennes erfarenhet var att mammor tidigare trott att hon hotat deras barn och endast kom med lögner. De ville inte alls ta tag i situationen. Nu behöver inte just vårt problem bara vara klart och allt är guld och gröna skogar, men nu vet både hon och jag att vi kan höra av oss till varandra vid minsta misstanke om något ”skevt” och reda ut det på en gång.

Tänker då igen på det här med Förebilder.. Jag är inte uppväxt med mina biologiska föräldrar. Jag och min bror bodde i en fosterfamilj i ca 9 år tillsammans innan han fick flytta till en annan familj. Det är en lång historia, inget jag tänker gå in djupare på nu. I den fosterfamiljen fanns ingen förebild. Jag och min bror kände ju bara varandra. Dom var främlingar. Oavsett varför & vad vi varit med om, så har jag alltid sett upp till min mamma. Jag har alltid haft en väldigt stark ”mamma-känsla” även om jag inte fick bo med henne. Min morbror, han var min Förebild. Glad, ärlig, rolig och rak. Han lindade inte in saker utan sa som det var.

När jag möter barnens kompisars föräldrar, oavsett om det handlar om att lösa en dispyt eller om det bara råkar vara i kön på ICA, så brukar jag iaktta. Jag kollar hur de pratar och rör sig osv. Varför vet jag inte. Kanske tycker jag det är kul att se om jag ser några drag av föräldern i barnet.

Häromkvällen kom min sons fd flickvän med sin mamma och bonuspappa och ville prata med mig och min son. Kl 22.40 på kvällen. Ingen förvarning. Inget samtal innan om det funkar för mig. Jag hade precis satt mig i soffan efter att ha kommit hem efter ett ganska tungt kvällspass. Och ringer mamman och säger att de står utanför min dörr.

Det första mamman gör är att höja rösten när hon spänner ögonen i min som och anklagar honom för diverse saker han ska ha gjort mot hennes dotter. Hon hyssjar dessutom åt sin dotter när hon vill öppna munnen och prata. Hon skriker konstant. Arg så hon skakar.

Jag står där och tittar och lyssnar. Frågar en fråga där det behövs.

Det hela slutar med att det var den mamman som fick gå härifrån och då fått veta att hennes egen dotter förvrängt sanningen och ljugit. Hade hon sansat sig lite och inte lagt orden i munnen på dottern hade hon kanske inte behövt åka hit sent på kvällen och gå härifrån som en Förlorare som helt tappat fotfästet och agerat helt ostabilt och hysteriskt. Det har sen visat sig att min som gjorde slut bara en vecka tidigare och den här tjejen är ordentligt manisk för sina 12 år och jagar honom. Hon han ringt honom 24/7 och grinat och bett honom bli ihop med honom igen. Jag har hört samtalen. Han säger Nej. ett tag trodde jag att han överdrev kring hur ”på” den här tjejen är. Innan de kom till mig hade de varit och plingat på hos en av min sons kompisar. Han var hemma med sin lillebror och deras mamma jobbar natt. Där hade de inte ringt eller messat heller. De hade fått tjejen att plinga på, han öppnar och de tre stormar in i lägenheten. Alltså två vuxna människor pressar sig in hos en 13 åring som är hemma med sin lillebror. De gormar & skriker. De hotar killen med att han ska passa sig. Bonuspappan hotar med att döda hans pappa om han någonsin gör hans bonusdotter rädd igen.

Nu har jag träffat Mamman. Nu ser jag vad hon brås på. Och där är ju hennes Förebild. Efter bara 20 minuter med henne har jag nästan helt dömt ut henne. och där har vi Bonuspappan. Som kliver in och hotar barn för att dottern ljugit ihop något som inte är sant. För det första är de inte speciellt ”källkritiska”. De har alltså inga bevis för vad de anklagar killarna för. De har antagligen inte lyssnat helt på vad hon sa, eller så har hon ljugit ihop en så jävla bra grej att de sväljer det hon säger med hull och hår. Men vilka Förebilder..!?! Som hotar och skrämmer barn. Framför dottern. Hon ser hur de hanterar en situation med hot, skrik, utpressning. Hur ska hon någonsin själv kunna lära sig att lösa eller ta en konflikt? Hon ser vad vuxna gör och tar efter. Det är fan skrämmande! Det är så i många familjer i dagens samhälle 2020! Många tar inte reda på fakta. Många agerar snabbt och högt, utan bevis.

Jag har gett mig fan på att i situationer där mina barn är med och det uppstår en dispyt, vara källkritisk och lyssna på alla parter och sen prata med det barnet det gäller. Inte skulle jag kasta mig in i bilen och åka och hota ett annat barn..? Vad ger jag då för signaler? Att våld och hot är okej? Bara man är vuxen?

Vuxna måste börja tänka till oxå. Jag går genom eld och vatten för mina barn, oavsett och närsomhelst, men jag måste hålla huvudet kallt och tänka till. Jag kan inte bara släppa på alla spärrar och bete mig som en galning. Även om jag ibland velat det, så måste jag lägga band på mig..

Så tänk på det! Kanske finns det någon som ser upp till dig? Vad vill du att den personen ska se i dig och kanske kopiera hos dig?

Det var dagens långa rensning av alla tankat och känslor som löper amok i mig. Nu kan jag fylla på med nytt.

Tack för mig!

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta mot det ”friskare”~

Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.

Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?

Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.

Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.

Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.

Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~

”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”

Fortsätt läsa ”Sakta mot det ”friskare”~”
~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Mitt vardag är upp å ner~

Det här med tonåringar. Det är inte lätt någonstans. Hon är ändå 14 (snart 15) & jag tycker vi varit ganska skonade från det hör med tonårsrevolter, problem, lögner, sex, alkohol, rökning osv.

Men det kan jag nog svälja nu. Nu får vi känna på hur det är att vara förälder till tonåring, och vet Du..?!? Vi har 4 till kommande tonåringar att ta itu med 😳

Det här är alltså bara början.

Jag försöker göra mitt yttersta och kör med öppna kort med henne. Och jag tror hon verkligen försöker vara så ärlig tillbaka hon förmår. Men ibland går det nog inte. På sätt å vis förstår jag, det gör jag faktiskt, men det betyder ju inte att mitt hjärta blöder och tårarna rinner.

Det är väldigt mycket ”bus” bland tonårstjejer här i Hägersten. Och med ordet ”bus” har jag då förmildrat sanningen.

Jag har gått varje torsdag i ca 5 vevors tid på möten med 4 andra föräldrar, där vi träffas med våra tonåringar och pratar! Pratar & pratar! Sätter ihop regler, ställer krav, försöker få fram lite sanning om vissa saker osv. Det har varit väldigt givande. Och vi kommer fortsätta med dessa träffar. Nu ska vi inom kort ha ett för bara oss föräldrar. Alltså första mötet utan barn, då vi har massor att prata om som kanske inte de behöver höra.

Det finns så mycket jag vill skriva men som jag inte kan skriva ner. Det kanske kommer senare, men just nu är det så fruktansvärt mycket som hänt på så väldigt kort tid att jag själv inte hinner med riktigt. Vissa saker är riktigt hemska. Alla är inte mitt barn med i, men kanske åskådare & det är heller inte okej.

Idag drogtestade vi vår dotter!

Och jag tackar gudarna, fåglarna, asfalten, ja ALLT för testet var NEGATIVT!!! Det kändes så jävla skönt att iaf se att hon inte har droger i kroppen. Anledningen till att vi drogtesta, behåller jag för mig själv. Vi kommer att överasska med drogtest lite då och då, för att hålla koll. Just nu har hon utegångsförbud pga rökning (cigaretter) & hur länge, det vet jag inte.

Ikväll kom mamma över o åt köttgryta med oss. Den blev riktigt bra. Hade fläskkarré, rödvin, vitlök, buljong, färska champinjoner, små gurkor som stektes med lite tomatpuré och mjöl. Sen fick det koka länge. Hade i morot på slutet. Riktigt gott blev det!

R är på julbord med sitt jobb ute på Fjäderholmarna. Jag & Sara har kollat på julfilmer, ätit chips med smak av julost, rekommenderas verkligen, pratat och bara tagit det lungt. Noel käkade hos en kompis och kom hem från henne vid typ 18.30 och han gick o la sig i rummet direkt. Så knappt sett honom nu ikväll. Imorgon ska vi ha i lite blå färg i hans tokblonda hår så lägger upp bild på det sen. Ebba & Max & Sigge sov allihopa innan klockan var 20.00. Så jäkla soft fredagskväll! Jag drack ett glas vin till maten, sen hade jag matkoma och bytte ut vinet mot en kopp te och sen vatten.

Nu är klockan way past my bedtime & jag ska ta o sova. Men känner mig inte trött riktigt. Missade att ta propavanen när jag tog melatoninet, så har inte fått den där trötthets effekten som jag behöver. Men får testa att somna ändå!

Godnatt!