~Bara jag~

Nu är det kanske igång på riktigt~

Har länge velat ha Ptsd behandling. Stod i kö för behandling i 8 månader. När jag väl fick tid krockade det med en operation i höger handled som självklart inte blev utan komplikationer, utan det läkte inte, det gjorde ONT, samt att de kom åt en muskel som under op kändes som en explosion av smärta mitt i handflatan.

Detta var i maj-juni 2022. Ärret är fortfarande ”fult”. Handen gör ONT! Jämt. Känselbortfall i fingrar och hand, kan er lyfta ens ett mjölkpaket, tappar grejer. Och nu, självklart, är en ny knöl på väg! OVANFÖR DET FULA ÄRRET!!

Iaf, jag sökte en ny remiss för Ptsd-bedömning. Nu har jag träffat psykologen 2 gånger. Nu hålls en intervju som bedömningsmaterial. Vi hann inte klart idag, nytt möte om 2 veckor. Att det skulle vara tungt, det visste jag. Men såhär, så påverkad jag var efteråt idag, det var… oj… så hemskt. Ringde Ryggraden direkt medans jag kämpade med att få andningen lugn och lät tårarna rinna. Det är många svåra och hemska frågor som ger upphov till fruktansvärda minnen. Jag blir så ledsen och arg, besviken på de ”vuxna” som inte fanns för mig, jag blir förbannad då det känns som att jag blivit snuvad på mitt liv. Jag vill väl oxå vara glad! Jag vill vara stark. Jag vill skratta högt och leva i ett glädjefyllt och högt tempo! Jag vill orka göra saker med mina barn. Jag vill vara en sån person som sprider glädje och kärlek. Jag är en sådan liten och sårad och skadad Johanna på insidan som känner hat o förakt för all vuxna som struntade i mig i hela halva början av mitt liv. Varför var inte jag värd att få en grym barndom med trygga vuxna? Jag är så fylld av så många känslor o känner mig så mentalt slut och avtrubbad. Och arg. Jätte arg!

Men jag är ändå glad att jag äntligen kommit till psykologen och börjat min väg mot behandling!

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Nä du ligger ner o kvider, finns det alltid någon~

~dom vill sparka dig lite extra så att du inte glömmer bort hur dåligt du redan mår!!

Det är faktiskt sant! Idag blev jag så förnedrad av den som ska ha hand om min ”trauma/ptsd” behandling. Han sa fint, att han inte ville framstå som ”nedlåtande” men han sänkte all min sista självkänsla och ork så pass att jag just nu känner att livet , på riktigt, är meningslöst. Hade jag inte, poängterar INTE, haft barn, hade jag gett upp det här livet för länge sen. Varför i helvete ska jag leva om jag inte kan få den hjälp jag behöver när det behövs? Är jag mindre viktig och mindre prioriterad hjälp/behandling & vård just för att jag har fler barn än 2? För tydligen, om man har barn, som blir sjuka o du måste boka av ett besök, i mitt fall är det 4:ta barn, som ”kan” bli sjuka, och ställa till det med mina inbokade läkarbesök, då är JAG inte längre prioriterad behandling. Nä, då ska jag förklara mig, typ be om ursäkt, för varför jag inte kommit på de besök jag haft, o varför de avbokats.

Herre min jävla gud, att stå o trampa på någon som bönar o ber om hjälp, som NU har den uppbackning i form av barnvakt mm som krävs för att kunna gå en fullständigt traumabehandling, och får mig att känna mig ännu mera värdelös, fast jag förklarar exakt hur det varit, och hur det är nu, och att jag inser NU FÖRST att jag inte klarar av allting själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har alltid försökt att klara allting själv. Aldrig bett om hjälp. Alltid ansett att mina problem enbart är mina o att andra inte ska blandas in, med andra ord har jag ALDRIg bett om hjälp. Nu fattar jag att jag måste be om hjälp. Jag måste ha ett nätverk runt mig för att klara av mitt egna psyke.

Allt som hänt, alla onda minnen, allting som bara växer sig mörkare inombords just nu, är övermäktigt. Jag har ingen glädje kvar. Jag känner verkligen att livet är meningslöst. Alltså MITT liv. Jag lever enbart för mina barn. Jag vill inte lämna dom men jag tvekar enormt på mig själv som mamma o undrar ibland om det inte vore bättre om jag bara inte fanns. Jag orkar bara inte längre & idag bekräftades den känslan ännu mer, att jag, som mamma till många barn, inte är något psykiatrin vill satsa på, just för att jag kanske behöver boka av besök pga sjuka barn. Alltså får en kvinna, mamma, inte ha barn som blir sjuka, för då är du inte i behov av behandling? Eller?

#primaliljeholmen #traumabehandling #ptsd #utmattningssyndrom

~Bara jag~

Dags att besikta psyket~

Nästan så jag känner mig osäker på om jag blir godkänd..? Det är ju mitt egna psyke jag pratar om så hur sjutton kan jag vara osäker..?

Idag har jag varit såå effektiv. Sovit så dåligt inatt, ville ta mig en liten sovmorgon med tanke på att min barnvecka börjar idag. Så blev det såklart inte. Alla ringer mig när jag sover, behöver sova, försöker vila, är upptagen på läkarbesök eller jobbar! Det måste vara något magiskt när jag är upptagen, som att alla känner det på sig..

Iaf, efter att ha blivit väckt, utan att fått sova, så var det bara kliva upp. Mina grejer packade jag igår så det var klart. Drack kaffe och sedan ner med allt i bilen, åkte till Vip och tvättade bort all fågelskit från min fina bil. Den var täckt av bajs, såg ut som en ” såg ut som en röd/vit dalmatiner”.. Efter det åkte jag o tanka. Sen till Coop och handlade lite till middag i veckan. Nu sitter jag på Prima Vuxenpsykiatri och tror jag ska till min läkare. Eller kanske är det min rehabkoordinator jag ska träffa..? Fick ett meddelande i telefonen om att jag hade tid idag kl 15 så nu är jag iaf här. Imorgon ska jag till Handkirurgen i Lilje, äntligen ska knölen bort! På torsdag ska jag på ”bedömning inför Trauma-behandling”.. På fredag fyller sista aprilbarnet år. Veckan kommer att gå fort känner jag.

Vad gör ni? Jobbar? Sitter o njuter av våren? Städar? Berätta!!!

Vad ska ni göra på Valborg??

Ha en fin vecka!!

~Bara jag~

En helt vanlig dag~

Nästan

Studsar upp ur sängen, fylld av energi och bara ä liiiite panik över att jag igår parkerade på städgate-sidan och måste ut o flytta på bilen.. Men annars pigg och glad!

På med kläder, ut i kylan.. För att inse att det är ONSDAG och det inte är städgata!! Haha, bara gå in igen & starta parkeringen!

Men jag var pigg iaf! Sovit bra inatt. Inte jätte jätte ont i ryggen när jag vaknade. Så har tagit min vanliga medicin och druckit mitt kaffe, och mitt vanliga kaffe, fått i mig en shake. Fått svar från en tjej angående en säng jag fått, som mamma hjälper mig att hämta!

Haft mitt första samtal med kurator/rehabkoordinator angående återgång till arbete. Många blandade känslor, tro mig, samtidigt vill jag så innerligt ha tillbaka min vardag och ett någorlunda ”vanligt” liv. Jag fattar att jag har en lång och jobbig resa framför mig, men jag är villig att försöka och göra mitt yttersta. För jag mår inte bättre i det långa loppet av att vara hemma. Jag behöver sakta ta mig ut och jobba mig tillbaka.

Igår gick jag på en timmes promenad! Hela min kropp mådde så bra på kvällen. Kinderna var rosiga och knoppen trött..

Jag bröt ihop helt o hållet häromdagen. Jag bygger upp mycket inom mig och från ingenstans kan jag bara tappa min fasad & nu upptäckte jag att mina AirPods var borta. Jag älskar mina AirPods. Jag har de ofta till att lyssna på podd eller avslappningsmusik. Och nu är de poff puts väck BORTA ur min ”resväska” som jag flyttar med mellan hemmet och mitt andra hem. Jag vet att de låg där i i Tisdags när jag flyttade hem för mammaveckan.. Och så behövde jag dom i lördags och då finns de inte. Den saken fick tårarna att spruta och jag grät och kände mig helt trasig. För många är det kanske en ”petitess” men för mig kan en sådan sak få min värld att rasa. Jag kan inte ha vanliga hörlurar då sladden är i vägen och de är obehagliga. AirPods’en fick jag av min mamma gör bara 5-6 månader sedan och de har använts flitigt.. Nu är de borta 🥺

Nu väntar jag in att mamma ska komma med sängen, hon har tillgång till släp och hämtar den åt mig! Så jag ska rensa lite i rummet så jag kan fixa i ordning här när den anlänt. Men först ska jag boozta mitt inte med lite Collagen & dricka en halv liter vatten!

TjoFlöjt!

~Känslan idag~

Två på en dag~

Jag har bestämt att 2022 ska bli året då allt vänder. Året då jag ska tillbaka till mig igen. Jag ska gå med huvudet högt och kämpa tills jag blöder. Jag ska tillbaka till mitt jobb, jag ska arbeta igen, sedan om jag ska vara kvar på Kirurgen eller prova något nytt, det bestämmer jag när jag kommit ut på golvet igen. Men jag ska ta tillbaka min ryggrad, min styrka, hitta glädjen, bli harmonisk, och skratta igen. Nu får det vara nog med motgångar och negativa vibbar och energier. Jag tänker inte låta psyket eller andra förstöra mig som människa. Jag har lika stor rätt att må bra som alla andra. Jag förtjänar att få leva mitt liv så som jag vill leva. Det kommer inte att ske på en dag, men i år ska det ske.

💟2022 blir året jag tar tillbaka min värdighet och återupptar mitt liv💟

För att se ljuset måste man ibland kräla bland den vidrigaste smutsen, och det har jag gjort. Så nu är ljuset så välkommet & efterlängtat.

This is my time to live, take back my life. Because i’m fucking worth it!

Att Att” bästa ventilen i världen!

Pussen & kramen

~Bara jag~

Psykiatrin på schemat idag~

Kl 14 ska jag träffa min läkare. Hoppas på att få veta mera om när min trauma behandling kan börja. Eller åtminstone hur lång väntetiden är nu.. Vårdcentralen kan inte göra mera för mig, nu måste psykiatrin ta över.

Vaknade och mådde ganska bra idag. Kände mig lite glad. Länge sedan som jag vaknade så, så jag tar det till mig och njuter av det.

Sitter i pyjamas i sängen, dricker kaffe. Ska snart möta upp mamma och få tillbaka min bil. Efter det är det dags att fixa mig inför läkarbesök, typ tvinga in en tandborste i munnen och byta kläder. Mer än så orkar jag inte.

Sovit lite halvknas inatt. Vaknar vid flera tillfällen. Så sovit ganska oroligt, men ändå glad idag. kanske berodde sömnproblem just inatt på, att jag igår körde mamma lite snabbt till Dalens sjukhus, till G som är inne på sluttampen. Mamma är som hon är, hon lyckades väcka upp honom så han pratade lite, försökte skoja.. Men ack så mager han var. Bara skinn & ben kvar. Han har varit (är) en snäll man som hållit mamma sällskap, fast han bara var inneboende. Säger bara ”Fuck Cancer”.. Bara 6 månader sedan de började behandlingen.

Ska njuta av mitt kaffe och prata sönder Myran & Minan.. Tror som börjar ledsna på mig och mitt prat, haha..

Kram på Er!

~Bara jag~, ~Förundran~, ~Känslan idag~

Reflektion~

Synonym

Det här är vad kommande dagar ska ägnas åt. Att reflektera. Men försöka göra det logiskt. Att jag ska hitta logiken i det jag reflekterar över och försöka att stanna där. Inte låta hjärnan överarbeta utan träna på ett avslut. Nästan som att använda sig av ”papegojan” inom psykiatri. Den har jag faktiskt haft stor användning av. När jag väl lärde mig hur jag kunde använda ”papegojan” visade det sig snabbt hur användbar och hur viktig den är. För att vara tydlig. För att kunna sätta punkt. För att avsluta något som jag upplever jobbigt eller krävande. Nu är det dags att reflektera med logik och därefter sätta punkt.

Har tre bokade tider med kuratorn. Känns skönt. Måste fixa sjukskrivningen oxå. Jag behöver en paus från mina måsten och hitta en balans med kropp och känslor. Hitta den stabila grunden att stå på, som jag tillfälligt tappt men jag kommer hitta den igen. Jag behöver bara tillåta mig att vara svag en stund för att orka bli stark igen.

Livet är extremt stressigt just nu. Och då menar jag extremt. Jag har så mycket jag behöver göra, men just nu finns inte orken. Jag gör det mest viktiga såklart. Jag tillåter inte mig själv att bara ligga o stirra in i väggen, jag gör det som behövs för att må lite bra, jag njuter av mina barn. Jag njuter av mina fantastiska barn som är så otroligt roliga människor. Jag försöker lyssna när dom pratar. Höra hur de utvecklats sedan min förra vecka med dom. För vet du, Hur mycket som händer under EN vecka ifrån sina barn??? Det vet man inte förren man lever ett varannan vecka liv. På en vecka händer massor. Jag har aldrig tänkt på det förut, eftersom jag haft mina barn varje dag, varje minut. Nu bara utvecklas de i rasande fart, de pratar annorlunda, tänker på massa olika saker. Det är sjukt häftigt att lyssna när de pratar.

April månad närma sig med stormsteg. Mina Aprillisar fyller år.. 18, 14, 8 & 6 år! Så stört! Min äldsta blir myndig 🙀 Hur är det ens möjligt? Hon föddes ju nyss. Hon är fortfarande min lilla bebis. Stoppa tiden, snälla, stanna upp litegrann bara. Jag hinner inte med.. Jag som fortfarande är 20 i huvudet kan knappast ha en dotter som fyller 18 år? Nä….

Dags för reflektion. Med tydlig punkt!

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Känslan idag~

Februari 2020~

Dags att rensa huvudet lite.. Det har varit så många läkarbesök och bokade tider överallt de senaste tre dagarna. Mina tre lediga dagar jag haft! Inte en sekund av vila eller återhämtning, vilket den lediga tiden egentligen ska bestå av.

Sara är nu insatt på ELVANSE för sina ADD-symtom. Började i fredags för en vecka sen & på måndag ska det följas upp med blodtryck och puls kontroll på Bumm. I tisdags var jag med henne till folktandvården för att begära en prövning för tandställning till ”specialisten”. Nu ska den sk specialisten sitta och bestämma om hon kan få det beviljat och underlaget denna person ska bestämma det utifrån är 3 fotade bilder på Saras tänder/mun & via 2 rader text den hennes tandläkare.

Nu har vi ju inte fått svar ännu om det blir avslag eller ej, men redan nu är jag förbannad över att någon som aldrig träffat Sara, pratat med henne, fått höra hur hon mår psykiskt av sina sneda framtänder, ska avgöra om hon ska få hjälp med tandställning eller inte…!

I onsdags var det ett annat bokat besök och efter det åkte jag och var med Max i hans skola. Det finns vissa saker han säger som får mig att ”hajja” till och känner att något inte står helt rätt till i skolans miljö. Självklart var typ 20 elever i hans klass sjuka just denna dag och jag fick inte riktigt den inblicken jag ville ha. Så ska ta en dag längre fram i vår och vara med en heldag då.

Max ritar

Igår, torsdag var det dags för halvårskontroll på Reumatologen på ALB Solna karolinska. Ny läkare, kanske den hon ska ha nu några tillfällen framöver. Mycket noggrann läkare, hon läste på ordentligt och jag verkligen grundlig i att lära känna Sara och få veta hur hon mått/mår och vad som ska kollas extra osv. Nya remisser till Olmed, nya prover för att kolla TSH, prover för Humira, prover för att se om Saras kropp motarbetar Humiran. Fick rådet att boka tid på Gyn ganska omgående, för att hennes mensvärk inte alls är ”normal”.. Alltid massa ”nya” saker som tillkommer känns det som, aldrig att vi går dit och bara ”allt är toppen, inga konstigheter, ses om ett halvår”… Det händer lixom aldrig..

Idag har Sigge feber. Såklart! Så nu är jag ”ledig” men hemma med sjukt barn. Helgen är det inga jobbpass inbokade, utan ”ledig helg” med alla barn hemma och sjuka barn bland dom! Känner mig lite sliten faktiskt! Eller inte sliten, men trött. Vill verkligen få möjlighet att VILA. Sova några extra timmar och bara njuta av tystnad och lugn. Kunna ligga på rygg i soffan, stänga av teven, stänga av ljud och vibration på telefon och höra absolut ingenting.

Jaja, vem är jag att gnälla egentligen! Finns de som har det betydligt värre men som inte klagar för det. Bara att tänka positivt och köra på… Rakt in i kaklet bara.

Tack för att Du kika förbi!

Puss puss Divan

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Slappt~

Har tappat greppet lite om det här med att blogga. Mycket beror det på att jag helt brukar lägga ner sociala medier under sommarmånaderna och istället fokusera på att umgås med familjen och vänner.

Men nu ska jag försöka ta mig i kragen tänkte jag.. Jag saknar att blogga. Saknar att skriva av mig på kvällen. Det är nästan lite som en terapi i sig.. Släppa på tankar och ord, ge dom utrymme i text och på så sätt slappna av i hela kroppen.

Så, vad händer här då.. Inte mycket egentligen. Ebba och Sigge går på dagis, Max har nu klarat inskolningen i Förskoleklass eller ”Nollan” & hitills har det gått bra. Noel går sista året på mellanstadiet nu & Sara har börjat år 1 på gymnasiet, Hantverkslinjen med inriktning Stylist!

Jag sitter som på nålar och hoppas så innerligt att jag ska få jobbet på barnradiologen. Hoppas hoppas dom väljer mig! Försöker samtidigt att inte tänka på det för mycket! Men ändå rycker jag till varje gång telefonen ringer.. Men men, håll gärna tummarna lite till för mig!

Var på psykiatrin idag och fick nya recept för 3 månader. Ska på drop-in i november och sen ny läkartid i 2020.

Ja, det här var ju intressant, eller inte, men nu ska jag ta och läsa lite och förhoppningsvis somna snabbt och vakna av mobil-larmet kl 6.30 och känna mig pigg och utvilad!

Ha det fint!

/Hanna

~Familjen~, ~Känslan idag~

Då vad det dags igen~

Eftersom det nu är december så måste det ju räknas till att vi haft vår beskärda del av VINTERKRÄKSJUKAN i år.. Halva förra december och jul och nyår var vi hemma med spysjuka barn. Det var så himla jobbigt!

Med tanke på hur trångt vi bor och hur många vi är i familjen så är det inte speciellt lustfyllt när magsjukan hittar hit. I morse hann Sara knappt vakna innan toaletten fick en kram av henne (🤢) och vid 8.30 messade R att Noel släppt sin första kaskad.. Jag var precis på väg in k skolan för Voms2 lektion.

Sen, älskade Ni, sprid vidare vilka regler som gäller kring vinterkräksjuka OCH maginfluensa.

Det är 36 timmar efter sista symtom=kräkning ELLER diarré, som man ska utgå ifrån för barn i Skola. Barnet ska äta och dricka, kunna BAJSA HELT VANLIGT och inte ha kräkts på 36 timmar!!

För förskolebarn gäller 48 timmar från sista kräkningen eller diarrén. Alltså ska barnet äta och dricka, bajsa helt normalt/vanligt och inte ha kräkts på 48 timmar!!

Anledning till att det här måste UPPREPAS OCH SPRIDAS på nytt varje JÄVLA år är för att det är FÖRÄLDRAR SOM Slarvar med den enkla tidsregeln! Är Du osäker, håll ALLTID BARNET HEMMA EN-TVÅ extra dagar! Visst är det jobbigt med vabb, men det är Du inte ensam om att tycka!

Vi tycker det är skittråkigt att vabba ca 3 veckor i sträck för att andra inte ens kan försöka hålla tidsregeln. Vi vill oxå få en lön i december-januari och inte ha avdrag pga vabb.

Hade tänkt att efter lektion kila bort till Medborgarplatsen och krama lite på svägerskan men då R oxå börjat må dåligt blev det raka vägen hem. Noel var väldigt pigg och allert då, han ville äta, men fick vänta. Sara hade inte kramat toaletten något mer efter 8 tiden. Men hon har legat på rummet hela dagen ändå.

Jag frös så mycket när jag kom hem, så jag tog en kaffe och en smörgås sen kröp jag ner under tjocka täcket i soffan och slumra till en stund. Hämta småttingarna på förskolan vid 15.15.. Eller jag kom dit då, men kom inte därifrån förrens klockan var 16.08. ”Bommis” hade en sån där jätte jobbig hämtning. Hon gjorde ALLT hon inte skulle, for runt i alla rum och på alla olika avdelningar. Jag har börjat nästan fasa inför hämtningar. Självklart har inte R dessa problem.. Hon vägrade sen stövlar. Och då var jag helt knäckt efter att ha letat på alla avdelningar efter henne och samtidigt hålla koll på Siggis & Smarre. Tillslut blev jag så less så jag tog hennes stövlar i handen och killarna och gick. Hon kom efter springande men vägrade fortfarande stövlar. Tillslut kände hon nog kylan från marken och ville ha stövlarna ändå. Jag blir så himla uppgiven och maktlös. Jag får jaga, leta, hitta kläder hon springer o gömmer, traggla och truga, muta.. Tillslut så pressar tårarna bakom ögonlocken och jag ger upp. Där står andra barn och föräldrar och tittar och tänket säkert tankar som ”en mamma utan ”pli” på barnen” eller ”vilka problem”… Säkert tänker de oxå ” Guuud va skönt att det inte är mitt barn som alltid skriker och kastar allt omkring sig”

Det här tär numera väldigt mycket på mig.. Jag känner mig på riktigt som en dålig mamma som helt tappat stinget.. Som inte längre har ork, tålamod eller självkännedom om mig för att klara av att vara den bästa mamman till mina 5 barn..

Samtidigt, ni ska inte tro att jag sitter hemma och gråter och har gett upp, Nej nej, jag kämpar med alla krafter jag har för att ändå vara glad, le, ge minst 5 positiva feedbacks till andra varje dag, jag kämpar mot ryggsmärtan, jag kämpar med sjukt många inlämningar och skolarbeten och prov nu. Jag kämpar för mina barn iom diverse motgångar pga olika diagnoser.

Och nu är julen på ingång! Hur härligt är det inte???

Har bytt till julgardiner i vardagsrum o i lilla fönstret en julstjärna och julgardiner kök. Fått upp staken och en XMAS-led skylt i småttingarnas rum.. Imorgon ska jag fixa lite mer i fönstren, men tänker inte lägga sådär extremt mycket krut i gardinbyten i alla rum i år.. Storingarna vill ha sina svarta mörkläggningsgardiner och det får dom. Får pimpa deras fönster med stjärna eller stake.. Tänkte ha den stora ljusstaken i stora v-rums fönstret. Den är 1*1 meter. Sen tycker jag att den riktiga julkänslan kommer när granen kommit upp. Och våran gran med inbyggd ledbelysning är bland den vackraste plastgran jag sett och den sprider både ljus, värme och julkänslan. Måste börja slå in julklappar oxå. Men nu blir de 2 stora hemma imorgon (FOLK- GLÖM INTE 36 timmar EFTER SENASTE SYMTOM för skolbarn och 48 timmar EFTER SISTA SYMTOM på förskolebarn) så ska jag försöka hinna fixa det på onsdag efter voms klassen.

Uscha, nu har jag så sjukt ont i min rygg, ska ta en värktablett och sovmedicin och en stor kopp te med honung innan jag ska sova.

Tack för titten och önskar er en fantastisk December 2018.

Kram Hanna