~Bara jag~, ~Familjen~, ~Förundran~, ~Helt Galet~

Skogen gav utdelning~

Igår tog vi oss ut igen. Med stort hopp om att få hitta tillräckligt med svamp gör en krämig svampsås! Och äntligen!! Halva korgen fylldes av vackra goda höstkantareller!

Vi åkte till samma ställe vi varit på för ca 2 veckor sedan. Då såg vi spår av höstisar men de var pyttesmå.. Nu hade de växt till sig! Och det fanns överallt. Så himla glad och nöjd! Finns ingen större glädje och harmoni i min själ som när jag får plocka svamp! Skogens guld för mig är inte enbart Kantareller, för mig är det blek taggsvamp, rödgul trumpetsvamp och höstkantareller. Då är jag så mega lycklig! Igår hittade jag även Fjällig taggsvamp, eller mamma hittade, men de gav vi till en granne som inte har samma möjlighet att gå i skogen på samma sätt som oss.

Jag stekte/förvällde svampen när vi kom hem. Sedan la jag den åt sidan och stekte bacon knaprigt, la åt sidan och lätt fettet rinna av. I med smör, vitlök & gul lök och persilja fick svettas ihop i pannan. I med svampen och bacon. Krydda med salt & peppar. På med grädde och låt koka samman. Till det nykokt pasta. Det blev fantastiskt gott! Det doftade magiskt och smakerna var helt amazing!! Så en kanon middag efter en kanondag i skogen!

Nu ska jag snart tvinga ut mamma & Michonne och gå till en villa i närheten och fråga om jag kan gå 5-6 äpplen från deras tomt. De har syrliga, saftiga stora gula äpplen, och för 2 veckor sen hade de hängt ut påsar på ditt staket som jag tog en av. De där äpplena är bästa att baka med. Just för att de är så syrliga. Kakan blir så god. Så hoppas de vill ge mig några äpplen!

Just ja, ”Snabba Cash-serien” säsong 2 finns på Netflix! S E D E N ! ! Ja, se första säsongen först om ni missat den. Den här serien är verkligen så aktuell och ligger i tiden när det kommer till Gängkriminalitet, våld, rekrytering av barn, drogförsäljning, missbruk, falsk samhörighet, barn och ungdomar som har det tufft lurad in i en falsk trygghet och gemenskap. Så himla aktuell för föräldrar till unga vuxna att se.

Ha det bäst!!

~Bara jag~

En vecka utan barnen~

Japp, nu är det barnfrivecka, på gott & ont. Även om mina kids är de jobbigaste, högljuddaste, busigaste, tjurigaste, hormonstinnaste, lataste då är de mina barn som jag är utvald att få vara mamma till och jag tycker det är jobbigt att vara ifrån dom. När den här veckan börjar lida mot sitt slut, typ söndag/måndag då längtar jag massor efter alla mina trollungar!

Även fast jag bråkat järnet med min tonåring imorse. Och om jag varit känd för att vara morgontrött och haft (har) ett dåligt morgonhumör så är min tonåring 100% värre. Aldrig mött en människa med så hemskt humör och så mycket ilska och aggressivitet på morgonen. Jag har testat silkesvantar på morgonen, lågaffektivt bemötande, kärleksfull röst, att gå in och skrika, klappa händerna, beröra mjukt ovanför täcket, hotat och gnällt, och det blir exakt samma respons från honom oavsett vilken taktik jag utövar. Alla gånger är det Jag som gjort fel. Jag som inte väckt honom, Jag som inte gjort rätt. Och i det långa loppet, så är det här orimligt och väldigt tröttsamt. Så bort bråk idag, eskalerade till sparkar och slag i dörrar, saker & inredning flög, målbrotts-rösten skar och skrek, svärord utdelades & hat.. Hat hat hat! Men även om det var hemskt, så tog tonåringen tillslut sitt förnuft till fånga och sa Förlåt! Det är stort! Det är ett tecken på att en förändring är på gång och en vilja att göra rätt och att faktiskt inse att personen själv är den som gjort fel.

En tonåring har skyldighet att själv ta ansvar för att lägga sig i tid, ställa alarm på mobilen/väckarklockan och att gå upp när larmet går. Det går inte att curla & dalta hur länge som helst. I hur många år som helst. Och många, väldigt många föräldrar skyller på diagnoser. Men alla diagnoser har både styrkor och svagheter. Det går att använda och vända vissa av de sämre sidorna hos en diagnos till något som kan bli en styrka. Det handlar mycket om personen med diagnosen. Att den ska vilja ändra sina sämre sidor. Att våga ta ansvar och även vara medveten om att det kan gå åt helvete ibland men ändå fortsätta försöka att ändra sig åt rätt håll. Det här gäller egentligen alla människor, alltså även normalstörda människor, men vi med diagnoser har lite mera motstånd när det kommer till förändringar. Men det går, bara man inte ger upp. På sikt blir det alltid bra.

Nu väntar jag in bästa T för en tur i fästingskogen! Hoppas regnet bidragit med lite fart bland svamparnas tillväxt!

Ha en fin dag!

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Obehagligt~

Igår blev min son och hans vän erbjudna godis av 3 främmande killar i 15-18 års åldern. Kl 19 utanför vår lokala lilla Ica butik.

Ena killen tar upp en mobil och fotar min son. Han visar även att han tar kort på honom!

VARFÖR?? Vad får killar i den åldern att ge godis till två 9 åriga pojkar & sedan ta bilder med sin mobil?

Jag tycker det är väldigt obehagligt och gör allt i min makt nu att få ut den här händelsen i mitt område, till skolan, till andra föräldrar. Jag som själv har barn även i åldern 15-19, pratar givetvis med dom oxå, om att aldrig ge eller ta kontakt med yngre barn.

Jag har pratat med mina 3 yngsta idag, om vikten av att är de med om något som känns ”konstigt” så ska de alltid komma hem o berätta för mig eller deras pappa. Min son bröt ihop igår av ångest & gråt, och sa ”mamma, jag tror jag har gjort något fel”..

Självklart ska han inte ta emot godis från främmande människor, men det är tonårskillarna som gjort det största felet. Dom ska ha något bakom pannbenet, vett att aldrig ta kontakt med yngre barn. Min son har lämnat bra signalement om deras kläder så jag har redan spridit det till lokala grupper och vuxna i mitt område.

Jag tror det är viktigt att föräldrar, överallt, lyfter vikten av att barn aldrig ska prata med, svara på, ta emot saker från personer de inte känner, oavsett ålder & kön!

~Bara jag~

Ibland har man slut på ord~

Och då blir inte mycket sagt.. Mitt psyke spökar ganska mycket.

Jag har fått höra tråkiga nyheter om en familjemedlem och det oroar och gör även mig väldigt ledsen. Känner enormt med henne och kan verkligen förstå hur hon mår. Det blir en tuff tid men jag hoppas att hon får det stöd o den hjälp hon behöver. Och naturligtvis finns även jag om det behövs! M♥️

Jag o mamma har varit i skogen två dagar. Mamma har plockat 5 liter blåbär och jag lyckades tillslut hitta så pass mycket svamp att vi igår kunde avnjuta varsin rejäl svampstuvning på smörgås! Och till efterrätt blåbärspaj!!! Mums!

Jag har insett att jag inte kan behålla kontakten med människor som inte uppskattar den jag är utan att komplicera allting. Att lägga mig i ett ”fack” funkar inte. Antingen så ska jag uppskattas och bli omtyckt för den jag är och de saker runt mig som man inte tycker om eller funderar för mycket över ska inte vara det som avgör? Varför ska vissa komplicera och övertänka allt? Jösses, v vet vad som händer om 1 månad, 6 månader eller 3 år? Varför inte var leva i nuet och försöka ta till vara på det som man tycker om hos andra människor och uppskatt det? Jag blir bara mera förbryllad och när jag känner att jag inte är värd att ha som kompis, då väljer jag själv att faktiskt ta hand om mig själv och visa att jag iaf vet vart jag står och tänker inte låta mig förminskas av någon annan. Så det så!

Mycket här hänt som är positivt. Dottern har tagit körkort och i onsdags började hon jobba. Sitt första jobb! Herreguuud så stort! Grymt Stora S!!

Puss puss

~Bara jag~

Ibland behövs det inte mycket för att jag ska skratta läppen av mig~

Och en person som är jävligt duktig på att få mig att totalt tappa det är min mamma! Idag skulle vi ut i skogen. Sagt o gjort, hon går åt sitt håll med Michonne och jag går åt mitt håll, i min ensamhet.

Första stället hör jag henne ropa efter mig flera gånger, hon ropar om ”mördar fällor” och att ”dom där är ute efter oss” med mycket mera.. På väg tillbaka till bilen så såg vi ett ”matningsplats” för rådjur/älg med ”vakttorn” bredvid. Med andra ord en avrättningsplats. Sjukt!! Och då har mamma skrikit om att det är mördare och spioner i skogen strax innan 🤷🏻‍♀️

På andra stället åker vi förbi ett flera små stugor, helt ärligt, hela området såg ut som ett ”pundarnäste”, ni får ursäkta ordvalet, men det var CREEPY!! På ett hus står det ”Rednex Paradiset”!!

Grannsamverkan= släng er i väggen!!!!!!

Ändå skulle vi bara en snabbis in i skogen en bit därifrån. Vi kommer ca 5 meter in o då hör jag mamma skrika bakom mig, av lycka tänkte jag, men icke, hon har fastnat i en GREN som fällde henne, så det enda jag ser är huvudet på henne!!

Jag går vidare.. Efter ca 10 minuter ringer min mobil, MAMMA står det. Hon sitter då o bilen, och nojar över REDNEX folket i området. Jag trodde vi gick i samma skog..?

Ni fattar säkert att vi har förbannat kul när vi umgås? Ofta sjukt mycket skratt o tårar!!

Tack mamma ♥️

Kräftor på ballen med min bästa mamma
Ut för att möta mördarfällor i skogen 😂

Nu är jag så jävla övertrött och bara skrattar åt minnesbilden av mammas huvud stick upp i skogen och har faktiskt liiiite dåligt samvete över att jag bara vände ryggen till o lät henne ta sig upp själv 😝

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Nä du ligger ner o kvider, finns det alltid någon~

~dom vill sparka dig lite extra så att du inte glömmer bort hur dåligt du redan mår!!

Det är faktiskt sant! Idag blev jag så förnedrad av den som ska ha hand om min ”trauma/ptsd” behandling. Han sa fint, att han inte ville framstå som ”nedlåtande” men han sänkte all min sista självkänsla och ork så pass att jag just nu känner att livet , på riktigt, är meningslöst. Hade jag inte, poängterar INTE, haft barn, hade jag gett upp det här livet för länge sen. Varför i helvete ska jag leva om jag inte kan få den hjälp jag behöver när det behövs? Är jag mindre viktig och mindre prioriterad hjälp/behandling & vård just för att jag har fler barn än 2? För tydligen, om man har barn, som blir sjuka o du måste boka av ett besök, i mitt fall är det 4:ta barn, som ”kan” bli sjuka, och ställa till det med mina inbokade läkarbesök, då är JAG inte längre prioriterad behandling. Nä, då ska jag förklara mig, typ be om ursäkt, för varför jag inte kommit på de besök jag haft, o varför de avbokats.

Herre min jävla gud, att stå o trampa på någon som bönar o ber om hjälp, som NU har den uppbackning i form av barnvakt mm som krävs för att kunna gå en fullständigt traumabehandling, och får mig att känna mig ännu mera värdelös, fast jag förklarar exakt hur det varit, och hur det är nu, och att jag inser NU FÖRST att jag inte klarar av allting själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har alltid försökt att klara allting själv. Aldrig bett om hjälp. Alltid ansett att mina problem enbart är mina o att andra inte ska blandas in, med andra ord har jag ALDRIg bett om hjälp. Nu fattar jag att jag måste be om hjälp. Jag måste ha ett nätverk runt mig för att klara av mitt egna psyke.

Allt som hänt, alla onda minnen, allting som bara växer sig mörkare inombords just nu, är övermäktigt. Jag har ingen glädje kvar. Jag känner verkligen att livet är meningslöst. Alltså MITT liv. Jag lever enbart för mina barn. Jag vill inte lämna dom men jag tvekar enormt på mig själv som mamma o undrar ibland om det inte vore bättre om jag bara inte fanns. Jag orkar bara inte längre & idag bekräftades den känslan ännu mer, att jag, som mamma till många barn, inte är något psykiatrin vill satsa på, just för att jag kanske behöver boka av besök pga sjuka barn. Alltså får en kvinna, mamma, inte ha barn som blir sjuka, för då är du inte i behov av behandling? Eller?

#primaliljeholmen #traumabehandling #ptsd #utmattningssyndrom

~Bara jag~

Sällskap som lyfter~

Jag är välsignad med att ha en människa i mitt liv som verkligen kan få mig att må bra! Hon får mig att skratta och slappna av, jag blir var den riktiga Johanna för en stund..

Jag har haft nöjet & lyckan att ha fått ha henne här, sovandes över, två gånger på väldigt kort tid! Och jag är så glad och tacksam!

Igår gjorde vi en Chili Con Carne, blev gott men lite starkt. Vi drack lite vin och jag gjorde naglar på henne. Hon fick grön/blå naglar som ändrar färg beroende på värme eller kyla!

Sen är min Pästis lite speciell och ska självklart ha en avvikande färg på EN nagel!!

Tack för de här dagarna Hjärtat, och hälsa brorsorna & Mammin, och lycka till med ert projekt för dagen!

Nu ska jag komma ”The Swedish Family” med de tre små trollen..

Puss kram

~Bara jag~

Student 2022~

Vilken dag det blev! Så mycket känslor, kärlek, tårar, lycka och skratt!

Jag kunde inte vara en stoltare mamma till dig S än vad jag är just nu. Du fixade 13 år av blod, svett och kamp i skolan. Du klarade av alla ämnen med grymma betyg. Du motbevisade Entreskolan i Gröndal, som kuggade dig i matematik och sänkte din självkänsla enormt, men med rätt stöd och en lärare (Diana) som trodde på dig så har du klarat av alla ämnen, speciellt matten med toppbetyg! För att du är bäst! Och när du måste kämpa då jäklar gör du det med bravur!!

”Nu börjar ett nytt kapitel i ditt liv, nu ska du skapa din egna framtid, leva ditt liv, ha dina vänner nära, skapa dina egna minnen för livet, och vilka vägar du en tar, så finns jag här alltid & oavsett. I både toppar och dalar, med och motgångar, så är jag aldrig mer än ett samtal bort. När du behöver mig för att berätta en kul grej, skrika ut sin ilska, gråta ut din sorg, eller bara för att säga ”Hej”, så finns jag här! Fortsätt nu att bygga på ditt liv och din framtid. Jag älskar dig, dina syskon älskar dig, din familj älskar dig!!

”””Vi, Sara, jag och syskon, Robert, är Er evigt tacksamma som kom o förgyllde Saras stora dag. Med all kärlek och erat glada humör, det hade inte blivit detsamma utan er!”””

Puss Divan

~Familjen~

Så pirrigt~

Hv19s
13/6-2022
Oden Gymnasiet

Jag är så pirrig och spänd och förväntansfull inför mitt äldsta barns STORA dag! Det känns så overkligt att min lilla Tuttan ska ta Studenten! Alla år av skolplikt är nu över!! Det var ju nyss vi flyttade hit och gick ner till H-hamnens skola och skrev in henne för Förskoleklass!

Lite roligt att min yngsta dotter har samma fritidspedagog som Sara hade! Han jobbar kvar och det är så roligt tycker jag.

Just nu planeras det massor bakom Tuttans rygg. Inbjudningar har skickats, många har svarat. Dekorationer har börjat köpas in, maten planeras, dukning nästan fixad.. Det är så mycket att få ihop, och det är ett jäkla pussel, men det kommer att bli bra!

En sak löste sig idag, bästa Cattis tar de tre små trollen efter utspringet så jag och Mamma & Tessan kan duka upp det sista innan Sara anländer! Det har varit ett stort problem att lösa, jag vill verkligen inte ha dom springande runt mina barn när de sista dekorationerna ska på plats, mat & dryck ska ställas fram, så det blir så perfekt som det bara går! Nu ska tre små troll hänga hos henne o kolla på tv medans det sista fixas, sedan ringer jag när de får komma för självklart ska de stå med när Sara kommer vid 14:15. Andra familjemedlemmar o gäster ska vara på plats kl 14:00. Det kommer bli en sjukt stressig dag, men så länge min dotter ler & skrattar och känner sig stolt över sig själv, då har vi lyckats!

Det som jag verkligen är ledsen för, är att jag inte lyckats få tag på någon bil… Någon lite roligare bil som Sara kan få åka runt i.. Jag har letat & frågat, Robert har kollat runt, men inget napp.. Skulle så gärna vilja få tag på någon bil som är utan tak som kan åka runt med henne i ca 1 timme.. Så himla tråkigt!

Men jag får inte haka upp mig på det. Jag måste se till det som är bra och de bitar som faller på plats.

Som sagt, det är pirrigt och nervöst nu. Tänk hur det då är för henne 🥹

~Bara jag~

Äntligen sol~

Just nu är vädret perfekt. Det är inte för varmt, det blåser heller inte kallt, det är bara lagom härligt!

Jag är sjukskriven för min hand, den läker inte som den ska och jag har en kraftig förhårdnad där jag opererades, som gör ont och buktar ut. Ärret vill inte gå ihop riktigt som det ska heller. Ganska typiskt för mig känner jag. Jag ska på en extra koll på onsdag, får de vad min läkare säger.

Jag har hand om Chonis nu på dagarna. Eller när mamma jobbar. Hon behöver få egentid med den enormt svartsjuka Pepzi, så jag har erbjudit mig att ha Chonis här med mig, när jag ändå bor här.. Lite skönt just nu, när vädret är så pass fint och vi går ut ofta. Efter ca 40 minuter ute med lek och nosande så fick hon ett ordentligt bad när vi kom in. Nu sover hon som en liten bebis. Så fort hon vaknar ska vi ut igen.

Allt går så fort nu, sommarlovet närmar sig och skolavslutningar för alla barn och den stora studenten! Mycket att planera, mycket att köpa in. Har beställt och designat studentplakatet nu. Blev perfekt, precis som Studenten själv. Ett plakat helt i hennes smak! ”Hoppas jag”! Hon har inte fått se det ännu. Vill att så mycket som möjligt ska vara lite överraskande för henne. Hon behöver inte veta om allt som sker på hennes student.

I lördags var jag o mamma iväg och hittade en hel del till det som ska stå som dekorationer. Vi verkligen fyndade. Måste hitta ballonger nu, massor av ballonger! Har lite speciella planer, så hoppas att det jag har som ”bild i huvudet” går att förverkliga.

Nu ska jag glo lite tv, tror Michonne vaknar om ca 30-40 minuter och då är det bråttom att gå ut. Annars kommer hala hennes inre ut på golvet.

Nybadad lite Chonis

Ha en fin dag i solen!