~Bara jag~

Är med barnen~

Kom hem igår till mina troll. Haft en kortare mamma vecka, pga spöken på psyket. Haft många läkarbesök så helt ärligt insåg jag att jag inte var stabil nog att ha barnen en hel vecka. Prima, Lilje berget är alla jätte stolta över att jag sagt ifrån. Det är precis vad Soc sa att jag skulle göra så får barnens pappa ”steppa upp” o avlasta mig. Det är ju inte för alltid lixom.

Kom hem igår. Möttes av doften av kattpiss från lådan, ett tecken på att lådan tömd för sällan. En centimeters dammlager på alla hyllor i vardagsrummet. Diskmaskinen full, iof ren, men lämnad till mig att tömma. Ingen mjölk i kylen till barnen. Grus och sand i hallen, en matta utlagd för att dölja allt grus från skorna o för att lura ögat att inte dammsuga. Tvättkorgen överfull. I kylskåpet har någon svart sörja runnit ut, den struntar då den som hällt ut den att torka upp, så det lämnades till mig. En pappkasse med sopor stod fint i köket, lämnad till mig, det är ju så långt att gå till soprummet med den. I vardagsrummet på golvet ligger 5 papper sönderklippta i molekyler, inputtade mot elementet, lämnade till mig att plocka upp. Det går inte att dammsuga upp pappret, fastnar ju i dammsugaren.

Ett av mina barn berätta att deras pappas nya flickvän skulle kommit hit under veckan. Blev inställt. Som tur är, tänker jag, hon skulle ju blivit så skrämd om han tog hem henne till den här misären. Det är ju äckligt. Inget man låter sin nya kärlek se första gången hon kommer hit. Sen tycker jag att jag ska träffa henne innan barnen. Jag vill veta vem som ska spendera tid med mina barn.

Så idag tvättas det, dammsugs, diskas, målas vaser & plockas skräp, dammas. Allt för att barnens pappa ska komma till ett rent hem. jag vill att det ska var rent, att han ska kunna fokusera på barnen, men han tänker inte likadant. För honom är öl och nya flickvännen viktigast. Barnen & hemmet kommer långt ner på listan. Lite lustigt, för några veckor sen ville han få mig vräkt från lägenheten. När jag bad om att han skulle ha barnen extra, då var det inte populärt, barnen behövde träffa mig, och han mådde dåligt psykiskt, konstigt att han orkar åka till nya flickvännen varje dag & vara där istället för att jobba, och må så dåligt, inte hinna sköta städ hemma, men sitta i Hökarängen varje vardag, strunta i om äldsta sonen kommer iväg till skolan, allt för att hänga hos en vuxen kvinna, och s n ”må så dåligt” att barnen blir jobbiga. Varför är man då hela dagarna hos en vuxen? Istället borde han vila? Sköta hemmet? Eller gå till jobbet?

Jag är trött på att bara för att jag är sjukskriven pga Ptsd, utmattning, adhd, trauma och går behandlingar för att bli frisk och orka jobba, då går han samtidigt och börjar må dåligt men istället för att vila eller sköta vad läkare säger, så stressar han upp, lämnar barnen på skola, fort till flickvännen, stressa därifrån o hämta barnen, inte hinna laga mat, diska eller städa, dricka öl varje dag, be dottern skjutsa honom hit o dit, och han kan inte ha sina barn? Undrar vart prioriteringen är fel?? Inte fan blir det lättare för mig heller att fokusera på behandling, när lärare, fritidspedagoger, resurs, bup ringer mig för att ”pappan” inte svarar. Jag får sådan stress.

Gud vad jag gnäller. Men jag är så trött. Är så nära gråt. Nära panikattacker hela tiden.

Han kan leva hur fan han vill, ingen säger emot. Barnen ställer inga krav på honom, inte som de gör mot mig. Han kan dricka varje dag, blir skjutsad vart han vill. När han inte städar, är det mig barnen gnäller till för att det luktar kattbajs/kiss, är grus på golven, luktar i kök. Men när han är här säger de Inget. Jag blir så stressad o ledsen.

Nästa vecka har jag 4 mottagningsbesök. Och ska ta mig till simhall för att simma. Måste försöka stoppa viktuppgången.

Hej hopp Med vänlig hälsning, ”GnällSopp”!!

maskrosbarn, psykisk ohälsa, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Psykisk ohälsa och småbarnsförälder & tonårsförälder~

Tänk att det är så satans tabu att våga visa att jag mår dåligt. Speciellt när jag är mamma. Allting som ska vara så satans bra och rätt utåt sett sätter enorm press på en, utöver den stress & press som redan finns då jag är mamma. Att må skit är hemskt. Att må skit och vara mamma är fruktansvärt.

Mamma till 3 barn som är pigga & ”hittepåiga”, fulla av energi, högljudda, kräver både regler och stimulans, måste ha tydliga riktlinjer och regelbundna tider för att inte gå helt ”bananas”.. Att klara av att tillmötesgå deras behov är något som just nu är väldigt svårt för mig. Jag kan komma på mig själv med att stå i köket. Jag bara står där men vet inte alls varför eller vad jag ska göra. Jag har inte ork att öppna ett skåp. Än mindre att kunna planera. Barnen går ju som på duracellbatterier och förstår inte varför jag är som jag är, varför jag glömmer bort saker, tex kanske jag sagt att jag ska kolla på Skolplattformen vilken dag en aktivitet är, eller jag skulle laga ett hål i en byxa, leta fram en penna/reflex, ja What ever, jag glömmer det lika fort jag sagt det. De påminner mig, om allt jag missat att göra alldeles lagom till att de alla tre ska gå och lägga sig. Så mitt i att pussa & krama om alla tre små troll i tur o ordning, så påminner de om allt jag glömt bort att göra, och just då kokar mitt inre. Jag som bara vill sätta mig ner i soffan o pusta o frusta, får massor att göra, och det känns som att jag spricker i tusen bitar av ångest över att jag dela glömt bort, behöver bli påmind, påmind när jag är som mest slut, skäms över att inte orka. Vill så gärna sova, men just på nätterna är sömnen bortblåst. På dagarna kan jag gå runt och vara trött. Så vansinnigt trött. Men när klockan slår 20:00, är tröttheten förändrad, jag är trött men kan inte blunda.

Mamma till en tonåring, i sina bästa år. Som aldrig vaknar av sin väckarklocka. Som snoozar om minst 10 gånger, men inte vaknar. Som aldrig går o lägger sig i tid. Som är den mest hjärtliga och charmigaste 15 åringen jag träffat. Som har sin Adhd, som är som min men ändå helt unik för honom. Där han kan lämna skåpsdörrar på vid gavel (något jag tränat bort o blir tokig av), glömma att spola i toaletten (hatar gammalt urin i toan), lägger sina små vita snuspåsar överallt; handfat, tvättmaskin, fönsterbrädor, v-rumsbord, köksbänk (som jag eller syskonen lägger händerna på, trampar på, äcklad av), som vill så mycket & vet vad som behövs, men som hos alla tonåringar så brister det i att ”veta vad som krävs och viljan att göra det”. Han som lades in på en Onkologisk avdelning och blev utredd för blodcancer efter Corona, som hade alla symtom på cancer, men tack o lov, EBV. Den skräcken i kroppen under utredningstiden, all ångest o rädsla i min sons ansikte, min maktlöshet & ilska. Hans lever har tagit skada och kommer kollas upp under ett par år. Just min tonåring är helt unik. Hans humor är helt fantastisk. Jag älskar honom så mycket, men hans morgonhumör och mitt är så olikt, det kan slå blixtrar om oss. Hans sätt att kräva saker är orimliga. Han vill bli skjutsad till skolan en viss tid, men går inte upp av klockan eller mina väcknings försök. Då blir vi oense och dagen förstörd.

Den unga vuxna, lever som på rosor. I den där underbara bubblan när man tycker om någon så mycket att allting annat suddas ut. Så jag unnar som det. Två jobb, körkort & bil. Mega kämpe! Hennes svårigheter som hon växt upp med, allting hon utsatts för, har jag önskat att jag kunnat ta över. Jag vill så gärna att hon ska leva smärtfritt. Men jag kan inte. Det är omöjligt trolla bort det hon upplevt & lever med. Hennes hälsa har påverkat mig hårt. Att nästan förlora henne när hon var 7 år. Att se alla ingrepp på hennes kropp, som har varit riktigt grova, och hon har stått ut och kämpat på. Allt jag sett, som hon fått utstå, ger mig ren o skär ångest och ilska. Inte bara en diagnos och ett ingrepp, utan alltid har hennes diagnoser medfört något extra, något allvarligt. Aldrig ”bra” resultat eller svar från Sjukvården. Alltid tillkom något, hennes kropp byggde egna antikroppar mot medicineringen, hon blev så dålig av cellgiftsinjektioner. Och jag kan inte ens tänka på hur hon mår i allt det här? Om hon tänker på det? Eller bara lever och kanske förnekar allting som varit? För det är väldigt mycket hon genomgått. Och jag som mamma har inte kunnat skydda henne. Jag har inte kunnat göra någonting för att hon ska slippa injektioner, undersökningar, smärta, motgångar mm. För hennes diagnos ger mig dåligt samvete. Just för typ det är så jävla orättvist att mitt barn ska ha det. Det är orättvist.

Jag känner mig aldrig tillräcklig. Jag känner mig som ett svek mot mina barn. Speciellt när jag inte orkar. När jag inte hör vad de säger, inte skrattar åt skämtet de sa, för att jag inte hör. Jag fokuserar så hårt på det jag ska göra att allt annat blir som en surrande runt omkring.

Ska det vara såhär? Måste det vara såhär?

Jag hoppas det är tillfälligt. Jag antar att det ska var såhär just nu, tillfälligt. Och jag får bara hålla ut. Och hoppas att barnen inte märker alltför mycket hur jag mår. Att den här tiden snart är ett gammalt minne, en tid att se tillbaka på och på något sätt minnas med stolthet över att jag överkommit den här tiden. Svårt att tänka så nu, att jag skulle kunna tänka på hur jag mår nu, och kanske känna glädje och tacksamhet över att jag genomgått, överlevt, klarat av, ändrat levnadsvanor & är tacksam & stark.

Den som lever får se

#vågaprata #skrikhögt

~Bara jag~

Vara ärlig mot mig själv och de närmsta~

Låter kanske konstigt att läsa, eftersom jag skriver väldigt ärligt här. Men många av er som läser har jag inget ansikte på.

Och de som är mig nära och som visar hur mycket jag betyder för dom, har visat det så starkt nu. Dels har jag själv förstått hur rädda de är att förlora mig. Och det blev ett litet uppvaknande, positivt sådant. Inte så att jag tvivlat så, men den här gången tog jag till mig deras kärlek och oro annorlunda. De här fyra är min fyrkant av styrka, kärlek, ärlighet & tro. Ni vet att jag älskar er! Jag vill aldrig skrämma er igen. Jag är så glad att ni alla är så brutalt ärliga på så olika sätt, att ni säger saker så olika men ändå betyder det samma. Att Ni finns.

Jag går på mottagningsbesök på ett ställe varannan dag. Har psykoterapi varje fredag och två läkar kontakter.

Jag har en kris-plan. Jag har för första gången i mitt liv varit helt ärlig med hur andra kan märka att jag mår dåligt. Jag vet att jag inte svarar i telefon. Jag undviker kontakter. Jag struntar i sms. Jag går in i mig själv och jag blir väldigt fåordig. Blir jag då pressad att prata när jag mår dåligt slutet jag mig som en mussla. Vilket jag gjort i hela mitt liv. Aldrig pratat om allt. Slutit mig. För hela mitt liv har jag blivit lämnad av vuxna och viktiga människor. Den barriären som jag byggt upp som ett skydd , är en falsk trygghet. Det förstår jag nu. Därför är jag där jag är idag.

Blir jag inte betrodd eller att någon ifrågasätter mig, utan rimlig grund så tar jag det enormt hårt. Psykiskt. Det syns inte utanpå. Men inuti växer ett mörker och ett hat. Jag blir så enormt sårad inombords för att bli misstrodd, men istället för att säga något så börjar jag hata både mig och andra.

Jag bär på enorm skuld. Enorm skam.

Den tiden av mitt liv jag hittills levt kommer aldrig bli annorlunda. Alla ärr, alla svek, all skam, all skuld, alla vuxna, all smärta, alla mardrömmar kommer aldrig försvinna. Så är det. Men det här har jag försökt ”gömma & glömma & förneka”.

Idag, där jag är i livet just nu, var min brytpunkt. Det var nu mitt psyke brast, min livsgnista försvann, ångesten kvävde mig, smärtan släpper aldrig greppet. Det är 41 år av ” infekterat var som läckt ut i mig”. Barriären sprack. Och det är nu jag själv vill prata. Jag vill och ska våga be om hjälp. Jag ska bearbeta all skam & skuld och jag kommer aldrig bli fri från vad jag levt med, men kanske kan några ”små sår” läka så pass att jag kan leva resten av mitt liv utan att ha en barriär? Att förlåta? Att prata. Att våga vara skör. Våga gråta. Börja våga leva utan massa lögner för att skydda andra. Verkligen ta tag i hur mina olika relationer till olika ska se ut. Vad är rimligt av mig att kräva i en relation? Kanske jag måste inse att vissa av mina krav aldrig kan bemötas och då måste jag ta beslut om en tät kontakt där jag mår dåligt för att jag alltid vill ha mer, eller en mera distanserad kontakt utan förväntningar? Vad är bäst för mig?

Och jag ska aldrig mer ha kontakt med den som gjort mig illa. Fysiskt & psykiskt. Aldrig mer behöva leva likgiltig och iskall för att någon vill att ”vi” ska ha en relation. Jag ska aldrig mer gör så mot mig! Så dåligt jag mått. Så mycket jag fått pressa undan och hur äcklet i mig själv o mot mig själv bara växte. När jag säger Nej & Stopp, då ska andra lyssna. Acceptera. Inte ifrågasätta. För nu är det mig det handlar om. Att vara egoistisk och sätta gränser. För att jag ska kunna leva, skratta igen & älska igen, måste jag ge mig själv hänsyn & omtanke, respektera mina egna gränser och skita i vad andra tycker om det. För jag vill skratta med mina vänner o barn. Jag vill känna glädje över framtiden och våga planera. Jag vill älska igen. Men den biten är långt bort, först måste jag älska hela mig själv.

Finns en liten dos framtidshopp.

Känns ändå skönt att 3 små troll står utanför detta. De var inte med mig. Och visst ska man prata om saker, men just det här behöver de inte veta.

~Bara jag~, ~Varför~

Idag mår jag inte bra~

Idag är en sån här dag då alldeles för många känslor överöser mig med sin närvaro, tankar jag försökt trycka undan exploderar i mitt huvud. Idag är en riktig skit dag!!

Tårarna rinner, hjärtat slår, tankarna går åt helt fel håll, jag försöker ställa mig stabilt och andas.. Men idag, är det svårt.

När en tanke väl börjat ”rota sig” går den inte att stoppa. Den leder till flera tankar och frågor och det blir övermäktigt för mig. Helst vill jag svepa en liter alkohol och bara försvinna bort, men det privilegiet har inte jag. Vilket kanske är tur.

En sak hände imorse, EN SAK!!

Det startade igång den obehagliga och negativa spiralen i mig och nu är jag på botten av botten, typ i underjorden, och jag hittar inget att greppa tag i och få mig bort ”därifrån”!

Jag måste bara genomlida detta, allt dåligt samvete, all ångest, all panik, all destruktivitet. Det värsta är att jag är så medveten om att just det som hände imorse inte behövt hända, om jag planerat annorlunda och om jag istället bett om att få låna pengar för att åtgärda problemet istället för att vara en stolt jävla idiot!!

Min kropp flämtar efter luft och syre, min hjärna vill bara avsluta allt.. Mitt hjärta säger till mig att härda ut= Du Har Varit Med Om Värre!!

Så, om Du är en sån person som brukar prata med mig, Ring Inte! Jag har inte syre till att prata. Jag har inte koncentration till att lyssna & svara. Jag behöver bara vara för mig själv, kämpa själv, tänka och andas mig ut ur det här mörkret! Jag kommer snart tillbaka.. Ge mig lite tid bara!

Jag mår bara inte så bra just idag..

~Bara jag~, ~Familjen~

Fullt ös~

Idag var planen att städa upp i mitt och E & S rum. Alltså kast trasiga leksaker, pappersbitar, tejprester, månsand och möblera om så att elementet inte täcks av sängen.

Men… Jag fick ihop 3 sopsäckar och sen försvann all motivation. Jag bara orkade inte. Men det blev iaf lite fräschare i rummet. Hoppas att jag orkar mer min nästa gång hemma.

E har haft en kompis här idag. Lilla S fick vara med som o leka, både inne & ute. M drog iväg till en kompis och kom hem vid 18 tiden.

Gjorde pannkakor till de tre små barnen och tonfiskröra med pasta till mig, Stora S & N. E följde med kompisen hem och ska sova där inatt.

Så nu är det bara jag, M, Lilla S & N som sitter i soffan och glor på Sing. Stora dottern drog med Izza till thaien. Så det är väldigt tyst och lugnt här hemma. Tända ljus, ny dammsuget och skurat, avtorkat och känns bara harmoniskt.

Ja, det var idag det. Slut på ord.

Puss

~Bara jag~, ~Familjen~

Hemma~

Idag gick morgonen ganska bra. Inga större problem med påklädning, tandborstning och borsta hår. Så skönt!

Efter lämning åkte S & jag o tanka bilen & pumpade däcken. Sen hem, jag plockade lite, kasta skräp sen gick vi ner på vårt lokala lilla Ica! S lekte mästerkock och fixade snabbmakaroner & stekt ägg.

Idag var det Apt på skolan så det blev lite tidigare hämtning.

Gjorde marinerade kycklingben i ugn, ris och en hemmagjord tzatziki till middag. Stekte broccoli & morötter i olja & vitlök! Värsta dundermiddagen en onsdag! Nu är bollibompa på och E ska göra lite läxa. Imorgon kl 10:00 ska M till Bumm för att förnya recept. Helt sjukt att hela tiden behöva gå dit för att få hans Melatonin förnyat. Det tar tid, kräver omplanering, och N har dessutom tandläkaren kl 13:00 imorgon. Det blir en massa åkande fram o tillbaka.

Imorgon ska jag träffa min psykoterapeut! Ser fram emot det! Ska bli intressant, spännande och skrämmande framöver, men det är väldigt skönt att äntligen vara på gång!!

Nu ska jag njuta av Lilla S sällskap i soffan. Bort med mobilen, glöm och stäng av! Avskyr när vuxna sitter med mobilen i handen istället för att umgås och prata med sina barn. Konstigt att barn växer upp och har problem med känslor, svårt att läsa av kroppsspråk, inte fattar sociala koder när den förbaskade skärmen upptar allas tid! Ta tillbaka kvalitetstiden, fredagsmys och inför mobil/surf fri tid istället!

Ha det fint!!

Puss & kram

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Godmorgon torsdag~

Klockan hade inte ens hunnit bli 07:00 och E satt påklädd o klar i soffan! Nu borstas tänderna! Plötsligt händer det..

••••• Älskade Adhd! Började skriva det där igår morse ⬆️ Såg nu att jag aldrig avslutade mitt inlägg••••

Idag, Godmorgon Fredag, var barnen på ganska gott humör ändå på morgonen. Det är sista dagen innan höstlovet så M har lite speciella och roliga aktiviteter, S ska ha lite halloween grejer med pyssel, E ska ha gosedjur med och de som vill Rockbjörnen pyjamas med! Lite mysigt att skolan fixar lite extra skoj så här innan lovet!

Själv har jag hur mycket som helst att göra idag. Har läkaren kl 13:00. Måste till Ikea o köpa saft, deras saft är så jäkla god, Stora S vill till Cubus, sn måste jag hinna dammsuga och skura och försöka pimpa hemmet lite inför S födelsedag på Söndag. Har Cup imorgon med M så det är svårt att hinna få något gjort just imorgon. Så idag kommer springa iväg i full fart! Jo, vill få på mig ett set naglar oxå, men behöver dotterns hjälp då mina händer och min vänster arm inte att olydigt fungerar som den ska..

Känns som jag glömt något.. Men ändå räcker det nog med allt jag redan har idag.

Sovit så dåligt både igår natt och inatt. Vaknat sjöblöt av svett och lakanen blöta.. Pga sköldkörteln. Mina värden är extremt pressade och det här påverkar mitt mående och min kropp. Just dessa svettningar är riktigt vidriga. Hoppas läkaren ringer idag så jag kan få ändra dosen på levaxin. Det här är inte rimligt längre..

Nu ska jag vänta in N, så han kan få skjuts till skolan o slippa gå i regnet.

Ha en fin dag!

~Bara jag~

Den här känslan~

Just exakt NU!!

Pappa-veckan börjar idag! Jag är fri! Jag är energisk! Jag har inget ansvar annat än för mig själv! Det är iof ett megastort ansvar, men att bara ha det och inte fem andra människor, den känslan är nu underbar!! Men om 4 dagar är den borta. Då värker hjärtat av saknad o längtan! Men inte just nu!!!

Feeling Good Good Good & Great!!!

~Bara jag~

Cup, cup, cup & cup~

Tänk att Smarre nu ska börja spela 7-manna!? Så fort allt gått sen han började i laget. Han har utvecklats enormt och han växer inombords. Idag var en tuff Cup, men så lärorik och visst hade han kul!

ReymersCup 2022. Lidingövallen.

Det var en mysig dag med honom! Var 20:onde minut fick jag möjlighet att sitta ner o prata med honom på tu man hand! Det händer inte ofta när man har fem barn..

Hemma efter Cup’n brakade helvetet loss. Jag o tonåringen blir osams. Han trycker på varje jäkla knapp han kan och han gör det med ett leende. Pekar finger till syskonen. Får småsyskon att gråta. Kastar sönder kontroller. Han säger saker och jag likaså. Jag ångrar mycket såklart. Men i stundens hetta, det bara blir så.

Hämtade E från kalas kl 15, sedan hem o dammsuga o skura golv o hänga tvätt. Hämta Stora S vid 17. Hem o äta middag. Sen duscha barn och mig själv. Kolla lite tv, och så äntligen är det dags att be barnen gå och sova! Fick ca 20 minuter av total tystnad med bara mig själv. Då passade jag på att färga ögonbrynen. Att bara sitta o slappna av går ju inte. Så nu ligger jag i sängen, tårarna bränner efter bråk med sonen. Tröttheten av all stress. Andningen är väldigt högt upp i bröstet.. Men jag har iaf nyfärgade bryn 🤷🏻‍♀️.. Jo, jag hann boka en tvättid till imorgon oxå. Den passar in perfekt lagom till att jag har inskolningssamtal med Lilla S!

Att leva med adhd, ha barn med npf-diagnoser, där allas diagnoser är så olika men ändå lika, det är ett rent helvete. Det är omöjligt att förstå varandra, självklart är det så, ingen av oss förstår sig ens på sig själv. Det blir konflikter. Bråk. Hårda ord. Ångest & ånger för allt. Men imorgon börjar allt om igen o vi kommer fortsätta tjafsa och bråka. Är så trött på det här, vet inte riktigt hur jag ska göra för att komma ur de här bråken som blir. Det finns inget sätt att undvika eller parera. Jo, om jag aldrig gick in genom ytterdörren kanske..? Men det kommer inte hända. Inte så länge jag lever. Jag kommer aldrig att lämna eller överge mina barn.

Det har varit en otroligt snabb vecka ändå med barnen. Det har varit något nästan varje dag. Onsdag & Torsdag var det kast av gammal soffa och hämta nya soffan. Fredagen bara sprang förbi. Lördag promenad ner till sjön. Söndag Cup, Kalas, städa. Imorgon tvätta o inskolningssamtal. Tisdag ska jag åka igen. Snart fyller minstingen 6 år! Det ska vi såklart fira med pompa o ståt! Han vill verkligen ha riktig tårta på sin födelsedag och det ska han självklart få! Han som väntar så tålmodigt på sin födelsedag. Alla storasyskon fyller i april och han är sent på året. Men nu är det snart hans tur!!

Ska ta och försöka få kontroll på andningen nu & läsa bort alla tankar.

Godnatt vänner!

~Familjen~, ~Förundran~, ~Härligt~

Ny soffa~

Iaf ny för mig & barnen!!!

Det är svårt att med ord säga hur otroligt tacksam och glad jag är över människor som inte enbart tänker på att göra sig egna vinster, utan som använder hjärta och själ, ger bort hela möbler till de som inte har ekonomi att köpa nya möbler när en möbel går sönder.

Soffan vi hade, köpte jag begagnad av en granne för ca 9 år sedan. Då hade den minst 10 år på nacken! Den har varit så välanvänd av min stora familj. För ett tag sen sprack botten och fjädrarna stack ut och upp ur soffan.

Igår, tack vare generösa och osjälviska människor, hämtades en ny soffa i närområdet. Den ser Ny Ut!! Så välvårdad, så skön att sitta i, hel och ren! Min tacksamhet finner inga ord! Nu behöver inte jag o barnen trängas på 1-2 dynor i en soffa gjord för 7 personer. Nu får vi alla plats och ingen behöver sitta i ett hål/grop, inte nedsutten någonstans. Inga äckliga fläckar eller doft från när barnen var mindre och det skett olycka ”olyckor” från dom i soffan, eller exet som somnat med öl i handen och det blivit blött på kuddar och i springor! Jag är så enormt glad!

Nytt för oss!! Två ungdomar som är rädda att fastna på mammas kamera!

Det här är så fin karma! Den här kvinnan och hennes familj kommer få så fantastisk karma till sig! Att vara osjälvisk och hjälpsam är vad livet borde handla om för alla människor. Hjälpas åt, stötta, ge och inte kräva något tillbaka, vara tacksamma, vara kärleksfulla, aldrig glömma hur kort livet är, tänk på de som är mindre lyckligt lottade både i livet och ekonomiskt, vårda relationer och vara rädd om varandra.

Nu kommer jag att visa min goda sida (igen) och skänka bort saker som står här o inte används. Mina barn har leksaker de inte använder. Jag har förvaringsmöbler, som jag fått eller köpt begagnat, som inte riktigt används på det sätt de ska, och därför ska någon annan människa eller familj få möjlighet att få förnya sitt hem med en ”ny-begagnad” möbel eller leksak! Jag ska oxå samla på mig lite ”karma-poäng”!! Nä, men flera borde skänka och ge saker de inte behöver. Inte alltid tänka på att sälja! För någon gång, får alla något tillbaka! Ge något nu & inom snar framtid så lovar jag att Du på något sätt får den gåvan belönad. Osjälviskheten blir alltid belönad!

Nu ska jag ta tag i ett träningspass! Har lovat mig själv att göra det idag, och om jag inte gör det kommer jag få ångest och känna mig värdelös!

Ha en fin dag!

♥️Var tacksam♥️Visa uppskattning♥️Kräv inget & bli belönad♥️Livet är kort♥️Sluta hata & använd hjärtat till att Älska♥️