~Bara jag~, ~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Känslorna rasar genom kroppen~

Om någon tror att det är ett enkelt beslut att ta, att tillåta sin fyrbenta vän att få ”gå vidare”, tänk om! Det är bland det hemskaste beslut jag någonsin fattat.

Men en sak en människa med djur, en djurägare, ALDRIG får vara är EGOISTISK!

Hur mycket jag (vi människor) än vill blunda, skjuta upp ett tufft beslut kring sina djurs hälsa, så får det aldrig vara pga människan egoism.

Redan för ca 1,5 år sedan märkte jag att Ziri hade ont i höfter och bakben. Hon fick Metacam mot smärtan, det funkade sådär. Efter hennes valpkull så upptäcktes ganska snabbt att hon fick juvercancer, alltså cancer i tuttarna. Något många borde veta är att just om du har en tik, så säger många att ”skaffa en kull valpar för det minskar risken för livmoderhalscancer” men inte många talar om att risken för juvercancer faktiskt ökar drastiskt efter en valpkull. Nu köpte vi Ziri med avtal om att hon skulle få en kull. Något jag på ett sätt inte ångrar, eftersom Ziri idag har tre söner som lever kvar i sina hem. Men hade jag haft den kunskapen kring just juvercancer, hade jag nog i dagsläget köpt en tik o kastrerat direkt.

Jag försöker ändå att le och tänka tillbaka på alla fina och roliga minnen vi fått av Ziri. Hur otroligt lätt lärd hon varit, hur hon verkligen älskade att springa lös i skogen på landet, hur Ziri alltid vaktat o tagit hand om sin människoflock då den växt och utökats. När hon kom till oss blev hon och vår hankatt Killen direkt bästa vänner! De var oskiljaktiga. Ziri älskade sina människobarn S & N. När vi fick M tog hon sig direkt an den nya bebisen. Ganska snabbt därpå kom E och Ziri gick med stolthet med svansen i luften på promenader och höll koll på det stora barnen och vart bebisarna i barnvagnen var. Likaså när Lilla S kom. Ziri har verkligen satt enorm stolthet i att hålla koll på alla sina människor. När de yngre barnen gått ut med henne så har hon aldrig dragit i kopplet, knappt kollat på andra hundar, just för att hon vet att människan i kopplet är liten.. Vi gick en otroligt häftig personlighet i vår Dvärgpinsher, så annorlunda från vad många ”tror” om rasen.

Vi, hela Ziri Brilliants, människofamilj vill tacka Madelen och Zagorros Kennel för förtroendet att få ha haft hand om Ziri. Redan när jag såg annonsen på Blocket så visste jag att Hon var vår nya vän. Så stort Tack! Och all kontakt genom åren. Tråkigt att vi mosade valpträffar, men jag kommer att följa med i Gruppen och se hur Ziris barn, syskon växer och utvecklas!

Fyrbenta vänner!
Alltid med ♥️
Ziri & bästisen Killen

Idag, 23/6 blev himlen en ängel rikare och våra hjärtan fyllde av dina tassavtryck! Tack för all kärlek, skratt, voffar, kindpussar, danser! Du lever i evighet i vår familj!

Tezzla pussar farväl ♥️

Ziri Brilliant

Zagorros kennel

F: 22/11-2011

”Härifrån till evigheten”

~Familjen~, ~Känslan idag~

Andas ut~

Mardrömmen är över. För den här gången.. Det blev ett väldigt lyckligt slut!

EBV heter det som N fått. Det kan vara väldigt elakt när personen i fråga har ett sänkt immunförsvar, vilket han hade efter coronan i januari. EBV drabbar främst tonåringar, och troligtvis har småsyskonen burit med det hem från skola & dagis. Mindre barn blir inte sjuka.

Symtomen är på många sätt detsamma som elakartad cancer. Därav han blivit utredd för det.

Som jag förstod det så älskar EBV att attackera försvagade immunförsvar och det kan ta lång tid att bli helt frisk. Med tanke på att mjälten är förstorad så trycker den på magsäcken vilket orsakar illamående och såklart aptitlöshet. Och i N’s fall, som redan var sänkt efter covid, och aldrig riktigt hann återhämta sig, så har det här viruset satt sig hårt hos honom.

Nu väntar ny remiss till Barnläkarmottaging som kan mera om EBV & de ska följa N med olika prover, kolla vikten, inkomster & utgifter, för att han ska bli helt frisk, men det kommer att ta några veckor, just för att EBV attackerade hans kropp när han var som svagast.

Det har varit en vidrig väntan på svar, men när det väl kom igår eftermiddag då jublade vi högt! Glädjen var enorm!

Inatt har han sovit hos mig uppe på Gösta. Jag håller stenhård koll på hur mycket han dricker, alvedon enligt schema, zofran 2 ggr dygn. Mat, små mål ofta. Han får en stark sked av koncentrerad c-vitamin och D-vitamin, allt för att stötta hans immunförsvar åt rätt håll. Imorgon ska han flytta till pappa och syskonen.

Tack för all kärlek, omtanke och stöttning! Vi är väldigt tacksamma över att det gått så här pass bra, allt förutom Cancer känns tacksamt! Nu blickar vi framåt!

Äntligen utskriven & mot hemmet ♥️ 22/2-22
~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Eviga jävla väntan~

Minuterna blir till timmar. Väntan är sjuk.

Varför ringer han inte??

Vet att han borde ha svaret nu. Pratat med labb, sett svaret, haft rond och konfererat med andra läkare.. Så ring någon jävla gång!! Och nej, jag ringer inte själv dit. Av den enkla bortförklarande anledningen att jag är rädd för svaret.. Vill veta men är livrädd.

Kan alla jag känner, snälla Be 🙏🏻 för N!!

Be till Eir; läkekonstens gudinna!

Be till Gud; att positiva besked kommer!!

Be till Moder Jord; att N ska vandra länge på hennes yta!

Be till Yggdrasil vars tredje rot finns i Asgård; där tre gudinnor spinner livets och människans öden!

Be till Allah; att skona oss från mera motgångar!

Be till vad sjutton du vill, oavsett om du är troende eller ej, bara be till något/någon att det här är en kort mardröm som slutar idag!

#beomhälsa #beomsvar #bebarabe

~Familjen~, ~Känslan idag~

Som en dimma~

Så overkligt.. Livet är inte på något sätt som det var i lördags eller för en vecka sedan. Något har förändrats. Än så länge så är allt bara oklart. Men det är samtidigt en typ av befrielse att inte veta. För oavsett vilket besked det blir, så är det väldigt skönt att just nu ”inte veta”. Självklart ska diagnosen vara positiv för oss men negativ i hans kropp. Här ska ingen cancer bosätta sig. För det vore så sjukt. Och fel.

Att inte veta är verkligen en befrielse. Men imorgon får vi svar, då är väntan över, ovissheten ett förflutet och svaret är: inte cancer.

Det bara är så. Det finns ingen annan väg att gå, inga andra svar, inga andra möjligheter.

Punkt

Livet är så sjukt skört. Så sjukt kort. Så sjukt ”sjukt”. Man kan säga att man vill och ska leva i nuet, ta till vara på varje sekund, men det där nuet blir faktiskt ett förflutet och sekunden är över lika fort som den började..?

Med det här vill jag säga, ta aldrig någon eller något för givet. Gläds med andra som att deras glädje vore din. Våga visa tårar och känslor. Våga vara ödmjuk. Visa alltid kärlek. Le så mycket du kan. Våga lyssna. Våga även säga nej till andras krav, men sluta aldrig kämpa för sig själv.

Att vara där vi varit idag, helt ofattbart, att sitta på en sådan avdelning, och bara vänta. Det går inte att sätta ord på det. Det händer bara någon annan.. Så mycket jag läst, följt mammor & familjer med barn som drabbats av den vidriga sjukdomen, och aldrig fattat ett skit av hur de mått, väntat, känt sig maktlösa, velat fråga men inte vilja höra svaret, det är det konstigaste någonsin. På två sekunder for jag tillbaka till den dagen när Stora S hade sin första op och fick ”Mh’s” och hamnade i dygn på Biva. Den ofattbara skräcken att från en sekund till nästa, faktiskt kunnat förlora sitt barn..? Det går inte att sätta ord på. Att nu vänta på svar om en annan sjukdom, på ett annat av barnen, det kan inte vara sant..? Det måste vara en mardröm och jag vaknar snart..?

~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Kul, kul INTE alls kul~

N har inte repat sig sedan coronan han hade för 4 veckor sedan. Han har ständigt haft feber som kommit och gått, som mest har han varit feberfri 2 dygn innan tempen gått upp igen. Han har ont i bröstet, mycket tjockt slem i hals och lungor, ständigt täppt i näsan, äter och dricker inte som en snart 15 årig kille bör göra. Urinen är jätte mörkt.

Han som redan har en ganska känslig tröskel när det kommer till ångest ligger nu och trissar för panikattack konstant. Ringde vc idag, vill ha en snabbsänka på honom. Självklart har inte vc tider att erbjuda, men fick rådet att söka akut med honom. Med tanke på hans ålder, och det långdragna förloppet av för lite vätska och mat och dåligt allmäntillstånd, trodde hon att han kunde behöva dropp och naturligtvis kolla sänkan. Så nu är han med sin pappa på ALB-akut. Hoppas han kan få hjälp att må bra och komma ut ur den här långdragna sjukdomen. Jag tror definitivt att han åkt på en ”post-covid”-infektion/virus. Vad jag förstått kan en del yngre åka på följdsjukdomar upp till 10 månader efter en covid-19. Han är så less på att vara sjuk. Han vill verkligen till skolan. Han saknar skolan.

Lilla E kräktes inatt. Nu har hon druckit lite coka cola med vatten, ätit en tugga av rivet äpple. Kräket verkar vara över. Fattar inte vart det kommer ifrån. Ingen annan är sjuk. Ingen i skolan var sjuk förra veckan. Vi har inte träffat någon som har/haft magsjuka. Hoppas att det stannar med henne. Så natten har varit ganska vaken, för mig, E, N & lilla S.. Ingen skola idag med andra ord. Har tvättat upp sängkläder och filtar, sprayat och tvättat rummen med ättika och desinfektionsmedel, vädrar, dammsugit. Senare blir det att skura golven.

När fan ska alla sjukdomar gå över?? Vi har varit så välsignade sedan corona kom, inte haft en ENDA magsjuka på 2,5 år!

Nu kollar vi på Coraline, en av barnens favoritfilmer. Jag gillar den oxå, en av de bättre filmerna, så helt okej att de väljer den. Lite spännande, lite läskig, lite rolig. Väldigt annorlunda och spännande. Innan har den bara funnits med engelskt tal, men barnen har inte brytt sig, den är väldigt talande och tydlig även utan att förstå språket. Men nu fanns den på Apple ITunes Movies med svenskt tal!

Jag ska sitta en stund, sen ta mig ner på apoteket o hämta ut mitt Levaxin, gå och handla lite blåbärssoppa och salta kex. Så E kanske kan börja gå i sig lite i magen. Ska nog köpa vätskeersättning med. Provade att ge henne en Resorb Mango-smak men den gillade hon inte. Varför ska vätskeersättning vara så ”äcklig” för barn??

Aja, ha en bra dag, en trevlig måndag!

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~

En osynlig besökare~

Måste få skriva ner det här.. För jag måste komma ihåg de här två sista nätterna..

Jag är helt övertygad om att det finns ”någon/något” i min mammas lägenhet. Både jag och mamma har känt och hört saker.

Inatt vaknade jag med ett ryck. Fattade inte varför eller av vad. Men vaknar av att jag halvsitter i sängen och tittar mot min vita byrå. Först tror jag att jag måste hört R eller mamma i köket, att de var på väg till jobb. Det tar ett tag innan jag verkligen kopplar vad som väckt mig, och det var ljudet av att byrålådan drogs ”ut och in”. Det är en gammal byrå. Den är trög i lådorna. Jag kollar klockan och den är bara runt 1 på natten så ingen är på väg till jobbet. Jag sover dessutom med öronproppar, så kändes obehagligt när jag insåg vad som väckt mig. Det är andra natten i rad.

För ca 4-5 månader sedan så vaknar mamma av att det plingar på ytterdörren. Klockan var 3-4 på natten. Hon går upp och kollar titthålet. Ser någon utanför, tycker det ser ut som min bror. När hon öppnar är ingen där. Det finns ingen där, men hon såg en man genom titthålet och hörde ringklockan. Och just att det plingar på dörren och ingen är där, har hänt henne 2 gånger vid olika tillfällen.

För bara några veckor sen, tidigt på morgonen, vaknar hon av att R står i hennes dörrhålet o frågar när hon ska gå upp. Hon svarar honom att hon har ”sovmorgon” just den här dagen, men när hon tittar så finns ingen där. Han hade dessutom redan åkt till jobbet. En annan kväll när hon satt i soffan hör hon någon ropa ”mamma” och hon svarar ju på ropet. För att inse att det är bara hon, katterna och hunden hemma.

Så, något är här. Eller någon. Jag trodde inte att jag skulle känna av och kunna höra såna här saker, men när jag inser att jag genom öronproppar hör hur byrålådorna dras ut och puttas in, flera gånger, så är det med lite obehag faktiskt, speciellt när jag vaknar halvsittandes i sängen och bara glor på den där byrån när jag verkligen fattar vilket ljud som väckt mig..

Vem är det som försöker säga något? Jag tror inte det är någon som är elak.. Jag tror det är något som mamma eller jag behöver uppmärksamma..Men vad?

Ni får tro vad ni vill om det här, men jag vill ha det i text, bara för att..

~Känslan idag~

Två på en dag~

Jag har bestämt att 2022 ska bli året då allt vänder. Året då jag ska tillbaka till mig igen. Jag ska gå med huvudet högt och kämpa tills jag blöder. Jag ska tillbaka till mitt jobb, jag ska arbeta igen, sedan om jag ska vara kvar på Kirurgen eller prova något nytt, det bestämmer jag när jag kommit ut på golvet igen. Men jag ska ta tillbaka min ryggrad, min styrka, hitta glädjen, bli harmonisk, och skratta igen. Nu får det vara nog med motgångar och negativa vibbar och energier. Jag tänker inte låta psyket eller andra förstöra mig som människa. Jag har lika stor rätt att må bra som alla andra. Jag förtjänar att få leva mitt liv så som jag vill leva. Det kommer inte att ske på en dag, men i år ska det ske.

💟2022 blir året jag tar tillbaka min värdighet och återupptar mitt liv💟

För att se ljuset måste man ibland kräla bland den vidrigaste smutsen, och det har jag gjort. Så nu är ljuset så välkommet & efterlängtat.

This is my time to live, take back my life. Because i’m fucking worth it!

Att Att” bästa ventilen i världen!

Pussen & kramen

~Bara jag~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

Slut på ”mammaveckan” denna gång~

Saknar de tre små trollen såklart, och mina stora ”knasisar”.

Imorse tappade jag hakan, N satt vaken, pigg och trevlig i soffan när jag klev upp. Minns inte när det hände sist, men gissar på att han var i 5-6 års åldern (!!).. Ebba & Max var så trötta, Ebba kan jag förstå då hon somnade vid 00:30 tiden.. Max slocknade som en liten bebis redan vid 19:45, men ändå så trött.

Sigge ville inte gå till dagis. Han vägrade gå in genom grinden. Och jag, med min rygg och Ziri i koppel, försökte bära honom under armarna in på gården. Fick ingen kram eller puss av honom. Känns mindre bra i hjärtat att skiljas åt så när det är en vecka kvar tills vi ses igen..

När jag sedan körde N till sin skola så fick jag höra en av hans nya låtar/texter han skrivit. Han är riktigt duktig att få ihop rim och texter. Han är grym på sina ”beats” och att rappa. Även om jag kanske hellre skulle önska att han sjöng, så är jag jäkligt glad att det inte är opera han pysslar med. Och hur som, jag är stolt över honom. Jag tror han skulle kunna bli en bra låtskrivare och rappare om han fortsätter med det. Just nu går det bra för honom. Han har fått betyg i 5 ämnen, och det har han själv åstadkommit på knappt sex månader, innan var han underkänd i Alla ämnen, detta genom att kämpa och göra bättre val för sig själv. Han har vuxit drygt 8-9 cm & det syns och märks. Aptiten är riktigt bra, han äter nu som en tonårsgrabb” och han tar frivilligt sin medicin. Han äter middag med familjen. Han utvecklas så mycket och är så himla stilig. Jag är stolt över hur jäkla envis och stark han är. En sådan enorm kämpe finns inom honom.

Stora S har varit hemma en del på kvällarna, och det har varit så mysigt! Saknar min stora tjej, hennes sjuka humor och intressanta diskussioner. Hon har pluggat en hel del dock, men det gör inget.

Jag har låtit de tre små trollen laga mat med mig en kväll var. Det har varit väldigt uppskattat från deras sida. Och jag har haft möjlighet att få lite egentid med dom på tu man hand. MaxiBraxi fick laga lövbiff med bea & klyftpotatis. Pigglet fick laga chiliconcarne med ris & BomBom stekt korv & mackisar, potatisbullar och stekt bacon (lite blandad kompott) De fick även duka och plocka fram tillbehör. De verkligen älskade att få vara med och jag tror de tyckte om att få vara ensam med mig en stund. Dessutom tror jag det är nyttigt att låta dom vara med o ta ansvar i köket. Tror de tycker maten ”smakar” bättre när de får vara med o laga den 🤗 Ska göra så här min nästa mammavecka oxå. De ska få en dag var att hjälpa till med middag. Sen ska jag utöka till att efter maten ska de hjälpa till att skölja av tallrikar o glas o ställa i diskmaskinen och torka av bordet.

Just ja, stor S lagade middag en kväll själv. Hon googla fram ett recept, och så fick hon fixa allt. Blev en fantastisk pasta med knaperstekt bacon och Keldas färdiga ostsås på tetra. Men jäklar vad gott det blev! Även tre små troll älskade denna enkla, väldigt goda, rätt. Kul med andra smaker, för mig. Min pasta-bacon sås smakar alltid likadant, så det är gott att få äta något jag inte själv tillagat.

Idag har jag fått leka med min bästis! Mötte henne i Axan, så kom jag ut på den här veckans FÖRSTA promenad (haha, måste ju bevisa att jag håller mitt löfte) o då gick vi tillsammans upp till Gösta. Tanken var att jag skulle klippa och färga henne, men efter att vi börjat prata om dockskåp och möbler, bestämde vi oss för att åka till Återbruket i Skhlm. Min storebror jobbar där en gång i veckan, och vi råkade pricka in rätt dag, lite kul. Både jag & Tessa hittade lite grejer. Jag hittade ett fat i silver som stora S ska få som ljusfat, en väggljushållare i svart, 4 böcker, en ny papperskorg till under diskbänken, världens skönaste smörkniv. Nästa vecka ska jag ta och kolla hemma vad jag kan rensa ut hemma och skänka dit. För ska man ta emot så måste man även Ge! Det tycker iaf jag! Fantastiskt att sådan ställen finns. Perfekt för unga som flyttar till sin första lägenhet exempel, de kan gratis få tag på porslin, koppar, bestick osv, sen kan de byta ut eller uppgradera sig utan stress. Älskar gratis, byten, osjälviskhet och goda människor. Dit ska jag tillbaka! Det jag sökte, dockskåps-saker hittade jag inte! Men lika glad för det är jag!

Jag på väg att möta bästisen! Ser sjukt trött ut men jag är inte det!

Efter det drog vi till mammas jobb. Tog en kaffe och wienerbröd, och självklart sprang jag o Tessa och slängde oss i snövallen!! Mamma o Pepelito åkte med oss hem, då mamsens bil är hos bil-doktorn.

Tessa ♥️

Hann med att tunna ur halva Tessan hår. Blev riktigt bra. Ska fixa klart uttunning och även kapa av lite längd imorgon samt färga.

Med andra ord har det varit en fin dag! En rolig dag. En dag jag kan vara nöjd med! Förutom att jag inte fick krama o pussa Pigglet ”hej då”..

Vip 2022 ~ Vårbergs Ip

Avslutar med den här bilden, så himla vackert med snön och solen! Det var den snövallen vi hoppade i! Synd att stolpen är med, förstör bilden litegrann!

Nu ska jag chilla, njuta av tystnaden, försöka njuta av att inte göra någonting! Imorgon ska jag träffa min läkare på psykiatrin!

Tjoo ♥️

~Bara jag~, ~En divas blogg 1~, ~Förståelse~, ~Känslan idag~

Hmm, måste få till det tekniska~

Då jag inte är den skarpaste kniven i lådan, och inte lyckas hitta vart och hur jag kan välja Följare, så låter jag bloggen vara publik ett tag till.

Tydligen ska Ni kunna skicka en ”Förfrågan” till mig via startsidan och så ska jag Godkänna, men jag hittar inte hur jag lyckas få till det.

Jag ska inte behöva dölja min blogg, jag ska kunna fortsätta så som jag gjort och fortsätta skriva som jag gör, utan att känna oro för att Någon sprider varje litet ord vidare och på så sätt skapar en hel del bekymmer och drama som är totalt onödigt.

Häromdagen fick jag veta att jag och x:et bråkat..? Jag visste inte ens det själv.. Men så koppla jag ihop ett & annat och kom på att jag skrev om min irritation gentemot hans slapphet till ordning och reda, tömma kattlådan osv, på bloggen, och det blev precis som jag befarade. Djungeltelegrafen drog igång och så kom det då fram till mig att ”Vi bråkat”.. För att förtydliga för de oroliga själar; så är inte fallet! Vi bråkar inte! Oftast är det människor med för mycket intresse över andras liv som gör att onödiga rykten dras igång och det blir väldigt onödiga konflikter, av absolut ingenting!

Väldigt tråkigt att det ska gå så himla mycket rykten kring oss. Vi har äntligen en ganska god kommunikation kring barnen. Vi firade jul ihop med våra barn. Vi satt en stund och pratade på julaftonskvällen. Vi åt middag ihop med barn, mormor och en vän den 25/12, och hade trevligt. Sedan att vi tycker olika om många saker, men kring barnen är vi ända relativt stabila. Och som jag redan nämnt; finns en anledning till att jag valde att vi skulle dela på oss; En del var hans inställning till städ, hemmet & hygien. Andra saker påverkade oxå, men precis allt behöver inte delas här.

Han är fortfarande en stor och viktig del av mitt liv. Han är pappa till mina barn. Vi kommer alltid ha med varandra att göra, och jag önskar att vår omgivning kunde låta oss ha det liv, på varsitt håll, utan att lägga sig i, skapa onödiga konflikter, sprida rykten.. Det här året, ja, 14 månaderna har varit ett virrvarr av upp & ner, känslor, tjafs, missförstånd, medlingar, oro, krångel.. Nu när vi äntligen hittat en balans i ”våra” nya liv, där vi fungerar, då borde andra ”sitta ner i båten” och ro vidare eller applådera åt vår framgång. Det kommer inte bli ”vi” igen.

Jag vill nog aldrig ens ha en man i mitt liv igen. Förutom mina söner. Annars tackar jag för mig när det kommer till att involvera mig för ingående med motsatta könet. Jag är less på män. Jag har helt tappat aptiten för att leva under samma tak eller i ett förhållande med en man. Jag är inte sugen alls.. Dessurom ville jag inte att vi skulle leva ihop på autopilot, vilket var exakt vad de sista åren var. Det var ett kompis förhållande fast med mera små tjafs om allt, ingen romantik, inget wow, ingen egentid.. Jag blev inte sedd, han fick inte vad han ville. Lever man så för länge då lever man i en lögn.. Allt ser bra ut utifrån, men sanningen är en annan. Jag har nog haft min del av förhållande. Fick iaf 20 år och 5 barn och det är nog mer än många i dagsläget klarar av. Och jag har varit så kär och lycklig med honom, tvivla inte på det, men vårdar man inte ett äktenskap då slocknar lågan och kärleken dör ut. Lika mycket mitt fel, jag gav upp, och det är så svårt att ”tända” en slocknad aska.

Jag vill må bra själv. Jag vill må bra med mig själv. Jag vill klara mig själv, lösa saker kring mig själv. Kunna se mig i spegeln och vara lycklig. Och stolt över mig. Det är en bra bit kvar tills jag kommer dit, men jag ska nå ända fram.

2021 har varit ett helvetes år. Helst ett år jag vill glömma helt. Men så funkar det inte, det vet jag. Jag har fått många nya sår i själen, blivit bränd psykiskt, triggat igång PTSD, utmattningssyndrom, sjukskriven, sörjt och förlorat två mycket älskade manliga förebilder, förlorat vänner, blivit hotad, polisanmält, obegripliga saker har hänt.

2021 har även gett mig ett fantastiskt minne från Gran Canaria med fint sällskap, god mat, sol och poolhäng, drinkar. Skratt som övergått i gråt, några fina nya vänner.

Mitt egna mål, för 2022;

Målen är enbart för mig, och alla är INTE menade att klaras av just under 2022. Vissa är mera långsiktiga, men det här är vad jag ska jobba med för mig själv & mina barn! För jag måste hitta tillbaka till min inre styrka, självrespekt, kärlek, glädje & framförallt Livsglädje!
  • Komma igång med promenader; gå ner 5 kg innan sommaren, men det är en bonus. Jag ska gå för MIN skull, min hjärnas skull, mina knän, min rygg, min självrespekt, min hälsa.
  • Inte dricka alkohol mer än om det är ett riktigt FESTLIGT tillfälle (och dessa är det ju ont om 🤗) Dels för min inre hälsa, men även för att det luktar illa, förstör liv, personlighetsförändringar sker osv
  • Ta bort människor som skapar oro och ångest inom mig
  • Aldrig mera vara tyst för någon annans skull. Aldrig någonsin igen ska någon få mig att vara tyst för deras egoistiska skäl
  • Lära mig att ÄLSKA mig själv, försöka se mig i spegeln varje dag och ge mig själv en komplimang, våga se mig själv i ögonen
  • Efter PTSD/Trauma behandling, komma igång att arbetsträna. Mål: jobba MINST 50% i November 2022
  • Överösa mina barn med kärlek, positivitet, styrka, trygghet under mina veckor
  • Försöka sänka kraven på mig själv, försöka tillåta mig att göra fel, att inte anklaga mig själv så hårt, vara mera ödmjuk mot mig själv
  • Hitta ett andrahandsboende, där jag kan ha mina barn varannan vecka, som är min trygga vrå.

Har Du några mål? Vågar Du avge Nyårslöften? Eller anser du att det är ”något man bara gör men inte behöver hålla”?

Det är helt okej, att lägga Nyårslöften ”bara för att” men för mig är det svårt. Jag tänker inte så. Har jag sagt något, lagt ett löfte, då MÅSTE jag hålla det. Därför la jag delvis upp det här, nu måste jag ju göra mitt yttersta för att klara av så många mål och milstolpar som möjligt.. Jag hoppas, och tror, att det här året kommer bli ”bättre”. Jag har en del saker att genomlida och klara av, men när de sakerna är avklarade, då kommer det bli lättare att andas, jag kommer vinna en hel del självrespekt igen, och kanske hjälpa andra. Jag ska fokusera mycket på hälsa, inre hälsa. Vårda den kroppen jag lever i och göra den stark. Tro det eller ej, men mitt tuffaste kommer att bli ; Sänka Kraven Mot Mig Själv..

Ta hand om er! Tack för att Ni läser ♥️ Och stort tack till Er som skriver/kommenterar här eller på mejlen/Messenger!

Utan Er, ingen Divas Blogg!

~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Varför~

26 december 2021~

Denna jul är avklarad. Har ändå nöjda barn och självaste julafton var som den ska vara.. Avslappnad, massor av god mat, kramar och glittrande barnaögon, kussefiner som lekte och hade kul ihop.. Precis som det ska vara.

På förmiddagen den 24/12 kom barnens pappa hit. Vi åt frukost ihop, öppnade klappar, fixade oss, kollade Kalle Anka och sedan över till barnens Farmor.. (skulle skrivit ”svärmor”, men tror inte det är så poppis, då jag ej lever ihop med hennes son) Väl på plats var den absolut största fröjden att få träffa min älskade o underbara Guddotter Ellie!! Hon var den första som mötte mig i hallen. Vi kramades och jag sa att jag saknat henne så mycket, och den här söta lilla tös svarar- Jag har saknat dig med!!

Mitt hjärta höll ihop, men för en sekund trodde jag att jag skulle börja gråta. Min fina lilla guddotter, min bonus-tjej!! Det är med en enorm sorg jag inser att relationen till henne blir lidande av att jag tog beslut om separation med hennes morbror. Hon är så viktig för mig!

Julafton gick bra. Blev en del skratt och mycket värme i kropp o själ.

Men, finns alltid ett men, så finns alltid den där osmarta människan, som förstör allting. Min ena dotter fick inte krama din Farmor när hon skulle gå hem. Pga Corona. Men att sitta i samma rum i 5-7 timmar, andas samma luft, ta på samma bestick när man tar mat, det går bra, men en kram är inte okej.. Mitt barn blev jävligt ledsen och besviken. Hon fick Farmors handflata upptryckt i sitt ansikte när hon kramade sin Faster. Så Farmor hade redan då bestämt att min dotter inte fick en kram.. Jag tycker det är sorgligt och ledsamt. En sådan sak kan förstöra allting.

Ibland har jag känt mig bort knuffad från den enda familj jag har, men jobbat desto mer på en bättre relation till mina barns pappa. För om vi två fungerar så har jag trott att allting ska fungera. Och vi fungerar jätte bra. Vi pratar, vi kan skratta, vi strävar både gemensamt mot att våra barn ska må bra och få känna trygghet. Egentligen är ju det det enda som räknas. Men, ytterligare ett men, jag har varit delaktig i den här familjen i 21 år. Jag kommer ALLTID HA ETT band till deras familj, iom att jag är mamma till barnen. Jag är ingift.. Jag har fört deras gener vidare genom fem barn. Jag har fått äran att bli gudmor.. Alltså borde både jag och mina barn räknas som familj… Eller??

Ställer en fråga nu, till er som läser, svara gärna;

Är familj något man föds i? Kan man skapa sin Egna familj? Måste blod vara inblandat för att kalla sig familj? Är det så hemskt att separera? Kan en familj bestå av separerade ”parter”?

Vad anser Du är familj?????

Nu är klicken sååååå mycket igen. Jag ska försöka bläddra o läsa några sidor i boken, men först måste jag kissa och vill strypa min katt då hon är i ett löp igen och går o gormar o ylar efter en man!

Well Well well, aint gonna happen!!!!

Julafton 2021
Hos Maud/Farmor/ Svärmor
I mitten, mitt gudbarn!!
Mitt vackra barn, som blev dissad av sin egen Farmor.

Så, nu väntar ett Nyår. 2022 är på ingång.

Det här nya året ska bli min vändpunkt. Jag har redan bestämt det. Jag ska kämpa mig tillbaka, jag ska hitta min träning igen, jag ska bli hel, utanpå o inuti, jag ska aldrig mer ta skit från någon, stå upp för det JAG tror på, hitta och hylla mitt egna värde, och ta till mig att ”familj” kanske är skörare än vad jag trott.. Kanske kan man inte bygga sin egen familj? Måste man verkligen födas in i en familj? Om det är så, är jag enormt rik, då jag fött upp fem personer som är min familj, nu och alltid.

Med önskan och kärlek till Er alla, om ett fantastiskt Nytt år en riktigt GOD FORTSÄTTNING, och massa god mat o dryck och fina människor vid er sida;

Gott Nytt År 💋