Etikett: skräck

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~

Kortslutning ( i mitt huvud)~

Jojjo

Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.

Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.

Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.

Hur tänkte han här liksom…

Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.

Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!

14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀

14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!

15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?

Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.

På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.

På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵

Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.

Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..

Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.

Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.

Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.

~Familjen~, ~Känslan idag~

Som en dimma~

Jojjo

Så overkligt.. Livet är inte på något sätt som det var i lördags eller för en vecka sedan. Något har förändrats. Än så länge så är allt bara oklart. Men det är samtidigt en typ av befrielse att inte veta. För oavsett vilket besked det blir, så är det väldigt skönt att just nu ”inte veta”. Självklart ska diagnosen vara positiv för oss men negativ i hans kropp. Här ska ingen cancer bosätta sig. För det vore så sjukt. Och fel.

Att inte veta är verkligen en befrielse. Men imorgon får vi svar, då är väntan över, ovissheten ett förflutet och svaret är: inte cancer.

Det bara är så. Det finns ingen annan väg att gå, inga andra svar, inga andra möjligheter.

Punkt

Livet är så sjukt skört. Så sjukt kort. Så sjukt ”sjukt”. Man kan säga att man vill och ska leva i nuet, ta till vara på varje sekund, men det där nuet blir faktiskt ett förflutet och sekunden är över lika fort som den började..?

Med det här vill jag säga, ta aldrig någon eller något för givet. Gläds med andra som att deras glädje vore din. Våga visa tårar och känslor. Våga vara ödmjuk. Visa alltid kärlek. Le så mycket du kan. Våga lyssna. Våga även säga nej till andras krav, men sluta aldrig kämpa för sig själv.

Att vara där vi varit idag, helt ofattbart, att sitta på en sådan avdelning, och bara vänta. Det går inte att sätta ord på det. Det händer bara någon annan.. Så mycket jag läst, följt mammor & familjer med barn som drabbats av den vidriga sjukdomen, och aldrig fattat ett skit av hur de mått, väntat, känt sig maktlösa, velat fråga men inte vilja höra svaret, det är det konstigaste någonsin. På två sekunder for jag tillbaka till den dagen när Stora S hade sin första op och fick ”Mh’s” och hamnade i dygn på Biva. Den ofattbara skräcken att från en sekund till nästa, faktiskt kunnat förlora sitt barn..? Det går inte att sätta ord på. Att nu vänta på svar om en annan sjukdom, på ett annat av barnen, det kan inte vara sant..? Det måste vara en mardröm och jag vaknar snart..?

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Varför~

Lösenordsskyddad: Förvirrad & orolig~

Jojjo

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

~Bara jag~

Tystnaden~

Jojjo

Så härligt det är med tystnad just nu.. Det har varit så mycket ljud, röster, spring, skratt, tjut, ”mamma mamma mamma”, ”vår är mamma” osv.. Och just när det gäller det sista uttrycket, så sitter jag oftast på toaletten eller står och lagar mat. Då har jag inte synts på 3 sekunder och då måste barnen såklart kolla upp vart jag befinner mig..

Men det är påfrestande. Igår fick jag hjärtklappning. Kändes som att hjärtat slog oregelbundet, hamnade helt i otakt och det var så obehagligt. När jag gick ut med Ziri så kom en moped uppifrån H-åsen, jag härden den först när den var cirka 20 meter bakom mig & jag hoppade högt verkligen. Fick sådan panik och hela kroppen blev stel. Riktig panikkänsla i hela kroppen. Ptsd börjar ta knäcken på mig. Jag ”hör” inte omgivningen, jag blir så jäkla rädd för ingenting.. Så jobbigt. Vaknar flera gånger per natt med ett ryck, ingen aning om vad som väckt mig, bara vaknar kallsvettig och med rädsla i kroppen.

Jag är så trött. Trött på att må såhär. Trött på att alltid stressa. Aldrig känna mig tillräcklig i någon situation.

Idag är det alltså en typisk ”måndags-känsla” och jag mår piss. Jag avskyr måndagar.

Tjohej..

adhd, ~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~

Annabelle 2~

Jojjo

Fan vilken grym skräckfilm!

För Dig som har lite svårt för skräck är det en film som kommer få dig att bajsa ner dig!! För dig med höga krav (som jag) så är den så sevärd!! Sen kan jag säga saker om filmen som jag var mindre nöjd med, men då skulle ju jag förstöra det roliga, eller hur?!?

Den är riktigt bra som skräck! Snäppet bättre än Ettan faktiskt.

Och vi gick på Vip-bio! Första ggn för oss alla 3 & det var en upplevelse i sig. Sjyssta fåtöljer med inbyggt fotstöd, vridbara brickor och djupa och bra dryckeshållare. Det var Nice 🙂

Försök bortse från min söta dotters ansiktsuttryck 😂😂😂😂😂

Dagen började med att snabbt duscha mig och Bombom för att sen åka o hämta Sara & 2 kompisar i Solberga. Skjutsade hem I till Årsta och den andra I bor på vår gata.

Sen hade vi tvättstugan, den fick R sköta idag, jag och dom 3 yngsta gick till Arken Parken och fördrev 2-3 timmar utomhus. Så skönt fast det blåste lite väl svalt emellanåt.

Sigge fick gunga på riktigt och länge för första ggn.

Och han tyckte det var så roligt! Max & Ebba älskar oxå att gunga 🙂

När vi kom hem var det lagom till middagstid. Pulled Pork med grönsaker i tortilla bröd. Jätte gott. Kan rekommendera att göra Pulled Pork på kassler. Låt den stå ca 1-2 timmar längre än vanligt fläskkött så blir den perfekt!

Så idag har det ändå varit full rulle hela dagen, men jag tycker det är vansinnigt skönt! Dels för kroppen och för hjärnan!

I bilen till Heron City så fick jag min födelsedagspresent av mamma, lite sen, men vad gör det, jag blir ju inte direkt yngre 😂

Jag fick ett gymkort med 10 ggr på vattengympa! Helt perfekt!! Jag är nämligen så otroligt taggad på förändring just nu så det var verkligen helt perfekt! Tack tack Mamma ❤️ Nu ska jag se om jag hinner läsa lite innan jag ska knoppa.. Blev sent med melatonin ikväll pga bion. Vi var hemma typ 23.45 & då skulle hunden rastas osv.. Men nu, nu är det min tid att varva ner… Halv 2 på natten…

Godnatt

~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~

19 augusti 2015~

Jojjo

Ett ny termin startar för både Sara & Noel. Noel som längtat så mycket efter skolan var väldigt glad över att äntligen ha fått börja igen, så spänd inför att träffa alla att han sammanlagt sov ca 2 timmar på hela natten…… Sara som varit betydligt mindre lycklig, kom ändå hem väldigt glad över hur förändringarna såg ut inför Årskurs 6..

R lämnade Noel imorse, och så gick vi tillsammans och hämtade. Fick Max köra lite spring-cykel och Ziri en längre promis, och Ebbisen fick sova i vagnen. 

Kl 14 fick Ebba sin sista Rota! Tack o lov nu är den biten över!! Hon är nu 70,5 cm lång och vikten är 8140! Lång och frisk tjej! Alltid glad Lilla solstrålen!! Max och Noel följde med till bvc, Max hittade en häst och en ko att leka med… Kolla in bilderna nedan… 

  
  Vet ärligt inte vart han lärt sig det där, men han var grymt stolt över sitt alster och storebror Noel stod och rodna… Hihi, lite kul är det när man märker på de äldre barnen när något är ”pinsamt”. 

Till middag idag blev det potatis, köttbullar, kokt broccoli och gräddsås, svartvinbärsgele. Ebbisen fick sin första smakportion, naturligtvis av vår mat :). Hon njöt! Hon mumsa som bara den och gjorde tydliga protester när det var tomt i munnen! Lite roligt!!

   
 Bilderna är tagna av Sara och inte en enda bild lyckades hon ta där Ebba inte ser drogad ut av maten 😂

Har återigen suttit med virknålen i handen ikväll. Fram till 02.30… Sen tvingade jag in mig i sängen. Nu är jag inne på kanten på min bilbarnstols-filt och imorgon blir den HELT klar!! Så otroligt lycklig för det. Ska blocka den imorgon och se om jag kan få någon bra bild på den! Det här betyder att jag imorgon kan påbörja nästa projekt!!!! En cocoon till mig själv :). Längtar!!! Sen är det dags att virka mössor till barnen oxå, men det får bli ett sidoprojekt till min cocoon. 

Ja, annars då, vad händer hos oss… Har smått panik över att Smarre börjar dagis nästa vecka. Jag kommer sakna honom sjukt mycket. Min glada och gosiga pojk som jag varit hemma med i 2 år och 4 månader! Och nu ska vi klippa navelsträngen på riktigt.  Hua.. 

Måste bara berätta om något lite läskigt jag var med om häromkvällen när jag tog kvällisen med Ziri. Tror klockan var runt 23.30 ca. Som alla vet är Jag inte mörkrädd alls. Iaf, går bort mot fotbollsplan inne på gångvägen. Vid 3dje huset möter jag en ung kille som kommer från planen, han går i sina tankar, så inget konstigt med det. Fotbollsplan låg i mörker. . Så hör jag någon vissla ute på planen.. Först bryr jag mig inte, fortsätter bort mot sista huset.. Då visslar det mer och mer, & jag tycker visslingen kommer från olika håll, som om 2 visslar till varandra och bara när jag slutat kolla mot plan. Den som visslar ser ju mig, men jag ser inte han/henne…. Jag vänder, tycker det känns olustigt. När jag är i höjd med tredje huset igen, då svär jag på att visslingen är närmare mig, och jag hör verkligen hur någon viskar ”ziiriii”…. Jag ljuger inte! Jag höll på ordagrant bajsa på mig… Då blev jag rädd, ökade takten och svängde ner framför huset och gick ut mot gatan för att ta den vägen hem.. Då möter jag den här killen igen.. Han tittar på mig konstigt…. Kan inte förklara hur, men det kändes inte bra..

Nu har jag min egna teori. Klockan var sent! Om det var någon jag kände skulle dom aldrig göra så mot mig.. Och eftersom klockan var så pass mycket var det inga kompisar till Sara som busade.. 

Jag fick för mig, att killen jag mötte var den som svarade visslingarna med att vissla.. Att den/dom på plan hade hoppats på att jag skulle kommit närmare mörkret för att sedan skrämma/råna/göra-nåt-olämpligt med mig. Killen jag mötte visslade tillbaka så länge inga andra personer kom och gick på gångvägen i min riktning… Det är min teori. Det här med viskningen har jag ingen teori för, jag bara vet vad jag hörde och det var inte alls roligt.. Första gången på länge jag blev rädd när jag rastat min hund.

Nu fick jag ur mig det iaf.. 

Sovgott!

Pusd