Etikett: bilproblem

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~

Kortslutning ( i mitt huvud)~

Jojjo

Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.

Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.

Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.

Hur tänkte han här liksom…

Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.

Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!

14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀

14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!

15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?

Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.

På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.

På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵

Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.

Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..

Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.

Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.

Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.

~Bara jag~

Del/heltids mamma~

Jojjo

Senaste 4 veckorna har min äldsta son bott med mig. Och jag är inneboende hos familjemedlem pga pågående stambyte på hemadressen.

Så han bestämde direkt att han ska bo med mig. Jätte mysigt såklart. Speciellt de veckorna när det inte alla barn hos mig. Får lite kvalitetstid med honom som varit sällsynt senaste 2,5 året.

Och jag tror han behöver mig just nu. Han har utvecklats så mycket på egen hand och egen styrka. Han har brutit ett beteende helt självmant, bytt ut det umgänget som enbart var problem och fel för honom. Börjat hänga med bra kompisar igen. Han är Negativ på de testerna han tagit. Och detta har han gjort själv. Dock har han drabbats av sjuk ångest med inslag av panikattacker. Jag kämpar med att BUP eller Mini Maria ska hjälpa honom med ångestdämpande medicin, men som väldigt ofta vill alla olika myndigheter skicka remisser fram och tillbaka. Från att ALLA kände en sådan oro kring min son, till att ingen av hans läkare där han är inskriven vill hjälpa honom. Nu när han verkligen behöver det som mest. Han har visat att han vill förändra sig själv. Han har bevisat att han kan. Nu när andra symtom uppträder och han behöver deras stöd på annat sätt då blundar de och skickar remisser hit & dit.

Om två veckor ska han tillbaka till TB-skolan. Då har han gått 4 veckor på Skolakuten och det har varit så bra för honom. Han har lärt sig räkna matematik, han älskar visst att läsa böcker, han går sina dagar, han jobbar varje lektion, han har ett fantastiskt stöd av mentorerna och kuratorn där. Det har höjt hans självkänsla och NOEL har fått bevisat, både för sig själv och andra, att han k a n massor, med rätt stöd och tålamod. Och att jag har ett barn som gillar att läsa böcker, det var en ”aha-upplevelse” så nu måste jag införskaffa böcker som han gillar. Jag är stolt!

Min oro kring att gå tillbaka till TB är mest kring hans ångestproblematik. Skolan är mycket större. Många många fler elever. Flera störande moment. Mera vänner.

Varför gör sjukvården kring ungdomar med NPF diagnoser så här? Att avsluta en medicinsk behandling kan de göra på 2 sekunder, men att stötta och vara snabb med ny medicinering när det är akut, då sker ingenting. Jag vet inte hur många gånger jag pratat med BUP. Och Soc via MM, sköterskan på MM, vanliga Soc. Även kopplat in primärvården i det här. De är villigare och mer taggade att hjälpa än vad sjukvården som ska vara anpassat till hans diagnoser är… Sjukt eller??

Idag har jag och Pigglet tvättstugan. Nu väntar vi på sista maskinen som ska hängas, sedan ska allt torka och vikas. Ska köra ner Piggis, Ziri och rena kläder till pappan vid 16-17 tiden. Pigges dagis ringde idag och frågade efter honom. De har saknat honom under veckan. Han har haft envis o jobbig hosta så jag har haft honom hemma. Så länge han inte springer så hostar han inte, men på dagis kommer han att hosta, just pga lek o rörelse. Men imorgon ska han få träffa sina kompisar igen. Tror han längtar.

Jag vet inte vad jag ska göra under min lediga vecka.. Men borde försöka ta mig till Vip och byta däck på bilen. Trött på pyspunkan nu. Måste åka o pumpa däcken var tredje dag ungefär. Tröttsamt i längden. Har värsta snygg-däcken liggandes så nu ska de få hotta upp min sketna gamla S80. Dock tror jag inte den håller ens året ut. Den har börjat strula när man startar, instrumentbelysningen lever sitt eget liv, hastighet-bensin-värme mätarna lever sitt egna liv och kan börja dansa HipHop rätt som det är. Så ny bil behövs. Trodde jag skulle vara prioriterad till förtur på köp av en bil, men icke sa nicke. Jag trodde nog att man tycker att barnbarnen är viktigast och då även ha en bra och säker bil. Så nu får deras pappa köra och skjutsa, ta läkarbesöken och möten som kommer. Jag kommer stå utan bil och kan då inte åka på möten osv. Någongång kanske jag kan låna bil av min mamma, men då hon jobbar och inte är pensionär så är det väldigt svårt.

Kollat begagnade bilar, men känns väldigt otryggt att köpa av främlingar när jag vet vad det jag kunnat köpa.. Men men, sånt är livet.

Man ska inte separera, för gör man det så är man inte så viktig längre. Även fast man är mamma till barnbarnen och har en bra relation med sin ex-man. Nope.. Nu lär jag väl inte vara välkommen att Fira Jul med familjen längre. Nu är det min vecka under Jul så jag får helt enkelt skapa nya traditioner. Jag lyckades ganska bra med Midsommar, barnen var iaf nöjda och glada även om det var annorlunda från vad de är vana vid. Så jag kan fixa en JUL oxå!

Nu gick larmet för tvättstugan!

Tjolahopp och Hej!