På riktigt?!? Det räcker nu! Jag har fått nog av snö!! Det är liksom en överdos av snö nu, jag måste få tända av ordentligt från det vita och få lite grönt omkring mig…
Den här veckan & helgen har jag sällskapat min mamma och hennes sheltie på olika saker. I lördags skulle det varit en träff i Årsta vid golfbanan, men det var bara vi där. Hittade då en jättefin hundrastgård på Tystbergavägen i Stureby då Michonne fick träffa massor av andra hundar och olika raser. Kul! Igår, söndag, var det ”Sheltieträff” vid Mörby Golfbana i Danderyd. Där var det enbart sheltisar. Michonne var den enda trefärgade, alla andra var sobel. En merle fanns. Så otroligt vacker. Det var säkert 20 sheltis som promenerade tillsammans, sen fri lek. Det var helt fantastiskt att få vara med.
Michonne, Doris (sobel) och min mamma.Efter gemensam promenad. Fika i solen.
Det var så kul att se alla sheltisar leka. Att dom vet att de alla är av ”samma sort”. Jag är tacksam att jag fick följa med och uppleva glädjen i dessa fina fyrbenta, deras olika personligheter, storlekar. Fantastisk ras!
Fick en liten chock igår. Fick veta att äldsta ungen var i Spanien. Jag trodde det var ett skämt. Men icke, hon och Noha fick ”feeling” och åkte igår morse till Alicante. De landade vid 10-tiden. Blev chockad, mållös till en början. Hon ringde liksom när hon stod på flygplatsen i Alicante. Sen blev jag otroligt stolt & mallig. Tycker det är modigt att våga resa iväg bara sådär 🤌🏼, Sara som är lite flygrädd, till ett nytt land. Modigt och kul! Hoppas de får det helt underbart och skapar minnen för livet!!
Jag har aldrig vunnit på lotto, men kan tänka mig att de som gjort det känner ett stort lyckorus, känner sig starka och ser positivt på framtiden. Nu pratar jag inte om att vinsten är några hundra kronor, jag menar en vinst som gör en ekonomiskt oberoende ett tag. Den känslan av en storvinst!
Så känner jag idag!
Jag vaknade vid 06.. Kissnödig, pigg och utvilad. Somnade inte om utan höll mig vaken, koka kaffe, tog på mina nya tröningsbyxor från Lager157. Och jag kände, för första gången på mycket länge, att det är en bra dag. Jag är glad och energisk, trots en förkylning som härjar i kroppen.
Träffat min dotter och bästa vän! Hur lyckligt lottad är jag inte??
Men så slog det ner som en blixt, jag ska ha samtal med min psykolog idag, återkoppling på Trauma bedömningen, kvalificerar jag? Uppfyller jag kriterierna för behandling?? Där blev det mörkt i mitt sinne. Jag kände direkt att dagen har börjat så bra att nu kommer jag få negativa besked och så står jag mellan ”stolarna” igen och kommer känna mig värdelös och utlämnad.
13:15- Psykologen ringer. Mitt hjärta slår fort & hårt. Jag får det svar jag ändå vill ha! Jag har nu diagnosen Ptsd. Jag uppfyller kriterierna. Det finns skäl till att jag mår som jag mår då Ptsd & Utmattningen ”bråkar & krockar” med varandra. Jag kommer få behandling. Jag är hörd & sedd!
För mig är inte Ptsd’n ett negativt besked. För mig förklarar det mycket. Jag kanske kan försöka vara snällare mot mig själv nu, när jag vet att allt som jag varit med om faktiskt slagit tillbaka och skriker inuti mig och försöker tala om för mitt undermedvetna att något är fel. Något måste göras. Och nu kommer jag få den behandling jag så länge velat ha. Det kommer absolut bli tufft och det kommer göra ont. Men med rätt verktyg och rätt ledarskap så kommer jag kunna leva på ett annat sätt i framtiden med min Ptsd. Den kommer kanske inte längre vara en fiende! Jag är så glad. Spänd och förväntningarna är höga. Jag ska ge mig själv all kärlek och all cred för att jag står ut med mig själv. Jag ska ta hand om och vårda min kropp som varje dag kliver upp ur sängen och hänger med i allt jag tar mig för. Jag ska älska mig själv! Till 100% nu och alltid! För det förtjänar jag!
Tack Prima Liljeholmen och min psykolog för att Du lyssnade och gav mig av din tid!
Igår var Siggis här nästan hela dagen. Idag kom både Ebbis & Siggis hit medans Maxen gick på sin första Djurgårdsmatch! Känner att jag verkligen saknar mina barn. Nu har jag haft jättemycket den här veckan, med rensning, städning och besök av barn, så veckan har gått väldigt fort, men känner hur det suger i magen av saknaden efter mina barns små armar, skratt & kramar. Samtidigt är det just dessa grejer som kan göra mig galen ibland. Men hursomhelst, de är mina barn. Fina ungar!
Imorgon ska jag försöka lära ut hur man virkar mormorsrutor. Får se om jag fortfarande har det i mig..
Nu hoppas jag att fullmånen kan ta ett brejk från att stötas med min sömn, jag längtar efter att få sova en hel natt, vakna pigg o utvilad.
På torsdag ska jag till Psykologen igen. Ytterligare en dag som kommer bli extremt jobbig känslomässigt..
Jag har alltid haft problem med min födelsedag, sitter i från min uppväxt i fosterhem.
Jag var aldrig värd att firas och det var min fostermamma väldigt tydlig med att tala om för mig! Och det äckliga minnet ligger kvar i mig och kommer alltid upp till ytan den 1 juli, varje jävla år! Det är som ett spöke som alltid ska komma fram just idag. Jag försöker dock att vara glad & att le. Men inuti gör det så fruktansvärt ont och tårarna bränner i ögonen. Men jag vill inte visa mina barn det.
Stora S och tre små troll som väckte mig med blommor, en giffel med ett ljus i och sång, mina fina ungar som vill att jag ska bli firad. N ringde tillsammans med mamma och Leon och sjöng. Så gulligt! Men ändå är det så svårt att verkligen njuta och känna glädje och tacksamhet till de som är runt mig idag. Jag är så himla traumatiserad från de 11 jävla åren i fosterfamilj, att jag inte kan släppa den negativa spiralen som dom planterade i mitt huvud! Fan vad jag verkligen hatar den där människan. Hon borde aldrig varit godkänd för att ens skaffa egna barn och ännu mindre fått ta sig an mig och min bror. Jävla kossa!
Dagen har hittills handlat om att städa! Putsa, damma, skrubba, skura och tvätta. Jag vet varför, för att dels slippa känna, och för att få bort all smuts.. Men smutsen är delvis inuti mig, men jag gör bara mitt yttersta för att förtränga, göra rent, och få dagen att gå. Jag har svårt att sitta still. Måste röra mig hela tiden. Just nu är längsta stunden jag suttit ner, enbart för att jag bloggar..
Ebba & Sigge är hostiga som fan. Så det är ju mindre kul det med.
Vädret har faktiskt tilltalat mig idag, men nu verkar det klarna upp. Mitt sinne vill ha regn och mörker, gärna blixtrar och åska med.
Jaja, nu ska jag aktivera mig igen, hämta ut paket o gå till apoteket.
Tack för Gratulationer! Det värmer och betyder mycket, även om jag låter som att jag avskyr denna dag. Men, kanske, om cirka 10 år, har jag kommit ut den här onda spiralen och lärt mig uppskatta min födelsedag!
Vilken dag det blev! Så mycket känslor, kärlek, tårar, lycka och skratt!
Jag kunde inte vara en stoltare mamma till dig S än vad jag är just nu. Du fixade 13 år av blod, svett och kamp i skolan. Du klarade av alla ämnen med grymma betyg. Du motbevisade Entreskolan i Gröndal, som kuggade dig i matematik och sänkte din självkänsla enormt, men med rätt stöd och en lärare (Diana) som trodde på dig så har du klarat av alla ämnen, speciellt matten med toppbetyg! För att du är bäst! Och när du måste kämpa då jäklar gör du det med bravur!!
”Nu börjar ett nytt kapitel i ditt liv, nu ska du skapa din egna framtid, leva ditt liv, ha dina vänner nära, skapa dina egna minnen för livet, och vilka vägar du en tar, så finns jag här alltid & oavsett. I både toppar och dalar, med och motgångar, så är jag aldrig mer än ett samtal bort. När du behöver mig för att berätta en kul grej, skrika ut sin ilska, gråta ut din sorg, eller bara för att säga ”Hej”, så finns jag här! Fortsätt nu att bygga på ditt liv och din framtid. Jag älskar dig, dina syskon älskar dig, din familj älskar dig!!
”””Vi, Sara, jag och syskon, Robert, är Er evigt tacksamma som kom o förgyllde Saras stora dag. Med all kärlek och erat glada humör, det hade inte blivit detsamma utan er!”””
Jag vet inte om fler än jag har som en ”bucketlist” över saker eller platser man vill uppleva innan man blir för gammal.
Jag har iaf det. Bland annat vill jag verkligen se ett norrsken, men inte i Stockholm, utan upp i Västerbotten, liggandes på rygg utomhus och bara se detta fantastiska mirakel på himlen. Och jag har alltid velat se och röra ringmuren runt Visby! Den kan jag nu ✅ av. Jag och min äldsta dotter tog ett dygn i Visby. Vilken otroligt vacker, mystisk, charmig, karaktäristisk stad. Alla hus kändes ”små”, dörrarna var knappt högre än mig, rosenbuskar växte vid varje infart och vilt upp ur asfalten. Kullerstensgator upp & ner.
Botaniska trädgården var fantastiskt vacker och så häftiga träd och växter.
Svart/lila tulpan Ett kärleksträd Carl von Linné Rötter med eget liv Mitt livs första kärlek går genom kärleksporten med mig Nedanför strandpromenaden vid havet, det blåste så ljumma vindar.. Trodde det skulle vara kallt o blåsigt, men icke! Middag & dricka på ”Lilla Elefanten”Ruiner! Mäktigt! Taket på St KatrinBarrträd Vår egna takterrass som vi gick ut till genom fönstret. Taget från sängenSol och skönt på ute-terrassen Hallon Daiquari Strawberry Daiquari
Vi bodde på Hästgatan i Visby. Hotel Repet. Kanon mysigt rum med väldigt sköna sängar. Coolt med egen terrass, vi kunde även gå ut genom en altandörr men det va roligare att använda fönstren.
Ännu roligare är när vi besökte en souvenir shop & berättade vart vi bodde så var det Han som byggt upp just det hotellet. Han hade haft det i många år men tillslut sålt. Riktigt trevlig människa. Väldigt otippat.
Jag älskar Gotland. Jag blev tok förälskad i den öin! Jag ville absolut inte åka hem igen. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Visby!
Vi strosade även utanför ringmuren, men det var inte alls lika charmigt som innanför såklart. Men tempot på Gotland passar mig, det mesta öppnade inte förren kl 9-10… Hela staden sov typ innan. Inte ens pressbyrån hade öppet innan 9:00?!?
Tur i oturen att det är sportlov, så flera bokat av sina tider till Helios i Lilje, då fick N en snabbare tid. Så idag var vi där på uppföljning av EBV. Nya leverprover ska tas om ca 14-18 dagar. Om ca 2 månader vill läkaren träffa honom för uppföljning och ny utvärdering. En fantastisk läkare fick han, som var tydlig och väldigt bestämd men ändå pedagogisk i vad som krävs nu, även av Noel, för att han ska bli frisk. Hon hade tidigare arbetat på NKS och berättade att hon lagt in tonåringar för längre perioder pga det här viruset. Tack o lov går det åt rätt håll, iaf just nu, men det är ändå jätte viktigt att han följer de schemat för mediciner, dricker mycket vatten, alltid äta frukost, två mellanmål varje dag. Detta för att rensa ut infektionen ur hans kropp och skölja igenom ”systemet”. Hon förklarade så himla bra.
Idag går mina barn på sportlov. Eftersom jag hade läkarbesök så har de fått gå till idag på dagis & fritids. Men nu ska de få lite ledigt.. Och jag ska passa på att njuta av tiden med dom innan min vecka är slut och nya rutiner ska införas för mig!
Vi har hundvaktat Bobby sen i måndags. En underbar fralla! Jag kallar honom ”lilla grisen” då han låter som en liten gris. Alla barn blev förälskade i den här coola och härliga hunden. Vilken personlighet alltså! Och han log med hela ansiktet när han njöt av kramar, klappar och kel.
GrisenNyfiken på vad Max håller i..Lite inre heeling till Noel via Bobbys stora hjärta och tillgivenhet..Bobby och Jag snosar varandra..
Nu ska jag hitta orken att ta mig ut i köket och se vad jag ska fixa ihop till barnens magar.. Känner mig så trött dock, och har ingen som helst lust.
Nu har Ebba tappat det helt på Max för att han drack ur hennes vattenflaska så nu är det dagliga tjafset igång oxå.
🤟🏼 ouups, glömde posta inlägget, så det här skrevs vid 16:30 tiden🤫
Ikväll har det varit fullt ös här. Blev makaroner med korv till middag. Då kom Linda hit. Strax efter dök Yasmine in. Så tre stora tjejer, en extremt hormonell tonårskille, och mina 3 små troll!!
Riktigt mysig avslutning på kvällen, alla satt vi i vardagsrummet med popcorn och kollade på Space Jam..
Nu är det krama kudden och sova som gäller! Imorgon kommer Ryggraden hit! Efterlängtat och ska bli mysigt! Kanske lura henne att baka med mina barn, eller få med henne till en park så barnen får leka lite!
Studsar upp ur sängen, fylld av energi och bara ä liiiite panik över att jag igår parkerade på städgate-sidan och måste ut o flytta på bilen.. Men annars pigg och glad!
På med kläder, ut i kylan.. För att inse att det är ONSDAG och det inte är städgata!! Haha, bara gå in igen & starta parkeringen!
Men jag var pigg iaf! Sovit bra inatt. Inte jätte jätte ont i ryggen när jag vaknade. Så har tagit min vanliga medicin och druckit mitt kaffe, och mitt vanliga kaffe, fått i mig en shake. Fått svar från en tjej angående en säng jag fått, som mamma hjälper mig att hämta!
Haft mitt första samtal med kurator/rehabkoordinator angående återgång till arbete. Många blandade känslor, tro mig, samtidigt vill jag så innerligt ha tillbaka min vardag och ett någorlunda ”vanligt” liv. Jag fattar att jag har en lång och jobbig resa framför mig, men jag är villig att försöka och göra mitt yttersta. För jag mår inte bättre i det långa loppet av att vara hemma. Jag behöver sakta ta mig ut och jobba mig tillbaka.
Igår gick jag på en timmes promenad! Hela min kropp mådde så bra på kvällen. Kinderna var rosiga och knoppen trött..
Jag bröt ihop helt o hållet häromdagen. Jag bygger upp mycket inom mig och från ingenstans kan jag bara tappa min fasad & nu upptäckte jag att mina AirPods var borta. Jag älskar mina AirPods. Jag har de ofta till att lyssna på podd eller avslappningsmusik. Och nu är de poff puts väck BORTA ur min ”resväska” som jag flyttar med mellan hemmet och mitt andra hem. Jag vet att de låg där i i Tisdags när jag flyttade hem för mammaveckan.. Och så behövde jag dom i lördags och då finns de inte. Den saken fick tårarna att spruta och jag grät och kände mig helt trasig. För många är det kanske en ”petitess” men för mig kan en sådan sak få min värld att rasa. Jag kan inte ha vanliga hörlurar då sladden är i vägen och de är obehagliga. AirPods’en fick jag av min mamma gör bara 5-6 månader sedan och de har använts flitigt.. Nu är de borta 🥺
Nu väntar jag in att mamma ska komma med sängen, hon har tillgång till släp och hämtar den åt mig! Så jag ska rensa lite i rummet så jag kan fixa i ordning här när den anlänt. Men först ska jag boozta mitt inte med lite Collagen & dricka en halv liter vatten!
Blir lätt tyst här på bloggen när jag är med mina barn. Dom får min tid och jag deras.
Veckan (tisdagen) började med besök från T. Hämtade ett bord som var på ”Bjussa”. Hem till barnen, E var hemma sjuk med feber & snuva. På torsdagen ringde M’s skola hem honom, han hade ont i bröstet & hosta. Så på fredagen fick även Lilla S vara hemma. M fick hög feber natten till fredag. Lilla S hade feber inatt. Har haft video-samtal med läkare kring alla tre barnen, fått hostmedicin och luftrörsvidgande. Även corona testat. Negativa.
Det kallas ju inte ”VABRUARI” utan anledning. Dessa förbaskade virus som härjar och allt är inte corona. St jag testade barnen var pga läkarens rekommendationer, just för analys av smittspridning/smittspårning mm.
I lördags städade vi (jag & Lilla S) vårt rum. Han var med till en början och slet ut allting men ledsnade sen. Så där satt jag på golvet och rensade legot från hår, tejp, kludd, damm, loombands. Rummet var så äckligt! Tog ca 4 timmar att rensa ut trasiga leksaker, överdrivet med böcker de aldrig läser, sönderklippta papper, dockkläder med hål i, trasiga bilar.. Det blev 6 st pappkassar fulla med trasiga saker. Och vilken skillnad i rummet. Passade på att sälja av grejer de inte använder och skänkte bort en del. Känns bra att kunna hjälpa andra som är i behov av saker vi inte behöver. Kul att bortglömda leksaker kan få ett nytt hem!
M hade börjat på förmiddagen att möblera om och rensa & dammtorka, dammsuga i sitt rum och då bliv Lilla S inspirerad. Jag var inte taggad. Lååååångt ifrån taggad.. Men efteråt; satan i gatan vad bra det blev!! Ändå värt träningsvärken, svettningarna, ont i rumpan.. Passade på att dekorera om en av barnens möbler. Den hade gula skjutluckor innan, hur fult gula som helst, och ser nu ut såhär:
Babyboomen & dekorplastad möbel
Blev riktigt nöjd med resultatet! Väggarna ska målas om. Ha börjat kolla på Rusta, älskar deras väggfärger. Stora S har Tundra i sitt rum och från pissgul tapet, till en matt grå färg. Så jäkla bra täckning & lätt att använda, knappt någon doft, så är att måla med väggfärg från Rusta det enda rimliga alternativet. Lätt att göra om oxå!! Jag hade tänkt att ansöka om en renovering via hyresvärden, då tapeterna i lägenheten suttit i ca 25 år, aldrig tapetserats om på 25 år, och plastmattorna har stora hål och märken här & där, men jag orkar inte. De har endast 2 ansökningstillfällen per år, och hyresvärden är en snål jävel när det kommer till omtapetseringar. Så jag ska måla själv.
Ja, nu är Febrari igång, och om allt går som det ska så ska jag börja, sakta och säkert, återgå till jobb snart. Det är med enormt blandade känslor kan jag säga. En del av mig längtar så till mina arbetsuppgifter, kollegor och avdelningen. En annan del skriker Nej o ger mig panikkänslor, säger att jag inte är redo, ej färdigbehandlad med min ptsd, utmattning, stress.. Men jag vet att jag inte kan (eller bör) gå hemma för länge. Blir bara svårare att jobba då. Man blir lat av att bara gå hemma. Även om jag tvingar mig ut på promenader, försöker aktivera mig så gott jag kan, så blir livet väldigt mycket mera stillasittande av hemmaliv jämfört med arbetsliv. Och innerst inne vill jag tillbaka till innan sjukskrivningen. Även om jag känner att jag gärna haft mera redskap med mig. Ska träffa kurator i veckan för första gången. Även han som ska sköta min återgång i arbete. Men första tiden vi hade så blev han sjuk. Nu blir första besöket väldigt nära dagen för återgång. En sådan sak stressa mig och ger mig extremt mycket ångest och panik.
Ikväll blir en tidig kväll. Jag är så trött och längtar efter sängen och boken.
Shit ”pommes” vad det blåst ute inatt. Vaknade vid skett 3-4 tillfällen och det riktigt ven och tjöt utanför fönstren. Obehagligt.
Jag med mamma ut med Pepelito på eftermiddagen, blåste en del då med. Vi kollade på alla träd som ramlat här upp längs gångvägarna. Det var en hel del faktiskt.
Ännu läskigare att läsa om hur Södertälje Sjukhus har drabbats.
Idag har vi mest legat på soffan o kollat på film. Det blev en sådan dag när det varit sådant busväder ute.
I fredags firade vi min storebrors 45 års dag. Blev riktigt lyckat med plockmat, glada människor, gott i glasen. på ett fhärn passade vi på att fira min brorson som fyllt 13 i januari.
Plockmat, baconlindade dadlar, snittar med kalkon o räkor, mozzarella & tomat & basilika. Tania & LeonFödelsedagsbarnet med nackspärr 😋🤟🏼
Det blev mycket lyckat, maten var uppskattad. Tror jag o T kom säng vid strax efter 02:00. Jag tvärslocknade och minns knappt när min sköna sängpartner lämnade mig 🤌🏼👎🏼
Vi förlovade oss dagen till ära! Med söta ringar av snöre 🙃
Passar oss perfekt! Nu har jag min lilla snörstump på fingret som symboliserar äkta kärlek och 100% lojalitet, att varken hon eller jag någonsin är ensamma, att oavsett hur vår liv formas eller ändras, så kommer vi alltid höra ihop. Hon är min Ryggrad, min riktiga äkta kärlek (förutom mina barn) och den som alltid kanta mig oavsett humör eller mående. Hon är den jag kan bli skit arg på men som jag ändå skulle ringa först om jag behöver prata. Hon är den som alltid svarar i telefonen när jag ringer. Nu sitter ett snöra runt mitt finger som bevis på att hon och jag har ett band som drar oss samman!
Romantiskt och fint va?
Ha ni en själsfrände? Är det en partner eller en vän? Hur vet du att just den personen är din sålmäjt?
Godnatt på er! Nu ska jag läsa och lyssna på den högljudda o lite läskiga vinden som stormar förbi mitt fönster..!
~Alltid En Diva~ 