~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~

Stora älskade dottern~

Jag skrev inget på sociala medier på din födelsedag, jag ville vänta o se hur du firades av familjen som var nära dig.. Det ångrar jag nu att jag gjorde!

Jag skulle tjoat & hurrat HÖGT på alla sociala medier som jag har, för det mitt fina barn, är du värd! Jag skulle aldrig medvetet välja att inte uppvakta dig!

Den 21/4 föddes hon, året var 2003. Jag blev mamma för första gången. En liten söt flicka med vackraste gröna ögonen jag sett. Än idag de vackraste ögonen på en vuxen kvinna. Men för mig, alltid mitt lill barn! Nu är du 19 år fyllda, humoristisk, älskad av många och så otroligt viktig i mitt liv!

Grattis bästa Sara! Jag älskar dig överallt & ingenstans, för alltid!

Drinkar på Pinchos
Mormor kollar in menyn med Sara
Överraskad tjej då en av bästa tjejerna kom in med blommor och sjöng ”Ja må hon leva”.. Tack Yaz♥️
Maaaat!!
Mera maaaat!!
Lilla sangrian gick inte hem hos Yaz
Sara hade bättre pokerfejs, men njae, ingen av dom gillade rödvin.. Mera sangria åt mig 🤣

Tack älskade barn för att jag får vara med och fira dig, en dag så kommer du säga att du är upptagen med dina fina vänner och då är inte jag så rolig att ha med! Och Grattis till 19 år på den här planeten & tack för alla skratt och all kärlek du ger mig!

Du är och förblir min lilla stora tjej, jag älskar dig!

Vi hade en grymt trevlig och rolig kväll på Pinchos på Folkkungagatan i fredags!! Det var första gången där för oss alla och det var en väldigt trevlig upplevelse. God mat, goda drinkar, jätte serviceminded personal. Sara visste inte att jag bjudit in Yaz, så när hon kommer in och nerför trappan och sjunger ”Ja må hon leva” högt och med röda rosor till Sara så blev hon väldigt överraskad! Så skönt att Yaz även lyckades lura Sara så bra med att hon hade annat planerat för kvällen. Tror det var något som överraskade och gjorde hennes kväll lite extra bra!

Efteråt gick tjejerna vidare till sina hak och mamma o jag tog en Bolt hem. Så mätta i magen och på ett fnissigt humör.

Väl hemma bytte vi om till myskläder, jag sminkade bort fejset, vi la oss på varsin soffa redo för att bara mysa bort maten och kvällen. Då ringde Catten, och sen blev det lite fest hos henne. Hon hade en 2 årig amstaff tik på besök och då blev naturligtvis jag helt lyrisk och ville träffa pulpen! Så jäkla söt hund, sprang fram överallt och trodde nog hon va en chihuahua 🤣

Det blev väldigt roligt, mycket musik och skratt. Så lördagen var lite halvseg men skön ändå..

Igår låg jag och segade bort söndagen på soffan och kollade på komedier.

Idag var det jobb på Det Sjuka Huset! Trevliga kollegor och många glada miner 🤘🏻♥️

Så, när jag kom hem tog jag ett varv med dammsugaren och sedan skurade jag av golven. Det var bara dags att göra rent litegrann. Imorgon ska jag på uppföljning på psykiatrin med läkare och rehabkoordinator. Och hem till mina barn!

Tack för titten!

~Bara jag~

Redan tisdag~

Och ett jävla oväder!! Det blåser iskallt! Riktigt svinigt isigt kallt! Inte alls härligt!

Klädde barnen med varma kläder från topp till tå, vill inte att de ska vara barn som fryser så fort de ska på utelek på skola & dagis.

Har plockat lite hemma, packat min väska, druckit min collagen-boost och nu kolla jag på slutet på Nyhetsmorgon. Ligger och drar mig lite inför att lämna och åka till mitt andra boende eftersom kvinnan som bor där alltid ska ha så jäkla kallt hemma! Fönstren öppna året runt så det är fan alltid bara 16-17 grader inne. Efter en vecka där så har mina fötter förfrusit.

Nu blev jag sugen på kaffe.. Men min mjölk är slut. Måste ha Oatley ”No cow No mu” i kaffet annars är det inte gott.. Jag tror iof att jag kanske har en halv kvar hos mamma.. Så kanske värt förfrusna fötter ändå..? 😛

Tjo!!

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~

Kortslutning ( i mitt huvud)~

Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.

Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.

Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.

Hur tänkte han här liksom…

Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.

Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!

14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀

14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!

15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?

Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.

På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.

På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵

Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.

Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..

Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.

Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.

Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.

~Bara jag~

Letar nytt~

Jag har bestämt mig för att söka mig vidare i livet. Jag tror det är det bästa för mitt egna välmående. Att typ börja om, testa något nytt.

Jag vet att jag är en person som lätt blir uttråkad och känner ”nu kan jag det här” och då måste jag hitta nya utmaningar.

Nu dök mitt drömjobb upp. Klart som fan att jag sökte det! Men jag är ganska säker på att jag inte kommer få det, men jag måste ju iaf försöka. Jag borde egentligen ”sitta ner i båten och komma igång ordentligt efter min långtidssjukskrivning” men när drömjobbet dyker upp, en tjänst som sällan blir ledig, då måste jag ju bara söka den! Sagt o gjort, så fick det bli!

Kväll på Det sjuka huset idag. Jag stod som vanligt inte på tavlan, känns så otroligt ”ovälkomnande” när ens namn inte är med bland kvällspersonalen. Men jag hittade lite jävlaranamma och tog för mig själv och klev in i Blå grupp. Blev en trevlig kväll, fanns en del att göra och tiden gick fort. Även om jag kan hamna i en känsla av helt tom i huvudet, helt utmattad, ångesten kryper i huden, man jag kämpar ändå på. Livrädd för att det ska smälla till igen, men jag kämpar verkligen så mycket jag kan.

Imorgon är det kväll igen.. De hade lagt mig på tisdag oxå, men där satte jag ner foten.. 4a pass i rad/4a dagar i rad när jag precis kommit tillbaka från långtidssjukskrivning, med en paus dag på onsdag för att sedan jobba torsdag, Nej, där räcker det. Måste fixa hjälp att hämta barnen på torsdag, men tisdagen tog jag bort. Jag kommer krascha helt igen annars. Blir snart jag En patient själv på Det sjuka Huset!

Så trött. Så tom i huvudet. Ändå tiotusen tankar som snurrar.

Over and out 🤦🏻‍♀️

~Bara jag~, ~En snabbis~

Vardagsbestyr~

Jag känner att det är vår i luften.. Jag får då verkligen behov av att städa och röja. Vill kasta gammalt skit, få undan onödiga saker, rensa ut skåp osv..

Min mamma vecka fick jag rensat i hallen. Blev en svart sopsäck fylld med gamla svettiga och trasiga skor som inte används. Jag rensade tv-bänken i vardagsrummet, den blev helt ren o fin och jag flyttade in bland mina orkidéer så en fick stå på tv-bänken. En sådan liten grej hör enorm skillnad för mitt välbefinnande. Jag dammsög av hyllan över soffan, den hade 1,5 centimeters damm över sig, så jävla vidrigt!

Gick runt och hittade trasiga saker som låg på golven som även de fick flytta ner i en sopsäck. I badrummet fanns mängder av tomma schampo/dusch flaskor, (varför?) som även de fick nytt hem i sopsäcken..!

Att få rent och fint och rensat gör underverk för min själv verkligen. Jag blir lugnare och känner mig gladare faktiskt.

I måndags var jag på Bumm med Ebba. Helt ärligt förstod jag inte varför vi var där, tydligen ville ”vi” påbörja medicinering för henne, men jag har inget minne av att jag bokat tid för det..? Så vi screenade av alla frågor, men jag vill avvakta med medicin in i det längsta. Hon är ju snart 7 år och jag vet ju av erfarenhet att medicin är jätte bra, men biverkningarna på just aptit och så är mindre bra.

Vi kom lite tidigt till Huddinge så vi bestämde oss för att ta en fika innan Bumm. Hittade ett café och både jag & Ebba var så kissnödiga att vi frågade om att få låna toaletten. ”Vi har ingen toalett” säger den höggravida tjejen i kassan…”

Jag fattar att man kanske inte har en toa för 340 gäster varje dag, men en mamma med en dotter som ska fika och frågar akut efter toa & då får Nej, det fanns inga andra kunder där heller.. Men hon tipsade om en offentlig toalett vid McDonalds. Vi sprang dit. Kostade 5 kr.. Jag betalar och Ebba springer in före mig, drar ner byxorna och släpper ut kisset. När hon reser sig från toan ser jag BLOD PÅ HELA TOARINGEN, kanyl förpackningar i toan, blod på toapappershållaren… Fick panik! Skrubbade henne med vatten o tvål, tvättade av sitsen och med ångest halvstor jag själv o kissade. Golvet var fullt med aska efter cigaretter och papper med blod. Narkomanerna hade haft fest på den offentliga toaletten under natten!!

Ebba blev väldigt äcklad och ville ut från toan direkt. Vilket jag förstår. Hon förstod nog inte att några människor suttit med sprutor o nålar där inne, hon såg blodet o trodde nog mera att någon dött.

Jag var så arg när vi gick ut därifrån så jag vrålar ”Äckliga jävla KNARKOMANER”

Utanför står byggarbetare, mammor med barn i barnvagnar & ja, ni förstår nog blickarna och även att jag chockade halva Huddinge Centrum med mitt inte så glada utrop!

På eftermiddagen köpte jag några Norrlands Guld ljusa öl, mellanöl, för att sitta på mammas balle i solen och bara njuta. Fick sällskap av en vän. Vi pratade och skrattade. Hon kämpar oxå med återgång i arbeta så vi har en del gemensamt.

Igår blev en slappdag, tog mig en välförtjänt sovmorgon, när mamma kom hem gjorde vi tonfiskröra med pasta, kollade på tv och jag somnade på soffan o vaknade vid 05 och bytte då soffan mot min säng. Läste lite men somnade snabbt om. Vaknade strax innan 10 idag, liiiiite senare än vad jag hoppats på. Men men, kaffet är drucket, solen skiner. Huvudet mår okej, ångesten är under kontroll. Jag ska jobba lördag o söndag. Imorgon ska jag besikta bilen.

Ja, så såg mina senaste dagar ut. Nu ska jag komma på i vilken ordning jag ska göra saker nu, ska jag duscha först o sedan gå ut och gå, ingen powerwalk bara ut o tanka lite sol o luft.. Vi får se!

Kram o puss

~Bara jag~

Människor~

Vuxna kan vara så elaka. Och jag tror att just ”dessa” jag syftar på är fullt medvetna om hur de beter sig! Det som skrämmer mig ganska mycket är att de har barn. Hur uppfostrar de sina barn när det kommer till hur en bra kompis är, eller att ingen har rätt att ”kolla snett, döma andra, att alla ska bemötas på ett värdigt sätt”.. Det är inte konstigt ibland att det finns så mycket mobbning bland barn, speciellt inte när man ser deras föräldrar 🤐

Att jobba kväll var betydligt trevligare, det var lugnare på Det Sjuka Huset & avdelningen. Jag träffade 3 kollegor som jag inte träffat på Ett år. Och De var så glada att träffa mig! Det värmde i mitt hjärta! Jag fick höra att de verkligen saknat mig och att det har märks tydligt på avdelningen att jag var borta! Det värmde massor i mitt hjärta. Och jag behövde få höra den positiva feedbacken, att få veta att jag varit saknad och att jag är en uppskattad kollega!

Jag är trött. Hopps verkligen att få sova inatt. Det närmar sig en fullmåne 🌕 period, och det påverkar mig mycket.

Imorgon börjar mamma-veckan igen! Mina små troll ska få kramar av sin mamma, jag ska få kramas om av deras gosiga armar!

~Familjen~

Promenad för att mata änder~

I fredags, alltså igår, åkte jag & Sigge & Ebba till Lidl och handlade lite mat! Fyndade, och jag ÄLSKAR att fynda, en hel pappkasse med frukt för 20 kronor!!! Alltså det var säkert 10-12 apelsiner, 6 bananer, 3 päron, 1 hel korg med kiwi, 2 ingefära rötter, 10-15 clementiner!!! Ett sådant klipp att jag blev superduper lycklig ända in i benmärgen!

Sara har haft Linda & Yasmine här onsdag-torsdag. Torsdag till idag har bara Yasmine sovit här. Så det har varit många människor men så himla najs & trevlig stämning. Yasmine är en riktig glädjespridare. Hon är smart och väldigt pratglad och skrattar mycket. Det ger lixom en så skön stämning i hela lägenheten.

Efter Lidl, bestämde vi att vi skulle åka hem, packa in maten, käka lite frukt och nötter, gå på toa, jag skulle lägga kycklingen i marinad & förbereda potatisgratängen för att sedan klä på oss och gå ner till Hamnen och mata änderna. Noel följde oxå med! Väldigt trevligt.

När vi kom ner med vårt tortillabröd så fanns det inte en fågel i hela Hamnen. Det var heeeelt ”fågeltomt”..? Kändes så fånigt att stå där, alla 5 & Virpan, taggade till tusen, men inte en and/anka närheten. Så det blev en besvikelse.

Inga änder här..
Sigge kolla in isen
”Bröder”
Bröderna Bus
Mamma & Dotter
Vackra Ziri-Brilliant. Mars 2022. Vår ”Virpan/Znirpan/Pirran”
Klumpedunsarna på isig mark
Mamma & Son
Fina Virpan
Min stiliga, snygga son!! Så glad att du är på bättringsvägen även om du har en väg kvar att kämpa på mot EBV!
Snyggaste!
”Snurrigaste” är alltid roligast..
Fredagsmys

Ja, det blev en blogg med massor utav bilder! Idag har det dock inte alls blivit så mycket gjort. Ebba & Sigge gick ut och lekte med Jessie, Max har spelat Minecraft med Noel men pausade för att gå ut och sluta upp med småsyskonen och självklart sparka boll! Måste få in den där ungen på fotboll snart! Han kommer gå långt om han behåller det intresset han har nu för fotboll. Han är väldigt teknisk och snabb.

Imorgon kommer Ryggraden igen! Hon ska hjälpa mig med barnen på måndag. Så Tacksam!

Nu blir det nog lite tv-mys med barnen, ska lägga upp lite fruktsallad och glass åt dom.

Hoppas ni alla mår bra!

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Varför~

Lösenordsskyddad: Förvirrad & orolig~

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Härligt~

Ännu en bra dag~

Jag skulle kunna vänja mig vid att vakna pigg, vakna vid 8 tiden, känna mig utvilad och lite glad, men jag vågar inte..

För ett bakslag tar så enormt hårt på mig. Jag har så sjukt höga krav på mig själv, att varje framsteg blir en väldig kamp om det går åt fel håll, ja, blir ett bakslag. Men jag försöker att ta in dagen. Jag har varit ute idag, även om inte en så lång stund så kom jag iaf ut med T och plockade kvistar till lilla E! Visade kojan vi har byggt, och upptäckte att andra familjer kommit dit o byggt på vår koja, med deras gamla julgranar och annat ris! Så himla roligt!

Kojan 2022 Berget
Kojan

Det var riktigt roligt att se att flera hittat dit. Och att ingen förstört den utan istället fortsatt bygga och fixa! Jäklar var R, N, L, M, E & S kämpade med byggandet av stomme och väggar! Jag o R lyckades tillsammans få upp den grenen som ”är taket” och sedan sprang alla barn och samla grenar o kvistar till väggarna. Även i mörker var vi där, alla sprang med ficklampor eller mobillampan på! Hopps innerligt att den får stå kvar!

Började virka idag (igen) efter ett långt uppehåll. Tänkte fixa ett par lite lägre benvärmare att böja över kängan. Så har börjat med en resårvirkning med stolpar i svart garn. Är så ledsen att jag gav bort mitt garn, hade så gärna velat haft mitt reflex garn nu. Men det kommer att bli bra ändå, får väl sy fast en reflex annars. Jag tycker det är viktigt att synas u mörkret! Reflexbärare är mina Idoler!!

Idag gjorde jag Filipinsk Pippi till middag, blev riktigt gott!

Recept (som jag gör)

• Kycklinginnanlårfile (blir mörast)

• Grädde

• Dijonsenap

• Kinesisk soja

• Grönpeppar (hela som mortlars)

• Ris

• Gratängost eller hackade jordnötter

Ta bort det äckligaste på kycklingen, strimla på längden. Stek på låg värma. Ska ej genomstekas. Salta & Peppra.

Mortla ca 0,5 dl grönpepparkorn, går att använda ”blöta” oxå, då finhackar du. När kycklingen är halvt genomstekt kasta ner grönpepparn, 2-3 msk dijonsenap, 1 dl kinesisk soja & höll över grädde. Låt koka ihop och häll över i en ugnsfast form och in i ugnen. Jag brukar sätta ugnen på 150 grader och låta formen stå inne i ca 40 minuter med folie på. Sedan vrider jag upp värmen till 200 grader, bort med folien och låt stå ca 10-15 min.

Den här rätten kan enkelt bli vegetarisk genom att byta ut kyckling mot tofu. Kan även göras med torskrygg istället för pippi. Eller stek på broccoli, blomkål, vitkål & morötter & bort med kött/fågel/fisk. Dra ner på tiden i ugnen då, annars blir grönsakerna för mjuka!

Vill man kan man hacka jordnötter att strö över. Eller riven ost. Jag brukar ha lite gratängost. Serveras med ris och grönsaker.

Det blev iaf väldigt gott! Igår åt vi lax i ugn med kokt potatis och rödlök/rom sås.

Jag ställde mig på vågen idag, och till min glädje så märkte jag att vikten börjar gå neråt igen. Tack vare motion, vatten, vitaminer, hälsosam mat och mycket grönsaker, sömn och skratt. Känns riktigt bra. Var rädd ett tag att jag skulle hamna i en ännu större svacka och att min kamp mot min övervikt skulle gå förlorad och att jag skulle hamna runt 99-100 kilo igen. Jag tycker att kvinnor med kurvor är så vackra, men mina kurvor satt på fel ställen och orsakade mig extremt mycket ryggvärk och besvärk. Jag var tvungen att göra något åt mina Xtra-kilon. Och jag började sept/okt 2020. Har långsamt och med rätt mat och motion lyckats först gå ner till 87 kilo. Sedan sakta vidare ner till 85 kilo. I somras var jag nere på 75 kilo, och även om jag är kort så mådde jag inte alls bra i den vikten. Mina bröst hänger vid knäna dom påsar, rumpan försvinner helt och jag känner mig inte kvinnlig. Min personliga idealvikt är 81-85 kilo. Där vill jag ligga. Då känner jag mig fin och mår som bäst. Och upptäckte idag att jag ligger inom min målvikt. Så jag ska bara se till att hålla mig här. Fortsätta med den träningen jag har nu, äta bra, få i mig vitaminer o mineraler och dricka mycket vatten. Kändes riktigt bra att våga väga mig. Brukar annars gå efter hur jag känner i kroppen, för tycker att en våg är ganska missvisande. Det är på kläder man känner om man gått upp eller ner i vikt! Aja, skitsamma, så länge man mår bra, det är det viktigaste!

Pratade med min läkare idag, på Prima. Nu, snart, är bollen i rullning. Skräckblandade känslor.

Och där tog min mentala ork slut. Jag orkar bara inte skriva mera. Kommer sova gott inatt hoppas jag!

Hej 👋🏼 Hej 👋🏼

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Varför~

Ännu en dag jag vaknar och mår bra i knoppen men dock inte i kroppen~

Sista tiden har jag oftare vaknat och mått riktigt dåligt psykiskt, och haft den ”vanliga” kroppssmärtan såklart, men haft några få dagar då jag vaknat och mått ganska bra psykiskt. De dagarna är så få att jag kan räkna dom på en hand.

Idag vaknade jag av att jag hörde barnen på förskolan genom fönstret. Barn som skrattade och lekte. Och de spelar ofta musik på morgonen vid lämning, och idag spelades ” Jag är en gummibjörn ”.. Hörde genom fönstret, mamma har ”gamla” fönster med bara 2 glas och listerna runt skulle nog ha behövts bytts ut både 3-6 gånger. Iaf, jag vaknade med ett leende av att höra de glada barnen. Men ryggen, aj fan för denna trasiga rygg, den mådde inte bra idag. Hade riktigt jäkla ont.

Gick upp och pratade med ”flickorna”.. De försökte flirta och charma mig till att jag skulle ge som lite mjukmat, men idag stod jag emot deras charm. Kokade kaffe och sedan tog jag tag i berget av disk från firandet av Brorestoren i fredags. Så nu är köket i ordning igen.

Dricker min andra kopp kaffe, ska gå och borsta tänderna och smörja in ansiktet, sedan ska jag dra på mig byxor och jacka och ta mig ut på en promenad.

Imorgon är det tisdag ochvjag ska hem till mina fantastiska barn. Jag har nästan som en ”Skalmanklocka” i kroppen. Det känns i magen och i hjärtat när tisdagen närmare sig, för då är saknade efter mina barn väldigt kännbar. Det lixom suger i magen av längtan efter deras röster, deras små armar runt halsen när de kramas, deras goda o mjuka pussar på kinden, deras glittrande ögon när de tittar på mig. Ja, nu är längtan efter dom stor, speciellt de 3 små trollen som är de som visar mest hur viktig jag är för dom. Och de visar även hur mycket de saknat mig. Vet att min 14 åring saknar mig med, även 18 åringen, men de visar det inte på samma sätt. Stora S har så mycket med skolan just nu, det är sista terminen i Gymnasiet. Herre min gud så fort det gått alltså. Det känns som att hon började ”Ettan” för bara nåt år sedan. Nu är hon inne på slutspurten, Studenten närmar sig!!

Stora sonen kämpar på. Är så imponerad av hans kämpaglöd. Och hans sätt att uttrycka känslor, mål, vad han förväntar sig av skola och andra kontakter. Han är cool & stark!

Kan tänka tillbaka på Stora S tid i högstadiet. Hennes lite jobbiga år, med vänner och när hon var lite ute på hal is, men att jag aldrig tillät henne att vara med fel folk, höll stenhårt på tider och rutiner. Alltid skulle veta vart och med vem/vilka hon var. Och hur hon tillslut, fast hennes allra bästa vänner valde en annan väg, vände allting till att satsa på skolan, även fast hon fick gå själv på lektioner utan hennes närmsta vänner, satsade på betygen. Hon fann en ”ny vän” som hon ändå gått med i 2,5 år, och de klickade och hittade varandra. Och den tjejen är underbar! Så glad att dom hittade varandra, stöttade varandra. Och är nära även idag.

En ganska lik resa har stora Sonen gjort. Även om hans väg till ett stå stadigt har varit betydligt mer turbulent och otroligt jobbig och mera läskig. Han hamnade helt fel umgänge. Han gav upp allt. Han gjorde mig så jäkla orolig. Men jag gav inte upp. Jag har jagat, ringt, pressat, tagit emot den hjälp vi fått, även fast jag själv ringt och startat upp behandlingar, möten mm. Jag försökte stoppa allt direkt. Även fast jag själv inte upptäckte i ”tid” och inte förstod hur länge hans jobbiga resa pågått. Men idag, idag har han vänt på allt. Och inte tack vare socialtjänsten, familjebehandling, Mini Maria. Tack vare honom själv. Han gjorde tillslut ett val. Han ville vända sitt liv. Han gjorde det själv. Jag är så stolt och imponerad över hur han tog tag i sin ångest, sin oro, och helt bestämde sig för att bli den han är idag.

Så den enorma styrka som båda mina två äldsta har är imponerande. Jag ser hur de båda bestämt sig och tagit beslut utifrån dom själva, inte efter vad deras vänner gör/gjort, utan de har valt den ”vägen” som är lite mera skrämmande, eftersom de får den ensamma, utan kompisar. Men de har båda gjort det. Båda drivna av sina egna mål. Fy farao vilka starka och envisa, drivna och framförallt modiga barn jag har.

Jag vet att många år framöver så kommer nya prövningar när de 3 små trollen växer upp. Men jag kan känna att jag är lite redo, lite mera vaksam och vet att det kan bli turbulent, men att de besitter samma styrka och trygghet att klara av att rida igenom tonåren de med.

Jösses, så djupt det blev! Men jag är så stolt över mina vackra, starka, envisa, magiska barn.

Och jag vet att de inte har ett speciellt starkt nätverk kring sig, inte via blodsband, men de vänner de har idag, deras fina och kärleksfulla vänner och faktiskt Mig, så klarar de av det mesta. Glad för deras vänner! De är riktigt bra och fina människor.

Jag är oxå glad över att de ändå har lite mer av kontakter kring sig än vad jag hade som barn. Jag var totalt ensam. Jag hade inga trygga vuxna runt mig. Och då menar jag verkligen INGA. Jag hade en-två vänner. Men vuxna, det fanns det inte. Det har såklart påverkat hur jag litar på vuxna. Jag tror det är därifrån jag fått det här med att ”Jag ska klara allting själv, jag ber aldrig om hjälp, jag stressar och pressar mig till max för att sedan braka ihop”. Jag har nog blivit lite ”skadad” av uppväxten. Jag har svårt att lita på människor. Speciellt människor som säger ”Jag finns här, säg till om jag kan hjälpa på något sätt” bla bla bla.. För de gånger jag lagt stoltheten åt sidan och bett om hjälp har precis samma person som erbjudit sitt stöd/hjälp mm, dragit det tillbaka såhär 🤌🏼 (knäpper med fingrarna)

Och sedan uppfattar jag det som att vuxna människor oftast bara snokar. De ställer frågor bara för att få veta detaljer. Och oftast frågar de just de personerna (främst barn) som absolut inte ska bli utfrågade!! Det gör mig äcklad och arg. Sluta spela fin o omtänksam när det bara är nyfikenhet. Låt andra få berätta sina ”hemligheter” när de själva vill. Vissa saker vill man kanske hålla för sig själv av en anledning?

Nä, nu ska jag hinka mitt kaffe och pallra mig ut på en promis. Det blåser en hel del idag med. Blir att smörja ansiktet ordentligt!!

Ha en fin dag!

Och kom ihåg; när någon inte berättar något kan det bero på att man inte vill känna mera press eller stress än vad man redan gör. Kanske behöver man få ha sin lilla hemlighet ensam för att slippa känna sig som en ännu större ”förlorare” när andra vet saker de inte borde.. Respektera alla! Tänk längre än vad näsan räcker! Om du ska veta om något, får du med största sannolikhet veta om det när det är dags!