~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Förundran~, ~Härligt~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Varför~

Ska jag våga~

Ibland vara händer saker, vid helt fel tillfällen. Men ändå känns det ”rätt” & kul och spännande. Men det är bara så fel tillfälle!!

Jag vill verkligen satsa på mig själv nu, på min psykoterapi, bara haft ett tillfälle hos min psykoterapeut, och jag tror det kan bli väldigt bra. Men så från ingenstans så dyker en möjlighet upp, och jag står och velar fram o tillbaka. Jag vet att det här inte är rätt nu. Men jag är oxå rädd att missa en chans!!

Åh va otydlig jag är nu, jag vet det, men vill inte outa allting ännu. Jag är oxå väldigt rädd att det ska bli fel, att historien ska upprepa sig, klarar jag ett sådant nederlag igen, är det kanske rätt ändå? Vågar jag ens?

Alltså, jag är bara så förvirrad just nu!

Ska ta upp det här på fredag med min terapeut, kanske hon har något bra råd att ge mig.

Så förvirrad!!!
~Bara jag~, ~Dagligt~, ~En snabbis~, ~Familjen~

15 psykbryt, gnäll & skrik~

Syns inte, men våra mornar är så långt ifrån harmoniska så det går inte att beskriva! Den där ciggen är så efterlängtad för då får jag fem minuter av tystnad och nikotinet är just då så gott!! Sen tycker jag såklart att man inte ska röka, det tycker alla rökare, men just där & då, är det underbart!

Tre små troll är lämnade på skola. Ett större Troll ska lämnas 9:40.. Sen blir det Lidl för lite matinköp för att klara veckan. Sen hem, börja plocka isär soffan då den idag ska KROSSAS på tippen!! Sedan 13 har sonen tandläkaren. 14:30 inskolningssamtal med yngsta.. Efter det hem och vänta in barnens pappa som ska hjälpa mig bära ner soffan på släpet. Mormor är barnvakt. Sen hem och städa upp efter gamla soffan. Laga mat. Sova.

Imorgon hämtas den andra soffan! Längtar så mycket!! Men först psykologen för mig och som vanligt är den dagen tuff.

På fredag ska jag gymma! Det längtar jag faktiskt efter. Få göra av med svett och få känna att kroppen används.

Ha en bra dag!!

Tjo!

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Känslan idag~

Födelsedag= ångest~

Jag har alltid haft problem med min födelsedag, sitter i från min uppväxt i fosterhem.

Jag var aldrig värd att firas och det var min fostermamma väldigt tydlig med att tala om för mig! Och det äckliga minnet ligger kvar i mig och kommer alltid upp till ytan den 1 juli, varje jävla år! Det är som ett spöke som alltid ska komma fram just idag. Jag försöker dock att vara glad & att le. Men inuti gör det så fruktansvärt ont och tårarna bränner i ögonen. Men jag vill inte visa mina barn det.

Stora S och tre små troll som väckte mig med blommor, en giffel med ett ljus i och sång, mina fina ungar som vill att jag ska bli firad. N ringde tillsammans med mamma och Leon och sjöng. Så gulligt! Men ändå är det så svårt att verkligen njuta och känna glädje och tacksamhet till de som är runt mig idag. Jag är så himla traumatiserad från de 11 jävla åren i fosterfamilj, att jag inte kan släppa den negativa spiralen som dom planterade i mitt huvud! Fan vad jag verkligen hatar den där människan. Hon borde aldrig varit godkänd för att ens skaffa egna barn och ännu mindre fått ta sig an mig och min bror. Jävla kossa!

Dagen har hittills handlat om att städa! Putsa, damma, skrubba, skura och tvätta. Jag vet varför, för att dels slippa känna, och för att få bort all smuts.. Men smutsen är delvis inuti mig, men jag gör bara mitt yttersta för att förtränga, göra rent, och få dagen att gå. Jag har svårt att sitta still. Måste röra mig hela tiden. Just nu är längsta stunden jag suttit ner, enbart för att jag bloggar..

Ebba & Sigge är hostiga som fan. Så det är ju mindre kul det med.

Vädret har faktiskt tilltalat mig idag, men nu verkar det klarna upp. Mitt sinne vill ha regn och mörker, gärna blixtrar och åska med.

Jaja, nu ska jag aktivera mig igen, hämta ut paket o gå till apoteket.

Tack för Gratulationer! Det värmer och betyder mycket, även om jag låter som att jag avskyr denna dag. Men, kanske, om cirka 10 år, har jag kommit ut den här onda spiralen och lärt mig uppskatta min födelsedag!

~Bara jag~, ~En snabbis~

Vardagsbestyr~

Jag känner att det är vår i luften.. Jag får då verkligen behov av att städa och röja. Vill kasta gammalt skit, få undan onödiga saker, rensa ut skåp osv..

Min mamma vecka fick jag rensat i hallen. Blev en svart sopsäck fylld med gamla svettiga och trasiga skor som inte används. Jag rensade tv-bänken i vardagsrummet, den blev helt ren o fin och jag flyttade in bland mina orkidéer så en fick stå på tv-bänken. En sådan liten grej hör enorm skillnad för mitt välbefinnande. Jag dammsög av hyllan över soffan, den hade 1,5 centimeters damm över sig, så jävla vidrigt!

Gick runt och hittade trasiga saker som låg på golven som även de fick flytta ner i en sopsäck. I badrummet fanns mängder av tomma schampo/dusch flaskor, (varför?) som även de fick nytt hem i sopsäcken..!

Att få rent och fint och rensat gör underverk för min själv verkligen. Jag blir lugnare och känner mig gladare faktiskt.

I måndags var jag på Bumm med Ebba. Helt ärligt förstod jag inte varför vi var där, tydligen ville ”vi” påbörja medicinering för henne, men jag har inget minne av att jag bokat tid för det..? Så vi screenade av alla frågor, men jag vill avvakta med medicin in i det längsta. Hon är ju snart 7 år och jag vet ju av erfarenhet att medicin är jätte bra, men biverkningarna på just aptit och så är mindre bra.

Vi kom lite tidigt till Huddinge så vi bestämde oss för att ta en fika innan Bumm. Hittade ett café och både jag & Ebba var så kissnödiga att vi frågade om att få låna toaletten. ”Vi har ingen toalett” säger den höggravida tjejen i kassan…”

Jag fattar att man kanske inte har en toa för 340 gäster varje dag, men en mamma med en dotter som ska fika och frågar akut efter toa & då får Nej, det fanns inga andra kunder där heller.. Men hon tipsade om en offentlig toalett vid McDonalds. Vi sprang dit. Kostade 5 kr.. Jag betalar och Ebba springer in före mig, drar ner byxorna och släpper ut kisset. När hon reser sig från toan ser jag BLOD PÅ HELA TOARINGEN, kanyl förpackningar i toan, blod på toapappershållaren… Fick panik! Skrubbade henne med vatten o tvål, tvättade av sitsen och med ångest halvstor jag själv o kissade. Golvet var fullt med aska efter cigaretter och papper med blod. Narkomanerna hade haft fest på den offentliga toaletten under natten!!

Ebba blev väldigt äcklad och ville ut från toan direkt. Vilket jag förstår. Hon förstod nog inte att några människor suttit med sprutor o nålar där inne, hon såg blodet o trodde nog mera att någon dött.

Jag var så arg när vi gick ut därifrån så jag vrålar ”Äckliga jävla KNARKOMANER”

Utanför står byggarbetare, mammor med barn i barnvagnar & ja, ni förstår nog blickarna och även att jag chockade halva Huddinge Centrum med mitt inte så glada utrop!

På eftermiddagen köpte jag några Norrlands Guld ljusa öl, mellanöl, för att sitta på mammas balle i solen och bara njuta. Fick sällskap av en vän. Vi pratade och skrattade. Hon kämpar oxå med återgång i arbeta så vi har en del gemensamt.

Igår blev en slappdag, tog mig en välförtjänt sovmorgon, när mamma kom hem gjorde vi tonfiskröra med pasta, kollade på tv och jag somnade på soffan o vaknade vid 05 och bytte då soffan mot min säng. Läste lite men somnade snabbt om. Vaknade strax innan 10 idag, liiiiite senare än vad jag hoppats på. Men men, kaffet är drucket, solen skiner. Huvudet mår okej, ångesten är under kontroll. Jag ska jobba lördag o söndag. Imorgon ska jag besikta bilen.

Ja, så såg mina senaste dagar ut. Nu ska jag komma på i vilken ordning jag ska göra saker nu, ska jag duscha först o sedan gå ut och gå, ingen powerwalk bara ut o tanka lite sol o luft.. Vi får se!

Kram o puss

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~

En osynlig besökare~

Måste få skriva ner det här.. För jag måste komma ihåg de här två sista nätterna..

Jag är helt övertygad om att det finns ”någon/något” i min mammas lägenhet. Både jag och mamma har känt och hört saker.

Inatt vaknade jag med ett ryck. Fattade inte varför eller av vad. Men vaknar av att jag halvsitter i sängen och tittar mot min vita byrå. Först tror jag att jag måste hört R eller mamma i köket, att de var på väg till jobb. Det tar ett tag innan jag verkligen kopplar vad som väckt mig, och det var ljudet av att byrålådan drogs ”ut och in”. Det är en gammal byrå. Den är trög i lådorna. Jag kollar klockan och den är bara runt 1 på natten så ingen är på väg till jobbet. Jag sover dessutom med öronproppar, så kändes obehagligt när jag insåg vad som väckt mig. Det är andra natten i rad.

För ca 4-5 månader sedan så vaknar mamma av att det plingar på ytterdörren. Klockan var 3-4 på natten. Hon går upp och kollar titthålet. Ser någon utanför, tycker det ser ut som min bror. När hon öppnar är ingen där. Det finns ingen där, men hon såg en man genom titthålet och hörde ringklockan. Och just att det plingar på dörren och ingen är där, har hänt henne 2 gånger vid olika tillfällen.

För bara några veckor sen, tidigt på morgonen, vaknar hon av att R står i hennes dörrhålet o frågar när hon ska gå upp. Hon svarar honom att hon har ”sovmorgon” just den här dagen, men när hon tittar så finns ingen där. Han hade dessutom redan åkt till jobbet. En annan kväll när hon satt i soffan hör hon någon ropa ”mamma” och hon svarar ju på ropet. För att inse att det är bara hon, katterna och hunden hemma.

Så, något är här. Eller någon. Jag trodde inte att jag skulle känna av och kunna höra såna här saker, men när jag inser att jag genom öronproppar hör hur byrålådorna dras ut och puttas in, flera gånger, så är det med lite obehag faktiskt, speciellt när jag vaknar halvsittandes i sängen och bara glor på den där byrån när jag verkligen fattar vilket ljud som väckt mig..

Vem är det som försöker säga något? Jag tror inte det är någon som är elak.. Jag tror det är något som mamma eller jag behöver uppmärksamma..Men vad?

Ni får tro vad ni vill om det här, men jag vill ha det i text, bara för att..

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Känslan idag~

Träningsvärk~

Lyckades övertala min lilla mamma att investera i en ”ny” begagnad soffa! Hittade en blå från Ikea, som är mega stor med plats för 9 personer utan problem. Bra pris var det oxå! Så idag åkte vi först till Ip och hämtade upp släpet, självklart upptäcker mamma när vi är ca 2 min från Ip att hon glömt nycklarna, så vi fick åka hem igen.. Tillslut lyckades vi iaf komma iväg mot Upplands Väsby. Fick hjälp av mannen i familjen att bära ut mega soffan till släpet. Sen var det hem till mamma igen. Då går inte soff-fan in i hissen!! Fick skriva bort armstöden. Efter att ha burit o kånkat och svettats någe kopiösa mängder så fick vi soffan på plats. Den är stor! Den är så himla skön att ligga o sitta i! Den är rena drömmen, jag hade velat ha den här soffan själv, då hade alla barnen fått plats utan problem!

Efter att ha lämnat tillbaka släpet, så åkte vi till min bostadsadress, och hämtade lite grejer och Tezzla. Nu ska hon bo med mig hos mamma. Än så länge är hon lite skygg, Mini har kaxat lite emot henne, Myran bryr sig däremot inte alls. Hon bara tittar på Tezzla.. Har satt in mat till henne och ska visa henne lådan snart. Kommer bli bra, de behöver vara en-två dagar på sig att vänja sig med varandra.

Imorgon drar stambytet igång, låset ska bytas och de ska byta ut alla elkontakter. Så om två månader är jag hemma igen. På tisdag hämtar jag barnen och de får bo här min vecka.

Nu ligger jag i soffan och har så sjukt ont i mina överarmar. Sådan sjuk träningsvärk av att bära soffa. Ryggen mår förvånansvärt bra dock, trodde den skulle ta stryk, men än så länge är det lugnt.

Ska snart gå och lägga mig, är riktigt trött!

~En snabbis~, ~Familjen~

Rapport från veterinären~

Vår pissepatt är en riktigt fighter..

Hon har haft enorm tur efter ett fall från 6:e våning rakt ner i asfalt. Hennes bröstkorg och buk har tagit smällen. Inga skelettskador. Inga huvudskador. Urinblåsan är hel. Hon kan äta.

Hon har fått hål i lungan och därför har de satt in dränering. De har tömt henne på luft x antal gånger och sista gången de tömde var inatt vid 02. Sen dess har de inte behövt dränera. Lungorna läker alltså ihop jätte fint och väldigt snabbt.

Tezzla går omkring. Hon har försökt att bryta sig ut ur sin ”bur”. Hon vill inte alls vara instängd. Och det är så fantastiskt skönt att få veta.

Veterinär är optimistisk utan att vara överdriven. Hon tror att Tezzla kommer återhämta sig utan några men eller komplikationer. Hon sa att Tezzla är väldigt tuff och envis. Hon visar själv att hon kämpar för att få komma hem till sina människor, då främst sin mini-mamma S.

En så fruktansvärt tragisk olycka är det. Jag minns att när vi fick hem Tezzla drömde jag mardrömmar om att hon ramlade ut från fönstret. Och när det händer, att det ens hände är bara ”fy fan”.. Nu kommer jag att näta iför även småfönstrena. Vi har såklart hakar på fönstren, men det här fönstret var olyckligtvis öppet lite för mycket och en nyfiken nybliven 1 årig katt, ingen bra kombination..

Helt otroligt att hon överlevde det. Världen bästa katt.. Världens starkaste och kärleksfullaste katt. Hon måste komma hem till oss igen. Så vi får fortsätta att ge av vår kärlek och få av hennes fina gosiga och mjuka kärlek. Lyssna på hennes spinnande. Titta på henne när hon busar.. Lyssna på henne när hon går runt och mjauar och jamar..

Älskade fina pissetatten, som jag längtar efter att få hålla i dig och pussa dig i pannan!

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~

En dag~

Redan tisdag.. Och jag lever fortfarande. Iaf rent kroppsligt är jag här.. Mentalt och psykiskt, kanske inte så mycket..

Inatt har jag sovit. Första natten på länge då jag faktiskt sovit ordentligt och bara vaknat 4-5 gånger. Känner mig ändå helt kokt i huvudet kan jag säga, inte direkt utvilad.

Igår firades min 14 åring ihop med sin ”pseudo-tvilling-kusse”, de är födda samma dag med bara 3 timmar emellan. N fick jag n fantastisk födelsedag ihop med M. Jag är så enormt tacksam till mamma T som fixade och bjöd in min pojke till detta storslagna firande och häftiga upplevelse. Otroligt Tacksam!

14 barre 12/4-21

Tiden går, men läker den alla sår, det är den stora frågan just nu. Jag hade kurators tid igår och det var ganska givande. Finns så mycket jag behöver ta tag i och fixa, men så lite ork och energi, och lite för lite tid.

Jag lever fortfarande i en väldigt begränsad vardag. Skräcken och orden ligger och pyr under ytan. Fick frågan igår av min samtalskontakt, om jag lever som vanligt, och insåg att det gör jag inte. Jag väljer andra platser att vara ute på. Jag undviker folksamlingar. Jag kollar över axeln. Jag litar inte på någon. Så visst är mitt liv begränsat efter den här David Tobias. Personen är igång igen. Under ett nytt namn. Och så länge polisen fortsätter som de gör nu så kommer ”han” att få fortsätta härja fritt och sätta skräck i mammor. Så vidrigt och skevt rättssamhälle vi har i Sverige.

Ny dag, ny känsla av maktlöshet. Bara bita ihop och försöka göra det som är absolut nödvändigt. Sen hoppas på att få sova inatt igen. Längtar redan nu till ikväll. Så har en dag till passerat.

Ta hand om er!

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

~Det här är för oss, Två röster för oss alla~

Idag har jag helt lämnat min comfort zone och lämnat ut mig själv. Jag har gått ut med mitt ansikte, tack o lov med en kvinna till, gällande de här meddelande vi fått. Så otroligt kränkande och extremt jobbigt, för nu ska våra sanningar uppdagas, det är så jobbigt bara det..

Men förhoppningsvis kommer någon där ute i landet, att se det, och förstå att vi är så många som råkat ut för samma idiot. En människa som livnär sig på att sätta skräck i kvinnor. Som njuter av att vara så vidrig och smutsig och trycka ner en kvinna på det värsta sätt som finns, genom att namnge hennes barn. Få det att framstå som att en planerad fara ska drabba hennes barn..

Jag har mått psykiskt piss sen det här hände. Jag har varit, och är, rädd, ledsen och förbannad. Nästan så jag börjar bli paranoid.. Vem kan jag lita på? Är jag förföljd? Finns det en hotbild mot mina barn? Skulle jag fortsatt dialogen med David Tobias? Är allt bara på låtsas? Överreagerar jag? Underpresterar jag? Vad mer kan jag göra? Kommer jag någonsin känna mig helt säker igen? Nej, jag tror inte det. För det här vidriga mähät har lyckats skaka om mina nerver ordentligt. Jag är inte samma människa som jag var innan 30/1-21. Jag känner mig mera orolig & utsatt. Jag är kränkt, och känner mig nästan smutsig av D T’s äckliga beteende.

Jag vill bara se ett slut på det här. Jag vill bara veta ”Varför?” Varför just mig? Varför just någon av de fantastiska kvinnor jag pratat med? Ingen av oss mår bra av det här. Ingen! Alla tar det olika. Jag har fortfarande styrkan och orken kvar att med detta sista kunna få ett avslut eller hoppas på att få hjälp av Trolljägarna.. Jag gör detta för alla kvinnor därute som helt stängt ner sina liv, som tigit om detta för länge. För er skull ska jag orka lite till. Ni ska få er rättvisa, det är fasiken ett löfte till er, från mig! Tillsammans fixar vi det här! Alltid tillsammans!

#DavidTobiasskafast

#StoppaDavidTobias

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Härligt~

Det sjuka huset~

Back on track, eller vad jag ska kalla det. Så himla skönt att vara tillbaka på min fantastiska arbetsplats bland mina underbara kollegor. Ikväll var det ett fantastiskt sällskap jag hade att göra med. Blev dessutom x och hade hand om huvudluren, bara av det springer tiden iväg. Människor vill veta hur dess anhöriga mår, självklart är det så, andra vill veta när de ska till IM inför sin op. Koordinatorn från Akm ringer ofta 10-15 ggr på ett pass och då får man rodda bland platser osv. Allt för att hjälpa hela sjukhuset att få en bra och säker vård. Jag hade dessutom lönesamtal ikväll med min boss. Mitt första på DS. Det här skulle jag haft efter 6 månaders anställning, men redan där satte covid käppar i hjulet för all form av verksamhet och planering. Så nu har jag haft mitt första & i vår redan ska jag ha nästa lönesamtal. Förväntar mig knappast att bli miljonär, men kanske jag kan bli glad en stund. 🤞🏻

Det var ändå grymt skönt att vara tillbaka på golvet. Och imorgon ska jag hem till mina grymma kids. 7 dagar ifrån som känns i mamma-hjärtat och nu behöver jag lite påfyllning av deras stora energi, Lilla S pussar och kramar, M’s leende, E’s fantastiska humörsvängningar. Mina stora hjärtan S & N, att få sitta & prata med dom bara det ger lycka i kroppen. Men det är imorgon. Nu ska jag snart somna hemma hos mamma och bara hoppas på en skön natts sömn.

Det händer mycket & lite just nu. Det har varit kaos med alla fina människor som lämnat den här platsen för att Cancern tagit deras liv, det är så tungt att vara kvar på jorden och verkligen känna hur mycket man sörjer och saknar någon. Det måste nästan vara ”bättre” att vara den som dör. Att sakna, gråta, sörja & ibland drabbas av panik är bara smärtsamt. Och jag är inte en människa som är speciellt sams med att tillåta mig känna. Blivit bättre, men långt ifrån överens med alla dessa känslor.

Det fick mig räcka så, för nu..

Puss och kram 🥰