~Bara jag~

Nu är det kanske igång på riktigt~

Har länge velat ha Ptsd behandling. Stod i kö för behandling i 8 månader. När jag väl fick tid krockade det med en operation i höger handled som självklart inte blev utan komplikationer, utan det läkte inte, det gjorde ONT, samt att de kom åt en muskel som under op kändes som en explosion av smärta mitt i handflatan.

Detta var i maj-juni 2022. Ärret är fortfarande ”fult”. Handen gör ONT! Jämt. Känselbortfall i fingrar och hand, kan er lyfta ens ett mjölkpaket, tappar grejer. Och nu, självklart, är en ny knöl på väg! OVANFÖR DET FULA ÄRRET!!

Iaf, jag sökte en ny remiss för Ptsd-bedömning. Nu har jag träffat psykologen 2 gånger. Nu hålls en intervju som bedömningsmaterial. Vi hann inte klart idag, nytt möte om 2 veckor. Att det skulle vara tungt, det visste jag. Men såhär, så påverkad jag var efteråt idag, det var… oj… så hemskt. Ringde Ryggraden direkt medans jag kämpade med att få andningen lugn och lät tårarna rinna. Det är många svåra och hemska frågor som ger upphov till fruktansvärda minnen. Jag blir så ledsen och arg, besviken på de ”vuxna” som inte fanns för mig, jag blir förbannad då det känns som att jag blivit snuvad på mitt liv. Jag vill väl oxå vara glad! Jag vill vara stark. Jag vill skratta högt och leva i ett glädjefyllt och högt tempo! Jag vill orka göra saker med mina barn. Jag vill vara en sån person som sprider glädje och kärlek. Jag är en sådan liten och sårad och skadad Johanna på insidan som känner hat o förakt för all vuxna som struntade i mig i hela halva början av mitt liv. Varför var inte jag värd att få en grym barndom med trygga vuxna? Jag är så fylld av så många känslor o känner mig så mentalt slut och avtrubbad. Och arg. Jätte arg!

Men jag är ändå glad att jag äntligen kommit till psykologen och börjat min väg mot behandling!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Förundran~, ~Helt Galet~

Skogen gav utdelning~

Igår tog vi oss ut igen. Med stort hopp om att få hitta tillräckligt med svamp gör en krämig svampsås! Och äntligen!! Halva korgen fylldes av vackra goda höstkantareller!

Vi åkte till samma ställe vi varit på för ca 2 veckor sedan. Då såg vi spår av höstisar men de var pyttesmå.. Nu hade de växt till sig! Och det fanns överallt. Så himla glad och nöjd! Finns ingen större glädje och harmoni i min själ som när jag får plocka svamp! Skogens guld för mig är inte enbart Kantareller, för mig är det blek taggsvamp, rödgul trumpetsvamp och höstkantareller. Då är jag så mega lycklig! Igår hittade jag även Fjällig taggsvamp, eller mamma hittade, men de gav vi till en granne som inte har samma möjlighet att gå i skogen på samma sätt som oss.

Jag stekte/förvällde svampen när vi kom hem. Sedan la jag den åt sidan och stekte bacon knaprigt, la åt sidan och lätt fettet rinna av. I med smör, vitlök & gul lök och persilja fick svettas ihop i pannan. I med svampen och bacon. Krydda med salt & peppar. På med grädde och låt koka samman. Till det nykokt pasta. Det blev fantastiskt gott! Det doftade magiskt och smakerna var helt amazing!! Så en kanon middag efter en kanondag i skogen!

Nu ska jag snart tvinga ut mamma & Michonne och gå till en villa i närheten och fråga om jag kan gå 5-6 äpplen från deras tomt. De har syrliga, saftiga stora gula äpplen, och för 2 veckor sen hade de hängt ut påsar på ditt staket som jag tog en av. De där äpplena är bästa att baka med. Just för att de är så syrliga. Kakan blir så god. Så hoppas de vill ge mig några äpplen!

Just ja, ”Snabba Cash-serien” säsong 2 finns på Netflix! S E D E N ! ! Ja, se första säsongen först om ni missat den. Den här serien är verkligen så aktuell och ligger i tiden när det kommer till Gängkriminalitet, våld, rekrytering av barn, drogförsäljning, missbruk, falsk samhörighet, barn och ungdomar som har det tufft lurad in i en falsk trygghet och gemenskap. Så himla aktuell för föräldrar till unga vuxna att se.

Ha det bäst!!

~Bara jag~

En vecka utan barnen~

Japp, nu är det barnfrivecka, på gott & ont. Även om mina kids är de jobbigaste, högljuddaste, busigaste, tjurigaste, hormonstinnaste, lataste då är de mina barn som jag är utvald att få vara mamma till och jag tycker det är jobbigt att vara ifrån dom. När den här veckan börjar lida mot sitt slut, typ söndag/måndag då längtar jag massor efter alla mina trollungar!

Även fast jag bråkat järnet med min tonåring imorse. Och om jag varit känd för att vara morgontrött och haft (har) ett dåligt morgonhumör så är min tonåring 100% värre. Aldrig mött en människa med så hemskt humör och så mycket ilska och aggressivitet på morgonen. Jag har testat silkesvantar på morgonen, lågaffektivt bemötande, kärleksfull röst, att gå in och skrika, klappa händerna, beröra mjukt ovanför täcket, hotat och gnällt, och det blir exakt samma respons från honom oavsett vilken taktik jag utövar. Alla gånger är det Jag som gjort fel. Jag som inte väckt honom, Jag som inte gjort rätt. Och i det långa loppet, så är det här orimligt och väldigt tröttsamt. Så bort bråk idag, eskalerade till sparkar och slag i dörrar, saker & inredning flög, målbrotts-rösten skar och skrek, svärord utdelades & hat.. Hat hat hat! Men även om det var hemskt, så tog tonåringen tillslut sitt förnuft till fånga och sa Förlåt! Det är stort! Det är ett tecken på att en förändring är på gång och en vilja att göra rätt och att faktiskt inse att personen själv är den som gjort fel.

En tonåring har skyldighet att själv ta ansvar för att lägga sig i tid, ställa alarm på mobilen/väckarklockan och att gå upp när larmet går. Det går inte att curla & dalta hur länge som helst. I hur många år som helst. Och många, väldigt många föräldrar skyller på diagnoser. Men alla diagnoser har både styrkor och svagheter. Det går att använda och vända vissa av de sämre sidorna hos en diagnos till något som kan bli en styrka. Det handlar mycket om personen med diagnosen. Att den ska vilja ändra sina sämre sidor. Att våga ta ansvar och även vara medveten om att det kan gå åt helvete ibland men ändå fortsätta försöka att ändra sig åt rätt håll. Det här gäller egentligen alla människor, alltså även normalstörda människor, men vi med diagnoser har lite mera motstånd när det kommer till förändringar. Men det går, bara man inte ger upp. På sikt blir det alltid bra.

Nu väntar jag in bästa T för en tur i fästingskogen! Hoppas regnet bidragit med lite fart bland svamparnas tillväxt!

Ha en fin dag!

~Bara jag~

Ibland har man slut på ord~

Och då blir inte mycket sagt.. Mitt psyke spökar ganska mycket.

Jag har fått höra tråkiga nyheter om en familjemedlem och det oroar och gör även mig väldigt ledsen. Känner enormt med henne och kan verkligen förstå hur hon mår. Det blir en tuff tid men jag hoppas att hon får det stöd o den hjälp hon behöver. Och naturligtvis finns även jag om det behövs! M♥️

Jag o mamma har varit i skogen två dagar. Mamma har plockat 5 liter blåbär och jag lyckades tillslut hitta så pass mycket svamp att vi igår kunde avnjuta varsin rejäl svampstuvning på smörgås! Och till efterrätt blåbärspaj!!! Mums!

Jag har insett att jag inte kan behålla kontakten med människor som inte uppskattar den jag är utan att komplicera allting. Att lägga mig i ett ”fack” funkar inte. Antingen så ska jag uppskattas och bli omtyckt för den jag är och de saker runt mig som man inte tycker om eller funderar för mycket över ska inte vara det som avgör? Varför ska vissa komplicera och övertänka allt? Jösses, v vet vad som händer om 1 månad, 6 månader eller 3 år? Varför inte var leva i nuet och försöka ta till vara på det som man tycker om hos andra människor och uppskatt det? Jag blir bara mera förbryllad och när jag känner att jag inte är värd att ha som kompis, då väljer jag själv att faktiskt ta hand om mig själv och visa att jag iaf vet vart jag står och tänker inte låta mig förminskas av någon annan. Så det så!

Mycket här hänt som är positivt. Dottern har tagit körkort och i onsdags började hon jobba. Sitt första jobb! Herreguuud så stort! Grymt Stora S!!

Puss puss

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Nä du ligger ner o kvider, finns det alltid någon~

~dom vill sparka dig lite extra så att du inte glömmer bort hur dåligt du redan mår!!

Det är faktiskt sant! Idag blev jag så förnedrad av den som ska ha hand om min ”trauma/ptsd” behandling. Han sa fint, att han inte ville framstå som ”nedlåtande” men han sänkte all min sista självkänsla och ork så pass att jag just nu känner att livet , på riktigt, är meningslöst. Hade jag inte, poängterar INTE, haft barn, hade jag gett upp det här livet för länge sen. Varför i helvete ska jag leva om jag inte kan få den hjälp jag behöver när det behövs? Är jag mindre viktig och mindre prioriterad hjälp/behandling & vård just för att jag har fler barn än 2? För tydligen, om man har barn, som blir sjuka o du måste boka av ett besök, i mitt fall är det 4:ta barn, som ”kan” bli sjuka, och ställa till det med mina inbokade läkarbesök, då är JAG inte längre prioriterad behandling. Nä, då ska jag förklara mig, typ be om ursäkt, för varför jag inte kommit på de besök jag haft, o varför de avbokats.

Herre min jävla gud, att stå o trampa på någon som bönar o ber om hjälp, som NU har den uppbackning i form av barnvakt mm som krävs för att kunna gå en fullständigt traumabehandling, och får mig att känna mig ännu mera värdelös, fast jag förklarar exakt hur det varit, och hur det är nu, och att jag inser NU FÖRST att jag inte klarar av allting själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har alltid försökt att klara allting själv. Aldrig bett om hjälp. Alltid ansett att mina problem enbart är mina o att andra inte ska blandas in, med andra ord har jag ALDRIg bett om hjälp. Nu fattar jag att jag måste be om hjälp. Jag måste ha ett nätverk runt mig för att klara av mitt egna psyke.

Allt som hänt, alla onda minnen, allting som bara växer sig mörkare inombords just nu, är övermäktigt. Jag har ingen glädje kvar. Jag känner verkligen att livet är meningslöst. Alltså MITT liv. Jag lever enbart för mina barn. Jag vill inte lämna dom men jag tvekar enormt på mig själv som mamma o undrar ibland om det inte vore bättre om jag bara inte fanns. Jag orkar bara inte längre & idag bekräftades den känslan ännu mer, att jag, som mamma till många barn, inte är något psykiatrin vill satsa på, just för att jag kanske behöver boka av besök pga sjuka barn. Alltså får en kvinna, mamma, inte ha barn som blir sjuka, för då är du inte i behov av behandling? Eller?

#primaliljeholmen #traumabehandling #ptsd #utmattningssyndrom

~Bara jag~

Sällskap som lyfter~

Jag är välsignad med att ha en människa i mitt liv som verkligen kan få mig att må bra! Hon får mig att skratta och slappna av, jag blir var den riktiga Johanna för en stund..

Jag har haft nöjet & lyckan att ha fått ha henne här, sovandes över, två gånger på väldigt kort tid! Och jag är så glad och tacksam!

Igår gjorde vi en Chili Con Carne, blev gott men lite starkt. Vi drack lite vin och jag gjorde naglar på henne. Hon fick grön/blå naglar som ändrar färg beroende på värme eller kyla!

Sen är min Pästis lite speciell och ska självklart ha en avvikande färg på EN nagel!!

Tack för de här dagarna Hjärtat, och hälsa brorsorna & Mammin, och lycka till med ert projekt för dagen!

Nu ska jag komma ”The Swedish Family” med de tre små trollen..

Puss kram

~Bara jag~

På botten av botten~

Jag känner att jag sjunker ner djupare i en känsla av vemod och ångest.. Jag orkar inte något mera nu. Jag behöver ändra min situation och mitt liv kraftigt. Förändringen måste komma ifrån mig själv, ingen kan göra något åt min situation än jag.

Och som första steg måste jag inse att jag behöver hitta en ny arbetsplats. Efter min långtidssjukskrivning så blir jag inte bemött på ett trevligt sätt på min arbetsplats. Känner agg och noll förståelse från mina kollegor. Jag förstår att säkert många undrar vad som hänt och varför jag drabbades av utmattningssyndrom, men då ingen direkt frågar så går inte heller jag och berättar.

Jag ska sätta mig och få ihop ett mejl till min chef. Jag ska kontakta psykiatrin angående ny sjukskrivning. Jag behöver helt enkelt tänka om och hitta en nystart, både med det psykiska och i mitt arbetsliv. Jag ska ta tag i min trauma behandling, något jag medvetet ”knuffat” undan pga rädsla för vad som ska komma upp och hur jag kommer må. Jag känner mig ändå väldigt taggad på att genomgå den behandlingen, för i det långa loppet kommer det med största sannolikhet var exakt det som behövs för att jag ska kunna gå vidare med mitt liv. För med det bagaget jag har och som jag aldrig tagit itu med så måste jag genomgå en lucköppning för att kunna acceptera och läka och släppa och förlåta.

Men, den här bloggen ska inte var negativ.

Idag har jag och mina tre små troll lekt frisör! Alla tre är klippta och duschade.

Sigge ”före”
Sigge ”efter”
Så fin så!!

Efter klipp och dusch blev det att dammsuga av hela lägenheten och skurat av golven i hall, kök, vardagsrum. Måste själv duscha av mig igen oxå då jag fått hår på kroppen när jag klippt.

Igår kom min bejb hit och vi drack lite vin, kollade på ”Quiet Place” & ”Quiet Place II”.. Riktigt trevligt! Klippte av ca 15 cm av hennes hår oxå.. Hon åkte imorse, saknar henne som fan och vill ha henne baka..

Min Bejb & Jag ♥️

Nu ska jag fortsätta med fix här hemma, innan middagen måste planeras och fixas!! Suck!!

~Bara jag~

Semester~

Jahopp, nu kliver jag in i semester-mode.. Eller inte.. Jag är iaf helt solo, inga barn, inga större måsten. Bara vara jag..

Vaknade första gången vid halv 7 imorse, vände mig om och sov lite till. Vaknade vid 11. Upp o drack kaffe, en skön dusch, smörjt hela kroppen, och nu kolla ett avsnitt av BCS. Det händer så mycket just nu o är väldigt spännande!!!

Men roligare än så här blev det inte..

Eller jo, jag gick en sån sjuk tanke förut, och jag måste dela med mig;

En manlig rapartist kallas ju ”Rappare”..

Vad kallas en kvinnlig? Blir det ”Rappist”?? Läs det på engelska med ett P.. För vad kallas en kvinnlig rapartist?

Ja, nä, nu la hjärnan av!!

~Bara jag~

Dags att besikta psyket~

Nästan så jag känner mig osäker på om jag blir godkänd..? Det är ju mitt egna psyke jag pratar om så hur sjutton kan jag vara osäker..?

Idag har jag varit såå effektiv. Sovit så dåligt inatt, ville ta mig en liten sovmorgon med tanke på att min barnvecka börjar idag. Så blev det såklart inte. Alla ringer mig när jag sover, behöver sova, försöker vila, är upptagen på läkarbesök eller jobbar! Det måste vara något magiskt när jag är upptagen, som att alla känner det på sig..

Iaf, efter att ha blivit väckt, utan att fått sova, så var det bara kliva upp. Mina grejer packade jag igår så det var klart. Drack kaffe och sedan ner med allt i bilen, åkte till Vip och tvättade bort all fågelskit från min fina bil. Den var täckt av bajs, såg ut som en ” såg ut som en röd/vit dalmatiner”.. Efter det åkte jag o tanka. Sen till Coop och handlade lite till middag i veckan. Nu sitter jag på Prima Vuxenpsykiatri och tror jag ska till min läkare. Eller kanske är det min rehabkoordinator jag ska träffa..? Fick ett meddelande i telefonen om att jag hade tid idag kl 15 så nu är jag iaf här. Imorgon ska jag till Handkirurgen i Lilje, äntligen ska knölen bort! På torsdag ska jag på ”bedömning inför Trauma-behandling”.. På fredag fyller sista aprilbarnet år. Veckan kommer att gå fort känner jag.

Vad gör ni? Jobbar? Sitter o njuter av våren? Städar? Berätta!!!

Vad ska ni göra på Valborg??

Ha en fin vecka!!

~Bara jag~

Det släppte lite~

Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.

Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.

Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.

Bjuder på denna 😂

När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!

Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️

Nu ska här läsas och sedan sova 🛌