Författare: Jojjo

39 år UNG mamma till 5 barn, har Hunden Ziri som är 8 år. Fick i 39 års present en kattunge av min mamma, hon heter Tezzla och är min lilla pälskling. Arbetar som Undersköterska på Danderyds sjukhus sedan i september 2019.
~Bara jag~

Onsdag= ledig~

Jojjo

Tre små troll kom iväg utan minsta problem idag! Glada & pigga!

Men så har vi den dära lite trögstartade 16 åringen, som aldrig går upp av något av 47 ställda larm! Inte vaknar även fast solen ligger på och lyser upp hela hans rum, aldrig störs av att jag ställt upp sovrumsdörren och ropar på honom ca var 3:dje minut, inte hör att jag står bredvid hans säng och knackar i väggar, garderobsdörr eller i händerna!!!! Jag blir som less på dessa förbaskade mornar! Denna trötta 16 åring! Jag tjatar & tjatar & tjatar! Jag vet att jag var morgontrött i tonåren, men såhär jäkla illa minns jag inte att jag var.. Fy farao!!!!

Har du en del att försöka hinna med o fixa idag, men när han strular då förskjuts mina planer och jag blir jäkligt stressad!

I helgen har Maxi hemmamatch, ska bli kul att gå på! Igår var det bara jag & Sigge som hängde efter skolan, Ebba stannade till hos två kompisar på väg hem från skolan och Max hade fotbollsträning.

Sovit piss dåligt inatt. Haft ont i ryggen som bara den. Blir så arg på vårdcentralen och läkare. Det står att alla ska förnya recept i GOD TID, minst så du har medicin för 5 dagar innan du behöver nytt recept. När Jag då följer den uppmaningen, men Läkaren inte förnyar ändå, vad fan ska man då göra? Jag har ätit medicinen i flera år, inget nytt som uppkommit där. Är det såhär vården ska vara? Ska det behöva bli en ekonomisk fråga för att få vård och jag är tvungen att gå till privata läkare för att klara av mina dagliga sysslor utan att gråta av smärta? Inte kunna sova pga ryggvärk? Blir så förbaskat trött på det här!!

Klagat nog nu, ska väl in o ställa mig o applådera över huvudet på sonen igen!!

~Bara jag~

Förberett morgondagen~

Jojjo

Det är fasiken att plocka på mig VUXENPOÄNG!! Åkte o tanka bilen, köpte cigg (mindre viktigt att poängtera iof) och tvättade av min älskade röda i biltvätt! Nu är hon inte längre törstig och hon riktigt glänser i sin mörkröda lack!!

Min bil är så älskad av mig! Hon är min första alldeles egna bil! Och jag vet med sorg i hjärtat att hon inte kommer hålla så många säsonger till. Hon är ändå 23 år ca, genomgått renoveringar för sammanlagt 30000:- så det sista jag fixade på avgasrör & bromsar är det sista ingreppet hon får. Men oj vad jag kommer sakna min S80! Så skön att köra, bra utrymme.. Enda nackdelen är att hon är dyr i drift!

Men om jag bortser från allt det där, imorgon kommer hon vara snyggast på vägen, haha!!

Två dagar har jag njutit på ballen och sol ☀️. Jag som har så svårt att sitta i solen, börjar alltid mega svettas och får typ panik, men har lyckats att tanka solens strålar 2 dagar i rad. Kanske blir idag med, vem vet! Solkrämen är på ifall att jag hamnat på ballen idag igen!!

Eller kanske lägga mig nere på gården med en bok, sola lite baksida? Hmm.. Får se hur det blir!

Imorgon är det Det Sjuka Huset som gäller igen. Tror min sista session med terapin är på fredag. Nu i fredags var den avbokat pga klämdag. Förra fredagen var Sigge sjuk med astma och krupp så jag kunde inte gå. Känns som att jag blivit snuvad på massor av behandlingstillfällen och nu är det ”slut”.. Det som mig. Det retar mig. Vart ska jag nu få hjälp med att hantera min vardag och prata av mig?

Tankning av ☀️igår
~Bara jag~

Blir bättre dag för dag~

Jojjo

Varje pass på jobbet känns lite liiite lättare för varje gång. En dag avslutade jag med att skratta hjärtligt ihop med en kollega. Det trodde jag inte skulle hända på länge. Så tråkigt att hon ska sluta, jag kommer verkligen att sakna henne. Hon är en glad, hjälpsam, noggrann, omhändertagande & fantastisk undersköterska. Önskar henne såklart all lycka på nya arbetsplatsen!! Hoppas hon får ett lönelyft oxå!

Jag är långledig då en röd dag infaller då jag ska vara på pass. Men inga chefer är på plats då och då inte jag heller. Nästa gång Det Sjuka Huset kallar är på måndag.

Idag sällskapade jag & mamma till Arken Zoo, Hemköp, Lidl. Nu är hon på Mindrullness & jag har kastat in en fläskytterfilé i ugnen på 125 grader och hoppas få en fin Pulled Pork till kvällen. Ska hämta henne 16:00.

Min arbetsplats är verkligen annorlunda sen innan sjukskrivning. Det är stor omsättning på personal, då inte enbart undersköterskor som söker nytt, utan 3 fantastiska läkare har slutat, ssk är det flera nyutexaminerade (noll erfarenhet av arbete på avdelning) och undersköterskorna flyr avdelningen. Dessutom är vårdtyngden så mycket högre nu. Många med mera behov av stöd och hjälp med allt för daglig hygien, stöttning med mobilisering. Det känns inte som att det är en avdelning som är vad den heter, utan att vi blivit en Geriatrik. Det är så sorgligt. Det ska inte vara en sådan omsättning av personal. När så många byter på så kort tid så är det ett tecken på att något är mindre bra. Och ofta är då problemet ”Ledningen”.. Men ingen säger något. Alla går tysta & missnöjda. Jag älskar mina usk-kollegor. De är helt otroliga människor som är fantastiska på sitt jobb. Men utan rätt stöd och backning o uppskattning av befintlig personal så söker man nytt.

Usch vad jag klagar. Men vad vore livet utan att få gnälla lite, speciellt på sitt arbete. Det sker inom alla olika arbetskategorier.

Nä, ska kolla klart nästa avsnitt av Modern Family innan jag måste åka o hämta mamsen!

Ha de!!

~Bara jag~

Snigelfart~

Jojjo

Så kan jag beskriva hastigheten på min återgång i arbete. Men, 1,5 vecka avklarad, det är inte illa. Och jag lever. Jag har överlevt. Nä, jag lever faktiskt. Även om det är jobbigt, psykiskt påfrestande, jag känner mig så skör och är orolig, så är jag på plats på Det Sjuka Huset! Helt ärligt trodde jag inte det. Trodde inte ens att en dag skulle gå.

Kanske är det nu en vändning sker? Är det nu allt bara ska fungera och Jag ska må bra hela tiden och hitta trygghet o självsäkerheten i mig? Det vore ju drömmigt värre.. Nä, att det kommer motgångar är jag väl medveten om. Och det är inget jag ser fram emot. Känner mig som ett uppblåst ballong i psyket, så är rädd att den spricker och att jag bara tappar all ork, all lust, all kämpaglöd & bara ger upp. Jag vill inte det. Vill inte alls Ge Upp! Vill fortsätta framåt, vill hitta lösningar. Vill kunna vara som ”alla andra” och göra det alla andra klarar av, såsom att arbeta.

Nu är det ledigt imorgon och helgen, så just nu är jag helt slut. Så trött. Ska tvinga mig att duscha innan sängen. Har psykoterapi o b-mott imorgon. Så upp med tuppen!

Tack för titten!!

Puss

~Förundran~, ~Helt Galet~

~Pernille Kurzmann Lundén~

Jojjo

Hur ska jag få fram hur jag bara älskar din insats läkning och ditt mod? Din medmänsklighet och att Du verkligen är i rätt yrke?

Har ni inte sett ”SJUKSKÖTERSKAN” på Netflix, så gör det så fort du kan. En miniserie på 4 avsnitt om den modiga människan som tillslut kunde fälla sin kollega som mördade patienterna på Akut 3 på Nykóbins Hospital i Danmark!

Serien ger så mycket känslor. Maktlösheten Pernille står inför när hon försöker be om råd och hjälp kring kollegans märkliga beteende. Men hon får inget stöd. Att en sjuksköterska kan döda så många människor med att överdosera med morfin & stesolid. Att de inte hade koll på knarket i läkemedels rummet, utan den här kvinnan kunde ta hur mycket som helst utan att det registrerades. Ingen på avdelningen vågade säga ifrån fast de med största sannolikhet misstänkte precis detsamma som Pernille, långt innan Pernille började sin anställning.

Jag vill verkligen hylla den här fantastiskt starka och modiga Sjuksköterskan. Som stod på sig, samlade bevis, ringde polisen och vittnade. Mördaren blev tillslut dömd. 12 års fängelse. Hon borde fått livstid, som första domen blev. Hon klarade sig undan många mord, bara några få som hon dömdes för.

Att hennes kollegor, efter domen mot deras kollega, vände henne ryggen, behandlade henne som luft, är mer än jag kan förstå. Hon gjorde helt rätt. Hon räddar många liv. En psykopat och mördare hamnat bakom lås och bom, men hon blir ”boven i dramat”? Skäms på chefer, läkare & sjuksköterskor på Akut 3 i Danmark, som inte stöttade Pernille efter det otroligt modiga och när hon gjorde det enda rätta. Där har vi en kvinna som verkligen arbetar på rätta plats, som är mån om sina medmänniskor, som värnar om sjuka människor, som vill använda sitt yrke till välmående och trygghet, värdighet & kärlek.

Pernille Kurzmann Lundén: Du är min idol!

maskrosbarn, psykisk ohälsa, psykoterapi, suicidal, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Möte~

Jojjo

Möte med personalansvarig & HR för n anpassad återgång.. –känns inte alls som att jag blir helt hörd, trots att jag använder min röst!

Hur sjutton ska jag få en omgivning att litegrann förstå, när jag inte vill outa mig själv helt o hållet? Jag vill absolut inte berätta allting, jag vill fortfarande vara någorlunda anonym på min arbetsplats, och den biten är jäkligt svår att få behålla, när människor är nyfikna, trångsynta och inte är intresserade av hur människor i omgivningen ”mår”, inte utan att få ”gotta” sig i alla detaljer.

Jag är så känslig för ord. Hur man säger en sak och hur orden når mig. Exakt det hände såklart. Utan att ens ha påbörjat min återgång får jag höra vad jag inte får göra för då blir det jobbigt för min närmsta chef. HR såg min reaktion, och försökte lugna mig, men orden har redan slagit till med full kraft. De har redan börjat gro i mig och redan planterat sig som ett mörker och orosmoln.

Jag känner enorm stress. Ångest. Det här kommer bli tufft och svårt. Det kommer innebära sömnlösa nätter och många känslor. Det vet jag. Till viss del är det okej. Det är normalt efter en långtidssjukskrivning. Jag är bara orolig att det kommer bli betydligt mera svårt än jag klarar av. Jag är orolig att jag ska hamna nere på botten igen. Jag som alltid strävar efter att vara bäst på det jag gör. Göra mitt yttersta i alla situationer. Få människor runt mig att må bra och känna sig sedda. Den här prestationsångesten suger faktiskt. Önskar att jag inte hade den. Att jag kan känna att ”tillräckligt” är lagom. Att acceptera att ”mitt bästa” är alldeles lagom. Men min hjärna funkar inte så.

Ja, på måndag börjar jag. Då är jag återigen på ”Det sjuka Huset” och…. där tog orden slut..

maskrosbarn, psykisk ohälsa, psykoterapi, suicidal, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Känns inte bra.. Inte ens lite~

Jojjo

Nu känns det som att min grund håller på att fallera helt. Det som kändes ganska stabilt för en månad sen är bortblåst.

Dela fick jag då vet att jag enbart hade 4 behandlingstillfällen kvar på psykoterapin. Ena blev jag sjuk ifrån, de andra två försvann pga påsken & röda dagar. Så här sitter jag nu i väntrummet och undrar, – är jag ”frisk” nu? Är jag färdigbehandlad?”

Har jag sen i November behandlats för 11 år av trauma i foster hem? 4 år av mina första år i livet? Övergrepp? Allt som varit smärtsamt? Har allt det blivit behandlat och anses som ”rimligt”?

Nej!! Hela min själ skriker NEJ! Jag är inte klar. Känns som jag knappt börjat och nu ska jag vara klar? Det här var inte vad som SAS när jag fick samtalet om traumabehandling. Då hette det att jag inte hade ett slutdatum, vi skulle gemensamt jobba med mina minnen, återuppleva och exponera i min takt. Och det kändes så bra!!

Nu känner jag mig lurad av psykiatrin. Jag har varit tydlig med att jag inte haft förtroende för kurator/psykologer, terapeuter just pga när jag gått hos någon så kommer helt plötsligt en käftsmäll och de säger att ”tyvärr har jag inga flera tider till dig, dina 10 samtal har gått åt”.. Men jag kan alltid söka privat, vilket innebär bekosta själv. Vem fan har råd med det? Inte jag!

Jag litade på den här behandlingen. Jag litade på den informationen jag först fick. Återigen är det jag som blir drabbad psykiskt. Min självkänsla far i botten.

Vad ska jag göra nu?

~Bara jag~

Nummer 3 av 4 avklarade~

Jojjo

Fast ska det vara rätt så är min förstfödda nu fyllda 20 år! Helt otroligt hur vuxen hon är! Jobb, körkort, kärlek, ambition, självständig och allt detta kryddat med en stor portion humor och ödmjukhet!

Sara 20 år

Vi gick ut o åt på Kinamuren i Odenplan. Så gott. Dock blev det tequila som efterrätt och det kanske ställde till det lite. Min kära mamma skulle få N under bordet, riktigt där hamnade han inte men däremot blev ett annat litet utrymme hans kompis 😛😂

Min vuxna älskling

Det vart en tokig och rolig kväll. Jag hoppas hon är någorlunda nöjd även om det säkert inte riktigt blev som planerat! Men hon drog ju på efterfest så det blev bra!

Ett aprilbarn kvar att fira och det är på Lördag! Puha!!

Idag kom jag hem till barnen. Väntar in dottern så vi kan äta och sedan blir det en tidig kväll.

På bar 5 dagar har jag bytt däck på min bil 2 gånger och med min ömma kropp kan jag lova att det värker. I rygg, höfter, ben, fötter, näsben (lyckades slinta när jag lyfte av ett däck och tog emot med ansiktet), händer & nacke. Så sur att jag hämtade fel däck från landet så nu är vinterdäcken på igen tills jag kan åka o hämta rätt däck!

~Bara jag~

Så fucking stolt~

Jojjo

Över mig själv! Jag har satt ner foten. Dock har jag pratat högt för mig själv, morrat & svurit, men jag har verkligen förstått vad Jag vill och vem eller vilken typ av människa jag vill ha i min närhet. Jag är så glad för den insikten!

Det känns befriande att själv inse, att sätta mig först. Det har nästan varit så att i alla ”konversationer” jag haft med mig själv, slutat med att jag skrattar åt någon annans patetiska åsikt kring vänskap! Jag vet att det kan framstå som att jag är elak nu, jag ska inte döma någon annan, men, när någon behandlar min omtanke på ett fult sätt, vänder min snällhet och vänskap emot mig själv, då jävlar sa jag ifrån! Och det känns så himla bra! Något positivt som kommit av terapin! Skönt att äntligen stå upp för när jag känner mig felbehandlad och fullfölja det som behövs för att Jag ska må bra! De ni..?! Det är framsteg!!

Igår tog jag en dans med snabeldraken (om du inte vet vad det är, skäms inte, jag fick veta vad det betydde när jag var 30+, det betyder Damsugare) och diskade lite, kastade sopor, packade ihop min ryggsäck med det jag måste ha med hem och tvätta. En del kläder lämnar jag kvar här i min låda, men har mina favvokläder som får åka med fram o tillbaka när det är veckobyte.

Ska dricka upp kannan med kaffe som jag bryggt, sn ta ett varv o se så det ser sjysst ut innan mamma kommer hem, jag har hunnit åka hem till mina troll då!

Så skönt att högtiden är över. Det har varit en prövning att sitta helt solo när man ser och hör familjer mötas upp för påskfirande. Men jag klarade det med. En ny erfarenhet. Inte så kul erfarenhet, men nu är den avklarad. Glad att midsommar är min vecka med mina barn! Och jag ska börja kolla upp vart det firas riktig midsommar med stång & lek som vi kan delta i. På landet finns allt planerat o färdigt av föreningen, men jag måste börja hitta andra ställen med firanden då jag inte är där ute längre.

Ha en fin vecka!