Har hört flera som insjuknat i corona sista veckorna. Igår testade min mamma positivt. En granne i hennes hus har varit dålig i tre veckor. Sen har jag hört andra oxå som insjuknat. Dock är det bara de som vaccinerat sig som testat positivt. Är det en variant som kommer nu som går på just vaccinerade?
Jag hade Corona i januari. Så mina 6 månader med antikroppar har löpt ut. Så kanske jag oxå får det igen? Hoppas inte, men om jag får det så har jag iaf antikroppar ett tag till. Glömmer aldrig den vidriga huvudvärken och kroppsvärken jag fick. Den var helt vidrig faktiskt. Är rädd att äldsta sonen ska få det igen. Han blev så jäkla sjuk sist och på det fick han Epstein Barr Virus och där påverkades hans lever negativt. Han har redan nu några år framför sig med leverprover som väntar och en ny kraftig förkylning är det sista han behöver. Men men, det är bara vänta o se vad som händer. Ingen idé att gå händelserna i förväg.
Idag vräker regnet ner, kanske får svamparna i skogen nytta av det? Hoppas kunna komma ut en gång till i skogen och hitta lite mera svamp innan det är försent.
Nu ska jag plocka ihop mina sista grejer innan jag ska hämta mina troll och bege mig hem för en mysig vecka med mina barn!!
Inget bloggande, ingen ork över till något annat än att kliva upppå morgonen, utfodra barn & katt, ta oss till soffan, kolla filmer och serier, för att sedan fixa lunch och sen middag och sedan äntligen få gå o sova igen..
Corona har verkligen satt sig på min ork. Jag är vansinnigt trött. Är inte längre positiv, men följderna av covid-19 blev att huvudvärken kommer o går, trött konstant, inga smaklökar kvar alls i munnen, det enda som är gott är vatten.
Samtidigt är jag o barnen väldigt uttråkade. Men att gå ut är inte på kartan ens. Orkar inte. I torsdags var det ”sista” dagen i karantän. Men då jag är noga med att hålla på restriktionerna så mycket som möjligt har vi hållit oss inomhus igår oxå. Idag ska vi ta bilen o åka o hämta lite gratis saker i eftermiddag, men det ställs utanför en dörr, så ingen mänsklig kontakt behövs. Väldigt smidigt.
Imorgon satsar jag på att ta mig ut med barnen. En promenad åtminstone. De behöver luften och jag med. Och lite ljus.
Jag var långt ifrån frisk när jag fick överta barnen, jag hade verkligen behövt att få ligga o sova o kurera mig fram till i torsdags, jag har haft så himla ont i bröstet, känt mig tungandad, slut i kroppen, yrsel och den här satans huvudvärken..
Men icke.. Det här kommer jag dock att komma ihåg. Jag ska aldrig bjuda på en extra dag någonsin. När jag får veta att det festas och dricks alkohol med andra människor, när en viss person ”var så sjuk o så slut i kroppen att barnen var så jobbiga att ha” men att supa skallen i bitar ute i skogen med massa människor, då personen borde vara i k a r a N t ä N, det är såklart inget jag får ha en åsikt om. Nu vet jag att djungeltelegrafen når ända fram oavsett, så min åsikt är min och jag står för att jag tycker det är oansvarigt, själviskt, egotrippat och att det var en ren lögn att personen var för ”sjuk” för att kunna ta barnen en dag extra. Jag hade knappt blivit fri från febern när jag var tvungen att åka hem o ta över barnen. Jag hade knappt ätit på 3-4 dagar. Jag levde på vatten o Alvedon. Men men, det finns något som kallas KARMA..
I förrgår fick M hjälpa mig att fixa middag. Igår E. Idag ska Lilla S och N fixa middag.
Så nu är det alltså 9 dagar sedan mitt första positiva corona test. Och 4:a dagar sedan mitt andra positiva test. Sviterna är som sagt huvudvärk, noll smak, andningen är tung men inte lika ont i bröstet, och extrem trötthet. Alltså ”hjärn-trött”.. Bara att behöva tänka o planera är omöjligt. Blir helt utmattad.
Nu lyckades jag iaf att uppdatera bloggen. Så vet ni att vi kämpar på här hemma!
Igår trodde jag mitt huvud skulle explodera. Jag hade så ont och mådde så illa av värken. Jag låg o pressade in fingrarna i skallbenet..
Sedan kom febern. Har legat mellan 38.3-39.8. Så fort jag tar febernedsättande så kommer svettningarna. Trodde inatt jag skulle kunna vrida ur mitt lakan. Så vidrigt.
Och smärtan i kroppen. Jag har ont överallt. Armbågarna, vaderna, fotsulorna, höfterna, ryggen, magen & mellangärdet. Gör så ont att bara ligga ner.
Sjukvårdsrådgivningen sa att så länge jag kissar 4-5 gånger per dag, tar Alvedon och nässpray så kommer det snart att vara över. Om jag inte får andningsbesvär såklart, då är det 112 som gäller.
Min äldsta son testade positivt för Corona igår oxå.
Men jag hoppas det vänder snart. Det enda positiva är att jag & han får antikroppar!!
Som för alla tror jag. Nu jobbar jag alla dagarna fram till 2021. Sedan börjar ett Nytt År och förhoppningsvis blir 2021 året då Corona pandemin vänder. Människor kan träffas igen. Det dödliga viruset blir ett mycket tråkigt och jobbigt minne, som läggs till i historieböckerna.
2020 har inte alls många goda minnen att glädjas åt. Bobben dog, Eva dog, Roland dog och Janne dog. Alla tagna av den vidriga cancern.
Jag känner mig konstant trött, tror mycket beror på det vidriga vädret. Här fick vi iaf se snön i 2 dagar. Sen regnade den bort. Så tråkigt..
Julen var fin. Barnen glada och god mat. Alldeles lagom.
Pigglet & JagAlla kusinerna Julmiddag Vila innan Kalle Anka Julfint ska det vara
Nu väntar kudden på mig. Dags att sova så jag orkar vårda andra som är sjuka och dåliga, ledsna eller smärt påverkade.
Ha det fint nu, ta vara på 2020, snart är det tack o lov slut!
Idag, för första gången under mina 17 år som förälder, vädjade förskolan E & S går på om att flera föräldrar lösta barnomsorg på egen hand. Det var väldigt många sjuka pedagoger och för många barn som planerades komma. Jag skulle jobbat kväll på Det Sjuka Huset men fick istället ta vab idag för att avlasta förskoleverksamheten. Hade det här varit i våras och Fsk bett om samma sak så hade jag dock varit prioriterad att få lämna mina barn då jag arbetar inom sjukvården. Misstänker att det kanske kan bli så inom snar framtid. Att de som inte arbetar i samhällsviktiga yrken, och som har möjlighet att arbeta hemifrån har sina barn hemma. Dels för att spara på förskolans personal och hålla smittan nere. Det kommer att sluta med en Lock Down. Nästan så jag hoppas det. Det är brutalt många som insjuknar nu, och snabbt, och så många som behöver vård. Inte bara Covid-19 sjuka även andra akut sjuka människor i behov av vård och behandling. #FuckCorona & #FuckCancer
Så idag har det varit konstant ljud här hemma. E min sin skärande höga stämma som får blodet att frysa, M har någon ”snark-harkling” han gör som låter hemskt osså har vi lilla S som låter som ett gäng elefanter bara han går.
Mitt i allt detta fick jag bara nog när jag såg badrummet. Badrummet jag sa till honom att städa upp i efter att han var med N hos Jerry & åkte fyrhjuling & kom hem med lera & gyttja från topp till tå, tillomed deras kängorna såh ut som stora lerklumpar. Med tanke på att vi firade lilla S när de kom hem så slängde han bara in deras grejer i badrummet. Och stängde dörren.
I två veckors tid har jag, när jag duschat eller duschat barnen vackert flyttat på allt lite snyggt så man ska kunna tvätta sig iaf. Men idag orkade jag inte se skiten längre. Städade bort allt och dammsög. Han som inte ens rakat sig eller duschat hemma på två veckor för att det sett så vidrigt ut gick in där direkt efter jobbet idag och duschade länge och rakade sig. Inte ett ljud om att det var borta, att alla hans skit var undanplockad.. Återigen så slipper han ta och utföra några som helst åtaganden som man har i ett gemensamt hem. Visst, han gräddade pannkakor.. Och orkade samtidigt lyfta vänster handen till munnen, samtidigt som han gräddade pankisar.. Disken lät han stå.. Den flyttar ju på sig av sig självt ändå tillslut, det vet ju alla, Det är sen gammalt!!
Inte ett ljud från min mamma heller. Vet att hon har jordens ångest just nu, men det här var bland det värsta hon gjort mot mig. Jag väntar ut henne.. Förr eller senare måste hon ringa mig ändå.. När hon behöver min hjälp med något..
Det är så stört hur jag känner kring mitt jobb.. Jag vet att på min arbetsplats finns det ökad risk att drabbas av Corona. Jag vet aldrig hur ett pass ser ut, det kan vara hur tungt som helst, traumatiskt, roligt osv, men ändå längtar jag dit så mycket när jag är hemma. Visst vill jag gärna vara med barnen, men ärligt, att få vara bara jag i 8 timmar är helt otroligt. Även om min telefon ringer och det är något av barnen, oftast Noel, så får jag en paus från mitt hem. Och det är magiskt! Då uppskattar jag verkligen att komma hem istället, alltså efter jag jobbat. Och jag älskar att stänga o låsa ytterdörren och ta hissen ner i garaget och lämna min stadsdel för ett pass på Det sjuka huset!! Älskar!
Imorgon är det jobb igen!! Och jag har redan gått o lagt mig.. Jag vill vakna utvilad och orka ta fighten med mina tre små troll när de tjafsar om kläder, frisyrer, strumpor, byxor som sitter fel, E ska helst gå i prinsessklänning (el liknande) och absolut inga koftor/tjocktröjor! Då blir det för varmt!! Klart som sjutton att det blir varmt när de ligger på golvet och sparkar och vrålat i tjocka kläder.. Men sånt mår inte fram till deras söta små öron. Däremot direkt vi kommer ut då får jag skäll av dom för att de fryser och jag är ”dum” som inte sagt att de ska ha kofta/vantar/överdragsbyxor osv.. Favorit i Repris. Varje morgon. Hos Söderberg på 6an. Med start klockan 6.30, kostar inget att titta på cirkusen. Snarare ett ypperligt utbildningstillfällen för den som drömmer om att skaffa barn tätt. Och perfekt om ni drömmer om 3 söta barn med bara nåt år emellan! Ni kommer med största sannolikhet sterilisera er efteråt, jag gör dock inte reklam för barn/graviditet/sterilisering.
Idag firades då äntligen Sigges 4 års dag! Och han är så glad och lycklig ända in i själen!
Presenter brydde han sig knappt om, det han älskade mest var människorna. Alla sina kusiner som kom. Han satt i Leons knä så fort han fick chansen, klättrade på Simon osv. Han sa att han var glad och att han skrattat massor. Och svettats. Det är goda betyg.
Glad att den här dagen blev av. Att de närmsta kunde komma. Att V kom tidigare för att hon kände på sig att jag kanske behövde hjälp, och tro mig, jag hade knappt koll på klockan. Jag kom inte ens ihåg när jag sagt att kalaset skulle börja. Hade ändrat tid i huvudet då jag bestämde mig för att inte ha mat och endast fika.. Tror jag håller på tappa minnet helt.
Precis rastat Znirpan och nu krupit ner i sängen bredvid Sigge.
Idag var man åter tillbaka i tjänst på Det Sjuka Huset. Det är inte bra att vara ledig EN vecka och sen jobba. Jag tror min hjärna hann gå ner i ”semester-mode” alldeles för mycket under förre veckan.
Jag åkte ut med familjen till landet på fredagen. Fick några dagar med extrem värme, lite väl varmt enligt mig, men sen kom det bättre temperatur. Lagade lax i foliepaket på grillen med kokt färskpotatis och romsås på min födelsedag som vi bjöd på. Så gott! Sara & Mamma kom ut och överraskade mig! Blev sååå glad, det var verkligen oväntat. Och älskade ungen hade bakat sin speciella kladdkaka med massa kladdig frosting på och svägerskan kom med nyplockade jordgubbar från deras trädgårdsland. Så mysigt och uppskattat.
Veckan gick förvånansvärt fort. Åkte hem i fredags igen, tvättade på lördagen. Tog en pw på förmiddagen på lördagen och drog på mig värsta vidriga skavsåren. Helt fruktansvärda och så jävla smärtsamma. Men men, det får man ta om man vill vara ”duktig”..
Känner mig slut som människa i övrigt. Känner mig allmänt nedstämd och allt känns tråkigt. Ser knappt fram emot tre veckors ledighet heller, varför vet jag inte. Vi brukar inte dra iväg någonstans på somrarna, och i år blir det definitivt inga större utflykter med tanke på corona. Men, inget kul händer. Att vara på landet funkar… Några dagar, sen är det inte roligt längre.
I helgen som kommer så flyttar en liten katt in hos oss. Min födelsedagspresent från mamma. En liten flicka-kisse. Längtar lite nu, hon kommer lyfta mitt humör lite tror jag. Så, ska vara hemma med henne lite från det att hon flyttar in så hon får vänja sig vid sitt nya hem. Tänk, Lilla Hunden får en ny kompis! Ziri som saknat vår katt Killen så mycket! Dom var ju verkligen bästa kompisar dom två. Hoppas att Ziri och BisseBebisen klickar lika bra.
Nu ska jag läsa lite och sen hoppas jag John Blund kommer fort och söver mig.
Eller bakåt, just nu är allt bara kaos i mitt huvud. Känner att det är mycket nu. Jag längtar till att få ledigt, på riktigt, med barnen. Att orka ge mera av mig själv. Just nu är jag inte en fullt presterande mamma eller människa.
Det är så mycket, jag ska bli helt frisk så jag kan jobba. Längtar dit kan jag säga.. Jag hjälper mamma så mycket jag kan, med att handla, eller jag gör det när hon ringer såklart. Men det blir mycket. Det är ganska mycket på en gång.
Jag är trött. Jag är pigg. Jag sover och sover men är ändå trött. Min man är allmänt tjurskallig och ganska tråkig för tillfället. Har en taskig attityd, och känns inte alls kul. Men han är oxå trött. Det vet jag. Jobbet tär, han längtar efter ledigt han med. Barnen är aldrig trötta. Inte de tre yngsta. De är pigga tills dess att ögon slår igen och direkt de öppnar dom på morgonen är energin på topp. Jag är inte ens i närheten av vad de orkar. Ändå kämpar jag med att hinna med alla deras behov, hundens behov, att vila och ta hand om mig själv, att röra på mig för att kanske få en bättre omfördelning i knoppen av att bli ”bra” trött och att bli ”bättre” pigg när jag är vaken.
Det är säkert bara en ”pre-semester” svacka, men usch vad jag bara vill stoppa tiden, frysa allt och alla runt om mig så jag bara kan ”lalla” på i min egen takt.
Alltså hur coolt vore det inte att kunna göra så? Det är ju den bästa superkraften någonsin!
Nu ska jag poppa popcorn innan jag ska dejta Mr John Blund! Förhoppningsvis, om han inte hoppar över mig inatt..
Nu har jag fått nog av att vara sjuk. Jag vill inte alls vara hemma längre. Jag vill gå till jobbet och prata med lite mognare människor än mina barn. Få vara social med andra vuxna. Även om vi kan bete oss som knäppa ungdomar ibland.. Min förkylning har ändrat karaktär igen.. Näsan rinner igen, rinner konstant! Och nyser hela tiden. Hade det inte varit för att jag även har ont i halsen och hostar skulle jag faktiskt tro att jag är pollenallergiker.. Nu är jag inte det, vad jag vet.. Överlag är jag så himla trött på det här nu. Trött på corona. Trött på virus. Trött på Covid-19..
Jag vill ha en normal vardag tillbaka. Där jag går till jobbet, barnen går på dagis och skola, man äter middag efter vardagliga rutiner, städar som vanligt. Nu blir det ibland manisk städning vissa dagar, för att jag är så vansinnigt uttråkad, eller så blundar jag bara för skiten och mår psykiskt skit för det istället.
Hela den här situationen som Corona skapat, gör att jag och min äldsta son bråkar mer än vad vi någonsin gjort. Vi blir osams för inget. Han kallar mig saker han aldrig gjort förut. Han har en attityd som får mig att tappa andan ibland. Ett språk som gör mig helt vansinnig och det vet han och därför trycker han extra på just det, han vet att jag blir arg, och kan sitta och skratta mig rakt upp i ansiktet när han lyckats.
Känner en enorm oro inför hans umgängen. Vissa han hänger med lurar jag inte alls på, och jag gör mitt yttersta att förhindra att han träffar dom. Men självklart lyckas jag inte alltid. Vi får veta mycket om vart han är och vilka han är med, har goda kontakter med våra lokala Fältassistenter, nattvandrar-grupper, och andra föräldrar. Men allt vet man ju inte, såklart, men en hel del mer än vad han tror. Han är verkligen i en helt fruktansvärd 13 års fas. Han är sååååå mycket tonåring i hans lilla kropp. Han vet inte vad han känner och inte känner & hans språkstörning har exploderat på sista tiden. Han kan knappt styra hur högt han pratar, han går runt och visslar, ska han säga något så skriker han fast det är helt knäpptyst runt honom. Jag fattar ju att han har ett inre kaos just nu, och han har väldigt svårt att förstå Corona situationen och allvaret i det, många saker har rubbats och blivit annorlunda, och det här blir omfattande mycket ostrukturerat i hans huvud och kropp… Jag kan förstå det. Men jag vet inte hur mycket mer jag själv orkar heller. Hur länge till jag kan hålla alla känslor någorlunda i balans, försöka att vara logisk och pedagogisk. Jag börjar ta slut som mamma. Jag vill ha en vecka för mig själv i skogen i ett tält, utan telefon, men en radio vore trevligt, där jag kan sova, skrika, gråta, slå på träd och bara vara jag. Ladda upp mig själv igen. Säger bara Fuck Vuxenansvar & Fuck Corona & Fuck Tonårstrots!
Det händer inte så mycket här just nu. Sara har sina studier på distans. Idag ska hon ha Hantverk, gissar på att jag får vara ”modell” för någon sminkning eller frisyr.
Igår var det dags igen för hennes spruta mot reumatismen. Den här nya medicinen gör ont när den sprutas in. Den svider tydligen jätte mycket. När jag ska ge henne den så känns det som att vi är tillbaka till när hon fick Metotrexat i injektioner som 7-9 åringen. Hon grät, skrek och gjorde motstånd, men den medicinen gjorde henne sjuk. Hon fick biverkningar av själva Cellgiften mer än vad cellgifterna hjälpte hennes leder. Humiran som hon fick, det biologiska läkemedlet, för ca 1,5 år sedan, har varit ”lättare” att ge. Har inte gjort ont att ta. Men då byggde hennes egen kropp såklart upp anti-kroppar MOT Humiran så den fyllde ingen funktion. Nu får hon då Elebra, ett annat biologiskt läkemedel, som gör ont att ta. Igår låg hon och gömde sig för mig i 40 minuter sen var det en kamp att få ge henne sprutan, sen grät hon i en timme, gömd under sin huvudkudde i sin säng. Jag hatar att vara den som sticker henne. Hatar att se hennes panik och ångest över att få ont av injektionen. Hatar att nu ska vi göra det här 1 gång i veckan. HATAR REUMATISM!! Hatar JIA!! Hatar att hon fick reumatism. Jag vill ta över den sjukdomen. Jag önskar att det fanns en forskning kring att föräldrar kan få överta deras barn kroniska sjukdomar. Jag vill inte att hon ska lida. Jag vill överta allt! Varför just hon???
Usch, börjar känna av huvudvärk igen, fan, den har varit borta i 2 dagar. Nu slog den till igen..
I förrgår fick jag hem mitt provtagnings kit för Covid-19. Då flera kollegor på min avdelning blivit testade positiva , bad jag min chef om att få testas. Har samma symtom som dom.
Men igår kväll kom mitt svar. Jag var negativ i mitt test. Men sen står det så finurligt beskrivet i texten att jag ska meddela min chef om test resultatet samt att jag kan återgå till jobb när jag är symtomfri. Behöver inte vänta 48 timmar innan jag går till jobbet. Sedan står det att provet ej till 100% kan utesluta Covid-19 så jag ska vara helt symtomfri ett par dagar innan jag återgår i arbete..
Alltså va??
Hur ska ni ha det? Hur ska jag tänka? Jag kommer dela bilden av vad de skrivit till mig.
Va? Ska jag gå till jobbet eller ska jag fortfarande ”anta” mig som att jag är ”positiv” fast jag är ”negativ”??
Alltså väldigt luddigt och väldigt oklart.
Men, eftersom jag tänker på mina medmänniskor, och samhället, så håller jag avstånd, går inte ut i onödan, går endast egentligen promenader med hunden. Har varit tvungen att gå in på Ica 2 ggr för att köpa mjölk och popcorn. Men då har jag hållit avstånd, spritar händerna noga, endast rört det jag ska köpa. Jag kommer absolut vänta tills jag är symtomfri, såklart. Men ska ringa min chef imorgon och dela med mig av mitt provsvar, men eftersom jag fortfarande blir andfådd av att gå från soffa till toa, hostar, ont i huvudet och halsen, så blir det minst 4-6 dagar hemma. Sen är alla tre små troll förkylda med astma besvär på det. Alla tre hostar & skäller!! Hemskt jobbigt! Men deras energi är ju ändå på TOPP! Vilket min inte är. Jag är så slut. Både psykiskt och fysiskt. Igår försökte R gå ut med barnen en timme. Låta dom göra av med lite energi utomhus i en lekpark. Men vad händer då, Jo, astman tar över. De hostar och hostar och hostar.
Jo, jag blev så glad i går, jag har ju jobbat lite med att öka min motion, röra mig mera, dels för att stärka min stackars rygg, så kör en del ”core” övningar hemma och tränar rumpa, rygg och nacke via en jätte bra app. Sen har jag övertalat Sara att vi måste ta minst 2 långa promenader i veckan, utöver de vanliga med Ziri. Vi har hållit det här nu i ca 5-7 veckor. Och det syns på vågen! Väger mindre än på många är & Det syns i mitt ansikte. Det känns i mina lår. Vi har kört mycket ”egen” träning i lekpark! Japp, vi är båda för korta för ”utomhusgym” så vi tränar i en lekpark. Använder oss av leksaker för barn för att öka på våran träning. Jag är så sjukt stolt över att hon hjälper mig att hålla mitt löfte till mig själv. Att jag måste förändra mitt liv och göra förändringar, då främst i mitt rörelsemönster, annars kommer inte min rygg att hålla mig upp i mitt yrke.. Jag ska kämpa på. Är så ledsen över att jag inte kunnat göra någon träning nu på 4-5 dagar pga sjukdom. Men jag måste försöka intala mig själv om att det är ”ok”!! Jag är sjuk. Jag kommer återuppta allt när jag inte blir andfådd för minsta lilla. Men jag ser alldeles för snabbt det negativa. Tycker att jag presterar för dåligt och skyller på mig själv. Jag måste sluta med det. Sluta klanka ner på mig själv. Jag kommer dit en dag, och nu ska jag fokusera på att bli frisk. Sen jäklar, ska jag börja igen. Jag SKA! Jag KOMMER att göra det!
Min energinivå är låg just nu, alltså i mig själv, men det är bara tillfälligt.
Sara har distansstudier fortfarande. Hon är så jävla duktig. Hon har så fina omdömen från alla lärare, hon har höjt sina betyg så jäkla mycket från Högstadiet. Hon ligger först i alla ämnen, hon ber om extra uppgifter för att se om hon kan höja betyget till det högsta, och då ligger hon redan väldigt bra betygsmässigt. Som hon kämpat! När hon blir vuxen, ska jag ge henne en liten bok. Där ska jag skriva upp allt jag ser hos henne, hur hon tar sig upp igen fast något sparkat undan benen på henne. Gång på gång på gång, reser hon sig och kämpar lite till. Hon är smart! Så jävla smart att jag ibland inte tror att hon kommer ifrån mig.. Hon är så jäkla häftig. Hon säger att hon är glad över att vi var så hårda mot henne när hon var 12-15 år. Att vi ställde krav och inte släppte på alla regler som hennes kompisars föräldrar gjorde. Det var vi och en mamma till som höll hårt på regler. Dom två tjejerna går det förbannat bra för idag. De andra tjejerna går det åt helvetet för (iaf just nu), de tar droger, bråkar o dricker, sköter inte skolan, de kom inte in på gymnasierna de ville utan får gå kompletterande linjer. De hänger med äldre kriminella. S är så glad att vi inte lät henne fortsätta ”spåra” som de andra. Och nu kan man se att regler och gränser är det enda rätta. Jag är i första hand hennes mamma. Inte kompis. Som hon avskydde mig emellanåt. Men idag, jäklar i gatan, vilken kämpe hon är. Klivit ur sin ”Comfort zon” och konfronterat livet och utmanar sig själv varje dag. Alltså wow!
Noel är i den härligaste tonårsgrabbar-fasen. Han är en 13 åring *150. Med humör, röstresurser, offerkofta, humor osv. Typisk tonåring. Samma regler för honom. Ställer krav för att han ska lära sig. Han ska hålla tider till skolan, ta medicin dagligen, gå ut med hunden 1 gång, annars blir det konsekvenser. Det är inte lätt. Inte någonstans. Men jag ger mig inte. Han får hata mig nu. Förhoppningsvis älskar han mig igen om några år. Jobbar mycket med hur man talar till andra. Vilka ord som är okej och inte. Vikten av att hålla vad man lovar. Att ta ansvar för att komma i tid, sköta sysslor, förstå vad ansvar innebär både för honom och hur det påverkar andra.
Kan säga såhär… Jag kommer behöva fortsätta med det här i sååååå många omgångar och år till!!! Snart är det Max’s tur. Sen Ebba (😱) och sist Sigge.
Vad fan tänkte vi på när vi skaffade 5 barn? Ja, vi kommer aldrig att ha det tyst och tråkigt hemma. Förhoppningsvis så ger allting utdelning för våra barn i framtiden. Om inte, så älskar jag varenda jävla cell i deras kroppar oändligt mycket. Men jag tvivlar inte, de kommer alla gå långt. På sina egna kreativa sätt och vägar genom livet.
Jo, måste rekommendera en komedi på Netflix. ”The Wrong Missy”. Riktigt knäpp och galen komedi med en helt knäpp tjej. Slutar fjantigt lyckligt dock, men sevärd.
Oja, en film till som finns på Netflix. Som jag ÄLSKADE när jag var tonåring!!! Alltså jag kan replikerna typ utantill fast det är mer än 24 år sen (ish) jag såg den. ”Den onda cirkeln” eller ”The Craft” på engelska. Jag vet inte vad som drog så med den filmen men jag verkligen älskade den. Igår, när jag såg den, så blev jag lite full i skratt av vissa effekter, men den är ändå bra. Påminner mig om en tid då jag var så lycklig. Ger en ”feelgood” känsla i mig.
Så, nu är det uppdaterat här och jag ska försöka ta mig upp från soffan, gå och kissa, sen bara L Ä N G T A tills det är kväll och jag får säga godnatt till barnen. Så det blir T Y S T ! Tyst o lugnt och skönt. Och jag själv får gå och sova.
~Alltid En Diva~ 