~Bara jag~

Nu är det kanske igång på riktigt~

Har länge velat ha Ptsd behandling. Stod i kö för behandling i 8 månader. När jag väl fick tid krockade det med en operation i höger handled som självklart inte blev utan komplikationer, utan det läkte inte, det gjorde ONT, samt att de kom åt en muskel som under op kändes som en explosion av smärta mitt i handflatan.

Detta var i maj-juni 2022. Ärret är fortfarande ”fult”. Handen gör ONT! Jämt. Känselbortfall i fingrar och hand, kan er lyfta ens ett mjölkpaket, tappar grejer. Och nu, självklart, är en ny knöl på väg! OVANFÖR DET FULA ÄRRET!!

Iaf, jag sökte en ny remiss för Ptsd-bedömning. Nu har jag träffat psykologen 2 gånger. Nu hålls en intervju som bedömningsmaterial. Vi hann inte klart idag, nytt möte om 2 veckor. Att det skulle vara tungt, det visste jag. Men såhär, så påverkad jag var efteråt idag, det var… oj… så hemskt. Ringde Ryggraden direkt medans jag kämpade med att få andningen lugn och lät tårarna rinna. Det är många svåra och hemska frågor som ger upphov till fruktansvärda minnen. Jag blir så ledsen och arg, besviken på de ”vuxna” som inte fanns för mig, jag blir förbannad då det känns som att jag blivit snuvad på mitt liv. Jag vill väl oxå vara glad! Jag vill vara stark. Jag vill skratta högt och leva i ett glädjefyllt och högt tempo! Jag vill orka göra saker med mina barn. Jag vill vara en sån person som sprider glädje och kärlek. Jag är en sådan liten och sårad och skadad Johanna på insidan som känner hat o förakt för all vuxna som struntade i mig i hela halva början av mitt liv. Varför var inte jag värd att få en grym barndom med trygga vuxna? Jag är så fylld av så många känslor o känner mig så mentalt slut och avtrubbad. Och arg. Jätte arg!

Men jag är ändå glad att jag äntligen kommit till psykologen och börjat min väg mot behandling!

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Obehagligt~

Igår blev min son och hans vän erbjudna godis av 3 främmande killar i 15-18 års åldern. Kl 19 utanför vår lokala lilla Ica butik.

Ena killen tar upp en mobil och fotar min son. Han visar även att han tar kort på honom!

VARFÖR?? Vad får killar i den åldern att ge godis till två 9 åriga pojkar & sedan ta bilder med sin mobil?

Jag tycker det är väldigt obehagligt och gör allt i min makt nu att få ut den här händelsen i mitt område, till skolan, till andra föräldrar. Jag som själv har barn även i åldern 15-19, pratar givetvis med dom oxå, om att aldrig ge eller ta kontakt med yngre barn.

Jag har pratat med mina 3 yngsta idag, om vikten av att är de med om något som känns ”konstigt” så ska de alltid komma hem o berätta för mig eller deras pappa. Min son bröt ihop igår av ångest & gråt, och sa ”mamma, jag tror jag har gjort något fel”..

Självklart ska han inte ta emot godis från främmande människor, men det är tonårskillarna som gjort det största felet. Dom ska ha något bakom pannbenet, vett att aldrig ta kontakt med yngre barn. Min son har lämnat bra signalement om deras kläder så jag har redan spridit det till lokala grupper och vuxna i mitt område.

Jag tror det är viktigt att föräldrar, överallt, lyfter vikten av att barn aldrig ska prata med, svara på, ta emot saker från personer de inte känner, oavsett ålder & kön!

~Bara jag~, ~Förundran~

Älskade höst~

Hösten är min favorit årstid. Har varit en del i skogen, älskar att se färgskiftningar på löven, se hur löv faller till marken och känna den här svalare friskare brisen mot huden. Jag hatar att svettas. Kan stå ut när jag tränar men annars vill jag bara inte svettas.

Så temperaturen ute är så passande för mig.

M’s fotboll är igång. Mycket matcher på helgerna. Och han är duktig. Han är teknisk med bollen men framförallt, han har kul!! Han älskar att få springa med bollen, känna tillhörighet med sitt lag och senast, i lördags, när de mötte Dif var hans kusin med o tittade, och M ser upp till honom. Han är oxå en fotbollskille och nog lite av en idol för M!! Så det var kul! I söndags spelade de i Bredäng och hans lag vann med 9-4! Äntligen fick de en rejäl revansch! Nu är det inte vinsterna det handlar om, det är att han hittat något han tycker om, någonting som höjer hans självkänsla och att han får ha kul. Om han behåller intresset för fotbollen, det återstår att se. Hans val. Bara han mår bra, vill spela själv och känner att det ger honom något positivt.

Bortamatch mot Dif

Igår var det dags att rösta i valet. Även om jag tycker det finns en viss charm och samhörighet i att rösta just på valdagen, så funderar jag faktiskt på att förtidsrösta nästa gång. Att stå i köer är inte min grej. Och detta val var min barnfria vecka, så jag hade planerat att gå med mamma o rösta. Men då hon satt som rösträknare i Skhlm, så fick vi försöka gå när hon hade rast, och då hann vi inte promenera ner till vår vallokal som jag alltid gjort i tidigare val. Så det blev bil. Inte alls lika speciellt.. Nytt att ha med min äldsta dotter i vallokalen dock. Hennes första val. Hennes första gång att få säga välja vad hon vill ska hända i Sverige under nästkommande 4 år. Jag minns första gången jag fick vara med o rösta. Det var pirrigt. Och kändes stort. Jag kände mig nästan lite ”viktig” som fick möjlighet att tycka och tänka kring våra partier. Nu får jag och alla andra vänta och se vem som ska styra politiken i vårt land.

Idag sov jag ganska länge. Ända till 10.. Har varit uppe mellan 7-9 varje morgon, men idag behövde jag sömn. Ladda batterierna inför mammaveckan!! Jag väntar tid på Vc för att kolla upp en ”åkomma” & helt ärligt, det gör mig lite nervös. Har fått lite andra oroande symtom som jag måste nämna. Jag har hittills undvikit att googla, jag är ingen läkare o tänker inte sitta och sätta diagnoser på mig själv. Men ibland bara känner man att något är knasigt. Att det känns fel.. Och det får min läkare ta reda på.

Jag är rastlös i kroppen. Vill ut. Ut i skogen. Ut och börja träna, ut och få i mig friskluft. Jag vill bara känna mig frisk, fri, självsäker & stark! Och jag ska ta tag i det under kommande vecka. Löfte till mig själv.

Ta hand om er!

~Bara jag~

Ibland behövs det inte mycket för att jag ska skratta läppen av mig~

Och en person som är jävligt duktig på att få mig att totalt tappa det är min mamma! Idag skulle vi ut i skogen. Sagt o gjort, hon går åt sitt håll med Michonne och jag går åt mitt håll, i min ensamhet.

Första stället hör jag henne ropa efter mig flera gånger, hon ropar om ”mördar fällor” och att ”dom där är ute efter oss” med mycket mera.. På väg tillbaka till bilen så såg vi ett ”matningsplats” för rådjur/älg med ”vakttorn” bredvid. Med andra ord en avrättningsplats. Sjukt!! Och då har mamma skrikit om att det är mördare och spioner i skogen strax innan 🤷🏻‍♀️

På andra stället åker vi förbi ett flera små stugor, helt ärligt, hela området såg ut som ett ”pundarnäste”, ni får ursäkta ordvalet, men det var CREEPY!! På ett hus står det ”Rednex Paradiset”!!

Grannsamverkan= släng er i väggen!!!!!!

Ändå skulle vi bara en snabbis in i skogen en bit därifrån. Vi kommer ca 5 meter in o då hör jag mamma skrika bakom mig, av lycka tänkte jag, men icke, hon har fastnat i en GREN som fällde henne, så det enda jag ser är huvudet på henne!!

Jag går vidare.. Efter ca 10 minuter ringer min mobil, MAMMA står det. Hon sitter då o bilen, och nojar över REDNEX folket i området. Jag trodde vi gick i samma skog..?

Ni fattar säkert att vi har förbannat kul när vi umgås? Ofta sjukt mycket skratt o tårar!!

Tack mamma ♥️

Kräftor på ballen med min bästa mamma
Ut för att möta mördarfällor i skogen 😂

Nu är jag så jävla övertrött och bara skrattar åt minnesbilden av mammas huvud stick upp i skogen och har faktiskt liiiite dåligt samvete över att jag bara vände ryggen till o lät henne ta sig upp själv 😝

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Nä du ligger ner o kvider, finns det alltid någon~

~dom vill sparka dig lite extra så att du inte glömmer bort hur dåligt du redan mår!!

Det är faktiskt sant! Idag blev jag så förnedrad av den som ska ha hand om min ”trauma/ptsd” behandling. Han sa fint, att han inte ville framstå som ”nedlåtande” men han sänkte all min sista självkänsla och ork så pass att jag just nu känner att livet , på riktigt, är meningslöst. Hade jag inte, poängterar INTE, haft barn, hade jag gett upp det här livet för länge sen. Varför i helvete ska jag leva om jag inte kan få den hjälp jag behöver när det behövs? Är jag mindre viktig och mindre prioriterad hjälp/behandling & vård just för att jag har fler barn än 2? För tydligen, om man har barn, som blir sjuka o du måste boka av ett besök, i mitt fall är det 4:ta barn, som ”kan” bli sjuka, och ställa till det med mina inbokade läkarbesök, då är JAG inte längre prioriterad behandling. Nä, då ska jag förklara mig, typ be om ursäkt, för varför jag inte kommit på de besök jag haft, o varför de avbokats.

Herre min jävla gud, att stå o trampa på någon som bönar o ber om hjälp, som NU har den uppbackning i form av barnvakt mm som krävs för att kunna gå en fullständigt traumabehandling, och får mig att känna mig ännu mera värdelös, fast jag förklarar exakt hur det varit, och hur det är nu, och att jag inser NU FÖRST att jag inte klarar av allting själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har alltid försökt att klara allting själv. Aldrig bett om hjälp. Alltid ansett att mina problem enbart är mina o att andra inte ska blandas in, med andra ord har jag ALDRIg bett om hjälp. Nu fattar jag att jag måste be om hjälp. Jag måste ha ett nätverk runt mig för att klara av mitt egna psyke.

Allt som hänt, alla onda minnen, allting som bara växer sig mörkare inombords just nu, är övermäktigt. Jag har ingen glädje kvar. Jag känner verkligen att livet är meningslöst. Alltså MITT liv. Jag lever enbart för mina barn. Jag vill inte lämna dom men jag tvekar enormt på mig själv som mamma o undrar ibland om det inte vore bättre om jag bara inte fanns. Jag orkar bara inte längre & idag bekräftades den känslan ännu mer, att jag, som mamma till många barn, inte är något psykiatrin vill satsa på, just för att jag kanske behöver boka av besök pga sjuka barn. Alltså får en kvinna, mamma, inte ha barn som blir sjuka, för då är du inte i behov av behandling? Eller?

#primaliljeholmen #traumabehandling #ptsd #utmattningssyndrom

~Bara jag~

På botten av botten~

Jag känner att jag sjunker ner djupare i en känsla av vemod och ångest.. Jag orkar inte något mera nu. Jag behöver ändra min situation och mitt liv kraftigt. Förändringen måste komma ifrån mig själv, ingen kan göra något åt min situation än jag.

Och som första steg måste jag inse att jag behöver hitta en ny arbetsplats. Efter min långtidssjukskrivning så blir jag inte bemött på ett trevligt sätt på min arbetsplats. Känner agg och noll förståelse från mina kollegor. Jag förstår att säkert många undrar vad som hänt och varför jag drabbades av utmattningssyndrom, men då ingen direkt frågar så går inte heller jag och berättar.

Jag ska sätta mig och få ihop ett mejl till min chef. Jag ska kontakta psykiatrin angående ny sjukskrivning. Jag behöver helt enkelt tänka om och hitta en nystart, både med det psykiska och i mitt arbetsliv. Jag ska ta tag i min trauma behandling, något jag medvetet ”knuffat” undan pga rädsla för vad som ska komma upp och hur jag kommer må. Jag känner mig ändå väldigt taggad på att genomgå den behandlingen, för i det långa loppet kommer det med största sannolikhet var exakt det som behövs för att jag ska kunna gå vidare med mitt liv. För med det bagaget jag har och som jag aldrig tagit itu med så måste jag genomgå en lucköppning för att kunna acceptera och läka och släppa och förlåta.

Men, den här bloggen ska inte var negativ.

Idag har jag och mina tre små troll lekt frisör! Alla tre är klippta och duschade.

Sigge ”före”
Sigge ”efter”
Så fin så!!

Efter klipp och dusch blev det att dammsuga av hela lägenheten och skurat av golven i hall, kök, vardagsrum. Måste själv duscha av mig igen oxå då jag fått hår på kroppen när jag klippt.

Igår kom min bejb hit och vi drack lite vin, kollade på ”Quiet Place” & ”Quiet Place II”.. Riktigt trevligt! Klippte av ca 15 cm av hennes hår oxå.. Hon åkte imorse, saknar henne som fan och vill ha henne baka..

Min Bejb & Jag ♥️

Nu ska jag fortsätta med fix här hemma, innan middagen måste planeras och fixas!! Suck!!

~Bara jag~

Snart semester~

Snart är jag ledig på riktigt! Ska bli skönt! Jag kommer inte att åka iväg eller något, men jag tänker försöka att fokusera på mig själv och att ta till vara på bra väder, genom att ta mig till någon strand/klippa med en bra bok och bara koppla av och andas. Jag ska verkligen ha som mål att prioritera mig. Bara mig.

Barnen har som vanligt oturen att vara sjuka när jag ska ha dom. Alltid förkylda, hostiga och snor i mängder. Så tröttsamt. Försökte vara ute med dom första veckan men hostan ställde bara till det. I förrgår blev stora S förkyld oxå, och idag har jag själv haft äckel allergi. Skulle dammsugit och skurat idag men jag somnade på soffan. Helt utmattad. Dålig sömn pga hosta på nätterna men självklart vaknar barnen alltid tidigt. Det finns ingen sovmorgon här inte. Så påfrestande psykiskt att aldrig få sova ordentligt.

Men nu närmar sig semester, och jag ska försöka få till så jag oxå kan få två sammanhängande veckor med ledighet, som Robert fått. Speciellt nu när jag är så pass trött och behöver få sova, vila, tanka nu energi..

Nu ska jag kolla på Bolibompa med barnen.

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Känslan idag~

Födelsedag= ångest~

Jag har alltid haft problem med min födelsedag, sitter i från min uppväxt i fosterhem.

Jag var aldrig värd att firas och det var min fostermamma väldigt tydlig med att tala om för mig! Och det äckliga minnet ligger kvar i mig och kommer alltid upp till ytan den 1 juli, varje jävla år! Det är som ett spöke som alltid ska komma fram just idag. Jag försöker dock att vara glad & att le. Men inuti gör det så fruktansvärt ont och tårarna bränner i ögonen. Men jag vill inte visa mina barn det.

Stora S och tre små troll som väckte mig med blommor, en giffel med ett ljus i och sång, mina fina ungar som vill att jag ska bli firad. N ringde tillsammans med mamma och Leon och sjöng. Så gulligt! Men ändå är det så svårt att verkligen njuta och känna glädje och tacksamhet till de som är runt mig idag. Jag är så himla traumatiserad från de 11 jävla åren i fosterfamilj, att jag inte kan släppa den negativa spiralen som dom planterade i mitt huvud! Fan vad jag verkligen hatar den där människan. Hon borde aldrig varit godkänd för att ens skaffa egna barn och ännu mindre fått ta sig an mig och min bror. Jävla kossa!

Dagen har hittills handlat om att städa! Putsa, damma, skrubba, skura och tvätta. Jag vet varför, för att dels slippa känna, och för att få bort all smuts.. Men smutsen är delvis inuti mig, men jag gör bara mitt yttersta för att förtränga, göra rent, och få dagen att gå. Jag har svårt att sitta still. Måste röra mig hela tiden. Just nu är längsta stunden jag suttit ner, enbart för att jag bloggar..

Ebba & Sigge är hostiga som fan. Så det är ju mindre kul det med.

Vädret har faktiskt tilltalat mig idag, men nu verkar det klarna upp. Mitt sinne vill ha regn och mörker, gärna blixtrar och åska med.

Jaja, nu ska jag aktivera mig igen, hämta ut paket o gå till apoteket.

Tack för Gratulationer! Det värmer och betyder mycket, även om jag låter som att jag avskyr denna dag. Men, kanske, om cirka 10 år, har jag kommit ut den här onda spiralen och lärt mig uppskatta min födelsedag!

~Bara jag~

Ej kunnat blogga~

Haft en del problem med högerhanden efter operationen. En hel del smärta. Tog bort stygnen i tisdags och min läkare var inte nöjd med resultatet, läkningen eller mitt känselbortfall. Så fick ny tid i slutet av månaden för att följa upp.. S u c k !!!

Min mamma har skaffat mig en ny liten fyrbent syster. Michonne flyttade in i torsdags. En väldigt valpig och helt tokig men så underbar liten tjej, en Shelty, som mamma alltid velat ha. Den där lilla saken ger mig huvudvärk, sönderbitna tår och så många skratt.

Snott mitt bandage och ”leendet” är stort
Pälsbollarnas knäppaste

Sigge har tappat sin första tand idag. Nu blir även han stor!! Ebba var hos tandis i tisdags morse och drog ut en mjölktand som fått en fistel som gav henne ont när hon tuggade. Så inatt kommer Tandfen 🧚

Efter att ha lämnat trollen imorse åkte jag till mammas jobb. Satt där fram till 10:30 och pratade och grät, verkligen ventilerade och bara slängde ut mig allt jag känner, rädslor, tuffa beslut, misstankar.. För morgonen här hemma var så himla hemsk. Riktigt otrevlig.

Strax innan det var dags att hämta trollen så fick jag ett ryck och rensade och dammsög under soffan. Det var alldeles för länge sen jag gjorde det. Och jag är ganska ensam om att tänka ”GROVSTÄD” här. Torkade av bänkar, speglar, toaletter, målningar runt dörrar, lampknapparna & fönsterbleck. Sånt som egentligen behöver göras minst 1 gång i veckan för att det aldrig ska bli några dammlager.. En sån liten grej kan lyfta luften i lägenheten massor. Att slippa se DAMMET flyga runt!

Nä, nu ska jag ta o sova. Ny dag och nya utmaningar & möjligheter väntar!

Ta hand om er!

~Bara jag~

Det släppte lite~

Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.

Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.

Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.

Bjuder på denna 😂

När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!

Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️

Nu ska här läsas och sedan sova 🛌