~Bara jag~

Kolla blodtrycket~

Halvårskontrollen är redan här igen. Kolla blodtryck så mina adhd mediciner kan förnyas.

Igår kom jag hem till barnen. Max hjälpte mig med middagen, köttfärssås & spagetti, den blev jättegod och han är så duktig & hjälpsam.

Imorse körde jag först de tre små trollen till deras skolor, sen hem & hämta Noel o skjutsa honom till hans skola. Nu sitter jag här i väntrummet och väntar på Sjuksköterska.

Tog fram Bobbo & Doris igår. Märkte då att Bobbo luktade ”surt”.. Vände upp honom och ser att det framträtt 2 kulor/bollar mellan svans & mage. Vet inte om stackars varit/är förstoppad eller om det är hans testiklar som blivit inflammerade. Ser hemskt ut. Eftersom jag inte har någon kunskap krock gecko ödlor så började jag googla. Hittade bra svar från en veterinär som svarade på två olika personer frågor kring deras geckohanar som beskrev precis samma problem som Bobbo har. Jag hoppas verkligen inte han blivit så dålig att han måste tas bort.

Stackars Bobbo

Hemskt tråkigt om så är fallet.

Nu ska jag koppla av helt. Sköterska vill det inför blodtryckskontrollen. Så pulsen ligger 👌🏼!

Ha en fin dag!

~Bara jag~, ~En snabbis~

Ännu mera snö~

På riktigt?!? Det räcker nu! Jag har fått nog av snö!! Det är liksom en överdos av snö nu, jag måste få tända av ordentligt från det vita och få lite grönt omkring mig…

Den här veckan & helgen har jag sällskapat min mamma och hennes sheltie på olika saker. I lördags skulle det varit en träff i Årsta vid golfbanan, men det var bara vi där. Hittade då en jättefin hundrastgård på Tystbergavägen i Stureby då Michonne fick träffa massor av andra hundar och olika raser. Kul! Igår, söndag, var det ”Sheltieträff” vid Mörby Golfbana i Danderyd. Där var det enbart sheltisar. Michonne var den enda trefärgade, alla andra var sobel. En merle fanns. Så otroligt vacker. Det var säkert 20 sheltis som promenerade tillsammans, sen fri lek. Det var helt fantastiskt att få vara med.

Michonne, Doris (sobel) och min mamma.
Efter gemensam promenad. Fika i solen.

Det var så kul att se alla sheltisar leka. Att dom vet att de alla är av ”samma sort”. Jag är tacksam att jag fick följa med och uppleva glädjen i dessa fina fyrbenta, deras olika personligheter, storlekar. Fantastisk ras!

Fick en liten chock igår. Fick veta att äldsta ungen var i Spanien. Jag trodde det var ett skämt. Men icke, hon och Noha fick ”feeling” och åkte igår morse till Alicante. De landade vid 10-tiden. Blev chockad, mållös till en början. Hon ringde liksom när hon stod på flygplatsen i Alicante. Sen blev jag otroligt stolt & mallig. Tycker det är modigt att våga resa iväg bara sådär 🤌🏼, Sara som är lite flygrädd, till ett nytt land. Modigt och kul! Hoppas de får det helt underbart och skapar minnen för livet!!

Nu tappade jag fokus på att skriva.

Puss Hej

~Bara jag~

Tacksamhet över veckan~

Hur ofta börjar jag ett inlägg så här? Nästan aldrig! Så för ovanlighetens skull vill jag verkligen ägna det här inlägget åt hur tacksam jag är och hur fin min vecka med barnen varit.

I onsdags var jag med alla mina älsklingar på Yoump i Kungens Kurva. Lite besviken över hur lite upplevelse vi fick för pengarna. Jag har aldrig varit på någon trampolinpark innan. Lämnat av barn på kompisars kalas men aldrig själv varit inne. Kan säga av det jag sett utifrån så är nog den parken som finns i Nacka betydligt roligare och mera prisvärd än den i Kungens Kurva. Men själva ”hänget” med Lina barn är såklart obetalbart och det var härligt.

Torsdag & Fredag gick de tre små trollen på fritids då jag hade läkarbesök och lite annat. I fredags kom exet (barnens pappa) hit och joinade mig & Sara till Arken Zoo & Zoo.se för att köpa värmeplatta till de nya husdjuren Bobbo & Doris. Geckoödlor. Jag fick veta av en olyckshändelse att de flyttat in under pappans vecka. Jag blev skogstokig. Vill inte ha flera djur att ha ansvar för. Tycker det räcker med katten. Men, så började min vecka med barnen och hjärtat smälte lite för dessa speciella små djur så de får bo här. Men exet har ansvar för att det finns mat, att terrariet är rent osv. Jag kan mata och byta vatten.

Bobbo är ljus & Doris mörk

Lite orolig för Bobbo. Han är blind, döv och verkar inte ha något luktsinne. Så han äter inte, varken döda o torkade larver eller levande. Inte bra.

Igår hade Max match på Mälarhöjdens Ip. Trots den hårda blåsten så hittade jag en plats i solen och i lä, så det var bra. Det blev förlust, men laget spelade riktigt bra med fint passningsspel och de ägde bollspelet. De två små var hos mormor.

På kvällen hade vi mello mys. Massor av godis och vi röstade alla med hjärtan på papper.

Idag hade jag tvättstugan. Hade hoppats på hjälp från S, men hon fastnade hos sin kille. Fick då oväntat mycket hjälp av Ebba. Hon var ner tvättkorgen, hjälpte mig att sortera och lägga in i maskinerna. Hon hjälpte mig att hänga all tvätt i torkskåpen och sen sorterade hon strumpor, vek tvätt & bar upp. Hemma fixade alla trollen in sina kläder i sina byråer. På förmiddagen duschade och badade de allihopa utan att jag behövde påminna om att det är ”dusch-dag”. Max lagde middagen. Korv stroganoff med ris, morotsstavar. Han dukade även bordet.

De har städat upp i sina rum. Plockat bort alla leksaker de släpat fram i vardagsrummet. Utan att jag behövt tjata. Kanske borde köpa en triss för ”plötsligt händer det”..

Nä, men jag är så tacksam. Jag är stolt och varm i hjärtat av att se hur mycket de klarar av, hur hjälpsamma de är, och att jag oxå själv låter dom få hjälpa till och få prova och försöka hjälpa till med ”hussysslor”. Annars är jag duktig på att ”göra allt själv” för det går snabbare, mindre tjafs, blir rätt på en gång. Att släppa garden lite är nyttigt för mig. Och att faktiskt se hur bra de kan hjälpa till. De här tre små trollen, kan så mycket, de kommer klara sig utmärkt genom livet. Dom kan & lagar mer mat än deras äldsta syster.

Nu ska jag lägga upp glass, blåbär, choklad & vanilj. Det blir vår avslutning på den här veckan. Och glass gör dom glada!

Puss! Hej! Ses!

~Bara jag~

En sak mindre~

Bilen fixade besiktningen! Japp, så min ”SYC’o” får åka iaf ett år till! Så himla skönt!

Har precis lagt ny färg på naglarna. Jag har sådan beslutsångest.. Har jag termo-lack så ledsnar jag inte alls så fort, men nu hade jag lagt en mörkblå metallic i förrgår, idag blev de mörklila. Jag som älskar blått, men klarade inte av att ha blå på naglarna. Så nu har jag andats in en jäkla massa damm från allt filande. Inte najs, men naglarna är fina 😈

Är trött. Längtar till att sova. Är trött men ändå så jäkla rastlös. Men orka göra något, nä den orken finns inte.

Börjar längta lite till vår. Bar mark, sopade trottoarer, grönska, lagom värme med sol. Ljusare ute. Den här perioden på året är så ”mähä’ig”. Det är blött, ser smutsigt ut ute, massa grus & sand.. Bara deprimerande att se.

Imorgon hem till alla mina trollungar! Saknar dom och längtar efter deras röster.

Ska ta & äta lite mat innan jag ska se ”The Stray” på Netflix.

Ha det!

maskrosbarn, psykisk ohälsa, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Återhämtning~

Har inte bloggat på ett tag. Jag har varit så fokuserad på att andas, fokusera på min behandling och hantera alla intryck, känslor och fysisk smärta som kommer med att återuppleva och bearbeta mina minnen från min uppväxt. Det tar enormt på psyket och påverkar mig även fysiskt.

Nu kände jag en liten låga tändas i form av att skriva av mig.

Bloggen är min egna och fantastiska sfär där jag ventilerar, skriver exakt vad jag tycker o tänker, på gott & ont, för att få ur mig allt, bearbeta, minnas och överleva. Att människor läser mina ord är otroligt konstigt. Att det finns dom som kommer tillbaka o läser, ibland kommenterar, det är helt fantastiskt roligt och knasigt. Men jag uppskattar det och hoppas att även läsaren får ut något av min blogg ♥️ Så Tack!

Jag har mera livslust. Jag känner att jag ska vara här. Min plats är med båda fötterna på jorden. Att leva med mina barn & mina vänner. Att våga känna lite hopp om framtiden. Att våga ge mig själv en chans att verkligen få njuta och leva mitt liv. Min tid att inte leva är inte nu. Min tid att börja leva har precis påbörjats. För första gången i mitt liv, speciellt som vuxen, vill jag tillåta mig själv att vara glad. Lycklig. Vara jag på mina villkor. Stå upp för mig, värdesätta mig själv, må bra och dela glädjen med andra runt mig. Jag har nog aldrig känt så. Jag har bara varit. Övertänkt, överlevt, haft starka murar, gjort det som förväntas men aldrig riktigt ”känt på riktigt”. Aldrig låtit någon komma in på djupet, nära; Ja, men aldrig allra längst in.

Jag kämpar på med psykoterapin. Det är tufft. Jag drömmer en del mardrömmar. Jag har ett krig av känslor inombords. Jag går från glad till ledsen på nolltid. Jag pratar & pratar. Minns hemska saker, återupplever smärta. Återupplever skam och ensamhet. För första gången någonsin så känner jag även den styrka ”Lilla Johanna” ägde för att överleva. Hur hon försökte skydda andra. Vilka lösningar hon hittade för att minimera straff o smärta. Är riktigt mållös över hur mycket styrka och hur skickligt hon löste livet.. Utan att yttra ett endast ord. Ett barn ska aldrig behöva växa upp så. Inget barn. Jag är så tacksam för att mina barn aldrig någonsin behöver uppleva vad jag gjort.

Min bil ska besiktas imorgon. Så nervös. Skulle vara helt underbart om den Godkänns så jag kan släppa just de problemet och ångesten att oroa mig för bilen.

Haha, såhär är det att ha adhd, även i text. Jag skriver och är inte så noga med vad som skrivs eller i vilken ordning. Det blir som det blir liksom. Är det knas i huvudet så kan det få synas även i min text.

Sportlovet är på ingång. Min vecka med barn. Hoppas de haft en full rulle vecka med sin pappa, så inte de är helt uppe i de blå under min vecka. Hoppas kunna hitta på något så att de känner att de har lov men ändå att vi gör något tillsammans. Avskyr lov, egentligen. Alla yttre krav från andra familjer, om sportlovsresan, dyra aktiviteter. De ger mig ångest. Jag som mamma till 5 barn har aldrig ekonomi till några roliga aktiviteter ihop med alla barn. Knappt råd att göra en sak med 1-2 barn. Då kommer många genier med förslaget att det behöver inte kosta så mycket. Nä, man kan ha picknick utomhus, på med varma kläder, termos med varm choklad, smörgåsar mm. -Jo, men om jag inte har råd med den varma chokladen eller smörgåsarna då? Och min rygg & höft som jag har så förbannat ont i dygnet runt?

Samhället idag är så jäkla fixerat vid vad saker kostar, inte vad man gör. Nu framstår jag som bitter, det är jag nog på sätt & vis. Jag vill såklart att mina barn ska få göra roliga saker på lov, men det är inte en möjlighet jag har. Klart som fan att jag blir lite bitter då..?

Ändå ser jag fram emot att ha lite lov med barnen. De ska ha några dagar i skolan, men självklart ska de få lov med familjen. De dagar de går har jag behandling, så därför måste de gå på fritids.

Den här veckan har gått så himla fort. Känns som jag lämnade barnen för bara 2-3 dagar sen. Men imorgon är det redan måndag och på tisdag börjar mammaveckan.

Någon som kan rekommendera en bra film? Finns inget att titta på. Jag vill se något som vara är ”wow” och ger mig spänning, gåshud, glädje. Men tycker inte det finns så mycket bra filmer längre? Det görs inte, allt som kommer ut påminner om någon äldre film och storyn känns bekant redan innan 15 minuter av filmen gått. Eller är det bara jag som känner så?

Iof har jag svårt att fokusera på film. Speciellt nya filmer. ”Tack Adhd & Ptsd”! Mitt fokus varar cirka en kvart sen är det så mycket annat jag tänker på, upptäcker runt mig, ljud som hörs, oro, planering, stress. Ändå skulle jag så gärna se en film som verkligen trollbinder mig och efterlämnar en känsla av välbehag. Det vore magiskt!

Nope, orden tog slut. Fokus brast. Det blev mörkt. Måste tända en lampa. Törstig. Kissnödig. Byxan skaver. Ahhh, en fågel flög förbi……

🤫🫶🏼

~Bara jag~

Är med barnen~

Kom hem igår till mina troll. Haft en kortare mamma vecka, pga spöken på psyket. Haft många läkarbesök så helt ärligt insåg jag att jag inte var stabil nog att ha barnen en hel vecka. Prima, Lilje berget är alla jätte stolta över att jag sagt ifrån. Det är precis vad Soc sa att jag skulle göra så får barnens pappa ”steppa upp” o avlasta mig. Det är ju inte för alltid lixom.

Kom hem igår. Möttes av doften av kattpiss från lådan, ett tecken på att lådan tömd för sällan. En centimeters dammlager på alla hyllor i vardagsrummet. Diskmaskinen full, iof ren, men lämnad till mig att tömma. Ingen mjölk i kylen till barnen. Grus och sand i hallen, en matta utlagd för att dölja allt grus från skorna o för att lura ögat att inte dammsuga. Tvättkorgen överfull. I kylskåpet har någon svart sörja runnit ut, den struntar då den som hällt ut den att torka upp, så det lämnades till mig. En pappkasse med sopor stod fint i köket, lämnad till mig, det är ju så långt att gå till soprummet med den. I vardagsrummet på golvet ligger 5 papper sönderklippta i molekyler, inputtade mot elementet, lämnade till mig att plocka upp. Det går inte att dammsuga upp pappret, fastnar ju i dammsugaren.

Ett av mina barn berätta att deras pappas nya flickvän skulle kommit hit under veckan. Blev inställt. Som tur är, tänker jag, hon skulle ju blivit så skrämd om han tog hem henne till den här misären. Det är ju äckligt. Inget man låter sin nya kärlek se första gången hon kommer hit. Sen tycker jag att jag ska träffa henne innan barnen. Jag vill veta vem som ska spendera tid med mina barn.

Så idag tvättas det, dammsugs, diskas, målas vaser & plockas skräp, dammas. Allt för att barnens pappa ska komma till ett rent hem. jag vill att det ska var rent, att han ska kunna fokusera på barnen, men han tänker inte likadant. För honom är öl och nya flickvännen viktigast. Barnen & hemmet kommer långt ner på listan. Lite lustigt, för några veckor sen ville han få mig vräkt från lägenheten. När jag bad om att han skulle ha barnen extra, då var det inte populärt, barnen behövde träffa mig, och han mådde dåligt psykiskt, konstigt att han orkar åka till nya flickvännen varje dag & vara där istället för att jobba, och må så dåligt, inte hinna sköta städ hemma, men sitta i Hökarängen varje vardag, strunta i om äldsta sonen kommer iväg till skolan, allt för att hänga hos en vuxen kvinna, och s n ”må så dåligt” att barnen blir jobbiga. Varför är man då hela dagarna hos en vuxen? Istället borde han vila? Sköta hemmet? Eller gå till jobbet?

Jag är trött på att bara för att jag är sjukskriven pga Ptsd, utmattning, adhd, trauma och går behandlingar för att bli frisk och orka jobba, då går han samtidigt och börjar må dåligt men istället för att vila eller sköta vad läkare säger, så stressar han upp, lämnar barnen på skola, fort till flickvännen, stressa därifrån o hämta barnen, inte hinna laga mat, diska eller städa, dricka öl varje dag, be dottern skjutsa honom hit o dit, och han kan inte ha sina barn? Undrar vart prioriteringen är fel?? Inte fan blir det lättare för mig heller att fokusera på behandling, när lärare, fritidspedagoger, resurs, bup ringer mig för att ”pappan” inte svarar. Jag får sådan stress.

Gud vad jag gnäller. Men jag är så trött. Är så nära gråt. Nära panikattacker hela tiden.

Han kan leva hur fan han vill, ingen säger emot. Barnen ställer inga krav på honom, inte som de gör mot mig. Han kan dricka varje dag, blir skjutsad vart han vill. När han inte städar, är det mig barnen gnäller till för att det luktar kattbajs/kiss, är grus på golven, luktar i kök. Men när han är här säger de Inget. Jag blir så stressad o ledsen.

Nästa vecka har jag 4 mottagningsbesök. Och ska ta mig till simhall för att simma. Måste försöka stoppa viktuppgången.

Hej hopp Med vänlig hälsning, ”GnällSopp”!!

~Bara jag~

Långsamt~

Jag följer min behandlingsplan via psykoterapin. Har varit nere och tagit en sista titt på mitt fosterhem. För sista gången tittat, sagt förlåt till både huset & mig själv, stått utanför och känt ångesten, smärtan, skräcken jag genomgick varje dag i 11 år. Nu är det för alltid stängt och avslutat. Jag behöver aldrig mer återvända dit.

Som väntat kom det en hemsk motgång. Igår dök han upp som gör mig livrädd, som äcklar mig, som får mig att fyllas av ångest, skam, äckel, självmordstankar. Han som med sin röst får mig att vilja dö. Hans äckliga drogade personlighet som knäcker mig både fysiskt och psykiskt. Som ett brev på posten stod han här. Med sitt hat. Med sin röst. Med sin offerkofta på där alla andra i hela världen är onda. I hela 67 minuter låg jag o skakade & grät, kippade efter luft, kände ångesten strypa mina luftrör & få mig att förlora verklighetsuppfattningen. Att han ens har rätt att leva efter allt ont han gjort, gör mig mållös. Hur kan ”gud” låta honom få gå på jorden och fortsätta förstöra, infektera, förminska och göra människor illa. Allt han rör vid, talar till, tittar på blir förstört. Han förpestar människor. Han är ondskan personifierad.

Han är den som gör att döden känns som enklast utväg. Han får döden att kännas som lättare utväg istället för att kämpa.

Men han lyckades inte. Även om jag har ont i käke, tänder, ben och själ av hur hårt jag spände mig när han var här, tog jag inte den enkla vägen. Jag tillät mig att gråta och jag lät ångesten ta över. Jag valde att fortsätta andas, trots smärtan i varje andetag. Jag var livrädd. Men han ska inte vinna en gång till. Han måste snart ha förbrukat sina liv o chanser. Han måste snart lämna jorden. Och jag ska vara den som ler när han förlorar. Det är mitt mål. Min vinst.

Jag hatar dig du svarta själ. Jag hatar vad du gör mot människor runt omkring dig. Jag önskar dig inget gott alls.

~Bara jag~

Prioritera ”rätt”~

Mina barn har varit rädda att ”jag ska lämna dom om jag skulle träffa en kille”.. Aldrig!

Ingen man i hela världen skulle vara viktigare än mina barn. Men nu känner de sig väldigt osynliga för en annan. De mår dåligt, de känner att fokus är på annat håll. Allt det här får jag då ta emot via deras känslor, utbrott & tankar när mina vecka med barnen är. Alla deras frågor, humör hamnar på mig.

Barn är inte dumma. De märker o vet vad som händer även om ingen sagt något till dom.

Jag har extremt mycket runt mig. Möten, besök, koller med mycket mera, och det har sagts att jag ska få stöd i min föräldraroll & andra ska steppa upp och bli mera tillgänglig. Men om man då ”ligger på någon annan och lägger all energi där” får jag extra stress hela jäkla tiden.

Varannan VECKA är VARANNAN VECKA av en anledning! Varannan vecka barn, varannan vecka träffa människor, gå på bio, leka. Varannan vecka förälder, varannan vecka lite mindre förälder. Men HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA??

Min son är hemma ensam med nackspärr. Han må se stark o cool ut, men han behöver vård, omsorg, känna sig sedd, hörd och uppskattat, att någon bryr sig och ser till att han äter o kommer upp ur sängen. Inte bli lämnad ensam. Inte få någon omsorg.

Jag får ont i magen av det här. Jag vet hur det känns att som barn känna sig bortglömd och oviktig. Jag vill inte att mina barn ska leva så.

Väx upp för fan!! Ta ditt föräldraansvar på allvar och ha varannan vecka på allvar.

~Bara jag~

Orken är som bortblåst~

Det märks att jag under några veckor hållit mig väldigt distanserad. Inte varit ute alls mer än när jag var hundvakt. Igår blev jag bjuden på lunch av min bästis, och passade då på att handla lite mat hem så jag slipper gå till mitt lokala Ica som är svindyrt. Äldsta ongen var med oxå.

Vi började med S-holmen, Normal & Glitter. Sen lunch. Efter det DS. Sedan till B-äng Hemköp och släppte bästisen vid T-bana. Handlade hem för ca 2-3 dagar med middagsmat.

Börjat samla på mig bra, enkla och billiga recept. Så igår gjorde jag en Potatis & Purjolökssoppa redd med grädde och mixad slät. Pannkisar oxå såklart. Märks dock att barnen, främst 2 yngsta trollen, inte är så vana vid soppa som middag. Tror det är ca 10 år sen jag stod ute på x’ets landställe och kokade potatis & broccolisoppa till min familj, hans mamma, hans syster med man och barn. Jag minns den soppan som jäkligt god iaf!

Det finns väldigt många bra recept på soppa. Jag gillar att nästan alla kan ju mixas släta, så lurar man ”barns ögon” med innehåll. Det behövs inte mycket eller dyra råvaror och med ett gott bröd eller lite pannkakor så är det en riktigt bra och billig måltid. Fick 3 matlådor till övers att frysa in. Har ett recept på Morotssoppa med ingefära & chiliflakes jag ska testa nästa gång. Eller kanske den en vän i min Vårmammor grupp bjöd på vid en träff, det var morot, apelsin, sambal olek! Så jäkla god! Kanske lite för ”vuxen” för barnen, men värd att försöka lära dom att äta!

Idag ska jag göra morots & halloumi biffar med tzatziki o ris. Jag älskar morotsbiffar, och med halloumi i kan det bara inte bli fel. Har allt hemma, och det går inte åt så mycket av allt som man kan tro.

Idag var jag o fyllde på A på B-moTT. Besöket i måndags fick jag meddelande om att det var avbokat va 1 timme innan min tid, och idag sa Sköterskan att hon måste råkat avboka av misstag. För hon var där o jobbade. Jaja, så kan det gå!

Efter påfyllning så gick jag o S in på Hemköp och Asian Shop o kollade. Sen gick hon till jobb o jag åkte hem. Tog mina sista krafter och in i duschen. Så skönt när det är avklarat, men sista tiden har att orka duscha varit ett jätte hinder att överkomma. Jag har kunnat dra på att tvätta håret i 7-8 dagar. Fejkat med torr schampo och höga tofsar. Jag har aldrig varit en sån som kliver in i duschen och bara tvättar kroppen, utan jag tvättar allt på en gång, så om jag går 7-8 dagar igen hårtvätt, ja jag tror ni fattar vad jag menar 🤷🏻‍♀️

Nu ligger jag här, ren o fräsch, fönat hår, insmord kropp & ansikte, och orken bara försvann helt. Är så trött att jag skulle lätt kunna sova i tre timmar. Hjärnan är helt full av intryck och håller på att gå i strejk.

Jag har gått upp i vikt igen. Mår på riktigt illa av mig själv. Jag som gick från 96 kilo till 75 kg på ca 1 års tid, har nu ökat till 84 igen. Så jäkla jobbigt. Min sköldkörtel har varit så jäkla pressad och nu är det inte en stadig medicinering pga det sk utvärderas om några veckor med nya blodprover. Mitt psykiska mående påverkar såklart. Mitt val att isolera mig och inte orka röra mig. Men jag måste göra något. Jag mår knappast bättre av att vikten ökat. Jag som kämpade så jävla hårt med att träna o gå ner, så räcker det med typ 2-4 månader utan samma hårda träning så går jag upp snabbt som fan. Den här förbannade SKÖLDKÖRTELN!! Hatar dig Hypotyreos!!

På B-MoTT, finns det något som heter B-stormning, det är 4 dagar i veckan. Hoppas att jag ska våga & orka, vilja gå på några av det tillfällena. Det är bla fyspass, yoga, gympa, pulshöjande, styrka. Men jag avskyr att träna med andra. Det är bara sån jag är. Jag vill vara i en egen bubbla, kunna göra vad jag vill i mitt tempo. Något jag är så jäkla motiverad till är att börja simma igen och utöka till vattengympa. Det skulle jag kunna göra minst 2 ggr i veckan ojämna veckor och 1 gång i veckan jämna veckor. Bara för att känna att jag iaf försöker och börjar stoppa viktökningen. Och simma är så skönt. Men alla träningsformer är ju såklart svindyra! Förutom promenader & utegym. Men jag är inte motiverad för just de två typerna av träning. Inte ännu. Behöver först få stopp på vikten och känna mig fin.

Imorgon är det psykoterapi. Hoppas sova bra inatt så jag är utvilad.

Nu ska jag låta hjärnan och kroppen vila en stund. Känns som att det behövs.

psykisk ohälsa, psykoterapi, ~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Hur ska det gå~

Känner en viss oro över kommande mammavecka. Hur ska jag få ihop allting? Kommer jag orka? All planering med mat & andra aktiviteter, komma ihåg läkarbesök.. Finns en viss oro i mig.

Speciellt att orka. Att behålla fokus. Att komma ihåg tider. Allt som är så svårt när livet är som det är just nu. Just läkarbesök har jag ”lejt” ut till en vän. Varje bokad tid jag får skickas till henne så kan hon påminna mig. Men att planera middag, lunch, tvätta, hygien mm, sånt som annars bara sker av sig självt, det är skit svårt att hålla reda på.

En vän sa till mig, att vara förälder är det tuffaste jobbet man kan ha. Det är ju ingen nyhet i sig, men just i dagens samhälle så ska det kombineras att få barn, uppfostra barn, sköta hem & hus, aktiviteter, jobba & helst klättra inom karriären snabbt, och idag är det inte ett pussel som går ihop. Förr i tiden, då såg familjerna ut som så att mamma & pappa bodde ihop med sina föräldrar/syskon, och på dagarna gick de yngre ut och jobbade på gårdarna, plöjde mark mm, och barnen var hemma med den äldre generationen. Så när ”föräldrar” jobbat klart så hade ”farfar/mormor/morfar/farmor” förberett mat. Att uppfostra barn helt ensam är ”nymodigheter” och självklart med dagens krav på inkomst, status är det fullt förståeligt att många havererar. Speciellt vid separation.

Idag ska allt skötas ev den enskilda. Allt ska fungera i samhällets ögon. Allt ska märkas som är annorlunda. Hela tiden ska man ”göra, jobba, lyckas, trolla med dygnets timmar, se bra ut, hinna gymma, ha rätt kläder,kunna åka på semester, inte gnälla, hela tiden åstadkomma något, vara en spindel i nätet både på jobb & hemma”.. Undrar varför man kraschar??

Dags att plocka ihop mina saker o bege mig hemåt för mammavecka. Hoppas att barnen är glada, nöjda & på bra humör.