Nu kommer ett riktigt klag/gnäll inlägg! Jag är så förbannat less på att vara den som håller efter och håller ordning, dammar och putsar i den här lägenheten!
–Till Dig som står inför en separation från din partner, det blir inte enklare, SPECIELLT om du som jag, behöver dela lägenheten med den andra föräldern till dina barn, pga ekonomi. Det blir ALDRIG enklare!!!
Jag trodde att allt började gå åt rätt håll för några månader sedan. Såg en klar förbättring när det gällde lägenhetens skick vid byte av vecka. Men icke! Jag misstänkte att det var för bra för att vara sant!
I min terapi jobbade jag med att ”lätta på min standard”. Att själv inte städa ihjäl mig & plocka undan och kasta skit för att det ska vara fräscht när den andre flyttar in. Jag gjorde så under några veckor. Slutade grovstäda och höll ”bara efter” som han gjort. Det slutade med en centimeter av dammlager på hyllor. Dörrposter har fingeravtryck. Golvbrunnen är alltid full av hår och vattnet svämmar ut på badrumsgolv. Tandkrämsfläckar på handfat, golv, tvättmaskin. Speglar blev helt matta. Luften i lägenheten blev unken. Jag klarade inte av smutsen och äcklet. Golven skurades enbart under min vecka. Skrev på almanackan att golven måste skuras en gång i veckan! Det verkade funka, för förra veckan skurades fan golven även under hans vecka! Wow!!
Men allt annat? Att hålla efter? Nä..
Jag rensade och skänkte bort möbler som stod i vägen. Sa naturligtvis till om det och fick godkänt av honom. Han går och skaffar två geckoödlor utan att meddela mig o ställer hemma. Jag hade precis rensat av den byrån för att kunna flytta den, men kommer hem o där står ett jävla terrarium. Ställde krav, HAN sköter ödlorna. HAN håller rent och köper mat. Han köper mat. Bajset ligger i högar. Terrariet ser förjävligt ut. Men för att komma till det jag började skriva om;
EN MÖBEL blev kvar. Trodde i min enfald att han skulle skruva ner den o ta bort den så jag kunde under min nästa vecka möblera och fixa i mitt & barnens sovrum. Men icke. Den står kvar. Och blir bara mer o mer överöst med smuts och skit.
Nu står jag här bitter. Hatar att vara bitter! Jag har dammtorkat, kastat trasiga saker som läggs på varje liten avlastningsyta i den här lägenheten. Det är smutsigt och äckligt fan överallt!!
Min högsta önskan är en egen lägenhet. En liten billig trea är så önskvärt just nu! Jag skiter i om det är trångt under min barnvecka. Så länge jag själv råder över skicket och städning i mitt hem så skulle jag bli lycklig! Det är inte hållbart i längden att dela bostad med någon som enbart bor här för att utfodra sina barn, dricka öl, på sin lediga tid eller under vab åker till sin flickvän, istället för att jobba i sina barns hem och göra det fint & trivsamt för dom! Han borde vilja kunna ta hit sin flickvän och då borde han vilja ha det fräscht och visa att han ”minsann är en skötsam och renlig karl”.. Hur sjutton kan en vuxen människa ha så taskig hygien i en bostad? Det påverkar ju måendet om man bor i en misär och sanitär olägenhet.
Jag har börjat jobba igen. Det sista jag behöver nu är att börja stressa över hur det ser ut när jag kommer hem till barnen. Jag behöver fokusera på barn & jobb & mig själv. Inte över sopor, damm, äckligt smuts.
-Så du som står inför en separation, och är tvungen att dela bostaden med föräldern till era barn varannan vecka, det kommer bli riktigt jobbigt. Mest tjafs blir kring städning & hygien, inte kring barn. Det blir inte enklare. Men förhoppningsvis, en dag, har du ditt egna hem, din egen standard, det ser ut som du lämnade det när du kommer hem, och det är det Du får kämpa för. Att en dag….-
Kram Puss