~Bara jag~

Dags att besikta psyket~

Nästan så jag känner mig osäker på om jag blir godkänd..? Det är ju mitt egna psyke jag pratar om så hur sjutton kan jag vara osäker..?

Idag har jag varit såå effektiv. Sovit så dåligt inatt, ville ta mig en liten sovmorgon med tanke på att min barnvecka börjar idag. Så blev det såklart inte. Alla ringer mig när jag sover, behöver sova, försöker vila, är upptagen på läkarbesök eller jobbar! Det måste vara något magiskt när jag är upptagen, som att alla känner det på sig..

Iaf, efter att ha blivit väckt, utan att fått sova, så var det bara kliva upp. Mina grejer packade jag igår så det var klart. Drack kaffe och sedan ner med allt i bilen, åkte till Vip och tvättade bort all fågelskit från min fina bil. Den var täckt av bajs, såg ut som en ” såg ut som en röd/vit dalmatiner”.. Efter det åkte jag o tanka. Sen till Coop och handlade lite till middag i veckan. Nu sitter jag på Prima Vuxenpsykiatri och tror jag ska till min läkare. Eller kanske är det min rehabkoordinator jag ska träffa..? Fick ett meddelande i telefonen om att jag hade tid idag kl 15 så nu är jag iaf här. Imorgon ska jag till Handkirurgen i Lilje, äntligen ska knölen bort! På torsdag ska jag på ”bedömning inför Trauma-behandling”.. På fredag fyller sista aprilbarnet år. Veckan kommer att gå fort känner jag.

Vad gör ni? Jobbar? Sitter o njuter av våren? Städar? Berätta!!!

Vad ska ni göra på Valborg??

Ha en fin vecka!!

~Bara jag~

Efter regn kommer solsken~

”Sägs det…”

Jag hade en väldigt jobbig period för ca 2 veckor sedan, mycket psykiskt. Jag hade extrem ångest.

Har haft lite oro över hur det skulle kännas att jobba den här veckan, men idag har jag haft en toppen bra dag på Det sjuka huset. Skrattat, tagit mera ansvar, varit mera hos de patienter jag haft. Det kändes riktigt bra. Dock kvarstår den här jobbiga känslan av vissa kollegor som bemöter en iskallt, men jag tror det beror på att de har en pinne så långt uppkörd i röven och det är den som gör att de överhuvudtaget kan gå rakt, och därför har de glömt hur man bemöter människor. Men det ska inte få knäcka mig. Jag fokuserar på de Kollegor som bidrar till en trygg och bra arbetsplats.

Nu har jag fått i mig lite lunch, trött som attan, men jag ska inte somna! Ska hålla mig vaken..

Har kollat på en utbildning, inom vårdyrket, men något helt annat än det jag gör idag. Inte ens något jag tidigare funderat på.. Men det är grym lön inom det yrket, inte fysiskt tungt, ingen omvårdnad som är tung. Vi får se hur det går, har iaf skickat iväg en intresseanmälan.

Ska kolla lite på ”Nurses” innan alla andra kommer hem!

Hej Hopp

~Bara jag~

Redan tisdag~

Och ett jävla oväder!! Det blåser iskallt! Riktigt svinigt isigt kallt! Inte alls härligt!

Klädde barnen med varma kläder från topp till tå, vill inte att de ska vara barn som fryser så fort de ska på utelek på skola & dagis.

Har plockat lite hemma, packat min väska, druckit min collagen-boost och nu kolla jag på slutet på Nyhetsmorgon. Ligger och drar mig lite inför att lämna och åka till mitt andra boende eftersom kvinnan som bor där alltid ska ha så jäkla kallt hemma! Fönstren öppna året runt så det är fan alltid bara 16-17 grader inne. Efter en vecka där så har mina fötter förfrusit.

Nu blev jag sugen på kaffe.. Men min mjölk är slut. Måste ha Oatley ”No cow No mu” i kaffet annars är det inte gott.. Jag tror iof att jag kanske har en halv kvar hos mamma.. Så kanske värt förfrusna fötter ändå..? 😛

Tjo!!

~Bara jag~, ~En snabbis~

Vardagsbestyr~

Jag känner att det är vår i luften.. Jag får då verkligen behov av att städa och röja. Vill kasta gammalt skit, få undan onödiga saker, rensa ut skåp osv..

Min mamma vecka fick jag rensat i hallen. Blev en svart sopsäck fylld med gamla svettiga och trasiga skor som inte används. Jag rensade tv-bänken i vardagsrummet, den blev helt ren o fin och jag flyttade in bland mina orkidéer så en fick stå på tv-bänken. En sådan liten grej hör enorm skillnad för mitt välbefinnande. Jag dammsög av hyllan över soffan, den hade 1,5 centimeters damm över sig, så jävla vidrigt!

Gick runt och hittade trasiga saker som låg på golven som även de fick flytta ner i en sopsäck. I badrummet fanns mängder av tomma schampo/dusch flaskor, (varför?) som även de fick nytt hem i sopsäcken..!

Att få rent och fint och rensat gör underverk för min själv verkligen. Jag blir lugnare och känner mig gladare faktiskt.

I måndags var jag på Bumm med Ebba. Helt ärligt förstod jag inte varför vi var där, tydligen ville ”vi” påbörja medicinering för henne, men jag har inget minne av att jag bokat tid för det..? Så vi screenade av alla frågor, men jag vill avvakta med medicin in i det längsta. Hon är ju snart 7 år och jag vet ju av erfarenhet att medicin är jätte bra, men biverkningarna på just aptit och så är mindre bra.

Vi kom lite tidigt till Huddinge så vi bestämde oss för att ta en fika innan Bumm. Hittade ett café och både jag & Ebba var så kissnödiga att vi frågade om att få låna toaletten. ”Vi har ingen toalett” säger den höggravida tjejen i kassan…”

Jag fattar att man kanske inte har en toa för 340 gäster varje dag, men en mamma med en dotter som ska fika och frågar akut efter toa & då får Nej, det fanns inga andra kunder där heller.. Men hon tipsade om en offentlig toalett vid McDonalds. Vi sprang dit. Kostade 5 kr.. Jag betalar och Ebba springer in före mig, drar ner byxorna och släpper ut kisset. När hon reser sig från toan ser jag BLOD PÅ HELA TOARINGEN, kanyl förpackningar i toan, blod på toapappershållaren… Fick panik! Skrubbade henne med vatten o tvål, tvättade av sitsen och med ångest halvstor jag själv o kissade. Golvet var fullt med aska efter cigaretter och papper med blod. Narkomanerna hade haft fest på den offentliga toaletten under natten!!

Ebba blev väldigt äcklad och ville ut från toan direkt. Vilket jag förstår. Hon förstod nog inte att några människor suttit med sprutor o nålar där inne, hon såg blodet o trodde nog mera att någon dött.

Jag var så arg när vi gick ut därifrån så jag vrålar ”Äckliga jävla KNARKOMANER”

Utanför står byggarbetare, mammor med barn i barnvagnar & ja, ni förstår nog blickarna och även att jag chockade halva Huddinge Centrum med mitt inte så glada utrop!

På eftermiddagen köpte jag några Norrlands Guld ljusa öl, mellanöl, för att sitta på mammas balle i solen och bara njuta. Fick sällskap av en vän. Vi pratade och skrattade. Hon kämpar oxå med återgång i arbeta så vi har en del gemensamt.

Igår blev en slappdag, tog mig en välförtjänt sovmorgon, när mamma kom hem gjorde vi tonfiskröra med pasta, kollade på tv och jag somnade på soffan o vaknade vid 05 och bytte då soffan mot min säng. Läste lite men somnade snabbt om. Vaknade strax innan 10 idag, liiiiite senare än vad jag hoppats på. Men men, kaffet är drucket, solen skiner. Huvudet mår okej, ångesten är under kontroll. Jag ska jobba lördag o söndag. Imorgon ska jag besikta bilen.

Ja, så såg mina senaste dagar ut. Nu ska jag komma på i vilken ordning jag ska göra saker nu, ska jag duscha först o sedan gå ut och gå, ingen powerwalk bara ut o tanka lite sol o luft.. Vi får se!

Kram o puss

~Bara jag~

Människor~

Vuxna kan vara så elaka. Och jag tror att just ”dessa” jag syftar på är fullt medvetna om hur de beter sig! Det som skrämmer mig ganska mycket är att de har barn. Hur uppfostrar de sina barn när det kommer till hur en bra kompis är, eller att ingen har rätt att ”kolla snett, döma andra, att alla ska bemötas på ett värdigt sätt”.. Det är inte konstigt ibland att det finns så mycket mobbning bland barn, speciellt inte när man ser deras föräldrar 🤐

Att jobba kväll var betydligt trevligare, det var lugnare på Det Sjuka Huset & avdelningen. Jag träffade 3 kollegor som jag inte träffat på Ett år. Och De var så glada att träffa mig! Det värmde i mitt hjärta! Jag fick höra att de verkligen saknat mig och att det har märks tydligt på avdelningen att jag var borta! Det värmde massor i mitt hjärta. Och jag behövde få höra den positiva feedbacken, att få veta att jag varit saknad och att jag är en uppskattad kollega!

Jag är trött. Hopps verkligen att få sova inatt. Det närmar sig en fullmåne 🌕 period, och det påverkar mig mycket.

Imorgon börjar mamma-veckan igen! Mina små troll ska få kramar av sin mamma, jag ska få kramas om av deras gosiga armar!

~Bara jag~

Dag 4:a blir eftermiddags pass~

Hoppas att det finns parkering när jag kommer. Det är ett helvete att hitta parkering när man jobbar kväll, eftersom ”dagen” slutar efter att ”kvällen” börjat blir det kaos med parkeringsplatser. Självklart är det begränsade platser för de som arbetar på Det Sjuka Huset, medans besökare har hur många valmöjligheter som helst! ”Sverige i ett nästan”!!

Sitter och kollar lite ”Sex and the City”, började se den från början igår. Jag är ju ett stort fan av den här serien och de fantastiska karaktärerna! Har sett uppföljaren And just like that…” med. Såg dokumentären om inspelning av just den serien igår, saknar Samanthas härliga karaktär, men den är absolut sevärd.

Så nu plöjer jag om serien, är på säsong 2.. Min stora dotter har fått sitt förnamn efter just ”Carries” skådespelerska Sarah Jessica Parker! Älskar henne! I alla roller hon gör!

Nu ska jag njuta av dessa vassa, starka och roliga kvinnor, innan jag ska göra en proteinshake, släppa in Filmlance vid 12 & själv packa ihop mig själv o åka härifrån vid 12:50 ca..

Så, dag 4:a av återgång till arbete efter en långtidssjukskrivning, med en triggade Ptsd, kraftig ångest, utmattningssyndrom, stora sömnproblem, så kämpar jag på.. Det är en jävla berg o dalbana av känslor, ångest, tankar, prestationsångest.. Och att vara så trött då jag inte kan sova.

~Bara jag~

En vecka tillbaka på Det Sjuka Huset~

Idag är jag så enormt stolt över mig själv. Jag har tagit för mig, känner mig mera ”säker” i mig själv & känner att jag idag uträttat något meningsfullt. Grymt Hanna 🤟🏼

Jag sov så dåligt inatt. Jag tror det var en underliggande ångest då jag visste att det var jobb idag. Jag inbillade mig att jag hade myrkrypningar i benen. Det får jag av Lergigan & Propavan. Och jag äter inte dessa läkemedel för sömnen pga den hemska biverkningen. Så att ligga i sängen & ha sådant obehag och krypningar i benen är helt fruktansvärt. Till slut somnade jag iaf. Mamma & jag gick samtidigt imorse. Lite trevligt faktiskt.

Dagen har varit bra. Jag har gjort mer än vad som förväntas. Jag kände mig mera som en i Teamet. Jag pratade mer. Jag log tillomed. Jag har hopp om framtiden. Just idag. Det här kan vända naturligtvis, men just idag har varit bra!

Har hunnit hämta ut paket och dammsuga efter jobbet. Nu blir det serie på soffan i tystnad och härlig ensamhet.

~Bara jag~

Det sjuka huset~

Två dagar. Bara två onyttiga dagar som är sammanlagt 10 timmar. Och 10 timmar är ju ingenting, eller?

I måndags tappade jag helt talförmågan. Redan på plats på Det sjuka huset när någon kollega hälsade och ställde vanlig trevliga frågor så fastnade orden i min mun. Det tog bara stopp. Jag kände mig så otroligt korkad. Medans jag försökte svara på en vanlig fråga då glömde jag bort vad fråga var och vad mitt svar var..? I tisdags kände jag mig hjärntrött. Ni vet, kan liknas vid första dagen på ett helt nytt arbete, där du inte vet någonting, och du bara försöker hänga med, utan att egentligen förstå varför? Jätte svårt att förklara. Jag försökte att städa lite, fylla på material, hänga med i ronder mm. Men ändå kände jag mig dum.

Missförstå mig rätt nu, jag vet att jag kan mitt jobb, jag kommer inte utsätta någon annan för fara, jag har varit tydlig med att jag behöver få komma in i alla rutiner, checklistor, möten och rond, i min egen takt. Jag har avsagt mig allting som kan påverka mitt arbete negativt, just pga att jag inte vill göra fel. Jag är ändå nöjd med att ha varit där två dagar, 10 timmar. Imorgon är det dags igen. Idag är en vilodag, att vila hjärnan, slippa alla larm och människor, reflektera och känna efter hur jag klarat mina två första pass. Hade jag börjat jobba som man ska efter en sjukskrivning skulle jag varit på jobbet 1,5-2 timmar varannan dag. Men då jag bad om att få min vecka med barnen mera ”fri” från pass, så blir det istället 5 timmar per pass. Inte alls den ultimata lösningen, inte ens säker på att det är den bästa för mig, men jag är tacksam över att min chef och schema-ansvarig tar sig tiden att försöka fixa om ett väldigt personligt schema utefter mina önskemål och förutsättningar så att jag kan få prova att jobba såhär. Det är bara hålla tummarna. Och hoppas på det bästa.

Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna 🤌🏼 och bara bli helt harmonisk i hjärna och kropp och inte alls ha kvar min ptsd, min utmattning, mina ångestsattacker. Och jag tror att alla som lever med psykisk ohälsa önskar exakt detsamma.

Igår efter jobbet åkte jag till bostadsadressen och packade ner lite kläder innan jag åkte upp till mitt ”varannan-vecka-hem”. Jag la mig i soffan och skulle kolla på andra säsongen av Bäckström, hann se 1,5 avsnitt innan jag somnade!!!! På soffan!!! Ni som känner mig, vet att det är extremt sällsynt att jag somnar på dagarna! Det händer typ inte. Jag vaknade av en blöt tunga i örat.. Det kan ju vara trevligt, men nu var det en hundtunga, som slafsade runt. Pepzi var jätte glad att jag låg på hennes soffa.

Sovit bra inatt oxå. Vaknade vid 6 tiden av att jag var så kissnödig, men dum som jag är så låg jag kvar till 7:30 innan jag gick på toa. Varför går jag inte och kissar när jag behöver? Det var ju inte så att jag kunde sova vidare med full pissblåsa..? Nu har jag fått i mig mediciner, kaffe och hinner blogga. Vet inte alls vad jag ska göra idag. Inga planer alls, förutom att jag ska duscha sen. Jag känner mig så jäkla rastlös, men ändå totalt slut. Jag vill göra något, men vet inte vad..

Okej, för att ändå peppa mig själv, när jag någon gång i framtiden kollar tillbaka på mina inlägg här, så måste jag säga till mig själv;

Hanna
Att du tog modet till dig att gå tillbaka till ditt jobb, trots att tårarna forsat, hjärtat dunkat i miljoner slag i minuten, ångesten fått dig att tappa andan, men att Du ändå försöker. Du är modig! Du är stark! Du låter inte alla kroppsliga symtom hålla dig tillbaka! Du ”tar tjuren vid hornen” och Du försöker.
Mer kan du inte göra.
Att Du just nu inte kan le, inte kan skratta, inte kan prata är enbart tecken på hur fokuserad Du är. Det kommer att släppa när Du kommit till rätta i ditt arbete och insett att Du är bara människa.
Du kommer göra fel (ur Ditt egna perspektiv) men det gör inget. Den som dömmer Dig hårdast är Du!
Du är grym!
Du är här!
Du väljer dig själv.
Bra jobbat Hanna ♥️

Jag behöver jobba med att peppa mig själv. För just nu är den jobbigaste biten väldigt psykisk.

Jag är totalt livlös i ansiktet. Ingen mimik. Jag är så sjukt fokuserad. Jag är annars en så glad och sprallig personlighet på min arbetsplats. Jag skrattar och skojar. Jag har alltid bidragit med skratt och humor. Varit en uppskattade undersköterska bland mina kollegor. Jag känner själv att jag inte är samma person just nu. Och det ger mig prestationsångest. Därför blir det att jag sluter mig, pratar inte, tar inte ögonkontakt, ler inte, skrattar inte. Jag är som i ett vakuum utan att tillåta mig själv att slappna av. Men det kommer! Visst…?

Tack för att Du tog dig tiden att titta förbi!

Jag ska försöka skriva av mig här så mycket jag kan, uppdatera kring min återgång till Det Sjuka Huset. (Det är MITT uttryck, jag startade det, och har märkt att flera av mina kollegor tagit efter det, men JAG ”myntade” uttrycket) Jag ska skriva om varje framsteg, motgång, beteendeutveckling, när jag ler på jobbet första gången, när jag slappnar av och hittat tryggheten i mig själv som Världens Bästa Undersköterska!!

Så, framtidens-Hanna, Du är Fantastisk!!

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Varför~

Lösenordsskyddad: Förvirrad & orolig~

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

~Bara jag~

En helt vanlig dag~

Nästan

Studsar upp ur sängen, fylld av energi och bara ä liiiite panik över att jag igår parkerade på städgate-sidan och måste ut o flytta på bilen.. Men annars pigg och glad!

På med kläder, ut i kylan.. För att inse att det är ONSDAG och det inte är städgata!! Haha, bara gå in igen & starta parkeringen!

Men jag var pigg iaf! Sovit bra inatt. Inte jätte jätte ont i ryggen när jag vaknade. Så har tagit min vanliga medicin och druckit mitt kaffe, och mitt vanliga kaffe, fått i mig en shake. Fått svar från en tjej angående en säng jag fått, som mamma hjälper mig att hämta!

Haft mitt första samtal med kurator/rehabkoordinator angående återgång till arbete. Många blandade känslor, tro mig, samtidigt vill jag så innerligt ha tillbaka min vardag och ett någorlunda ”vanligt” liv. Jag fattar att jag har en lång och jobbig resa framför mig, men jag är villig att försöka och göra mitt yttersta. För jag mår inte bättre i det långa loppet av att vara hemma. Jag behöver sakta ta mig ut och jobba mig tillbaka.

Igår gick jag på en timmes promenad! Hela min kropp mådde så bra på kvällen. Kinderna var rosiga och knoppen trött..

Jag bröt ihop helt o hållet häromdagen. Jag bygger upp mycket inom mig och från ingenstans kan jag bara tappa min fasad & nu upptäckte jag att mina AirPods var borta. Jag älskar mina AirPods. Jag har de ofta till att lyssna på podd eller avslappningsmusik. Och nu är de poff puts väck BORTA ur min ”resväska” som jag flyttar med mellan hemmet och mitt andra hem. Jag vet att de låg där i i Tisdags när jag flyttade hem för mammaveckan.. Och så behövde jag dom i lördags och då finns de inte. Den saken fick tårarna att spruta och jag grät och kände mig helt trasig. För många är det kanske en ”petitess” men för mig kan en sådan sak få min värld att rasa. Jag kan inte ha vanliga hörlurar då sladden är i vägen och de är obehagliga. AirPods’en fick jag av min mamma gör bara 5-6 månader sedan och de har använts flitigt.. Nu är de borta 🥺

Nu väntar jag in att mamma ska komma med sängen, hon har tillgång till släp och hämtar den åt mig! Så jag ska rensa lite i rummet så jag kan fixa i ordning här när den anlänt. Men först ska jag boozta mitt inte med lite Collagen & dricka en halv liter vatten!

TjoFlöjt!