Etikett: Danderyds sjukhus

~Bara jag~

Det släppte lite~

Jojjo

Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.

Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.

Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.

Bjuder på denna 😂

När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!

Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️

Nu ska här läsas och sedan sova 🛌

~Bara jag~

Nästan precis 1 år~

Jojjo

… har gått sedan jag blev sjukskriven..

Och idag har jag alltså satt mina fötter i det ”Sjuka huset” igen.

Jag är totalt tömd på ork och energi. Orden fastnar i min mun. Jag känner mig ”dum” nästan. Men jag antar att det kommer vara såhär ett tag. Imorgon är det dags igen och jag försöker bara andas och ta dag för dag. Eller minut för minut är nog mera sant. Eller nja, sanningen är, jag räknar sekunder!

Nu ligger jag på soffan. Bup ringde för uppföljning gällande N’s medicin byte. Jag fick tvinga mig själv att svara och prata. Så enormt slut är jag i huvudet. Jag hoppas att detta kommer göra att jag sover riktigt bra inatt.

Första dagen tillbaka på Sjuka Huset, med utmattningssyndrom, ptsd, ångest och stressorerna på helspänn. Lite stolt över att jag iaf lyckades med idag.

~Bara jag~

Det sjuka Huset~

Jojjo

Som jag älskar det här Sjuka Huset! Älskade SjukHus! Hur kan man ens älska ett sådant ställe? Egentligen?

Jag har dunder kollegor! Fantastiska och så olika karaktärer allihopa. Och jag tycker om dom allihopa! Dels för att de alla bidrar till en fantastisk stämning, lekfullhet, ansvar, avgörande beslut, omhändertagande, kärlek, skratt & trygghet! Vissa bidrar såklart med mera och andra med mindre, men man kan fasiken inte säga att inte alla egentligen fyller en funktion. På något sätt är alla viktiga.

Ikväll var jag ”hemma” på min avdelning igen. Jag hade KrisTeam-samtal inbokat från 19.00, tillsammans med andra såklart. Nu är det obligatoriskt att alla ska delta vid 2 olika sittningar/samtal. Kan hända att vi får flera bokade samtal framöver. Känns ändå väldigt bra att gå på dom. Jag känner att den här timmen oftast ändå ger en möjlighet att ventilera, lyssna, ta in och höra andras tycke/åsikter, även om jag inte kanske håller med om allt, så är det viktigt att kunna lyssna och låta andra få uttrycka sin känsla. Så jo, jag är tacksam för att Sigge, vår samtalare, kommer och ger oss möjlighet att få just ventilera.

En väldigt kr människa mådde dåligt idag. Jag missförstod hennes signaler, och kanske är jag väldigt okänslig då, men jag behöver tydligare signaler. Jag hänger ej med i svängarna ibland. Förlåt!

Var koord ikväll. Jag gillar det, tycker det är kul, men idag var det lite stressigt. Det var många samtal. Jag hjälpte till så mycket jag bara kunde i alla grupper, försöka finnas, synas, delta och hjälpa till och samtidigt sköta telefon och data. Det är lite av dubbelt arbete. Jag springer hit och springer dit. Hämtar och lämnar. Mitt i något så ringer telefonen och jag måste svara. Jag upplevde att jag fick blickar om att jag ska vara lat och inte jobba. Medans jag har ett stresspåslag på 180 och gör mitt yttersta varenda pass att hjälpa den som behöver hjälp. Oavsett om det handlar om blodprov, helskötning, dusch osv. Innan jag ens hade börjat så hade jag fått lägga en patient i säng med hjälp av luft, och tagit blt efter bolusdos, fyllt på skåp då dagen missat och ej hunnit med. Jag försöker alltid nytt yttersta. Alltid. Sen är telefonen ett otroligt störande moment eftersom att den oftast ringer mitt i ett vårdmoment. Men men! Allt för en säker, trygg, rolig vård!

Fick jag ventilera lite här med. Bara skriva av mig alla tankar innan sömnen kommer.

GodNatt!

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Härligt~

Det sjuka huset~

Jojjo

Back on track, eller vad jag ska kalla det. Så himla skönt att vara tillbaka på min fantastiska arbetsplats bland mina underbara kollegor. Ikväll var det ett fantastiskt sällskap jag hade att göra med. Blev dessutom x och hade hand om huvudluren, bara av det springer tiden iväg. Människor vill veta hur dess anhöriga mår, självklart är det så, andra vill veta när de ska till IM inför sin op. Koordinatorn från Akm ringer ofta 10-15 ggr på ett pass och då får man rodda bland platser osv. Allt för att hjälpa hela sjukhuset att få en bra och säker vård. Jag hade dessutom lönesamtal ikväll med min boss. Mitt första på DS. Det här skulle jag haft efter 6 månaders anställning, men redan där satte covid käppar i hjulet för all form av verksamhet och planering. Så nu har jag haft mitt första & i vår redan ska jag ha nästa lönesamtal. Förväntar mig knappast att bli miljonär, men kanske jag kan bli glad en stund. 🤞🏻

Det var ändå grymt skönt att vara tillbaka på golvet. Och imorgon ska jag hem till mina grymma kids. 7 dagar ifrån som känns i mamma-hjärtat och nu behöver jag lite påfyllning av deras stora energi, Lilla S pussar och kramar, M’s leende, E’s fantastiska humörsvängningar. Mina stora hjärtan S & N, att få sitta & prata med dom bara det ger lycka i kroppen. Men det är imorgon. Nu ska jag snart somna hemma hos mamma och bara hoppas på en skön natts sömn.

Det händer mycket & lite just nu. Det har varit kaos med alla fina människor som lämnat den här platsen för att Cancern tagit deras liv, det är så tungt att vara kvar på jorden och verkligen känna hur mycket man sörjer och saknar någon. Det måste nästan vara ”bättre” att vara den som dör. Att sakna, gråta, sörja & ibland drabbas av panik är bara smärtsamt. Och jag är inte en människa som är speciellt sams med att tillåta mig känna. Blivit bättre, men långt ifrån överens med alla dessa känslor.

Det fick mig räcka så, för nu..

Puss och kram 🥰

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Det sjuka huset~

Jojjo

Idag ska vi umgås, jag och Det sjuka Huset! Och alla sjuka människor i behov av omvårdnad, kärlek, skratt & stöd i n svår tid i deras liv! Tänk att jag ändå får äran att hjälpa en helt främmande människa att för en stund må lite bättre! Vilket otroligt häftigt jobb jag har! Redan när jag läser på om mina patienter, människorna i salarna, så känner jag att nu ska det bli en bra kväll, och mitt mål är att lindra, hjälpa, få ett skratt, och ge lite hopp. Oftast är det otroligt tacksamt! Jag känner mig stärkt i sinnet när jag lämnar avdelningen, även om jag verkligen vill poängtera att INGEN dag är den andra lik, alla människor helt unika med egna behov, och vården är extremt ansträngd och passen är tunga! Väldigt tunga! Men där är min roll, undersköterskan, så himla viktig och avgörande. Ett gott samarbete med sjuksköterska och läkare är ett måste, vara lyhörd, se allt och uppmärksamma minsta lilla förändring, på både gott och ont, det är en av de viktigaste uppgifterna som Undersköterskan har!

När jag jobbade förra veckan, med ssk L, så satt han och en annan ssk-kollega och pratade om just usk och ssk samarbete. Hur olika det ser ut på olika avdelningar. De båda höjde oss usk till skyarna. Det var fantastiskt att höra att de tycker att vi usk på avd 61 är helt överlägsna flera andra usk på andra avdelningar. De här två, menade på, att här hos oss vet de att uskan ser och upptäcker minsta förändring väldigt fort. De känner trygghet med oss. Det är otroligt glädjande att höra. För alla ser inte allt en usk gör. Vi är inte lokalvårdare, även om viss städ ingår i jobbet, så är vi alltid närmast patienten. Alltid! Det är en av anledningarna till att jag ibland tvivlar på om jag verkligen vill vidareutbilda mig till Sjuksköterska. Mycket av deras tid går till läkemedel. Och de förlorar ofta den nära och intressanta kontakten med människan. Och den biten älskar ju jag. Närheten, samtalen och alla historier jag får höra. Det är alltid nya saker och intryck. Och ofta väldigt roligt! Men tungt!

Nu har jag packat min väska, sova-hos-mamma-påse, och det är inte kul! Jag kommer sakna mitt hem och dess lukt, min säng, min soffa. Och såklart barnen, men måste jag nämna det ens??

Om ca 1,5 timme åker jag till Det Sjuka Huset och checkar in för ett kvällspass. Ska bli kul att se vilka underbara människor som jobbar ikväll. Lite besviken på att Min Fru är ledig och jag får inte träffa henne. Men men, jag får överleva.

Nu ska jag glo på lite tv med S innan jag ska bege mig.

Ha en fin dag!

Pussen kramen Jojo!

~Bara jag~

Lösenordsskyddad: Första ”separationen” avklarad~

Jojjo

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

~Bara jag~, ~Familjen~

Många sjuka~

Jojjo

Idag, för första gången under mina 17 år som förälder, vädjade förskolan E & S går på om att flera föräldrar lösta barnomsorg på egen hand. Det var väldigt många sjuka pedagoger och för många barn som planerades komma. Jag skulle jobbat kväll på Det Sjuka Huset men fick istället ta vab idag för att avlasta förskoleverksamheten. Hade det här varit i våras och Fsk bett om samma sak så hade jag dock varit prioriterad att få lämna mina barn då jag arbetar inom sjukvården. Misstänker att det kanske kan bli så inom snar framtid. Att de som inte arbetar i samhällsviktiga yrken, och som har möjlighet att arbeta hemifrån har sina barn hemma. Dels för att spara på förskolans personal och hålla smittan nere. Det kommer att sluta med en Lock Down. Nästan så jag hoppas det. Det är brutalt många som insjuknar nu, och snabbt, och så många som behöver vård. Inte bara Covid-19 sjuka även andra akut sjuka människor i behov av vård och behandling. #FuckCorona & #FuckCancer

Så idag har det varit konstant ljud här hemma. E min sin skärande höga stämma som får blodet att frysa, M har någon ”snark-harkling” han gör som låter hemskt osså har vi lilla S som låter som ett gäng elefanter bara han går.

Mitt i allt detta fick jag bara nog när jag såg badrummet. Badrummet jag sa till honom att städa upp i efter att han var med N hos Jerry & åkte fyrhjuling & kom hem med lera & gyttja från topp till tå, tillomed deras kängorna såh ut som stora lerklumpar. Med tanke på att vi firade lilla S när de kom hem så slängde han bara in deras grejer i badrummet. Och stängde dörren.

I två veckors tid har jag, när jag duschat eller duschat barnen vackert flyttat på allt lite snyggt så man ska kunna tvätta sig iaf. Men idag orkade jag inte se skiten längre. Städade bort allt och dammsög. Han som inte ens rakat sig eller duschat hemma på två veckor för att det sett så vidrigt ut gick in där direkt efter jobbet idag och duschade länge och rakade sig. Inte ett ljud om att det var borta, att alla hans skit var undanplockad.. Återigen så slipper han ta och utföra några som helst åtaganden som man har i ett gemensamt hem. Visst, han gräddade pannkakor.. Och orkade samtidigt lyfta vänster handen till munnen, samtidigt som han gräddade pankisar.. Disken lät han stå.. Den flyttar ju på sig av sig självt ändå tillslut, det vet ju alla, Det är sen gammalt!!

Inte ett ljud från min mamma heller. Vet att hon har jordens ångest just nu, men det här var bland det värsta hon gjort mot mig. Jag väntar ut henne.. Förr eller senare måste hon ringa mig ändå.. När hon behöver min hjälp med något..

Det är så stört hur jag känner kring mitt jobb.. Jag vet att på min arbetsplats finns det ökad risk att drabbas av Corona. Jag vet aldrig hur ett pass ser ut, det kan vara hur tungt som helst, traumatiskt, roligt osv, men ändå längtar jag dit så mycket när jag är hemma. Visst vill jag gärna vara med barnen, men ärligt, att få vara bara jag i 8 timmar är helt otroligt. Även om min telefon ringer och det är något av barnen, oftast Noel, så får jag en paus från mitt hem. Och det är magiskt! Då uppskattar jag verkligen att komma hem istället, alltså efter jag jobbat. Och jag älskar att stänga o låsa ytterdörren och ta hissen ner i garaget och lämna min stadsdel för ett pass på Det sjuka huset!! Älskar!

Imorgon är det jobb igen!! Och jag har redan gått o lagt mig.. Jag vill vakna utvilad och orka ta fighten med mina tre små troll när de tjafsar om kläder, frisyrer, strumpor, byxor som sitter fel, E ska helst gå i prinsessklänning (el liknande) och absolut inga koftor/tjocktröjor! Då blir det för varmt!! Klart som sjutton att det blir varmt när de ligger på golvet och sparkar och vrålat i tjocka kläder.. Men sånt mår inte fram till deras söta små öron. Däremot direkt vi kommer ut då får jag skäll av dom för att de fryser och jag är ”dum” som inte sagt att de ska ha kofta/vantar/överdragsbyxor osv.. Favorit i Repris. Varje morgon. Hos Söderberg på 6an. Med start klockan 6.30, kostar inget att titta på cirkusen. Snarare ett ypperligt utbildningstillfällen för den som drömmer om att skaffa barn tätt. Och perfekt om ni drömmer om 3 söta barn med bara nåt år emellan! Ni kommer med största sannolikhet sterilisera er efteråt, jag gör dock inte reklam för barn/graviditet/sterilisering.

🤷🏻‍♀️🤦🏻‍♀️💁🏻‍♀️

Vi ses!

~Bara jag~

Så trött så jag mår illa~

Jojjo

Kvällen pass, dra mig baklänges, var nog ett av de tyngsta på länge. Först var jag så arg när jag kom till jobbet när jag såg tavlan. Jag hade fått byta grupp. Till en grupp där jag inte kände till någon av patienterna. Det låter kanske inte så avancerat, men det blir en hel del mer att läsa på. Bakgrunds kolla och skriva. Jag var riktigt sur och arg i typ en timme sedan släppte det.

Dock blev 2 riktigt sjuka. Väldigt väldigt sjuka. Det blev mängder av kontroller, blododlingar, infarter, mera kontroller, bladderscan, osv osv. Jag var så slut när jag satte mig i bilen. Och sen ilskan jag känner inför en del vårdanställda! Det tar på en att bli arg. Det tar på en att vårda sjuka. Det blev en väldigt tung kväll, men härliga arbetskamrater räddade kvällen.

Trött är jag. Så trött att jag känner mig spyfärdig.

Vid 10.15 var jag med Sara på Eastman. Årskontroll. När jag kom hem satt Kåka i soffan. Blev glatt överraskad. Det var så länge sen jag träffade henne. Fina Blondie. En kort visit men ack så värdefull! Jag hann vara hemma ca 40 min sen var det iväg till det VÄLDIGT Sjuka Huset!

Nu checkar jag ut för två dagars ”ledighet från sjuka huset” men checkar istället in i 24/7 föräldratjänst! Som iof aldrig checkas ut ifrån..

Ska försöka sova nu. Hoppas illamåendet lägger sig. Ska nog dricka lite vatten innan jag sluter ögonen.

Tack för titten.

Hej Hopp!

~Bara jag~

Lojalitet & förståelse~

Jojjo

Idag, eller ikväll, är jag riktigt irriterad. Eller snarare besviken på hur vissa med småbarn, kan uttrycka sig och trycka ner andra människor med dumma ord och kommentarer. Hur de, som själva vet hur helvetiskt det kan vara, när ens barn blir sjuka. Speciellt om en person har många barn. I mitt fall vet vi att jag har många barn och ett barn med en fruktansvärt jobbig kronisk sjukdom som verkligen påverkar henne hårt när hon blir sjuk. En ”vanlig” förkylning blir ofta så mycket värre för henne.

En kollega, som själv har barn, ”bara” två dock, fäller kommentaren ”nämen Hej, jobbar du här? Det var så länge sen..” och gick skrattandes vidare, för hon tyckte hon var jätterolig. Jag svarade ”nä jag är bara här på prov”.. Men vad vinner man på att säga saker som man vet kan vara sårande? Hon kunde frågat mig hur jag eller barnen mått istället. Eller kanske tagit reda på andra faktorer innan hon lägger en fånig och löjlig kommentar. Jag skulle verkligen vilja se henne ”leva mitt liv i min familj i en månad” så ska vi som om då kanske ser skillnaden mellan en ”Svensson-familj” och en storbarnsfamilj. Grejen är att jag tar åt mig, dels för att jag aldrig skulle säga såna saker till andra. Aldrig någonsin! Jag tar reda på fakta och visar hellre medmänsklighet än att bete mig som en ”bitterfitta”.. Å andra sidan säger det här så mycket om henne som människa än vad det gör om mig. Jag behöver inte trycka ner någon för att må bra. Jag vill hellre att alla runt mig ska må bra. Och lyfter gärna andra med ord och handlingar. Men sån är jag..

Nu har jag fått ner den här händelsen i text och då kan jag lägga den åt sidan.

Haft en bra kväll på jobbet! Många bra människor jobbade kväll och det gör så mycket för tryggheten och känslan på avdelningen. Jag var x idag. Men det vart fullt ös en kort period med bäcken, , urinmätningar, kräkningar som ska mätas o skrivas upp, urinscanningar, mat, allergier och hitta rätt typ av mat, och sen urinscanningar igen. Men det är lite kul oxå, då springer timmarna iväg och passet tar slut snabbare.

Kom hem och blir mött av stora S och Znirpan. Så mysigt när dotter och hund nästan alltid möter upp mig i Örnsberg. Idag var det dags att ge S hennes Enberg efter 2 veckors uppehåll pga att hon varit sjuk. Hennes pappa var onykter när jag kom hem. Väldigt tråkigt tycker jag. Varför är han hemma? Han är inte sjuk.. Och kan man dricka då kan man gå o jobba.. Inte samtidigt såklart, men man är inte speciellt sjuk om man kan dricka whiskey o bli onykter ”mitt i veckan” tycker jag.. Kumde nästan misstänka att han druckit redan när S hoppa in i bilen. Syntes på hennes kroppsspråk att det var ”något” & nu fattar jag vad det var.

Blir så irriterad.

Nu ligger jag i sängen bredvid Lilla s och han ligger och skrattar i sömnen! Riktigt hjärtligt skratt. Så gulligt! Men nu är det på väg över till gråt så ska krama om min lilla pojke!

Godnatt! SovGottis! Dröm Söttis

~Bara jag~

En kväll på det Sjuka Huset~

Jojjo

Mitt yrkesval är det absolut bästa. Och roligaste yrket som finns. Mycket variation och så mycket kunskap som jag suger åt mig o lagrar. Älskar!!

Idag var mitt första kvällspass när min avdelning tagit över hela våningsplanet. Självklart hamnade jag på ”nya” sidan, och det var väldigt intressant. Gick bara fel 7 ggr typ. Jobbade med en fin ssk som gjorde kvällen riktigt trevlig! Dessutom gick min chef ”på golvet” ikväll, väldigt roligt! Att en Chef kommer ner och är på nivå med ”Golvfolket” är nog inte ofta det händer! Inte inom vården. Sen har jag en mycket ”speciell” chef. Hon är helt fantastisk som medmänniska. Och det bevisar hon vara mer genom att faktiskt hoppa in som ssk när det är brist på personal pga sjukdomar.

Nu är jag så trött. Att ha jobbat ett kvällspass efter en tids sjukdom tar på kroppen. Och psyket. Så nu ska jag krypa ner i min säng bredvid Sigge och bara låta sömnen komma och ta mig till drömmarnas land.

Just ja, när jag åkte till jobbet så åkte Sigge & Ebba med mig ner i hissen. Deras kusiner var hos ”farmor” i porten bredvid så de träffades o lekte på gården. Hann vinka snabbt till min Guddotter Ellie och lillebrorsan Victor. Kände i hjärtat att jag saknar dom barnen så mycket! Vi har inte haft möjlighet att delta i kalas eller åka dit på ”spontan övernattning”, dels för att jag jobbat de helgerna när kalas är, och sn pga Covid. Men ååååå så jag saknar alla (deras) mina ungar!!

Nä, nu måste jag kliva av bloggen. Nu ska jag sova! Förhoppningsvis hela natten o vakna pigg o utvilad imorgon!

Vi hörs! Kanske ♥️