maskrosbarn, psykisk ohälsa, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Psykisk ohälsa och småbarnsförälder & tonårsförälder~

Tänk att det är så satans tabu att våga visa att jag mår dåligt. Speciellt när jag är mamma. Allting som ska vara så satans bra och rätt utåt sett sätter enorm press på en, utöver den stress & press som redan finns då jag är mamma. Att må skit är hemskt. Att må skit och vara mamma är fruktansvärt.

Mamma till 3 barn som är pigga & ”hittepåiga”, fulla av energi, högljudda, kräver både regler och stimulans, måste ha tydliga riktlinjer och regelbundna tider för att inte gå helt ”bananas”.. Att klara av att tillmötesgå deras behov är något som just nu är väldigt svårt för mig. Jag kan komma på mig själv med att stå i köket. Jag bara står där men vet inte alls varför eller vad jag ska göra. Jag har inte ork att öppna ett skåp. Än mindre att kunna planera. Barnen går ju som på duracellbatterier och förstår inte varför jag är som jag är, varför jag glömmer bort saker, tex kanske jag sagt att jag ska kolla på Skolplattformen vilken dag en aktivitet är, eller jag skulle laga ett hål i en byxa, leta fram en penna/reflex, ja What ever, jag glömmer det lika fort jag sagt det. De påminner mig, om allt jag missat att göra alldeles lagom till att de alla tre ska gå och lägga sig. Så mitt i att pussa & krama om alla tre små troll i tur o ordning, så påminner de om allt jag glömt bort att göra, och just då kokar mitt inre. Jag som bara vill sätta mig ner i soffan o pusta o frusta, får massor att göra, och det känns som att jag spricker i tusen bitar av ångest över att jag dela glömt bort, behöver bli påmind, påmind när jag är som mest slut, skäms över att inte orka. Vill så gärna sova, men just på nätterna är sömnen bortblåst. På dagarna kan jag gå runt och vara trött. Så vansinnigt trött. Men när klockan slår 20:00, är tröttheten förändrad, jag är trött men kan inte blunda.

Mamma till en tonåring, i sina bästa år. Som aldrig vaknar av sin väckarklocka. Som snoozar om minst 10 gånger, men inte vaknar. Som aldrig går o lägger sig i tid. Som är den mest hjärtliga och charmigaste 15 åringen jag träffat. Som har sin Adhd, som är som min men ändå helt unik för honom. Där han kan lämna skåpsdörrar på vid gavel (något jag tränat bort o blir tokig av), glömma att spola i toaletten (hatar gammalt urin i toan), lägger sina små vita snuspåsar överallt; handfat, tvättmaskin, fönsterbrädor, v-rumsbord, köksbänk (som jag eller syskonen lägger händerna på, trampar på, äcklad av), som vill så mycket & vet vad som behövs, men som hos alla tonåringar så brister det i att ”veta vad som krävs och viljan att göra det”. Han som lades in på en Onkologisk avdelning och blev utredd för blodcancer efter Corona, som hade alla symtom på cancer, men tack o lov, EBV. Den skräcken i kroppen under utredningstiden, all ångest o rädsla i min sons ansikte, min maktlöshet & ilska. Hans lever har tagit skada och kommer kollas upp under ett par år. Just min tonåring är helt unik. Hans humor är helt fantastisk. Jag älskar honom så mycket, men hans morgonhumör och mitt är så olikt, det kan slå blixtrar om oss. Hans sätt att kräva saker är orimliga. Han vill bli skjutsad till skolan en viss tid, men går inte upp av klockan eller mina väcknings försök. Då blir vi oense och dagen förstörd.

Den unga vuxna, lever som på rosor. I den där underbara bubblan när man tycker om någon så mycket att allting annat suddas ut. Så jag unnar som det. Två jobb, körkort & bil. Mega kämpe! Hennes svårigheter som hon växt upp med, allting hon utsatts för, har jag önskat att jag kunnat ta över. Jag vill så gärna att hon ska leva smärtfritt. Men jag kan inte. Det är omöjligt trolla bort det hon upplevt & lever med. Hennes hälsa har påverkat mig hårt. Att nästan förlora henne när hon var 7 år. Att se alla ingrepp på hennes kropp, som har varit riktigt grova, och hon har stått ut och kämpat på. Allt jag sett, som hon fått utstå, ger mig ren o skär ångest och ilska. Inte bara en diagnos och ett ingrepp, utan alltid har hennes diagnoser medfört något extra, något allvarligt. Aldrig ”bra” resultat eller svar från Sjukvården. Alltid tillkom något, hennes kropp byggde egna antikroppar mot medicineringen, hon blev så dålig av cellgiftsinjektioner. Och jag kan inte ens tänka på hur hon mår i allt det här? Om hon tänker på det? Eller bara lever och kanske förnekar allting som varit? För det är väldigt mycket hon genomgått. Och jag som mamma har inte kunnat skydda henne. Jag har inte kunnat göra någonting för att hon ska slippa injektioner, undersökningar, smärta, motgångar mm. För hennes diagnos ger mig dåligt samvete. Just för typ det är så jävla orättvist att mitt barn ska ha det. Det är orättvist.

Jag känner mig aldrig tillräcklig. Jag känner mig som ett svek mot mina barn. Speciellt när jag inte orkar. När jag inte hör vad de säger, inte skrattar åt skämtet de sa, för att jag inte hör. Jag fokuserar så hårt på det jag ska göra att allt annat blir som en surrande runt omkring.

Ska det vara såhär? Måste det vara såhär?

Jag hoppas det är tillfälligt. Jag antar att det ska var såhär just nu, tillfälligt. Och jag får bara hålla ut. Och hoppas att barnen inte märker alltför mycket hur jag mår. Att den här tiden snart är ett gammalt minne, en tid att se tillbaka på och på något sätt minnas med stolthet över att jag överkommit den här tiden. Svårt att tänka så nu, att jag skulle kunna tänka på hur jag mår nu, och kanske känna glädje och tacksamhet över att jag genomgått, överlevt, klarat av, ändrat levnadsvanor & är tacksam & stark.

Den som lever får se

#vågaprata #skrikhögt

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Helt Galet~

~ONT:ONDARE:ONDAST~

Igår slog ett ryggskott till. Hittade övningar på Google som jag gjorde och de hjälpte lite grann. Sen hjälpte min mellersta son mig med lite massage innan han hade träning, det hjälpte en hel del. Dock har jag svimning där mina knutor satt, men värt det ändå.

Idag har jag så ont i nacken så jag har svårt att vrida huvudet. Och vaknade med att mina ”kristaller” öronen är i obalans. Sov med öronproppar inatt, första gången på cirka 4-5 månader som jag använder det igen och då blev ”kristallerna” sura. Så när larmet gick på telefonen höll jag på ramla ur sängen pga yrsel. Det går riktigt bra här just nu! Äldsta dottern fick köra bilen imorse, så pass yr blev jag. Vidrigt.

Har tvättstugan 16-19 idag så det känns ju jäkligt bra att springa upp o ner därifrån med yrsel, ryggskott och nackvärk. Snart bryter jag väl ett ben eller något 🤷🏻‍♀️

Dagen har gått fort. Snart ska alla troll hem från skola igen och kvällsbestyren ska påbörjas. Imorgon tar pappan över och jag flyttar ut.

~Bara jag~, ~Familjen~

Hemma~

Idag gick morgonen ganska bra. Inga större problem med påklädning, tandborstning och borsta hår. Så skönt!

Efter lämning åkte S & jag o tanka bilen & pumpade däcken. Sen hem, jag plockade lite, kasta skräp sen gick vi ner på vårt lokala lilla Ica! S lekte mästerkock och fixade snabbmakaroner & stekt ägg.

Idag var det Apt på skolan så det blev lite tidigare hämtning.

Gjorde marinerade kycklingben i ugn, ris och en hemmagjord tzatziki till middag. Stekte broccoli & morötter i olja & vitlök! Värsta dundermiddagen en onsdag! Nu är bollibompa på och E ska göra lite läxa. Imorgon kl 10:00 ska M till Bumm för att förnya recept. Helt sjukt att hela tiden behöva gå dit för att få hans Melatonin förnyat. Det tar tid, kräver omplanering, och N har dessutom tandläkaren kl 13:00 imorgon. Det blir en massa åkande fram o tillbaka.

Imorgon ska jag träffa min psykoterapeut! Ser fram emot det! Ska bli intressant, spännande och skrämmande framöver, men det är väldigt skönt att äntligen vara på gång!!

Nu ska jag njuta av Lilla S sällskap i soffan. Bort med mobilen, glöm och stäng av! Avskyr när vuxna sitter med mobilen i handen istället för att umgås och prata med sina barn. Konstigt att barn växer upp och har problem med känslor, svårt att läsa av kroppsspråk, inte fattar sociala koder när den förbaskade skärmen upptar allas tid! Ta tillbaka kvalitetstiden, fredagsmys och inför mobil/surf fri tid istället!

Ha det fint!!

Puss & kram

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~En snabbis~, ~Familjen~

15 psykbryt, gnäll & skrik~

Syns inte, men våra mornar är så långt ifrån harmoniska så det går inte att beskriva! Den där ciggen är så efterlängtad för då får jag fem minuter av tystnad och nikotinet är just då så gott!! Sen tycker jag såklart att man inte ska röka, det tycker alla rökare, men just där & då, är det underbart!

Tre små troll är lämnade på skola. Ett större Troll ska lämnas 9:40.. Sen blir det Lidl för lite matinköp för att klara veckan. Sen hem, börja plocka isär soffan då den idag ska KROSSAS på tippen!! Sedan 13 har sonen tandläkaren. 14:30 inskolningssamtal med yngsta.. Efter det hem och vänta in barnens pappa som ska hjälpa mig bära ner soffan på släpet. Mormor är barnvakt. Sen hem och städa upp efter gamla soffan. Laga mat. Sova.

Imorgon hämtas den andra soffan! Längtar så mycket!! Men först psykologen för mig och som vanligt är den dagen tuff.

På fredag ska jag gymma! Det längtar jag faktiskt efter. Få göra av med svett och få känna att kroppen används.

Ha en bra dag!!

Tjo!

~Bara jag~

Ökar corona igen?

Har hört flera som insjuknat i corona sista veckorna. Igår testade min mamma positivt. En granne i hennes hus har varit dålig i tre veckor. Sen har jag hört andra oxå som insjuknat. Dock är det bara de som vaccinerat sig som testat positivt. Är det en variant som kommer nu som går på just vaccinerade?

Jag hade Corona i januari. Så mina 6 månader med antikroppar har löpt ut. Så kanske jag oxå får det igen? Hoppas inte, men om jag får det så har jag iaf antikroppar ett tag till. Glömmer aldrig den vidriga huvudvärken och kroppsvärken jag fick. Den var helt vidrig faktiskt. Är rädd att äldsta sonen ska få det igen. Han blev så jäkla sjuk sist och på det fick han Epstein Barr Virus och där påverkades hans lever negativt. Han har redan nu några år framför sig med leverprover som väntar och en ny kraftig förkylning är det sista han behöver. Men men, det är bara vänta o se vad som händer. Ingen idé att gå händelserna i förväg.

Idag vräker regnet ner, kanske får svamparna i skogen nytta av det? Hoppas kunna komma ut en gång till i skogen och hitta lite mera svamp innan det är försent.

Nu ska jag plocka ihop mina sista grejer innan jag ska hämta mina troll och bege mig hem för en mysig vecka med mina barn!!

Ha det bäst!

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Nä du ligger ner o kvider, finns det alltid någon~

~dom vill sparka dig lite extra så att du inte glömmer bort hur dåligt du redan mår!!

Det är faktiskt sant! Idag blev jag så förnedrad av den som ska ha hand om min ”trauma/ptsd” behandling. Han sa fint, att han inte ville framstå som ”nedlåtande” men han sänkte all min sista självkänsla och ork så pass att jag just nu känner att livet , på riktigt, är meningslöst. Hade jag inte, poängterar INTE, haft barn, hade jag gett upp det här livet för länge sen. Varför i helvete ska jag leva om jag inte kan få den hjälp jag behöver när det behövs? Är jag mindre viktig och mindre prioriterad hjälp/behandling & vård just för att jag har fler barn än 2? För tydligen, om man har barn, som blir sjuka o du måste boka av ett besök, i mitt fall är det 4:ta barn, som ”kan” bli sjuka, och ställa till det med mina inbokade läkarbesök, då är JAG inte längre prioriterad behandling. Nä, då ska jag förklara mig, typ be om ursäkt, för varför jag inte kommit på de besök jag haft, o varför de avbokats.

Herre min jävla gud, att stå o trampa på någon som bönar o ber om hjälp, som NU har den uppbackning i form av barnvakt mm som krävs för att kunna gå en fullständigt traumabehandling, och får mig att känna mig ännu mera värdelös, fast jag förklarar exakt hur det varit, och hur det är nu, och att jag inser NU FÖRST att jag inte klarar av allting själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har alltid försökt att klara allting själv. Aldrig bett om hjälp. Alltid ansett att mina problem enbart är mina o att andra inte ska blandas in, med andra ord har jag ALDRIg bett om hjälp. Nu fattar jag att jag måste be om hjälp. Jag måste ha ett nätverk runt mig för att klara av mitt egna psyke.

Allt som hänt, alla onda minnen, allting som bara växer sig mörkare inombords just nu, är övermäktigt. Jag har ingen glädje kvar. Jag känner verkligen att livet är meningslöst. Alltså MITT liv. Jag lever enbart för mina barn. Jag vill inte lämna dom men jag tvekar enormt på mig själv som mamma o undrar ibland om det inte vore bättre om jag bara inte fanns. Jag orkar bara inte längre & idag bekräftades den känslan ännu mer, att jag, som mamma till många barn, inte är något psykiatrin vill satsa på, just för att jag kanske behöver boka av besök pga sjuka barn. Alltså får en kvinna, mamma, inte ha barn som blir sjuka, för då är du inte i behov av behandling? Eller?

#primaliljeholmen #traumabehandling #ptsd #utmattningssyndrom

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~

Stora älskade dottern~

Jag skrev inget på sociala medier på din födelsedag, jag ville vänta o se hur du firades av familjen som var nära dig.. Det ångrar jag nu att jag gjorde!

Jag skulle tjoat & hurrat HÖGT på alla sociala medier som jag har, för det mitt fina barn, är du värd! Jag skulle aldrig medvetet välja att inte uppvakta dig!

Den 21/4 föddes hon, året var 2003. Jag blev mamma för första gången. En liten söt flicka med vackraste gröna ögonen jag sett. Än idag de vackraste ögonen på en vuxen kvinna. Men för mig, alltid mitt lill barn! Nu är du 19 år fyllda, humoristisk, älskad av många och så otroligt viktig i mitt liv!

Grattis bästa Sara! Jag älskar dig överallt & ingenstans, för alltid!

Drinkar på Pinchos
Mormor kollar in menyn med Sara
Överraskad tjej då en av bästa tjejerna kom in med blommor och sjöng ”Ja må hon leva”.. Tack Yaz♥️
Maaaat!!
Mera maaaat!!
Lilla sangrian gick inte hem hos Yaz
Sara hade bättre pokerfejs, men njae, ingen av dom gillade rödvin.. Mera sangria åt mig 🤣

Tack älskade barn för att jag får vara med och fira dig, en dag så kommer du säga att du är upptagen med dina fina vänner och då är inte jag så rolig att ha med! Och Grattis till 19 år på den här planeten & tack för alla skratt och all kärlek du ger mig!

Du är och förblir min lilla stora tjej, jag älskar dig!

Vi hade en grymt trevlig och rolig kväll på Pinchos på Folkkungagatan i fredags!! Det var första gången där för oss alla och det var en väldigt trevlig upplevelse. God mat, goda drinkar, jätte serviceminded personal. Sara visste inte att jag bjudit in Yaz, så när hon kommer in och nerför trappan och sjunger ”Ja må hon leva” högt och med röda rosor till Sara så blev hon väldigt överraskad! Så skönt att Yaz även lyckades lura Sara så bra med att hon hade annat planerat för kvällen. Tror det var något som överraskade och gjorde hennes kväll lite extra bra!

Efteråt gick tjejerna vidare till sina hak och mamma o jag tog en Bolt hem. Så mätta i magen och på ett fnissigt humör.

Väl hemma bytte vi om till myskläder, jag sminkade bort fejset, vi la oss på varsin soffa redo för att bara mysa bort maten och kvällen. Då ringde Catten, och sen blev det lite fest hos henne. Hon hade en 2 årig amstaff tik på besök och då blev naturligtvis jag helt lyrisk och ville träffa pulpen! Så jäkla söt hund, sprang fram överallt och trodde nog hon va en chihuahua 🤣

Det blev väldigt roligt, mycket musik och skratt. Så lördagen var lite halvseg men skön ändå..

Igår låg jag och segade bort söndagen på soffan och kollade på komedier.

Idag var det jobb på Det Sjuka Huset! Trevliga kollegor och många glada miner 🤘🏻♥️

Så, när jag kom hem tog jag ett varv med dammsugaren och sedan skurade jag av golven. Det var bara dags att göra rent litegrann. Imorgon ska jag på uppföljning på psykiatrin med läkare och rehabkoordinator. Och hem till mina barn!

Tack för titten!

~Bara jag~

Det släppte lite~

Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.

Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.

Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.

Bjuder på denna 😂

När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!

Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️

Nu ska här läsas och sedan sova 🛌

~Bara jag~

Letar nytt~

Jag har bestämt mig för att söka mig vidare i livet. Jag tror det är det bästa för mitt egna välmående. Att typ börja om, testa något nytt.

Jag vet att jag är en person som lätt blir uttråkad och känner ”nu kan jag det här” och då måste jag hitta nya utmaningar.

Nu dök mitt drömjobb upp. Klart som fan att jag sökte det! Men jag är ganska säker på att jag inte kommer få det, men jag måste ju iaf försöka. Jag borde egentligen ”sitta ner i båten och komma igång ordentligt efter min långtidssjukskrivning” men när drömjobbet dyker upp, en tjänst som sällan blir ledig, då måste jag ju bara söka den! Sagt o gjort, så fick det bli!

Kväll på Det sjuka huset idag. Jag stod som vanligt inte på tavlan, känns så otroligt ”ovälkomnande” när ens namn inte är med bland kvällspersonalen. Men jag hittade lite jävlaranamma och tog för mig själv och klev in i Blå grupp. Blev en trevlig kväll, fanns en del att göra och tiden gick fort. Även om jag kan hamna i en känsla av helt tom i huvudet, helt utmattad, ångesten kryper i huden, man jag kämpar ändå på. Livrädd för att det ska smälla till igen, men jag kämpar verkligen så mycket jag kan.

Imorgon är det kväll igen.. De hade lagt mig på tisdag oxå, men där satte jag ner foten.. 4a pass i rad/4a dagar i rad när jag precis kommit tillbaka från långtidssjukskrivning, med en paus dag på onsdag för att sedan jobba torsdag, Nej, där räcker det. Måste fixa hjälp att hämta barnen på torsdag, men tisdagen tog jag bort. Jag kommer krascha helt igen annars. Blir snart jag En patient själv på Det sjuka Huset!

Så trött. Så tom i huvudet. Ändå tiotusen tankar som snurrar.

Over and out 🤦🏻‍♀️

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Härligt~

Ännu en bra dag~

Jag skulle kunna vänja mig vid att vakna pigg, vakna vid 8 tiden, känna mig utvilad och lite glad, men jag vågar inte..

För ett bakslag tar så enormt hårt på mig. Jag har så sjukt höga krav på mig själv, att varje framsteg blir en väldig kamp om det går åt fel håll, ja, blir ett bakslag. Men jag försöker att ta in dagen. Jag har varit ute idag, även om inte en så lång stund så kom jag iaf ut med T och plockade kvistar till lilla E! Visade kojan vi har byggt, och upptäckte att andra familjer kommit dit o byggt på vår koja, med deras gamla julgranar och annat ris! Så himla roligt!

Kojan 2022 Berget
Kojan

Det var riktigt roligt att se att flera hittat dit. Och att ingen förstört den utan istället fortsatt bygga och fixa! Jäklar var R, N, L, M, E & S kämpade med byggandet av stomme och väggar! Jag o R lyckades tillsammans få upp den grenen som ”är taket” och sedan sprang alla barn och samla grenar o kvistar till väggarna. Även i mörker var vi där, alla sprang med ficklampor eller mobillampan på! Hopps innerligt att den får stå kvar!

Började virka idag (igen) efter ett långt uppehåll. Tänkte fixa ett par lite lägre benvärmare att böja över kängan. Så har börjat med en resårvirkning med stolpar i svart garn. Är så ledsen att jag gav bort mitt garn, hade så gärna velat haft mitt reflex garn nu. Men det kommer att bli bra ändå, får väl sy fast en reflex annars. Jag tycker det är viktigt att synas u mörkret! Reflexbärare är mina Idoler!!

Idag gjorde jag Filipinsk Pippi till middag, blev riktigt gott!

Recept (som jag gör)

• Kycklinginnanlårfile (blir mörast)

• Grädde

• Dijonsenap

• Kinesisk soja

• Grönpeppar (hela som mortlars)

• Ris

• Gratängost eller hackade jordnötter

Ta bort det äckligaste på kycklingen, strimla på längden. Stek på låg värma. Ska ej genomstekas. Salta & Peppra.

Mortla ca 0,5 dl grönpepparkorn, går att använda ”blöta” oxå, då finhackar du. När kycklingen är halvt genomstekt kasta ner grönpepparn, 2-3 msk dijonsenap, 1 dl kinesisk soja & höll över grädde. Låt koka ihop och häll över i en ugnsfast form och in i ugnen. Jag brukar sätta ugnen på 150 grader och låta formen stå inne i ca 40 minuter med folie på. Sedan vrider jag upp värmen till 200 grader, bort med folien och låt stå ca 10-15 min.

Den här rätten kan enkelt bli vegetarisk genom att byta ut kyckling mot tofu. Kan även göras med torskrygg istället för pippi. Eller stek på broccoli, blomkål, vitkål & morötter & bort med kött/fågel/fisk. Dra ner på tiden i ugnen då, annars blir grönsakerna för mjuka!

Vill man kan man hacka jordnötter att strö över. Eller riven ost. Jag brukar ha lite gratängost. Serveras med ris och grönsaker.

Det blev iaf väldigt gott! Igår åt vi lax i ugn med kokt potatis och rödlök/rom sås.

Jag ställde mig på vågen idag, och till min glädje så märkte jag att vikten börjar gå neråt igen. Tack vare motion, vatten, vitaminer, hälsosam mat och mycket grönsaker, sömn och skratt. Känns riktigt bra. Var rädd ett tag att jag skulle hamna i en ännu större svacka och att min kamp mot min övervikt skulle gå förlorad och att jag skulle hamna runt 99-100 kilo igen. Jag tycker att kvinnor med kurvor är så vackra, men mina kurvor satt på fel ställen och orsakade mig extremt mycket ryggvärk och besvärk. Jag var tvungen att göra något åt mina Xtra-kilon. Och jag började sept/okt 2020. Har långsamt och med rätt mat och motion lyckats först gå ner till 87 kilo. Sedan sakta vidare ner till 85 kilo. I somras var jag nere på 75 kilo, och även om jag är kort så mådde jag inte alls bra i den vikten. Mina bröst hänger vid knäna dom påsar, rumpan försvinner helt och jag känner mig inte kvinnlig. Min personliga idealvikt är 81-85 kilo. Där vill jag ligga. Då känner jag mig fin och mår som bäst. Och upptäckte idag att jag ligger inom min målvikt. Så jag ska bara se till att hålla mig här. Fortsätta med den träningen jag har nu, äta bra, få i mig vitaminer o mineraler och dricka mycket vatten. Kändes riktigt bra att våga väga mig. Brukar annars gå efter hur jag känner i kroppen, för tycker att en våg är ganska missvisande. Det är på kläder man känner om man gått upp eller ner i vikt! Aja, skitsamma, så länge man mår bra, det är det viktigaste!

Pratade med min läkare idag, på Prima. Nu, snart, är bollen i rullning. Skräckblandade känslor.

Och där tog min mentala ork slut. Jag orkar bara inte skriva mera. Kommer sova gott inatt hoppas jag!

Hej 👋🏼 Hej 👋🏼