Etikett: psyk

maskrosbarn, psykisk ohälsa, psykoterapi, suicidal, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Möte~

Jojjo

Möte med personalansvarig & HR för n anpassad återgång.. –känns inte alls som att jag blir helt hörd, trots att jag använder min röst!

Hur sjutton ska jag få en omgivning att litegrann förstå, när jag inte vill outa mig själv helt o hållet? Jag vill absolut inte berätta allting, jag vill fortfarande vara någorlunda anonym på min arbetsplats, och den biten är jäkligt svår att få behålla, när människor är nyfikna, trångsynta och inte är intresserade av hur människor i omgivningen ”mår”, inte utan att få ”gotta” sig i alla detaljer.

Jag är så känslig för ord. Hur man säger en sak och hur orden når mig. Exakt det hände såklart. Utan att ens ha påbörjat min återgång får jag höra vad jag inte får göra för då blir det jobbigt för min närmsta chef. HR såg min reaktion, och försökte lugna mig, men orden har redan slagit till med full kraft. De har redan börjat gro i mig och redan planterat sig som ett mörker och orosmoln.

Jag känner enorm stress. Ångest. Det här kommer bli tufft och svårt. Det kommer innebära sömnlösa nätter och många känslor. Det vet jag. Till viss del är det okej. Det är normalt efter en långtidssjukskrivning. Jag är bara orolig att det kommer bli betydligt mera svårt än jag klarar av. Jag är orolig att jag ska hamna nere på botten igen. Jag som alltid strävar efter att vara bäst på det jag gör. Göra mitt yttersta i alla situationer. Få människor runt mig att må bra och känna sig sedda. Den här prestationsångesten suger faktiskt. Önskar att jag inte hade den. Att jag kan känna att ”tillräckligt” är lagom. Att acceptera att ”mitt bästa” är alldeles lagom. Men min hjärna funkar inte så.

Ja, på måndag börjar jag. Då är jag återigen på ”Det sjuka Huset” och…. där tog orden slut..

~Bara jag~

Bokade tider hela veckan nästan~

Jojjo

Den här veckan kommer gå fort. Har två bokade tider inom vården idag. En imorgon bitti och psykoterapi på fredag. Kommer vara helt slut till helgen.

Den här veckan började med strul såklart. Jag förväntade mig en sak, som inte hölls, som satte mig i en jäkligt stressig situation. Och jag undrar lite, är det medvetet av den personen att göra så det blir kaos för mig?? Är det någon form av straff? Hämnd? Varför inte bara säga eller skrika ut vad som bränner i bröstet istället för att sätta mig i en väldigt stressad & pressad sits?

Idag börjar pappa veckan. Än så länge är jag i lägenheten men ska snart packa ner lite kläder och börja röra mig bort. Ligger bara i soffan och andas lite.

Sovit så dåligt inatt. Dels pga jag alltid haft sömnproblem, men min mellan son vaknade vid 01 av en mardröm och kröp ner mellan mig & Lilla S i min säng, så det blev ganska trångt, och sen vaknade de redan vid 5 tiden och hade någon ”vilda leken” i sängen. Så var helt mosig när klockan ringde. Hoppas på bättre sömn inatt.

Mitt psykiska mående är bara helt platt. Det är enda ordet jag kan förklara med. Jag varken känner eller tycker. Jag går runt som en zombie. Jag kan inte gråta och inte skratta. Jag hatar känslan av likgiltighet, samtidigt som jag kanske borde vara tacksam att jag inte känner något alls, just nu. Jag hoppas att jag snart kan må bra. Känna glädje och sorg. Våga visa känslor. Kunna uttrycka mig utan att orden klumpar ihop i halsen, kunna höra vad som sägs till mig. Börja leva igen.

Är det en orimlig önskan??

~Bara jag~

Älskar hur ljust det blir med snö~

Jojjo

Det är en väldig skillnad på humöret nu, märks på barnen med. Inte lika mycket tjafs på morgonen med kläder, de verkar förstå att det är kallt & blött och då krävs varma och vattenavstötande kläder!

Kom hem igår, tvätten är överfull. Det såg ut som ett fullständigt kaos, men han kom o städade upp golven iaf. Men när det inte tvättas så finns inga strumpor eller byxor till barnen, det blir problem för mig.

Jag har ett riktigt skov med min hypotyreos just nu. Mega trött, nedstämd, frusen dagtid, svettas på nätterna.. Tog en dusch nyss och kändes som att jag tappade allt mitt hår i duschen. Hatar den här förbannade sköldkörteln.

Fick en förfrågan om julafton igår. Men är kluven och tackar nog Nej. Jag vill såklart fira med mina barn, men det borde kunna ordnas att vi gör det tidigare på dagen. Jag vill inte tränga mig på eller få någon att känna sig obekväm pga mig, då kommer jag att känna av det och det gynnar inte mitt egna mående. Så det blir en väldigt annorlunda jul i år, men så blir det när man separerar. Allt blir annorlunda. Nya traditioner, nya rutiner, man märker vilka som finns och vilka som inte finns och det på gott o ont.

Jag hade andra besöket hos min psykoterapeut i fredags och längtar tills på fredag när det är dags igen. Jag känner att jag vill ha en aktivitet.. Och då menar jag inte just specifikt att träna eller så, menar att träffa nya människor genom lika intressen. Jag vill ha flera umgängen. Men släpper aldrig de människor som står mig nära, ni är inte utbytbara!! Vill mest se vad det finns för mig.. Nya bekantskaper, bli mer social. Men det är nog ett önsketänkande. Jag är låst i mig själv pga vad som hänt de sista 1,5 åren plus alla äckliga minnen från min barndom. Jag hoppas att psykoterapi är det som hjälper mig släppa det gamla, bearbeta det jobbiga och gå vidare med glädje och lugn i kropp & själ.

Dags att börja sätta upp julstjärnor i fönstren. Men jag orkar inte. Och vill inte. Igår fick jag höra att ”*piip* inte gillar julen och får ångest av julen”. Att det är stressigt med jul!!”

Då tappade jag all ork! Vem är det som alltid pyntar? Alltid rullar 100 köttbullar? Alltid lagar all mat och städar? Som försöker få ihop en trevlig tid innan jul? Som dessutom ska hinna, ha råd, slå in och gömma julklappar? Jo Jag.. Inte sjutton är det någon annan i min familj som lyfter så mycket som ett lillfinger inför advent och julemys..!?! Jag kände bara att all luft gick ur mig och jag funderar på att skita i stjärnor i fönstren. Strunta i julkalendrar, jag har ändå inte råd. Även om jag skulle ”pynta” får jag ingen hjälp att ta bort pyntet efter jul så det blir bara dubbelt så mycket ångest, ågren, stress för mig. Med utmattning, Ptsd, på,adhd, hypotyreos så är det inget jag orkar göra i år. Hoppas barnens pappa känner för att göra mysigt för barnen. Jag orkar verkligen inte.

Önskar jag kunde packa en väska o dra iväg under jul. Slippa alla måsten. Slippa besvikna ögon. Bara blunda och stoppa huvudet i sanden som alla andra!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Helt Galet~

~ONT:ONDARE:ONDAST~

Jojjo

Igår slog ett ryggskott till. Hittade övningar på Google som jag gjorde och de hjälpte lite grann. Sen hjälpte min mellersta son mig med lite massage innan han hade träning, det hjälpte en hel del. Dock har jag svimning där mina knutor satt, men värt det ändå.

Idag har jag så ont i nacken så jag har svårt att vrida huvudet. Och vaknade med att mina ”kristaller” öronen är i obalans. Sov med öronproppar inatt, första gången på cirka 4-5 månader som jag använder det igen och då blev ”kristallerna” sura. Så när larmet gick på telefonen höll jag på ramla ur sängen pga yrsel. Det går riktigt bra här just nu! Äldsta dottern fick köra bilen imorse, så pass yr blev jag. Vidrigt.

Har tvättstugan 16-19 idag så det känns ju jäkligt bra att springa upp o ner därifrån med yrsel, ryggskott och nackvärk. Snart bryter jag väl ett ben eller något 🤷🏻‍♀️

Dagen har gått fort. Snart ska alla troll hem från skola igen och kvällsbestyren ska påbörjas. Imorgon tar pappan över och jag flyttar ut.

~Bara jag~

Ökar corona igen?

Jojjo

Har hört flera som insjuknat i corona sista veckorna. Igår testade min mamma positivt. En granne i hennes hus har varit dålig i tre veckor. Sen har jag hört andra oxå som insjuknat. Dock är det bara de som vaccinerat sig som testat positivt. Är det en variant som kommer nu som går på just vaccinerade?

Jag hade Corona i januari. Så mina 6 månader med antikroppar har löpt ut. Så kanske jag oxå får det igen? Hoppas inte, men om jag får det så har jag iaf antikroppar ett tag till. Glömmer aldrig den vidriga huvudvärken och kroppsvärken jag fick. Den var helt vidrig faktiskt. Är rädd att äldsta sonen ska få det igen. Han blev så jäkla sjuk sist och på det fick han Epstein Barr Virus och där påverkades hans lever negativt. Han har redan nu några år framför sig med leverprover som väntar och en ny kraftig förkylning är det sista han behöver. Men men, det är bara vänta o se vad som händer. Ingen idé att gå händelserna i förväg.

Idag vräker regnet ner, kanske får svamparna i skogen nytta av det? Hoppas kunna komma ut en gång till i skogen och hitta lite mera svamp innan det är försent.

Nu ska jag plocka ihop mina sista grejer innan jag ska hämta mina troll och bege mig hem för en mysig vecka med mina barn!!

Ha det bäst!

~Bara jag~

Snart semester~

Jojjo

Snart är jag ledig på riktigt! Ska bli skönt! Jag kommer inte att åka iväg eller något, men jag tänker försöka att fokusera på mig själv och att ta till vara på bra väder, genom att ta mig till någon strand/klippa med en bra bok och bara koppla av och andas. Jag ska verkligen ha som mål att prioritera mig. Bara mig.

Barnen har som vanligt oturen att vara sjuka när jag ska ha dom. Alltid förkylda, hostiga och snor i mängder. Så tröttsamt. Försökte vara ute med dom första veckan men hostan ställde bara till det. I förrgår blev stora S förkyld oxå, och idag har jag själv haft äckel allergi. Skulle dammsugit och skurat idag men jag somnade på soffan. Helt utmattad. Dålig sömn pga hosta på nätterna men självklart vaknar barnen alltid tidigt. Det finns ingen sovmorgon här inte. Så påfrestande psykiskt att aldrig få sova ordentligt.

Men nu närmar sig semester, och jag ska försöka få till så jag oxå kan få två sammanhängande veckor med ledighet, som Robert fått. Speciellt nu när jag är så pass trött och behöver få sova, vila, tanka nu energi..

Nu ska jag kolla på Bolibompa med barnen.

~Bara jag~

Dags att besikta psyket~

Jojjo

Nästan så jag känner mig osäker på om jag blir godkänd..? Det är ju mitt egna psyke jag pratar om så hur sjutton kan jag vara osäker..?

Idag har jag varit såå effektiv. Sovit så dåligt inatt, ville ta mig en liten sovmorgon med tanke på att min barnvecka börjar idag. Så blev det såklart inte. Alla ringer mig när jag sover, behöver sova, försöker vila, är upptagen på läkarbesök eller jobbar! Det måste vara något magiskt när jag är upptagen, som att alla känner det på sig..

Iaf, efter att ha blivit väckt, utan att fått sova, så var det bara kliva upp. Mina grejer packade jag igår så det var klart. Drack kaffe och sedan ner med allt i bilen, åkte till Vip och tvättade bort all fågelskit från min fina bil. Den var täckt av bajs, såg ut som en ” såg ut som en röd/vit dalmatiner”.. Efter det åkte jag o tanka. Sen till Coop och handlade lite till middag i veckan. Nu sitter jag på Prima Vuxenpsykiatri och tror jag ska till min läkare. Eller kanske är det min rehabkoordinator jag ska träffa..? Fick ett meddelande i telefonen om att jag hade tid idag kl 15 så nu är jag iaf här. Imorgon ska jag till Handkirurgen i Lilje, äntligen ska knölen bort! På torsdag ska jag på ”bedömning inför Trauma-behandling”.. På fredag fyller sista aprilbarnet år. Veckan kommer att gå fort känner jag.

Vad gör ni? Jobbar? Sitter o njuter av våren? Städar? Berätta!!!

Vad ska ni göra på Valborg??

Ha en fin vecka!!

~Bara jag~, ~Dagligt~

PBM Globen~

Jojjo

Då var det tredje besöket på PBM. Idag läkare. Känns mindre hoppfullt efter dagens besök, det är så många faktorer som gjort att jag kraschat att ”jag” inte platsar någonstans. Hur kan man bli ”sjuk” men inte kvalificeras in på någon form av behandling eller rehabilitering? Vad ska jag göra för att komma tillbaka?? Om det inte finns någon form av terapi, behandling eller något program som vill hjälpa mig att få rätt verktyg och stöd för att hitta Johanna igen, vad gör jag då?

Motgångar är till för att besegras, det är ju prövningar som behövs för att klara av livet, men när jag nu är helt vilse, och verkligen behöver hjälp att hitta tillbaka, men på egen hand är det övermäktigt, hur blir jag då ”hel” igen?? Jag har aldrig varit den som ger upp. Jag har alltid varit väldigt driven och driftig. Jag har ”rest” mig upp så många gånger och kämpat mig tillbaka till dit jag vill, men nu är kämpaglöden bortblåst. Orken är slut. Psyket vill inte samarbeta. Tårarna tar över. Ilskan tar över. Vet knappt vem jag är längre…

Jag ser inte fram emot onsdag. Förväntar mig ett nytt bakslag..

Däremot verkar de vara inne på att kanske erbjuda mig Trauma behandling. Via en annan enhet då, och det känns ganska bra. Min Ptsd har aldrig blivit behandlad, så det kan absolut vara viktigt att ta tag i. Men jag vill ha mer.. Smärtbehandling verkar oxå vara aktuellt.. Låter även det bra. Men jag vill verkligen ha Gruppbehandling med andra med utmattningssyndrom. Jag vill känna någon form av gemenskap och kanske lättare förstå och acceptera att alla kan drabbas av utmattning. Jag vill se hur andra lever och mår, få en acceptans till mitt egna tillstånd. Just nu lever jag med en ”skam” över att må såhär. Jag fattar inte hur min egna kropp o knopp kan svika mig. Varför samarbetar inte huvud, hjärta och kropp med ”mig”..? Men jag släpper det här nu, för stunden.. Bara vänta tills på Onsdag!

I Lördags var vi i skogen. Hittat röda trattkantareller och svart trumpet!! Några få gula kantareller fanns med, men så himla små. Det vart ca 3 timmar i skogen, välbehövligt. Barnen älskade miljöombytet. De somnade som små stockar på kvällen. Jag har fått värsta träningsvärken i låren av allt klättrande och knäböjande. Saknar att träna även fast det just nu gör ganska ont. Jag o E stekte svampen på kvällen och hon stod o åt massa svamp när det var klart. Kul med ett barn som gillar svamp!!

Den här veckan är alla i skola och på dagis, förutom Stora S. Nu är det hennes tur med förkylning. Förra veckan var det de 4:a andra, nu hon. Och hon blir ju så himla supersjuk när hon blir förkyld. Hon har beställt ett Corona test som kommer inom 1 timme. De andra var negativa, så hon är nog det oxå, men lika bra att testa då FHM rekommenderar det.

Nästa vecka börjar stambytet här. I 5 veckor ska de hålla på hos oss.. Jag kommer ta katten med mig o bo hos mamma. Barnen får vara där med mig varannan vecka. Stora S och jag har planer på att börja fixa hemma efter stambytet. Ska köpa färg från rusta o börja måla om väggarna. Skiter i tapeter. Väggarna är så äckliga och fula, samma tapeter som suttit i 25 år. Aldrig omtapetserat. Linoleummattorna är fläckiga, hål på flera ställen, aldrig utbytta de heller. Men jag tänker fokusera på att måla om i M’s rum och N’s rum, sedan hallen, men där funderar jag på tapet. Sedan ”mitt” rum. Till köket tänker jag satsa på bättre färg, som man kan torka av. Det kommer ta sin tid att få ordning, men när jag verkligen vantrivs av hur FULT det är hemma, då måste något hända.

Så senare i höst blir det några ”vinkvällar” med Tessa så får hon hjälpa mig med att spackla o måla! Kan bli som en ”terapi” kanske. För mår jag bra hemma, kanske psyket hakar på oxå..? Kan alltid hoppas..

Nu har jag sådan sjuk smärta i armar o nacke, så måste sluta blogga..

Ta hand om er! Glöm inte bort att älska massor och se till att få den vila och uppmärksamhet just Du behöver! Ge komplimanger!

GoodBye!

~Bara jag~

Älskade kompisen~

Jojjo

Idag kom TEssA & Nillen förbi en snabbis. Så härligt att se min fina ”pompis”..

Jag måste börja fixa min väska. Känner lite panik inför att packa bara till mig.. Har aldrig hänt förut, van att packa till 7 personer om det behövs packas. Nu är det bara jag.. Konstigt att man kan får hjärnsläpp inför något som borde vara så enkelt. Som att packa kläder för en vecka liksom…?

Idag var N med sin pappa på MM.. Får svar på onsdag med resultat. Förväntningen är tyvärr inte så hög. Ni som fattar, fattar!

Måste ta mig iväg till Lidl & handla mat. Bästa butiken någonsin! Alltid bra priser och bra utbud. Det värsta är att de har så förbaskat bra kläder oxå, och när inte ekonomin är den bästa, så blir jag så jäkla suktad. Nu ska de ha cykelbyxor, jag som verkligen vill ha cykelbyxor. Skönaste plagget!!

Världens tråkigaste inlägg blev det här, men så blir det ibland. Känner mig allmänt kokt i huvudet och så himla trött.

Kram och puss

~Bara jag~

Att leva med PTSD~

Jojjo

Jag har haft PTSD ända sen ganska ung ålder. Den har dock aldrig behandlats eller blivit uppmärksammad förren jag i vuxen ålder utredde mig för Adhd.. Då märkte läkaren snabbt att jag har ganska stora trauman i bagaget som på verkar mig väldigt mycket. När jag nu även fått Utmattningssyndrom, så gör sig PTSD’n till känna. Jag har både fysiska och psykiska symtom. Det värsta är nästan värken i huvud, nacke o axlar. Samt att jag är extremt lättskrämd. Ljud, mobilsignal/meddelande signaler, får mig att rycka till och få panikkänslor. Oväntade ljud, eller som att någon går om mig i matbutiker eller på gatan, kommer bakifrån då alltså, kan få mig att skrika högt och bli livrädd. Det här är extremt jävla jobbigt, och människor måste tro att jag är helt galen. Jag sover inte som jag ska. Jag har vidriga mardrömmar. Ibland låser sig min röst, jag kan inte få fram ett ljud, det är som att hjärna och tunga inte vill samarbeta med varandra. Jag känner inte igen mig själv. Kan titta i spegeln på min egna spegelbild och undra vem är hon i spegeln med helt kall blick, munnen som ett streck, ingen glöd eller glädje i ansiktet.. Vem är hon?

Jag mår väldigt väldigt dålig av att ha PTSD, Adhd, utmattningssyndrom. Adhd släpper eller stänger aldrig av min hjärtverksamhet, utmattningen gör mig totalt slut, bara av gå ut med sopor eller försöka komma på middagsmat.. PTSD har gjort mig skakig, alltså mina händer skakar konstant, värken k huvud och nacke är vidrig, lusten att höra något finns inte, inte något är roligt. Jag är kall och avstängd. De här tre diagnoserna är inte ultimata att ha samtidigt. De vill inte jobba hand i hand och motarbetar varandra ganska intensivt. Har äntligen fått remissen skickad till BPM o hoppas innerligt att de vill ta emot mig. Ge mig en chans att få min hjärna o kropp under kontroll så att jag kan bli mig själv igen.

Jag är glad att jag är singel, och slipper visa eller ta hänsyn till någon annan varannan vecka. Jag har bara mig själv att tänka på just nu. Även om det oxå är ansträngande.. Livet är bara inte så kul just nu..

Jag har en hel del arbete som ligger framför mig, det kommer bli tufft, men förhoppningsvis kanske jag kommer må bättre. Nu är det knappt 19 dagar kvar tills jag ska rehabiliteras i solen och det ser jag fram emot massor. Även om glädjen inte är vad den borde vara. Men det blir bra. Det kommer bli okej allting. Jag måste bara låta allt få ta sin tid.

Bara det här inlägget gör mig helt slut. Känns som att jag sprungit ett maraton. Kroppen är helt svettig, pulsen har gått upp, svetten rinner och ögonen värker. Ska försöka dricka lite vatten och sedan blunda en stund.

Ta hand om er ♥️