Etikett: diagnos

~Bara jag~

En vecka utan barnen~

Jojjo

Japp, nu är det barnfrivecka, på gott & ont. Även om mina kids är de jobbigaste, högljuddaste, busigaste, tjurigaste, hormonstinnaste, lataste då är de mina barn som jag är utvald att få vara mamma till och jag tycker det är jobbigt att vara ifrån dom. När den här veckan börjar lida mot sitt slut, typ söndag/måndag då längtar jag massor efter alla mina trollungar!

Även fast jag bråkat järnet med min tonåring imorse. Och om jag varit känd för att vara morgontrött och haft (har) ett dåligt morgonhumör så är min tonåring 100% värre. Aldrig mött en människa med så hemskt humör och så mycket ilska och aggressivitet på morgonen. Jag har testat silkesvantar på morgonen, lågaffektivt bemötande, kärleksfull röst, att gå in och skrika, klappa händerna, beröra mjukt ovanför täcket, hotat och gnällt, och det blir exakt samma respons från honom oavsett vilken taktik jag utövar. Alla gånger är det Jag som gjort fel. Jag som inte väckt honom, Jag som inte gjort rätt. Och i det långa loppet, så är det här orimligt och väldigt tröttsamt. Så bort bråk idag, eskalerade till sparkar och slag i dörrar, saker & inredning flög, målbrotts-rösten skar och skrek, svärord utdelades & hat.. Hat hat hat! Men även om det var hemskt, så tog tonåringen tillslut sitt förnuft till fånga och sa Förlåt! Det är stort! Det är ett tecken på att en förändring är på gång och en vilja att göra rätt och att faktiskt inse att personen själv är den som gjort fel.

En tonåring har skyldighet att själv ta ansvar för att lägga sig i tid, ställa alarm på mobilen/väckarklockan och att gå upp när larmet går. Det går inte att curla & dalta hur länge som helst. I hur många år som helst. Och många, väldigt många föräldrar skyller på diagnoser. Men alla diagnoser har både styrkor och svagheter. Det går att använda och vända vissa av de sämre sidorna hos en diagnos till något som kan bli en styrka. Det handlar mycket om personen med diagnosen. Att den ska vilja ändra sina sämre sidor. Att våga ta ansvar och även vara medveten om att det kan gå åt helvete ibland men ändå fortsätta försöka att ändra sig åt rätt håll. Det här gäller egentligen alla människor, alltså även normalstörda människor, men vi med diagnoser har lite mera motstånd när det kommer till förändringar. Men det går, bara man inte ger upp. På sikt blir det alltid bra.

Nu väntar jag in bästa T för en tur i fästingskogen! Hoppas regnet bidragit med lite fart bland svamparnas tillväxt!

Ha en fin dag!

~Bara jag~

Nästan precis 1 år~

Jojjo

… har gått sedan jag blev sjukskriven..

Och idag har jag alltså satt mina fötter i det ”Sjuka huset” igen.

Jag är totalt tömd på ork och energi. Orden fastnar i min mun. Jag känner mig ”dum” nästan. Men jag antar att det kommer vara såhär ett tag. Imorgon är det dags igen och jag försöker bara andas och ta dag för dag. Eller minut för minut är nog mera sant. Eller nja, sanningen är, jag räknar sekunder!

Nu ligger jag på soffan. Bup ringde för uppföljning gällande N’s medicin byte. Jag fick tvinga mig själv att svara och prata. Så enormt slut är jag i huvudet. Jag hoppas att detta kommer göra att jag sover riktigt bra inatt.

Första dagen tillbaka på Sjuka Huset, med utmattningssyndrom, ptsd, ångest och stressorerna på helspänn. Lite stolt över att jag iaf lyckades med idag.

~Bara jag~, ~Dagligt~

PBM Globen~

Jojjo

Då var det tredje besöket på PBM. Idag läkare. Känns mindre hoppfullt efter dagens besök, det är så många faktorer som gjort att jag kraschat att ”jag” inte platsar någonstans. Hur kan man bli ”sjuk” men inte kvalificeras in på någon form av behandling eller rehabilitering? Vad ska jag göra för att komma tillbaka?? Om det inte finns någon form av terapi, behandling eller något program som vill hjälpa mig att få rätt verktyg och stöd för att hitta Johanna igen, vad gör jag då?

Motgångar är till för att besegras, det är ju prövningar som behövs för att klara av livet, men när jag nu är helt vilse, och verkligen behöver hjälp att hitta tillbaka, men på egen hand är det övermäktigt, hur blir jag då ”hel” igen?? Jag har aldrig varit den som ger upp. Jag har alltid varit väldigt driven och driftig. Jag har ”rest” mig upp så många gånger och kämpat mig tillbaka till dit jag vill, men nu är kämpaglöden bortblåst. Orken är slut. Psyket vill inte samarbeta. Tårarna tar över. Ilskan tar över. Vet knappt vem jag är längre…

Jag ser inte fram emot onsdag. Förväntar mig ett nytt bakslag..

Däremot verkar de vara inne på att kanske erbjuda mig Trauma behandling. Via en annan enhet då, och det känns ganska bra. Min Ptsd har aldrig blivit behandlad, så det kan absolut vara viktigt att ta tag i. Men jag vill ha mer.. Smärtbehandling verkar oxå vara aktuellt.. Låter även det bra. Men jag vill verkligen ha Gruppbehandling med andra med utmattningssyndrom. Jag vill känna någon form av gemenskap och kanske lättare förstå och acceptera att alla kan drabbas av utmattning. Jag vill se hur andra lever och mår, få en acceptans till mitt egna tillstånd. Just nu lever jag med en ”skam” över att må såhär. Jag fattar inte hur min egna kropp o knopp kan svika mig. Varför samarbetar inte huvud, hjärta och kropp med ”mig”..? Men jag släpper det här nu, för stunden.. Bara vänta tills på Onsdag!

I Lördags var vi i skogen. Hittat röda trattkantareller och svart trumpet!! Några få gula kantareller fanns med, men så himla små. Det vart ca 3 timmar i skogen, välbehövligt. Barnen älskade miljöombytet. De somnade som små stockar på kvällen. Jag har fått värsta träningsvärken i låren av allt klättrande och knäböjande. Saknar att träna även fast det just nu gör ganska ont. Jag o E stekte svampen på kvällen och hon stod o åt massa svamp när det var klart. Kul med ett barn som gillar svamp!!

Den här veckan är alla i skola och på dagis, förutom Stora S. Nu är det hennes tur med förkylning. Förra veckan var det de 4:a andra, nu hon. Och hon blir ju så himla supersjuk när hon blir förkyld. Hon har beställt ett Corona test som kommer inom 1 timme. De andra var negativa, så hon är nog det oxå, men lika bra att testa då FHM rekommenderar det.

Nästa vecka börjar stambytet här. I 5 veckor ska de hålla på hos oss.. Jag kommer ta katten med mig o bo hos mamma. Barnen får vara där med mig varannan vecka. Stora S och jag har planer på att börja fixa hemma efter stambytet. Ska köpa färg från rusta o börja måla om väggarna. Skiter i tapeter. Väggarna är så äckliga och fula, samma tapeter som suttit i 25 år. Aldrig omtapetserat. Linoleummattorna är fläckiga, hål på flera ställen, aldrig utbytta de heller. Men jag tänker fokusera på att måla om i M’s rum och N’s rum, sedan hallen, men där funderar jag på tapet. Sedan ”mitt” rum. Till köket tänker jag satsa på bättre färg, som man kan torka av. Det kommer ta sin tid att få ordning, men när jag verkligen vantrivs av hur FULT det är hemma, då måste något hända.

Så senare i höst blir det några ”vinkvällar” med Tessa så får hon hjälpa mig med att spackla o måla! Kan bli som en ”terapi” kanske. För mår jag bra hemma, kanske psyket hakar på oxå..? Kan alltid hoppas..

Nu har jag sådan sjuk smärta i armar o nacke, så måste sluta blogga..

Ta hand om er! Glöm inte bort att älska massor och se till att få den vila och uppmärksamhet just Du behöver! Ge komplimanger!

GoodBye!

adhd, ~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Familjen~, ~Förundran~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~

Jagat APL-plats~

Jojjo

Idag får jag veta vem jag ska gå med & hur schemat kommer se ut för mig! Jag har skitit mitt hår av stress för att hitta en plats. Tycker någonstans att min skola egentligen skulle gjort det åt mig, men icke. Jag sökte tillslut till hemtjänsten i Centrum och de kunde tack o lov ta emot mig!

På torsdag har vi prov i Samhällskunskap 1a. Måste plugga lite och repetera i boken, men känner mig ganska säker inför det provet.

Nästa vecka har jag prov/prövning i Svenska. Första delen är Läsförståelse 180 minuter på tisdagen. På torsdag samma vecka har jag Skriftligt 120 minuter. När jag gjort dessa två delar får jag kallelse för MUNTLIG PRESENTATION som ska vara ca 4 minuter. Till det bör jag gärna förbereda mig och ha bilder, eller använda tavlan, eller en powerpoint. Proven kommer att utgå från Två romaner & två noveller som vi ska ha hunnit läsa. Provets uppbyggnad är som ett stort Nationellt Prov! DET skrämmer mig kan jag lova!!

Det är lite väl mycket nu! Ha APL med väldigt röriga scheman, kvällspass & dagspass. Prov i Samhälle, Prov i Svenska. På det har vi oxå en Stor APL-uppgift som såklart ska vara klar innan v 48.

Jag ska hinna träna oxå. Har fått FAR-intyg från min läkare att jag behöver gå ner ca 4-6 kilo pga min rygg. Har även fått remiss skickad till Sabbatsberg för ny röntgen av ryggen. Har molande värk som ibland hugger till ordentligt och gör mig helt sängliggande. Så kan jag inte ha det.

På allt detta har jag 5 barn med diverse bekymmer. Max & Ebba ska utredas för Adhd. Noel ska utredas för Dyslexi. Sara ska utredas för Dyslexi och idag ska hon till vårdcentralen för sin ångest. Måste försöka få hjälp och insatser innan det går för långt. Även hon behöver utredas för Adhd/Add. Ska begära remiss för det idag. Sigge är ännu inte i utredning för någonting, och vem vet, han kanske är den enda NORMALSTÖRDA i vår familj!

Nu ska jag passa på att duscha innan jag ska ringa till Hemtjänsten.

Ha en fin dag alla..

puss

adhd, ~Bara jag~

Adhd<For life~

Jojjo

Att vara på sin vakt jämt, försöka in i det sista att tänka innan jag talar (skriver) är väldigt, jag upprepar VÄLDIGT svårt för mig. Ibland hoppar grodor, med all ”rätt” med tanke på min diagnos.

Jag har en diagnos som gör att hjärnan går på högvarv, munnen älskar att uttrycka sig högt, även om saker andra håller tyst om. Sån är jag.

Men tro mig, jag kämpar med att passa in!

Jag försöker se till att det ska bli bra för alla! Och jag tror ingen kan säga att jag är självisk. För dom jag älskar ger jag allt. Jag går bokstavligen genom Eld & Vatten för er! Jag kräver inget i gengäld, däremot så skulle det uppskattas. Och i det långa loppet, om jag känner mig utnyttjad då är jag inte rädd för att säga det. Jag vill ha vad alla vill.. Lojalitet, skratt, humor, umgängen, förlåtelse, stabilitet.

Däremot är jag inte en kul ”fiende”. Med det menar jag att min diagnos förstärker alla känslor, hatar jag, då hatar jag ordentligt. Älskar jag älskar jag mest. Lika när det gäller gråt eller glädje. Jag blir 100% av den känslan. Aldrig halvdana känslor från mig, jag går alltid All In…

Jag är Johanna. Jag är en kämpe. Jag är ett 100% svin om jag behöver vara det. Jag är aldrig långt ifrån att förlåta heller. Jag bara är.. Försöker varje jävla dag att hotta något som jag kan känna ”det här gjorde jag bra” eller ”Det blev skit o pannkaka idag, men försöker bättre imorgon” osv. Förstår ni hur jag tänker? För i mitt huvud låter detta så himla bra, men tveksam till om andra förstår.

Att ha adhd, har jag nu som vuxen insett, är värsta mega power! Sån otrolig styrka när det gäller min syn på saker. Detta är dock med medicin. Utan medicin var det jobbigt. När jag ser tillbaka på mig som yngre, tänker jag hur mycket annorlunda saker kunnat blivit om min adhd upptäcks i tid. Men jag kan inte hänga upp mig på det. Jag måste fokusera på nu. På idag. Inte igår.. Inte 20 år sen.

Jag måste vara den Johanna jag vill vara. Den Johanna som mina barn kan se en förebild i. Den som står upp för sig själv & sina åsikter. Det är inte lätt. Det är faktiskt skitsvårt.

Jag tror att alla med diagnos måste hitta vad som lyfter just deras diagnos, vad som gör Dig unik i din diagnos, saker som är positiva & bäst. Inte hänga upp sig på det negativa. Det finns det så många andra som gör, så vi med npf problematik borde jobba mer med att hitta styrkan i våra svårigheter istället för pt andra hållet. Många nämner ofta nackdelar när de beskriver sin diagnos, sluta med det OMEDELBART, beskriv vad som gör dig unik, vilken styrka du har för att din hjärna tänker på ett visst sätt, hur du ser på en sten, som andra bara ser som en sten.

Sen är det såhär-

D U Ä R I N T E D I N DIAGNOS! punkt

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~

Lediga fredagar~

Jojjo

Äntligen är vår lilla knasboll inskolad och redo för sitt dagis! Varit en lite halvjobbig inskolning men gått väldigt bra ändå. Mycket pga att hon haft sin storebror där… Lite extra trygghet!

Men nu har jag iaf återinfört LEDIGA FREDAGAR! Så nu får jag vara 3 barnsmor iaf 1 dag i veckan ❤️

Jag har beställt en tatueringsskiss. Och har väntat ca 1 månad på den.. Idag blev den klar.. Jag var såååååå nervös för hur den skulle se ut, men nu känner jag mig väldigt nöjd.

Jag kan knappt vänta på att få bära den på mitt skinn!!

<
ag har dock inte bestämt mig för om jag vill ha årtalen med eller om jag ska ta bort dom.. Det hinner jag tänka på tills den dagen jag ska få den på min hud. Jag kommer fan att gråta sönder mig den dagen! Av lycka! Av saknad! Av kärlek!

Hon som har ritat den heter Jonna.. Kan det vara mer passande? Min morbror Jonna, min första dotter Jonna, hon som jag vågar lita på att rita min högsta dröm heter Jonna! Jag tror nästan tatuerare måste heta Jonna, John eller Eric. För dom tre namnen hänger ihop med tatton.

Jag bara längtar tills den kommer hem till mig 💙

Har Du något tips på en riktigt RIKTIGT duktig tatuerare som inte kostar multum, kanske har som grej att göra sjyssta tatueringar istället för att vara svindyr och glida runt på ett känt namn, tipsa mig GÄRNA! Imorgon blir det landet. Vi måste verkligen begrava Tjejen nu.

Sara ska med oxå, då hon och jag blivit väldigt osams om hur hon sköter skolan just nu. Det har blivit alldeles för slappt och väldigt mycket attityd. Jag är ju ändå i första hand hennes mamma, inte hennes vän, så min plikt är se till att hon sköter skolan, får betyg som gör att hon kommer in på den utbildningen hon vill. Älskar uttrycket

{Om mitt barn inte hatar mig mer än en gång, då har jag gjort något väldigt fel}t är så sant! Hon kan älska mig när hon blir äldre!

Idag ville hon dessutom ha en ny familj där hon kunde få vara ensambarn och ha föräldrar som inte brydde sig… Vilka visioner va?skade unge, du måste hata mig för att förstå hur mycket jag älskar dig! ❤️

Nu måste jag ut med hunden, sen blir det att gå o sova!

Ha det bra!

Puss

~Bara jag~, ~En snabbis~

Bekräftat.. Eller?~

Jojjo

Ja, igår ringde min läkare. Hon hade pratat med min mamma och fått veta det hon behövde, och sa att nu är det klart! Klart? Bara sådär känner jag. Väntat i…nästan hela mitt liv med att förstå mig själv, förstå varför jag ibland gjort saker jag inte velat, sagt saker jag kanske borde hållit tyst med osv. Undrat varför jag är knäpp eller vad fan det är för FEL på mig? Adhd! ADHD… 

På onsdag ska vi träffas, jag ska få se sammanställningen.. Få lite svart på vitt min diagnos, och påbörja medicinering. I januari påbörja Pegasus. 

Det ska bli spännande att börja den här nya delen av mitt liv. Kanske nu allt vänder? Kanske nu jag kommer känna mig nöjd med mig själv? Ha mer tålamod, avsluta saker jag påbörjat? Vem vet vad framtiden har att komma med nu.. Jag är lite insatt i att jag kan må ganska dåligt under inlärningen av medecin. Men, någonstans måste det väl kännas för att må bra? Kaxigt att säga nu kanske, får se hur det låter om några veckor… 

Halsont har jag oxå…. Bläääää! 

Puss puss 

~Bara jag~, ~En snabbis~

Läkarsamtal~

Jojjo

Träffade min söta lilla läkare, som talar med så söt accent. 

Nu är vi igång. Hon ska sammanställa allt till på fredag, Ringa mig och boka tid för sista sammanställningen ska läsas upp och diagnos kommer då fastställas! 

Jag har ADHD. Jag har psd. Jag har ångest o Depp. För mig är den första diagnosen så sjukt skön att få bekräftad. Där i det svaret kommer svaren på mina frågor att få svar. Oj, knepigt skrivet. Jag hajar. 

Medecin ska sättas igång, tror det blir concerta om jag förstod henne rätt. 

Lite hopp lm framtiden känner jag nog. 

Fick imovane och propavan till natten. Är lite väck i kolan just nu. Inte ätit immo på bra länge. 

Puss

~Dagligt~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~, ~Virkat~

Vilken tråkig dag~

Jojjo

Noel har haft den värsta tänkbara adhd-dagen på ett tag! Aggressiv, uppåt vägarna, kaxig, elak.. Jag har väl inte heller haft en helt underbar dag, så jag och Noel krockar på så många plan. Helgerna är han dessutom medicinfri då han äter så himla dåligt. Jag vill ha det så, att han ska ladda på depåerna med mat under helgerna, och äta medecin och kunna fokusera på skolarbetet vardagar. Men, det kostar på.. Helgerna är hemska emellanåt. Jag blir ledsen och arg, Noel förbannad och arg, och sen skriker vi åt varandra.. R sitter mitt emellan och är nog riktigt less på mig.. Men det är svårt. Jag vet inte hur jag ska möta Noel? Jag vet inte det.. Kanske beror det på min egen diagnos…? Eller är jag en dålig mamma? Alltså.. Jag vet bara inte.. Snart är det höstlov oxå. Helst ska han vara medicinfri då med.. Blir så jävla kluven. 

*skaka på kroppen,knoppen,tänk på något annat*

Virkat vidare idag, blev tre små mössor till Innocent Smoothies. Mössor där 2:- går/per flaska går till Röda Korset och arbetet för att Glädja Våra Äldre/Pensionärer! Nu är ju inte mina 3 mössor speciellt mycket att komma med, men, 3 är mer än NOLL!  

  Mitt bidrag 
Riktigt roliga att göra!! Ska se om det blir några fler 🙂 

Max har börjat längta efter dagis!! Han väckte mig igår med att säga ”Mamma, gå ”gagis”? Och hundögon på det.. Och idag när jag frågade, vad händer imorgon då, fick jag till svar ”GAAAAGIS!!!” Känns väldigt väldigt bra måste jag säga. Han kommer få vara ledig höstlovet, och det känns bra att han ändå kommer längta tillbaka. Så det inte blur en ond cirkel av att börja om och om. 

Nä, nu måste jag ta och sova. Har så fruktansvärt ont i mitt ben oxå. Kanske dags att söka läkare för det.?  Äsch.. En annan dag!

Puss