~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~

”Blivit galen”~

Jag intygar att jag inte blivit galen eller åkt på en 40 års kris, jag är enbart väldigt snabb med att göra saker för att få en förändring, samt stilla min ångest och då, tyvärr, är det mitt hår som drabbas hårdast!!!

Ja, jag älskar att färga mitt hår, att klippa mig själv.. Och så upptäckte jag Brad Mondo när jag kollade TikTok! Mindre bra!! Jag har ju redan för ca 1 år sen blekt och färgat mitt hår i nacken rött. Älskade det! Fick en dipp o färgade över med brunt, men så ville jag ha det tillbaka! Och då kom jag på att jag vill ha även luggen röd, så att det som är rött i nacken går ihop med framsidan av huvudet!

Här är innan jag blekte o fixa främre delen av håret..

Sagt o gjort, här tänker inte jag så mycket, i med en blekning!!! Oh Nooo!!! Pippgula rötter blev resultatet! I med rött på det, den röda tog inte alls som den skulle, utan jag blev orange.

Grät i 50 sekunder, men vafan, det är hår, MITT HÅR, så jag tog tag i mig själv och bara insåg att jag får äga situationen!! så dagen efter blandade jag två olika färger, rött & brunt, av balsamfärg och hade i, tonade ner det orangea en del och nu är jag iaf lite nöjdare.. Men jag behöver verkligen lära mig att inte ta så drastiska beslut på noll sekunder!!

Det här är innan jag tonat ner det orangea..
Och så är ser jag numera ut!!!

Jag älskar ju att färga o forma mitt hår, det är kul att inte se ut som alla andra! Och vissa blickar jag får är bara helt underbara! Jag älskar färgen nu, men ska i med lite mera nertonande brunt idag när jag tvättar håret, hoppas slippa den där väldigt orangea i hårbotten. Men kan bli svårt, eftersom jag blekte.. Men men, vad gör det om några år? Bara ha kul så länge jag kan, en dag är det slut på det roliga, och det är ju inte kul 🤣🤣

Nu ska jag få i mig kaffe och sen bygga lite naglar..

Ha en fin dag!

// Divan Jojo

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Helt Galet~

~ONT:ONDARE:ONDAST~

Igår slog ett ryggskott till. Hittade övningar på Google som jag gjorde och de hjälpte lite grann. Sen hjälpte min mellersta son mig med lite massage innan han hade träning, det hjälpte en hel del. Dock har jag svimning där mina knutor satt, men värt det ändå.

Idag har jag så ont i nacken så jag har svårt att vrida huvudet. Och vaknade med att mina ”kristaller” öronen är i obalans. Sov med öronproppar inatt, första gången på cirka 4-5 månader som jag använder det igen och då blev ”kristallerna” sura. Så när larmet gick på telefonen höll jag på ramla ur sängen pga yrsel. Det går riktigt bra här just nu! Äldsta dottern fick köra bilen imorse, så pass yr blev jag. Vidrigt.

Har tvättstugan 16-19 idag så det känns ju jäkligt bra att springa upp o ner därifrån med yrsel, ryggskott och nackvärk. Snart bryter jag väl ett ben eller något 🤷🏻‍♀️

Dagen har gått fort. Snart ska alla troll hem från skola igen och kvällsbestyren ska påbörjas. Imorgon tar pappan över och jag flyttar ut.

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Förundran~, ~Helt Galet~

Skogen gav utdelning~

Igår tog vi oss ut igen. Med stort hopp om att få hitta tillräckligt med svamp gör en krämig svampsås! Och äntligen!! Halva korgen fylldes av vackra goda höstkantareller!

Vi åkte till samma ställe vi varit på för ca 2 veckor sedan. Då såg vi spår av höstisar men de var pyttesmå.. Nu hade de växt till sig! Och det fanns överallt. Så himla glad och nöjd! Finns ingen större glädje och harmoni i min själ som när jag får plocka svamp! Skogens guld för mig är inte enbart Kantareller, för mig är det blek taggsvamp, rödgul trumpetsvamp och höstkantareller. Då är jag så mega lycklig! Igår hittade jag även Fjällig taggsvamp, eller mamma hittade, men de gav vi till en granne som inte har samma möjlighet att gå i skogen på samma sätt som oss.

Jag stekte/förvällde svampen när vi kom hem. Sedan la jag den åt sidan och stekte bacon knaprigt, la åt sidan och lätt fettet rinna av. I med smör, vitlök & gul lök och persilja fick svettas ihop i pannan. I med svampen och bacon. Krydda med salt & peppar. På med grädde och låt koka samman. Till det nykokt pasta. Det blev fantastiskt gott! Det doftade magiskt och smakerna var helt amazing!! Så en kanon middag efter en kanondag i skogen!

Nu ska jag snart tvinga ut mamma & Michonne och gå till en villa i närheten och fråga om jag kan gå 5-6 äpplen från deras tomt. De har syrliga, saftiga stora gula äpplen, och för 2 veckor sen hade de hängt ut påsar på ditt staket som jag tog en av. De där äpplena är bästa att baka med. Just för att de är så syrliga. Kakan blir så god. Så hoppas de vill ge mig några äpplen!

Just ja, ”Snabba Cash-serien” säsong 2 finns på Netflix! S E D E N ! ! Ja, se första säsongen först om ni missat den. Den här serien är verkligen så aktuell och ligger i tiden när det kommer till Gängkriminalitet, våld, rekrytering av barn, drogförsäljning, missbruk, falsk samhörighet, barn och ungdomar som har det tufft lurad in i en falsk trygghet och gemenskap. Så himla aktuell för föräldrar till unga vuxna att se.

Ha det bäst!!

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Obehagligt~

Igår blev min son och hans vän erbjudna godis av 3 främmande killar i 15-18 års åldern. Kl 19 utanför vår lokala lilla Ica butik.

Ena killen tar upp en mobil och fotar min son. Han visar även att han tar kort på honom!

VARFÖR?? Vad får killar i den åldern att ge godis till två 9 åriga pojkar & sedan ta bilder med sin mobil?

Jag tycker det är väldigt obehagligt och gör allt i min makt nu att få ut den här händelsen i mitt område, till skolan, till andra föräldrar. Jag som själv har barn även i åldern 15-19, pratar givetvis med dom oxå, om att aldrig ge eller ta kontakt med yngre barn.

Jag har pratat med mina 3 yngsta idag, om vikten av att är de med om något som känns ”konstigt” så ska de alltid komma hem o berätta för mig eller deras pappa. Min son bröt ihop igår av ångest & gråt, och sa ”mamma, jag tror jag har gjort något fel”..

Självklart ska han inte ta emot godis från främmande människor, men det är tonårskillarna som gjort det största felet. Dom ska ha något bakom pannbenet, vett att aldrig ta kontakt med yngre barn. Min son har lämnat bra signalement om deras kläder så jag har redan spridit det till lokala grupper och vuxna i mitt område.

Jag tror det är viktigt att föräldrar, överallt, lyfter vikten av att barn aldrig ska prata med, svara på, ta emot saker från personer de inte känner, oavsett ålder & kön!

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Nä du ligger ner o kvider, finns det alltid någon~

~dom vill sparka dig lite extra så att du inte glömmer bort hur dåligt du redan mår!!

Det är faktiskt sant! Idag blev jag så förnedrad av den som ska ha hand om min ”trauma/ptsd” behandling. Han sa fint, att han inte ville framstå som ”nedlåtande” men han sänkte all min sista självkänsla och ork så pass att jag just nu känner att livet , på riktigt, är meningslöst. Hade jag inte, poängterar INTE, haft barn, hade jag gett upp det här livet för länge sen. Varför i helvete ska jag leva om jag inte kan få den hjälp jag behöver när det behövs? Är jag mindre viktig och mindre prioriterad hjälp/behandling & vård just för att jag har fler barn än 2? För tydligen, om man har barn, som blir sjuka o du måste boka av ett besök, i mitt fall är det 4:ta barn, som ”kan” bli sjuka, och ställa till det med mina inbokade läkarbesök, då är JAG inte längre prioriterad behandling. Nä, då ska jag förklara mig, typ be om ursäkt, för varför jag inte kommit på de besök jag haft, o varför de avbokats.

Herre min jävla gud, att stå o trampa på någon som bönar o ber om hjälp, som NU har den uppbackning i form av barnvakt mm som krävs för att kunna gå en fullständigt traumabehandling, och får mig att känna mig ännu mera värdelös, fast jag förklarar exakt hur det varit, och hur det är nu, och att jag inser NU FÖRST att jag inte klarar av allting själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har alltid försökt att klara allting själv. Aldrig bett om hjälp. Alltid ansett att mina problem enbart är mina o att andra inte ska blandas in, med andra ord har jag ALDRIg bett om hjälp. Nu fattar jag att jag måste be om hjälp. Jag måste ha ett nätverk runt mig för att klara av mitt egna psyke.

Allt som hänt, alla onda minnen, allting som bara växer sig mörkare inombords just nu, är övermäktigt. Jag har ingen glädje kvar. Jag känner verkligen att livet är meningslöst. Alltså MITT liv. Jag lever enbart för mina barn. Jag vill inte lämna dom men jag tvekar enormt på mig själv som mamma o undrar ibland om det inte vore bättre om jag bara inte fanns. Jag orkar bara inte längre & idag bekräftades den känslan ännu mer, att jag, som mamma till många barn, inte är något psykiatrin vill satsa på, just för att jag kanske behöver boka av besök pga sjuka barn. Alltså får en kvinna, mamma, inte ha barn som blir sjuka, för då är du inte i behov av behandling? Eller?

#primaliljeholmen #traumabehandling #ptsd #utmattningssyndrom

~Bara jag~, ~Härligt~, ~Helt Galet~

Känt mig så ”hemma” fast jag var ”borta”~

Jag vet inte om fler än jag har som en ”bucketlist” över saker eller platser man vill uppleva innan man blir för gammal.

Jag har iaf det. Bland annat vill jag verkligen se ett norrsken, men inte i Stockholm, utan upp i Västerbotten, liggandes på rygg utomhus och bara se detta fantastiska mirakel på himlen. Och jag har alltid velat se och röra ringmuren runt Visby! Den kan jag nu ✅ av. Jag och min äldsta dotter tog ett dygn i Visby. Vilken otroligt vacker, mystisk, charmig, karaktäristisk stad. Alla hus kändes ”små”, dörrarna var knappt högre än mig, rosenbuskar växte vid varje infart och vilt upp ur asfalten. Kullerstensgator upp & ner.

Botaniska trädgården var fantastiskt vacker och så häftiga träd och växter.

Svart/lila tulpan
Ett kärleksträd
Carl von Linné
Rötter med eget liv
Mitt livs första kärlek går genom kärleksporten med mig
Nedanför strandpromenaden vid havet, det blåste så ljumma vindar.. Trodde det skulle vara kallt o blåsigt, men icke!
Middag & dricka på ”Lilla Elefanten”
Ruiner! Mäktigt!
Taket på St Katrin
Barrträd
Vår egna takterrass som vi gick ut till genom fönstret.
Taget från sängen
Sol och skönt på ute-terrassen
Hallon Daiquari
Strawberry Daiquari

Vi bodde på Hästgatan i Visby. Hotel Repet. Kanon mysigt rum med väldigt sköna sängar. Coolt med egen terrass, vi kunde även gå ut genom en altandörr men det va roligare att använda fönstren.

Ännu roligare är när vi besökte en souvenir shop & berättade vart vi bodde så var det Han som byggt upp just det hotellet. Han hade haft det i många år men tillslut sålt. Riktigt trevlig människa. Väldigt otippat.

Jag älskar Gotland. Jag blev tok förälskad i den öin! Jag ville absolut inte åka hem igen. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Visby!

Vi strosade även utanför ringmuren, men det var inte alls lika charmigt som innanför såklart. Men tempot på Gotland passar mig, det mesta öppnade inte förren kl 9-10… Hela staden sov typ innan. Inte ens pressbyrån hade öppet innan 9:00?!?

Det var så vackert verkligen!

Jag kommer tillbaka! Garanterat!!

#hotellrepetVisby #hästgatanVisby #ringmuren #Gotland #destinationgotland

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~

Kortslutning ( i mitt huvud)~

Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.

Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.

Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.

Hur tänkte han här liksom…

Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.

Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!

14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀

14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!

15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?

Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.

På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.

På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵

Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.

Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..

Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.

Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.

Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Varför~

Lösenordsskyddad: Förvirrad & orolig~

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~

En osynlig besökare~

Måste få skriva ner det här.. För jag måste komma ihåg de här två sista nätterna..

Jag är helt övertygad om att det finns ”någon/något” i min mammas lägenhet. Både jag och mamma har känt och hört saker.

Inatt vaknade jag med ett ryck. Fattade inte varför eller av vad. Men vaknar av att jag halvsitter i sängen och tittar mot min vita byrå. Först tror jag att jag måste hört R eller mamma i köket, att de var på väg till jobb. Det tar ett tag innan jag verkligen kopplar vad som väckt mig, och det var ljudet av att byrålådan drogs ”ut och in”. Det är en gammal byrå. Den är trög i lådorna. Jag kollar klockan och den är bara runt 1 på natten så ingen är på väg till jobbet. Jag sover dessutom med öronproppar, så kändes obehagligt när jag insåg vad som väckt mig. Det är andra natten i rad.

För ca 4-5 månader sedan så vaknar mamma av att det plingar på ytterdörren. Klockan var 3-4 på natten. Hon går upp och kollar titthålet. Ser någon utanför, tycker det ser ut som min bror. När hon öppnar är ingen där. Det finns ingen där, men hon såg en man genom titthålet och hörde ringklockan. Och just att det plingar på dörren och ingen är där, har hänt henne 2 gånger vid olika tillfällen.

För bara några veckor sen, tidigt på morgonen, vaknar hon av att R står i hennes dörrhålet o frågar när hon ska gå upp. Hon svarar honom att hon har ”sovmorgon” just den här dagen, men när hon tittar så finns ingen där. Han hade dessutom redan åkt till jobbet. En annan kväll när hon satt i soffan hör hon någon ropa ”mamma” och hon svarar ju på ropet. För att inse att det är bara hon, katterna och hunden hemma.

Så, något är här. Eller någon. Jag trodde inte att jag skulle känna av och kunna höra såna här saker, men när jag inser att jag genom öronproppar hör hur byrålådorna dras ut och puttas in, flera gånger, så är det med lite obehag faktiskt, speciellt när jag vaknar halvsittandes i sängen och bara glor på den där byrån när jag verkligen fattar vilket ljud som väckt mig..

Vem är det som försöker säga något? Jag tror inte det är någon som är elak.. Jag tror det är något som mamma eller jag behöver uppmärksamma..Men vad?

Ni får tro vad ni vill om det här, men jag vill ha det i text, bara för att..