~Bara jag~, ~Familjen~

”When life brings you lemons~

…. skit i att göra lemonad, käka citronerna och grina illa och spy av halsbränna…”

Det är mitt nya talesätt. Fy helvete vilken jävla skit vecka det varit här.. Värre än på länge.. Förtroenden sviks, ångesten ökar, rädslan bekräftas, lögnerna blir bara värre och värre och helt plötsligt får jag veta saker jag aldrig trodde skulle ske, och jag är så vansinnigt maktlös och splittrad och besviken.. När vi alla sitter med facit i hand så borde ”*****” veta vad som sker vid olika substanser och fatta att vissa saker för man bara inte. Man beblandar sig inte med sånt.

Lögnerna väver ett så vidrigt nät.. Det nätet går snart inte att komma ut ur. Det är så starkt och ogenomträngligt att man fastnar där i. Det kommer att äta upp alla inifrån, mörkret blir kraftigare och utvägarna blir bara suddigare och mera avlägsna.

Jag vet inte längre vad som är rätt eller fel. Jag vet inte vad som ska göras. Jag vet inte om jag är rätt människa för att klara av att hantera allt. Jag tror inte jag har kapaciteten att klara av att hantera allt som kommer att komma. Jag är i ett svagt läge.. Min ork är slut.. Jag kan inte ge 100 procent till 1 barn, när 4:ra till behöver sin del av sin mamma. Jag är bara En, och jag vill ge av mig själv till alla på lika villkor. Men nu, nu krävs det mer än 100% på Ett barn, och då blir de andra drabbade av att inte få sin del av uppmärksamhet och stöd.

Dessutom så vävs jag in i det här nätet av lögner och manipulation, och jag vill inte vara där. Jag vill ha mitt barn tillbaka, den där glada och roliga och spralliga killen. Inte den här som är här nu..

Jag vet vad jag måste göra. Det går emot allt jag själv tror på, men jag har inget val längre. Jag kan inte fortsätta såhär, bara längre o längre ner i mörkret. Snart kommer jag att fastna där och då finns ingen utväg.. Jag vägrar hamna där.

Jag vet vad som måste göras och jag ska göra det. Det kommer bli fruktansvärt, men förhoppningsvis motbevisas jag och det blir riktigt bra allting..

~Bara jag~

Att skriva av sig~

Är så himla mycket värt.. Att få rensa varenda tanke och då ut den med ord, bara lämna över varje känsla och tanke någon annanstans än att bära omkring på din i hjärnan, det är bästa terapin i världen. För mig.

Jag älskar att ha min blogg. När jag var barn, från ca 9 års ålder fram till åldern 22-23 så har jag skrivit dagbok. Det har varit en livlina i mitt liv att kunna skriva i min dagbok, kunna ha någonstans där jag gett utlopp för varje tanke, varje grej som hänt. Nu tappade jag att skriva i just dagbok efter att första barnet föddes och när barn två kom kunde jag helt lägga bort dagboksskrivandet.. Men så upptäckte jag bloggen.. Jag hittade ett nytt sätt att ventilera. Och jag kommer nog aldrig att sluta blogga, om jag inte blir multisjuk och inte kan använda händerna såklart, då ”kanske” jag slutar.

Utan bloggen hade jag nog tappat talförmågan idag. Då hade jag gått med allt inombords och det vet ju alla, att det inte är hälsosamt. Nu har jag en kuratorskontakt oxå, men vissa saker pratar jag bara inte om, inte med utomstående. Vissa saker är ”mina” att bära på, då kan jag skriva i min blogg och välja att låsa inlägget, så finns det där, för mig, om jag behöver bearbeta eller gå tillbaka för att komma ihåg en ”viss detalj” eller annat.

Den här veckan, hittills, har varit väldigt rörig. Mycket upp och ner. Vi bara ”krockar” han och jag. Känns som att bråk, spydigheter, attityd börjar ta över våran relation helt. Livrädd för att helt tappa honom, men jag känner mig så otroligt rådvill och vilsen i hur jag ska nå fram.. Det är svårt. Rädd att vår relation ska bli infekterad av allt som händer just nu, och att det kanske kan förstöra även på lång sikt. Just nu har jag en ängel på ena axeln och på andra en djävul, och dessa två drar inte jämt någonstans. De är så jävla osams och då kanske ni kan tänka er vilka känslosvallningar jag har och hur alla beslut genomsyras av både godhet & ondska, rätt & fel, kärlek eller hat.. Jag är lite som Yin & Yang.. Hela jag är full av olikheter och motsatser.. Och den eviga frågan – Vad fan är RÄTT??

Nu är redan helgen på sluttampen.. Söndag när jag öppnar ögonen i morgon.

Ha det fint nu, ta hand om varandra.. Låt aldrig hat styra dig, försök alltid förlåta, se det Goda i människor, och funkar inte det, visa godhet & kärlek ändå, Det är då först Du är den större människan! ♥️

~Dagligt~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

Riktigt ”extra”-stolt över Noel~

Som vi väntat på den här dagen!!! Noel, min 8 åring, har aldrig vågat gå ut utan mig eller Robert. Aldrig!! Rädd för precis allt har han varit.. Men idag hände något.. Viggo kom och plinga på och frågade om Noel ville leka! ”Kom in” säger Noel. Jag föreslår lite hopplöst men ändå försökande, Ska ni inte gå ut o leka?

Jo,okej svara min son. Han fick en mobil i handen sen drog dom iväg!!!!!!!!! Jag bara stod o gapa… Tänkte att snart kommer han in igen, ledsen och säger att han inte vågar.. Det gjorde han inte!!!

Såg sen Noel cykla fram å tillbaka på gatan, ropa, skratta och skämta.. R & jag bara tittade på varandra! Händer det verkligen? Är det nu det släpper?? Ringde Noel 19.40 och sa att det var dags att komma hem. Det gjorde han. Och han gick här hemma och pratade högt och lyckligt om hur roligt han haft och imorgon prick klockan 16:on måste han ringa Viggo för då ska dom träffas ute och cykla och leka!! Han var så stolt min älskade son, vi körde high five och vi kramades, sen utbrister han att ”man blir trött av att vara ute” gick och borsta tänderna och stöp i säng och sover som en beeebis nu.. Så grymt glad att Viggo är en envis pojke som kommit ofta och plingat på och försökt locka medNoel ut! Idag hände det!! Så jävla glad över Noel! Går inte att beskriva med ord hur det känns, och kan inte sätta mig in i hur stort det här faktiskt är för honom. 

Hans diagnos Adhd/ATS har satt många käppar i hjulet för honom. Medecinen får honom att dra sig lite tillbaka. Det är ett jävla velande inuti mig om hur vi ska göra med medicinering.. Mycket hänger på skolan oxå, hur han hänger med där och hur koncentrationen funkar på lektionerna. 

Shit vad häftig han är min Noel! Så jäkla cool kille! 

Annars idag har det städats. Dammsugit och skurats golv, hängts tvätt. Sånt där kul skit som måste göras, tyvärr. Till middag blev det traditionella söndagspizzan. Noel städade deras rum, så jag kunde dammsuga och skura av därinne oxå. 

Inatt har han sovit hos sin mormor. Haft myspys med tända ljus, spelat schack, ätit ostbågar. Han kom hem idag vid 12 tiden. 

Imorgon är det skola igen för barnen. Jag sitter redan och planerar veckans middagar, vad som behöver tas fram och förberedas inför vilken dag osv. För att jag ska slippa stå helt handfallen och behöva tina i micro bara för att jag kommer på försent vad jag ska laga. Nä, jag gillar att ha sånt klart och veta vad, när och hur. Lite kontrollfreak bara ☺️ Men just nu när jag gör det mesta själv, måste allt planeras.. Hunden ska ut och ha mat och det ska gå ihop med ungarna. Alltså deras mat-tider, läxor, duscha, leka, tandläkare, utvecklingssamtal, dagisstart och allt. Den här veckan händer mycket! På tisdag är det dags igen för Max att börja dagis. Nu hoppas jag att vi kan klara av det. Att ingen blir sjuk. Lite orolig för hur R ska klara av Ebba själv i 6 timmar.. Han har knappt orken att gå till toaletten, kan knappt lyfta en mineralvattenflaska för att den är för ting (!!!) och Ebbisen väger ju härliga 8 kilo och hon vill vara med på dagarna, inte bara ligga vagnen och glo. Han måste klara av det. 

Oj oj, nu blev det en novell igen. Den som tänker på mycket, har mycket att få ur sig” så är det ju. Och jag har väldigt mycket i mitt huvud. Totalt fullproppat därinne. Och jäkligt stökigt.. Svårt att sortera bort skiten och ge utrymme för det som är bra.. 

Har inga nya roliga bilder att dela med mig av heller, så jag lämnar den här bloggen bildlös

Tack för titten! Lämna gärna en liten hälsning bland kommentarerna! 

Puss puss Divan