Nu kommer den tiden på året då jag borde bada med barnen, äta glass, sitta ute på ljumma sommarkvällar och njuta av min lilla familj.
För mig känns det inte så. Jag har inte råd att köpa glass. Jag har inte modet att bada själv med tre barn som inte är helt 100 på att simma. Jag har inte orken att sitta ute på kvällar.
Hela sommaren känns mer som ett kommande kaos. Sonen ska sommarjobba och då kommer jag känna stress över att han ska komma upp till jobb och komma hem efter jobb. En kortare resa är planerad, men det finns en liten ond klump i magen då jag inte är så glad i närmiljön. Den är kantad av dåliga minnen, sorg, hat och smärta. Men jag ska göra mitt bästa för barnens skull.
Jag har äntligen började få förtroende för Stig Helmer, och har pratat om saker jag aldrig nämnt förut. Om saker som smärtar mig mycket.
Jag kämpar för att göra rätt men blir nertryckt av andra som tycker att jag gör fel. Det gör mig ledsen att ingen kan stötta mig och se hur mycket jag går sönder av allt jag gör. Att någon då säger elaka kommentarer som är nedvärderande mot min karaktär, det trasar sönder mig. Jag försöker, försöker och försöker. Och det lilla jag lyckas med går i tusen bitar när jag blir klankad på. Det är så svårt att känna sig stolt och stark när det kan gå sönder på en microsekund.
Idag är sista dagen med Zoey. Har varit trevligt med hennes sällskap, men ska bli väldigt skönt att hon får återgå till sin familj.
Jag ska hem till barnen i eftermiddag. Men först lite annat.
Dessutom var Stig Helmer sjuk idag så samtalet blev avbokat..
Ha en fin dag!!
~Alltid En Diva~ 