~Bara jag~

Ej kunnat blogga~

Haft en del problem med högerhanden efter operationen. En hel del smärta. Tog bort stygnen i tisdags och min läkare var inte nöjd med resultatet, läkningen eller mitt känselbortfall. Så fick ny tid i slutet av månaden för att följa upp.. S u c k !!!

Min mamma har skaffat mig en ny liten fyrbent syster. Michonne flyttade in i torsdags. En väldigt valpig och helt tokig men så underbar liten tjej, en Shelty, som mamma alltid velat ha. Den där lilla saken ger mig huvudvärk, sönderbitna tår och så många skratt.

Snott mitt bandage och ”leendet” är stort
Pälsbollarnas knäppaste

Sigge har tappat sin första tand idag. Nu blir även han stor!! Ebba var hos tandis i tisdags morse och drog ut en mjölktand som fått en fistel som gav henne ont när hon tuggade. Så inatt kommer Tandfen 🧚

Efter att ha lämnat trollen imorse åkte jag till mammas jobb. Satt där fram till 10:30 och pratade och grät, verkligen ventilerade och bara slängde ut mig allt jag känner, rädslor, tuffa beslut, misstankar.. För morgonen här hemma var så himla hemsk. Riktigt otrevlig.

Strax innan det var dags att hämta trollen så fick jag ett ryck och rensade och dammsög under soffan. Det var alldeles för länge sen jag gjorde det. Och jag är ganska ensam om att tänka ”GROVSTÄD” här. Torkade av bänkar, speglar, toaletter, målningar runt dörrar, lampknapparna & fönsterbleck. Sånt som egentligen behöver göras minst 1 gång i veckan för att det aldrig ska bli några dammlager.. En sån liten grej kan lyfta luften i lägenheten massor. Att slippa se DAMMET flyga runt!

Nä, nu ska jag ta o sova. Ny dag och nya utmaningar & möjligheter väntar!

Ta hand om er!

~Bara jag~

Ryggläge, Drömläge, alla lägen~

Sovit så skönt inatt.. Vaknat utan ryggvärk.. Har ont i huvudet dock, men det kan lite kaffe och vatten fixa till. Det är helt tyst i lägenheten. Inga barn som skriker, bråkar eller skrattar. Inga dörrar som smälls. Jag hör till o med hur regndropparna touchar fönsterrutan.. Ett magiskt ljud, vackert.

Så kanske är det lite drömläge när man är borta, samtidigt som jag psykiskt aldrig är borta.. Men att vakna, relativt, utvilad & inte allt för ont, det är härligt.

Igår lärde jag mig om en gitarrs anatomi. Och jag läste massor om stjärntecken. Jag ska fördjupa mig o Jungfrun och se hur mycket av astrologin och de olika elementen, stjärnorna stämmer in på Frusemusen. Jag behöver ha något att göra för att få min hjärna att varva ner ibland, och då har jag börjat fördjupa mig i olika saker bara för att distrahera mina egna tankar? Haha, omvänd psykologi på mig själv?!? Jag hoppas få lite ”tystare” inombords och bli bättre på att slappna av och bara vara i nuet. Jag är extremt duktig på att se till att göra någon med händer, kropp, huvud bara för att få tiden att gå och slippa känna efter hur jag mår. Jag måste försöka bryta den trenden. Måste hitta mig igen..

Idag ska jag träffa mitt äldsta barn som hastigast, hjälp henne med sin injektion mot reumatismen. Vi glömde ta den när det var min vecka. Har blivit så att min vecka börjar med en injektion och slutar med en injektion.. Men nu glömde vi båda. Och hennes P har inget större intresse av att lära sig ge henne den, han visar heller inte något intresse mot henne att han vill lära sig för att kunna hjälpa henne. Tråkigt tycker jag.. Hon är bådas ansvar att skydda och ta hand om, stötta & hjälpa i alla situationer.

Men vissa människor har lätt för att inte bry sig. Så är det. De är emotionellt lägre än många andra. Undrar om det finns någon diagnos på det?

Nu skriker min kropp efter kaffe! Varit vaken sen innan 9:00, men njutit av drömlaget rygg i sängen!!!

Puss Hej Ses

~Bara jag~, ~Förundran~, ~Känslan idag~

Reflektion~

Synonym

Det här är vad kommande dagar ska ägnas åt. Att reflektera. Men försöka göra det logiskt. Att jag ska hitta logiken i det jag reflekterar över och försöka att stanna där. Inte låta hjärnan överarbeta utan träna på ett avslut. Nästan som att använda sig av ”papegojan” inom psykiatri. Den har jag faktiskt haft stor användning av. När jag väl lärde mig hur jag kunde använda ”papegojan” visade det sig snabbt hur användbar och hur viktig den är. För att vara tydlig. För att kunna sätta punkt. För att avsluta något som jag upplever jobbigt eller krävande. Nu är det dags att reflektera med logik och därefter sätta punkt.

Har tre bokade tider med kuratorn. Känns skönt. Måste fixa sjukskrivningen oxå. Jag behöver en paus från mina måsten och hitta en balans med kropp och känslor. Hitta den stabila grunden att stå på, som jag tillfälligt tappt men jag kommer hitta den igen. Jag behöver bara tillåta mig att vara svag en stund för att orka bli stark igen.

Livet är extremt stressigt just nu. Och då menar jag extremt. Jag har så mycket jag behöver göra, men just nu finns inte orken. Jag gör det mest viktiga såklart. Jag tillåter inte mig själv att bara ligga o stirra in i väggen, jag gör det som behövs för att må lite bra, jag njuter av mina barn. Jag njuter av mina fantastiska barn som är så otroligt roliga människor. Jag försöker lyssna när dom pratar. Höra hur de utvecklats sedan min förra vecka med dom. För vet du, Hur mycket som händer under EN vecka ifrån sina barn??? Det vet man inte förren man lever ett varannan vecka liv. På en vecka händer massor. Jag har aldrig tänkt på det förut, eftersom jag haft mina barn varje dag, varje minut. Nu bara utvecklas de i rasande fart, de pratar annorlunda, tänker på massa olika saker. Det är sjukt häftigt att lyssna när de pratar.

April månad närma sig med stormsteg. Mina Aprillisar fyller år.. 18, 14, 8 & 6 år! Så stört! Min äldsta blir myndig 🙀 Hur är det ens möjligt? Hon föddes ju nyss. Hon är fortfarande min lilla bebis. Stoppa tiden, snälla, stanna upp litegrann bara. Jag hinner inte med.. Jag som fortfarande är 20 i huvudet kan knappast ha en dotter som fyller 18 år? Nä….

Dags för reflektion. Med tydlig punkt!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Familjen~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Uttråkad och trött på att vara trött~

Nu har jag fått nog av att vara sjuk. Jag vill inte alls vara hemma längre. Jag vill gå till jobbet och prata med lite mognare människor än mina barn. Få vara social med andra vuxna. Även om vi kan bete oss som knäppa ungdomar ibland.. Min förkylning har ändrat karaktär igen.. Näsan rinner igen, rinner konstant! Och nyser hela tiden. Hade det inte varit för att jag även har ont i halsen och hostar skulle jag faktiskt tro att jag är pollenallergiker.. Nu är jag inte det, vad jag vet.. Överlag är jag så himla trött på det här nu. Trött på corona. Trött på virus. Trött på Covid-19..

Jag vill ha en normal vardag tillbaka. Där jag går till jobbet, barnen går på dagis och skola, man äter middag efter vardagliga rutiner, städar som vanligt. Nu blir det ibland manisk städning vissa dagar, för att jag är så vansinnigt uttråkad, eller så blundar jag bara för skiten och mår psykiskt skit för det istället.

Hela den här situationen som Corona skapat, gör att jag och min äldsta son bråkar mer än vad vi någonsin gjort. Vi blir osams för inget. Han kallar mig saker han aldrig gjort förut. Han har en attityd som får mig att tappa andan ibland. Ett språk som gör mig helt vansinnig och det vet han och därför trycker han extra på just det, han vet att jag blir arg, och kan sitta och skratta mig rakt upp i ansiktet när han lyckats.

Känner en enorm oro inför hans umgängen. Vissa han hänger med lurar jag inte alls på, och jag gör mitt yttersta att förhindra att han träffar dom. Men självklart lyckas jag inte alltid. Vi får veta mycket om vart han är och vilka han är med, har goda kontakter med våra lokala Fältassistenter, nattvandrar-grupper, och andra föräldrar. Men allt vet man ju inte, såklart, men en hel del mer än vad han tror. Han är verkligen i en helt fruktansvärd 13 års fas. Han är sååååå mycket tonåring i hans lilla kropp. Han vet inte vad han känner och inte känner & hans språkstörning har exploderat på sista tiden. Han kan knappt styra hur högt han pratar, han går runt och visslar, ska han säga något så skriker han fast det är helt knäpptyst runt honom. Jag fattar ju att han har ett inre kaos just nu, och han har väldigt svårt att förstå Corona situationen och allvaret i det, många saker har rubbats och blivit annorlunda, och det här blir omfattande mycket ostrukturerat i hans huvud och kropp… Jag kan förstå det. Men jag vet inte hur mycket mer jag själv orkar heller. Hur länge till jag kan hålla alla känslor någorlunda i balans, försöka att vara logisk och pedagogisk. Jag börjar ta slut som mamma. Jag vill ha en vecka för mig själv i skogen i ett tält, utan telefon, men en radio vore trevligt, där jag kan sova, skrika, gråta, slå på träd och bara vara jag. Ladda upp mig själv igen. Säger bara Fuck Vuxenansvar & Fuck Corona & Fuck Tonårstrots!

Det händer inte så mycket här just nu. Sara har sina studier på distans. Idag ska hon ha Hantverk, gissar på att jag får vara ”modell” för någon sminkning eller frisyr.

Igår var det dags igen för hennes spruta mot reumatismen. Den här nya medicinen gör ont när den sprutas in. Den svider tydligen jätte mycket. När jag ska ge henne den så känns det som att vi är tillbaka till när hon fick Metotrexat i injektioner som 7-9 åringen. Hon grät, skrek och gjorde motstånd, men den medicinen gjorde henne sjuk. Hon fick biverkningar av själva Cellgiften mer än vad cellgifterna hjälpte hennes leder. Humiran som hon fick, det biologiska läkemedlet, för ca 1,5 år sedan, har varit ”lättare” att ge. Har inte gjort ont att ta. Men då byggde hennes egen kropp såklart upp anti-kroppar MOT Humiran så den fyllde ingen funktion. Nu får hon då Elebra, ett annat biologiskt läkemedel, som gör ont att ta. Igår låg hon och gömde sig för mig i 40 minuter sen var det en kamp att få ge henne sprutan, sen grät hon i en timme, gömd under sin huvudkudde i sin säng. Jag hatar att vara den som sticker henne. Hatar att se hennes panik och ångest över att få ont av injektionen. Hatar att nu ska vi göra det här 1 gång i veckan. HATAR REUMATISM!! Hatar JIA!! Hatar att hon fick reumatism. Jag vill ta över den sjukdomen. Jag önskar att det fanns en forskning kring att föräldrar kan få överta deras barn kroniska sjukdomar. Jag vill inte att hon ska lida. Jag vill överta allt! Varför just hon???

Usch, börjar känna av huvudvärk igen, fan, den har varit borta i 2 dagar. Nu slog den till igen..

Vi hörs 🖤

~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Varför? Varför alltid just hon~

Min stackars unge. Min stora vackra flicka, som kämpat sig hela sitt liv. Hon är bara 17 år (den 21/4) och hon har fan haft så många motgångar i sitt korta liv och hon förtjänar fan att bara få må bra och få bra besked. Humiran… Denna magiska medicin som vi tjatade om i flera år innan hon äntligen fick ett biologiskt läkemedel. Nu har hennes kropp bildat antikroppar mot Humiran!! Så den funkar inte på henne.. Hennes vilopuls ligger på 109-120 och är alldeles för hög för hennes lilla kropp och hjärta.

Nu ringde Reumatologen och berättade om antikropparna. Nu blir det ett medicinburksfabrik.. igen.. Nya sprutor som nu ska tas varje vecka istället för varannan. Sprutor, som tack o lov, innehåller biologiskt läkemedel, men i starkare form och som ska angripa den molekylen o Saras kropp som behöver bekämpas, samt som även kan gå ”förbi” antikropparna. Dessa nya sprutor kan även svida när hon fått den.

Nu förstår läkarna varför hon inte mår bra i kroppen när hon självskattar sig.. Men de har typ kliat sig i huvudet och inte förstått varför, då Humiran ska få hennes leder att må bra.. Men, såklart, bygger hennes kropp en jävla antikropp som slukar Humiran så den inte kan arbeta aktivt i henne. Varför inte? Varför jävla inte lixom…?

Kan hon inte bara få må helt 100? Som andra friska glada hormonstinna 17 åringar? Nä, hon ska alltid behöva kämpa emot ALLA odds jämt.. Inget får någonsin bara vara bra.. Skulle vara glad om hon någongång kunde få 50% så bra som andra i hennes ålder bara några veckor om året.. Jösses vad jag önskar att jag fick ta över hela din inre kamp. Bara bära dig i min famn och ta emot alla smällar åt dig. Mitt hjärta brister.. Jag sitter och gråter. Min dotter bara sväljer allt och säger inget. Det är när hon blir tyst som jag vet att det tar henne hårt.. Tystnade från Sara är det värsta som finns..

Helvetes jävla skit Reumatism!

Varför var du tvungen att angripa mitt barn? Varför förpestar du och gör hennes leder sjuka? Varför kan du inte bara dra ÅT Helvete och låta hennes mediciner få göra sitt jobb, varför bygger du upp ett eget skydd i hennes kropp när hon gör allt för att bekämpa dig??? Jag hatar Dig! Jag hatar dig din jävla reumatism!!!!

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Varför~

Måste det regna??????

Jag hatar verkligen att behöva gå och lämna på dagis när det regnar.. Det är ju så jävla tråkigt! Och blött! Och ungarna är ju inte ett dugg jävla glada och trevliga när vi går ut i regnet 😞

Nu är jag säkert lite väl pessimistisk som tänker så negativt, men det regnar ju nu ikväll, så då regnar det säkert imorgon! Gör det inte det är ingen gladare än jag 🤓

Köpte hårfärg idag på Dollarstore. Nån kopia på Lor’eal. 30:- förpackningen passade iaf väldigt bra för min ekonomi. Tog Ljusbrun då jag inte var speciellt sugen på att ändra hårfärg, men nog fan blev det mörkbrunt… Typ svart!! !Suck! MegaSUCK!!

Inte för att det blev jätte dåligt, bara inte vad jag förväntat mig. Å andra sidan, man får det man betalar för. Jag kommer säkerligen köpa färg därifrån fler gånger ändå..

Idag var vi med Sara till Eastman Bettfysiologen och hon skulle gjuta avtryck för sin bettskena. Ska tillbaka om några veckor och prova ut den och slipa till den.. Kanske hon slipper ha sådär väldigt ont i käken.

Jag har inte gjort mycket idag, tagit det väldigt lugnt faktiskt. Borde egentligen vikt in rentvätt, men vem orkar? Jag orkar inte alltid.

Är så taggad inför Grönan på lördag. Känner mig som en 15 åring litegrann. Löjligt av gamla tanten.

Köpte förresten godispåsar och lite godis att fylla kalaspåsarna med till nästa helg. När det är kalas. Dollarstore har verkligen sjyssta priser.

Nä, slut på nattsuddandet! GodNatt🤓