Etikett: rädd

~Bara jag~, ~Familjen~

Så tacksam~

Jojjo

Över att ha Tessa i mitt liv. Här brakar jag ihop, mår så psykiskt piss just nu, då kommer hon som den vackra människa hon är, sitter bredvid, lyssnar, lagar mat och bara finns här. Fasiken vad jag kan känna mig välsignad med en sådan fin vän.. Hon kommer och bara finns. Bara är.. Det är kärlek, villkorslös kärlek!

Min stress och mitt mående har nu börjat påverka min kropp. Jag har en konstant smärta i bröstmuskler, nacke & skuldror & i magen. Det gör ont hela tiden. Jag har även rasat ca 4,5 kilo i vikt på bara 3 veckor. Jag själv märker det inte, men när två andra säger det till mig, så ställde jag mig på vågen.. Vill inte gå ner mer i vikt, vill omvandla det jag har till muskler. Men då psyket brakar just nu så gör även träningen det..

Idag har ångesten legat o lurat under ytan.. Kommer han hem eller inte? Jag ser hur alla barn drabbas, alla blir så påverkade.. Jag själv lever som i en bubbla, jag kämpar så mycket jag kan, och tyvärr glöms vissa saker bort.. Mitt minne sviktar, har ingen hunger eller törst, ingen ork.. Mina känslor är ”avtrubbade”.. När jag vaknar längtar jag bara efter att få sova. Vill bara att dagen ska gå så jag får sova. Även om jag vaknar femtioelva gånger per natt, vill jag slippa vara vaken och se, känna, tänka..

Det får vara allt för denna gång..

~Bara jag~

Nära på att ge upp~

Jojjo

Jag kämpar, jag vänder ut och in på mig själv för att få vardagen att gå ihop. Det är tungt! Det är ensamt och det är svårt. Men jag vet långt där inne att jag gör rätt.. Jag vet att i långa loppet är det här det bästa. Att bli ifrågasatt, att få blickar, vissa med sympatier andra med nedvärdering, är inget jag kan eller vill se just nu. Jag vill inte höra ett skit om min situation, ingen absolut ingen har med mitt liv att göra.

Vem jag är och vilka val jag gör är BÄST ENLIGT mig! Det är jag som lever i min kropp, i mitt huvud och i mina barns vardag. Jag har inte alltid värdesatt mig själv speciellt mycket. Jag har kunnat acceptera och bara gå vidare. Det finns många gånger under mitt 39 åriga liv som jag tagit skit som jag inte borde accepterat! När jag ser tillbaka hur jag då tänkt blir jag ledsen och besviken på mig själv. Oavsett vad jag gjort, så har jag all rätt att leva mitt liv med värdighet. Jag vill att varje dag i mitt liv ska vara värd att leva. Jag ska inte ångra något. Jag ska aldrig någonsin känna ”att jag accepterar” något, för att jag själv gjort fel någon gång. Det spelar ingen roll vad jag gjort eller vad Du gjort. Ingen annan har rätt att få dig att känna dig dålig. Låt aldrig någon annan få dig att tvivla på dig själv!

Vad är jag för förebild om jag inte själv tror på mig? Svaret på det är en ganska svag förebild.. Jag vill att barnen ska se att jag alltid försöker mitt bästa, ibland blir det ner bra, då får jag ta nya tag och försöka igen. Jag behöver inte besvara en ”dum kommentar” med att försvara mig eller vara otrevlig, jag besvarar med ett leende! Jag är så pass ”gammal” eller ”ung” i sinnet att jag vet vad jag vill, jag har visioner och planer, jag har nya drömmar och mål, jag kommer kanske inte ens klara av hälften, men vad gör det egentligen? Så länge jag lämnar den här jorden och vet att jag satt positiva och glada spår hos mina barn, och starka och goda värderingar och framförallt en tro på sig själva och att de vågar göra saker och testa på olika möjligheter, inte bara stannar i det ”trygga”, då har jag vunnit!

När något blir ohållbart, när något bara ger en större klump i magen, när spegelbilden inte längre tål att tittas på för att man mår skit, då har man två val. Antingen står man kvar och blir tillslut osynlig. Eller så tar man sig i kragen och gör en förändring. Det är två val. Det sista låter jobbigt, men det är det första alternativet som lämnar stora sår och ättika din själ. Du blir bara tom och svag. Att få kämpa är jobbigt. Det kräver En Jävlar Anamma & det är inte alla som har det. Men jag tror alla kan skaffa sig det! Genom att bara kämpa lite till & sluta komma med undanflykter.

Jag hade under ett tag undvikit min spegelbild. Jag orkade inte möta min egna blick. För i mina egna ögon såg jag att jag inte mådde bra. Jag kände inte att jag var nöjd och glad i min vardag längre. Jag kände skam över att jag bara stod och gjorde inte ett skit åt eller för min egna skull. Jag som alltid tipsar och hejar på andra, hade helt valt att blunda för det som var så tydligt precis framför mig. Min egna självbild. Som bara var otydlig och oklar. Det är inte den mamma eller kvinna jag vill vara. Jag vill se på mig själv och vara glad över vad jag presterar, att jag står för vad jag tycker och att andra inte kan påverka mig negativt. För jag kan sålla bort ”dumt”. Och behålla ”snällt”.

Jag försöker lära mina barn att:

Har man inget snällt att säga så kan man vara tyst!

Och det är fasiken bland det bästa jag hört och levt efter. Eller som Bamses Farmor säger ; Är man stor och stark måste man vara snäll

Det är oxå fina ord att ha i bakhuvudet. Människor är faktiskt mer ”rädda” eller avståndstagande till glada och snälla människor, för att de inte kan tro gott om andra. Då blir man en skeptiker och en pessimist.

Jag behövde verkligen skriva av mig idag.

Hade ett djävulskt bråk med E nu på kvällen. Hon vägrar sin sovis som hon tyvärr är i ett stort behov av, annars sover inte hon. Jag tror problemet är att det är flytande, ska nog kolla om hon inte kan få ta tablett istället, men det slutar med att hon tar i & skriker med hög o skärande vrål & jag går ner på samma nivå. N hade städat sitt rum, vilket är jätte bra, men när jag ser att tvättkorgen är överfull med skit från hans rum och diskbänken står full med intorkad disk från hans rum och sopor från hans rum står i hallen i en påse…. Då blir jag, nu i efterhand, otroligt arg på mig själv. Jag vill inte skrika eller bråka. Och idag var en sådan dag när jag blir så arg att jag vill ha sönder något. Kastade en ”pall” i plast i golvet sen ställde jag mig o putsade diskbänken i 180.. Tillslut la det sig.. Såklart. Det gör det alltid. Men mitt i allt, mitt i kaos, skrik, tårar & dumma ord, just där o då är det svårt att vara snäll.. Nu måste jag gå in till E och säga Godnatt o Förlåt..

•Är man stor måste man vara snäll•

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Skrämmer livet ur mig~

Jojjo

Den här FUCKING jävla Corona! Vidriga jävla virus!!!

Min mamma har varit sjuk i lite drygt 4 veckor. Med förkylningssymtom. Stannar hemma från jobbet, blivit sjukskriven då symtomen ej gett vika. Då hon redan har astma så har den naturligtvis förvärrats kraftigt under dessa veckor. Hon har starkaste dosen på inhalationer upp till det dubbla under en dag. Ändå hjälper den inte. Hon har sista tiden knappt kunnat gå 4 meter utan att bli riktigt andfådd. Alltså hon har behövt stanna och sätta sig. Balansen har försämrats, huvudvärk dagligen. Hon har haft videomöten med sin husläkare på vårdcentralen som förlängt hennes sjukskrivningar, sagt att hon ska fortsätta med inhalationerna.. Mamma har bett och tjatat om att få testas för Covid-19. Bett om en lungröntgen. Men läkaren på vårdcentralen säger Nej. Du har bara astma. Och är förkyld. ”Jag sjukskriver dig en vecka till, ring igen om du behöver längre sjukskrivning” Alltså MORR!! Jag blir så förbannad. Hon är i riskgrupp med tanke på hennes astma.

Igår ringer hon mig, i panik, hör knappt vad hon säger, hör bara hennes kippande efter luft. Jag ringer direkt min svärmor och får låna hennes bil. Åker direkt till mamma. Hon sitter på toa, håller i väggarna för att allt snurrar, varje andetag både in och ut är ett ”väsande” och tjutande och helt sjukt obehagligt ljud. Får bära henne till soffan. Hon hade ringt 1177.se och bett om hjälp. Bett om ambulans. Försökt få fram att hon inte får någon luft.. Till svar får hon ”vi lägger upp ett ärende om att ambulans ska åka till dig”

Det här var 18.43. Jag kom dit 19.15. Hör hur hon kippar efter luft, känner inte igen min mamma. Jag ringer 112. Berättar att min mamma ringt 1177 och bett om hjälp, och jag vill veta om de kan se vart ambulansen är. Hon på 112 hittar ärendet. De har lagt in att mamma vill ha ambulans, men de har inte skickat ut det till någon bil!!! Tjejen på 112 kopplar in en sjuksköterska i vårt samtal, samtidigt som de ställer frågor om hur mamma mår, ber mig kolla och göra vissa saker med mamma så sitter hon och kontaktar en akutbil med sjuksköterska. Det var svårt att få tag på någon, men hon sa att första bil som blir ledig kommer till mamma. Efter 20 min ringer 112 upp igen. Denna gång en Sjuksköterska som vill kolla hur det är med mamma. Han säger att de kommer att ringa upp mig med jämna mellanrum ända tills akutbilen anlänt. Han ställer frågor. Säger att blir det minsta försämring ska jag ringa 112 direkt. Efter ytterligare 15 minuter kommer akutsjuksköterskan. Han kontrollerar, gör tester på och med mamma. Hon syresätter sig bra på rumsluft, men andas 26 andetag i minuten i ”vila”. Han ber mig hjälpa till att få upp henne och gå 15 steg i lägenheten. Andningsfrekvensen går upp till 40. Han bestämmer där och då att ambulans ska tillkallas och mamma ska till sjukhus och undersökas grundligt.

På akuten tas EKG, bastester, lungtester, extra blodprover, Covid-19 test. Något vajsing med lungkapaciteten. Lungorna jobbar inte som de ska. Hon får syrgas och dropp. Först vill Läkaren lägga in henne några dagar med syrgas. Sen har de platsbrist. Och hon tillhör den ”friskaste” av alla sjuka så hon skickas hem vid 04.00 på morgonen. Att hon hade Corona var det inga tvivel om. En långdragen sådan som tyvärr gett efterdyningar på hennes lungor.

Nu får det sluta att ”spelas” med människors liv!!

Varför skiter man i att testa? Det finns tester, det finns kapacitet att få fram svaren. Allt finns! Men människor testas inte! Inte ens de som varit sjuka längre, som är äldre, som har kraftig astma, som ber om hjälp, som blir sämre och sämre för varje vecka.. Istället sjukskriver man och sen skiter man i ordentliga uppföljningar.

Och nu, Landet Lagom, bestämmer man att det ska börja släppas på restriktioner!! HerreGuuud!!! Vi har inte ens nått kulmen av detta! Folk måste förstå att hålla avstånd är så viktigt! Stanna hemma vid minsta symtom, även om man tror det är allergi, det kan vara Corona! Och eftersom sjukvården inte prioriterar de i riskgrupp, så måste de som inte är i riskgrupp tänka steget längre! Tänk på andra! Var hänsynsfull och luras inte ut av sol och värma. Om man gör det, håll för fan avståndet!! Tvätta händerna när du kommer hem, byt kläder och tvätta. Spruta av skosulorna. Tänk Tänk Tänk!!!

Att se mamma kippa efter luft, vara livrädd, att behöva åka ensam till sjukhus pga besöksförbuden. Inte kunna hjälpa och följa med i ambulansen. Inte finnas där och lugna, trösta, stötta när hon blir isolerad på akuten.. Bara via telefon, det är inte kul. En av mina största mardrömmar i denna speciella tid med Corona blev på riktigt. Att någon nära blev sjuk. Väldigt sjuk. Inte kunna andas..

Nu kan jag inte skriva mer. Jag försöker själv bearbeta alla känslor som rasar inom mig. Först nu förstår jag nog vad som hände. Det gör ont och jag vill inte gråta.

Ta hand om varandra. Ta hand om andra genom att stanna hemma.

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Känslan idag~

Februari 2020~

Jojjo

Dags att rensa huvudet lite.. Det har varit så många läkarbesök och bokade tider överallt de senaste tre dagarna. Mina tre lediga dagar jag haft! Inte en sekund av vila eller återhämtning, vilket den lediga tiden egentligen ska bestå av.

Sara är nu insatt på ELVANSE för sina ADD-symtom. Började i fredags för en vecka sen & på måndag ska det följas upp med blodtryck och puls kontroll på Bumm. I tisdags var jag med henne till folktandvården för att begära en prövning för tandställning till ”specialisten”. Nu ska den sk specialisten sitta och bestämma om hon kan få det beviljat och underlaget denna person ska bestämma det utifrån är 3 fotade bilder på Saras tänder/mun & via 2 rader text den hennes tandläkare.

Nu har vi ju inte fått svar ännu om det blir avslag eller ej, men redan nu är jag förbannad över att någon som aldrig träffat Sara, pratat med henne, fått höra hur hon mår psykiskt av sina sneda framtänder, ska avgöra om hon ska få hjälp med tandställning eller inte…!

I onsdags var det ett annat bokat besök och efter det åkte jag och var med Max i hans skola. Det finns vissa saker han säger som får mig att ”hajja” till och känner att något inte står helt rätt till i skolans miljö. Självklart var typ 20 elever i hans klass sjuka just denna dag och jag fick inte riktigt den inblicken jag ville ha. Så ska ta en dag längre fram i vår och vara med en heldag då.

Max ritar

Igår, torsdag var det dags för halvårskontroll på Reumatologen på ALB Solna karolinska. Ny läkare, kanske den hon ska ha nu några tillfällen framöver. Mycket noggrann läkare, hon läste på ordentligt och jag verkligen grundlig i att lära känna Sara och få veta hur hon mått/mår och vad som ska kollas extra osv. Nya remisser till Olmed, nya prover för att kolla TSH, prover för Humira, prover för att se om Saras kropp motarbetar Humiran. Fick rådet att boka tid på Gyn ganska omgående, för att hennes mensvärk inte alls är ”normal”.. Alltid massa ”nya” saker som tillkommer känns det som, aldrig att vi går dit och bara ”allt är toppen, inga konstigheter, ses om ett halvår”… Det händer lixom aldrig..

Idag har Sigge feber. Såklart! Så nu är jag ”ledig” men hemma med sjukt barn. Helgen är det inga jobbpass inbokade, utan ”ledig helg” med alla barn hemma och sjuka barn bland dom! Känner mig lite sliten faktiskt! Eller inte sliten, men trött. Vill verkligen få möjlighet att VILA. Sova några extra timmar och bara njuta av tystnad och lugn. Kunna ligga på rygg i soffan, stänga av teven, stänga av ljud och vibration på telefon och höra absolut ingenting.

Jaja, vem är jag att gnälla egentligen! Finns de som har det betydligt värre men som inte klagar för det. Bara att tänka positivt och köra på… Rakt in i kaklet bara.

Tack för att Du kika förbi!

Puss puss Divan

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Bara En sak till som är FÖR MYCKET~

Jojjo

Robban Eriksson! Älskade charmiga stora människa! Ditt liv slutade 12/1-19 och helt utan att vi som älskar dig fick veta något! Så jäkla brutalt och orättvist! Glömmer aldrig den varma kramen du gav mig på pressbyrån på HS, hade jag vetat att det var sista gången jag träffade dog hade kramen varat så mycket längre… Jag & Tessa satt och skratta för bara några veckor sedan till minnet av dig och din svarta Saab!

Nu får du återförenas med din bästa kompis Jonna! Jösses vilka bus ni kommer att göra där uppe!! Hälsa honom att det inte går en dag utan att jag saknar honom och att jag nu känner mig lite mer harmonisk över tanken att ni två är tillsammans.. Som det ska vara! Lev i frihet bland molnen älskade Robban! På återseende 💙

Imorgon ska jag göra en väldigt tidig abort. Låter kanske konstigt, men det här är så otroligt olyckligt och så oplanerat och oönskat just nu. Jag hade inte den minsta misstanke om graviditet förens jag bara skulle kolla min mens kalender och såg att jag var 4 dagar sen.. Tog mässling vaccin för 1.5 vecka sen och man ska inte vara eller bli gravid under 3 månader med tanke på att det är ett levande vaccin som orsakar fosterskador. Så imorgon redan har jag tid. Jag vill verkligen inte ha fler barn. Fem stycken är fullt hus, och jag ska dessutom ut på APL om 2 veckor, väntar svar på ett sjukt jobbigt blodprov så jag varken vill eller kan ens tänka mig en graviditet till. Min rygg skulle dessutom gå av om jag gick en fullgången graviditet..

Och Nej, vi har inte sagt något till ALLA runt oss, så ni som får veta det här får gärna låta det stanna mellan dig och oss… Allt är otroligt jobbigt som det är ändå, utan massa skvaller och tyckande från andra..

Ja, allt är för mycket just nu.. Så mycket tankar, många känslor som ligger dolt, jag orkar inte plocka fram de just nu och börja hantera det. Jag gör det sen när jag är pensionär, för att bli gammal i det här landet är inget att satsa på, då kan jag ändå ta tag i allt bagage i ryggsäcken och braka helt så slipper man kanske bo på gatan iaf..

Nää, missförstå mig rätt, bara jävligt trött på alla motgångar och bortgångar och jobbiga besked som bara väller in över en.. Jag orkar faktiskt inte hur mycket som helst! Känns som en jävla prövning är på G nu igen för att se hur mycket en människa orkar…

Ja, vad ville jag egentligen med den här bloggen då… Bara lätta på trycket i hjärna & hjärta, ventilera med mig själv, och faktiskt verkligen känna att det val jag gjort nu, är det enda rätta valet och exakt det jag vill. Jag vill leva mitt liv med stora barn och inte alltid fylla på med småbarn. Vill hinna ge tid till dom jag har. Jag kommer inte att ångra mig.

Ha en fin natt, dröm sött, och Jonna, ta hand om Robban och säg till honom att hade vi fått veta så hade vi varit med honom ända till sista andetaget!!

Hej hej……

~Familjen~, ~Känslan idag~

Då vad det dags igen~

Jojjo

Eftersom det nu är december så måste det ju räknas till att vi haft vår beskärda del av VINTERKRÄKSJUKAN i år.. Halva förra december och jul och nyår var vi hemma med spysjuka barn. Det var så himla jobbigt!

Med tanke på hur trångt vi bor och hur många vi är i familjen så är det inte speciellt lustfyllt när magsjukan hittar hit. I morse hann Sara knappt vakna innan toaletten fick en kram av henne (🤢) och vid 8.30 messade R att Noel släppt sin första kaskad.. Jag var precis på väg in k skolan för Voms2 lektion.

Sen, älskade Ni, sprid vidare vilka regler som gäller kring vinterkräksjuka OCH maginfluensa.

Det är 36 timmar efter sista symtom=kräkning ELLER diarré, som man ska utgå ifrån för barn i Skola. Barnet ska äta och dricka, kunna BAJSA HELT VANLIGT och inte ha kräkts på 36 timmar!!

För förskolebarn gäller 48 timmar från sista kräkningen eller diarrén. Alltså ska barnet äta och dricka, bajsa helt normalt/vanligt och inte ha kräkts på 48 timmar!!

Anledning till att det här måste UPPREPAS OCH SPRIDAS på nytt varje JÄVLA år är för att det är FÖRÄLDRAR SOM Slarvar med den enkla tidsregeln! Är Du osäker, håll ALLTID BARNET HEMMA EN-TVÅ extra dagar! Visst är det jobbigt med vabb, men det är Du inte ensam om att tycka!

Vi tycker det är skittråkigt att vabba ca 3 veckor i sträck för att andra inte ens kan försöka hålla tidsregeln. Vi vill oxå få en lön i december-januari och inte ha avdrag pga vabb.

Hade tänkt att efter lektion kila bort till Medborgarplatsen och krama lite på svägerskan men då R oxå börjat må dåligt blev det raka vägen hem. Noel var väldigt pigg och allert då, han ville äta, men fick vänta. Sara hade inte kramat toaletten något mer efter 8 tiden. Men hon har legat på rummet hela dagen ändå.

Jag frös så mycket när jag kom hem, så jag tog en kaffe och en smörgås sen kröp jag ner under tjocka täcket i soffan och slumra till en stund. Hämta småttingarna på förskolan vid 15.15.. Eller jag kom dit då, men kom inte därifrån förrens klockan var 16.08. ”Bommis” hade en sån där jätte jobbig hämtning. Hon gjorde ALLT hon inte skulle, for runt i alla rum och på alla olika avdelningar. Jag har börjat nästan fasa inför hämtningar. Självklart har inte R dessa problem.. Hon vägrade sen stövlar. Och då var jag helt knäckt efter att ha letat på alla avdelningar efter henne och samtidigt hålla koll på Siggis & Smarre. Tillslut blev jag så less så jag tog hennes stövlar i handen och killarna och gick. Hon kom efter springande men vägrade fortfarande stövlar. Tillslut kände hon nog kylan från marken och ville ha stövlarna ändå. Jag blir så himla uppgiven och maktlös. Jag får jaga, leta, hitta kläder hon springer o gömmer, traggla och truga, muta.. Tillslut så pressar tårarna bakom ögonlocken och jag ger upp. Där står andra barn och föräldrar och tittar och tänket säkert tankar som ”en mamma utan ”pli” på barnen” eller ”vilka problem”… Säkert tänker de oxå ” Guuud va skönt att det inte är mitt barn som alltid skriker och kastar allt omkring sig”

Det här tär numera väldigt mycket på mig.. Jag känner mig på riktigt som en dålig mamma som helt tappat stinget.. Som inte längre har ork, tålamod eller självkännedom om mig för att klara av att vara den bästa mamman till mina 5 barn..

Samtidigt, ni ska inte tro att jag sitter hemma och gråter och har gett upp, Nej nej, jag kämpar med alla krafter jag har för att ändå vara glad, le, ge minst 5 positiva feedbacks till andra varje dag, jag kämpar mot ryggsmärtan, jag kämpar med sjukt många inlämningar och skolarbeten och prov nu. Jag kämpar för mina barn iom diverse motgångar pga olika diagnoser.

Och nu är julen på ingång! Hur härligt är det inte???

Har bytt till julgardiner i vardagsrum o i lilla fönstret en julstjärna och julgardiner kök. Fått upp staken och en XMAS-led skylt i småttingarnas rum.. Imorgon ska jag fixa lite mer i fönstren, men tänker inte lägga sådär extremt mycket krut i gardinbyten i alla rum i år.. Storingarna vill ha sina svarta mörkläggningsgardiner och det får dom. Får pimpa deras fönster med stjärna eller stake.. Tänkte ha den stora ljusstaken i stora v-rums fönstret. Den är 1*1 meter. Sen tycker jag att den riktiga julkänslan kommer när granen kommit upp. Och våran gran med inbyggd ledbelysning är bland den vackraste plastgran jag sett och den sprider både ljus, värme och julkänslan. Måste börja slå in julklappar oxå. Men nu blir de 2 stora hemma imorgon (FOLK- GLÖM INTE 36 timmar EFTER SENASTE SYMTOM för skolbarn och 48 timmar EFTER SISTA SYMTOM på förskolebarn) så ska jag försöka hinna fixa det på onsdag efter voms klassen.

Uscha, nu har jag så sjukt ont i min rygg, ska ta en värktablett och sovmedicin och en stor kopp te med honung innan jag ska sova.

Tack för titten och önskar er en fantastisk December 2018.

Kram Hanna

~Känslan idag~

Nästa 10 veckor börjar idag~

Jojjo

Idag börjar jag VoOs2. Imorgon Samhällskunskap 1a. Kl 9 idag upprop i VoOs imorgon kl 9 upprop i Samhälle.

Riktigt skönt att komma igång igen! Varit ca 2 veckor hemma för att avsluta allt med Medicin 1 och varit sjuk sista två veckorna på Psykologi!

Men fick C på psykologi och är så nöjd med det. Hade förväntat mig ett E.

Igår kom kallelsen till Hud.. Redan 24:de har jag fått tid.. Känns som en klump i magen och jag både längtar och fasar inför besöket. Ni som vill får gärna hålla en tumme eller två för mig!

Efter skolan idag ska jag med äldsta till läkaren. Hon har kramper i magen som hon viker sig av, och hon har även visat tecken på ångest. Även mot panikångest.. Jag lider med henne så mycket. Jag var nog runt hennes ålder när min ångest debuterade.

Hade sån tur att dottern är hemma idag. Hon och Noel tig och lämna se 3 små så att jag iaf kan försöka få i mig kaffe och klä på mig utan att bryta ihop av stress. Jag är helt nervig 24/7 och det behövs inte mycket för att jag ska bryta ihop. Imorse igen fick jag ju hålla i E för att få på henne kläder. Och hon sparkade, rev och betedde sig. Jag bara känner mig så trasig och dålig!

Nu ska jag ta o borsta tänderna och göra mig iordning.

Tack för titten 🙏🏻🍁

~Känslan idag~

Fredag igen~

Jojjo

Nu är jag klar med både psykologi 1 och Medicin 1. Känns så skönt! Nu väntar jag på nästa 2 kurser att börja. Har upprop den 15 oktober. Är väldigt nöjd med betyget i psykologi då det var en otroligt svår kurs. Det tog verkligen tid att förstå hur man skulle tänka. Så psykolog är något jag inte tänker bli 🙈

Sigge har varit hemma från förskolan igår och idag. Han är snorig och slö. Orkar inte tempot där. Tur att jag haft hemstudier så jag kunnat ha honom hemma.

Max och Ebba.. Ja… Finns knappt ord för hur de kör sönder mig. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort den här veckan. De kör slut på mig helt.

Och sen att jag hela tiden oroar mig för vad som komma ska. Känns som ett mörkt moln hänger över mig.. Har noll förståelse från min man. Han verkar ärligt inte ens bry sig det minsta. Känner mig väldigt ensam och utlämnad.

Idag hade jag sån tur, mamma kom förbi på morgonen och kunde ta Ebba & Max till dagis. Det hjälpte verkligen. Det är sådan stress att klä på dom och komma ut genom dörren, speciellt då Siggis inte ens ska lämnas utan han ska kläs på för att följa med fram och tillbaka. Sen Ziri på det. Nä, det är lite väl mycket nu.

Känner att jag förlorat alla runt mig oxå. Jag har ingen. Jag står ensam i min oro och min kamp. B är på väg bort, så himla glad för dom, men det kommer att bli tomt. T bor så långt bort, finns alltid via telefon såklart. Andra har bara vänt ryggen till och slutat höra av sig.. Jag orkar inte heller vara den som ska hålla ihop allt. Jag känner att jag faktiskt ger upp. Jag har mina barn, det är det jag har och det är så värt, men ibland behöver man vuxet samtal eller sällskap. Någon att prata med. Någon som ser när man mår skit och försöker lyfta en. Jag har ingen sån. Jag har varit sån för många andra.

Äsch, det här blev ju en riktig deppig text, men vart ska man annars rensa sina tankar om inte i sin blogg?

Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen ta och kramas med min lilla Eggis!

Ha en härlig höstdag 🍂🍄🍁

adhd, ~Bara jag~, ~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Märks att höstterminen startat~

Jojjo

Det är läkarbesök, bvc, Bup, reumatologen, bettfysilogin, hörselkoller och gud vet vad…

Fortsätter det såhär med bokade besök varje vecka är julen här fortare än kvickt.

Igår var vi Huddinge sjukhus med Max för att kolla hans hörsel. Bvc har gjort 2 hörselkontroller som båda gett kraftige nedslag, dessutom på olika sidor. Så dom skickade iväg en remiss och igår var det dags.

Det gick sådär. Max var jätteduktig. Men första screeningen visade nedslag på båda öronen. Nästa test oxå. Sen fick vi träffa läkaren och hon såg att hans trumhinnor är stumma, kan bero på vätska bakom, sen reagerade inte ”snäckan” som den skulle, den ska skicka ut ett ”ljud” tillbaka som deras instrument ska uppfatta och det gjorde den inte. Något med trumpeten var det oxå..

Jag har inte riktigt hunnit bli orolig ännu, men det kommer väl. Vi kommer få ny tid för honom om några veckor då de vill se vad testerna visar då. Och den 4/10 ska Max till reumatologen och starta utredning om reumatism.

Sara hade idag Eastman & bettfysiologen. Det riktigt tråkiga svaret vi fick var att smärtan i hennes käkar beror inte på att kortisonet hon fick innan sommaren inte funkat, utan att artrosen är tillbaka. Ja, vad säger man.. Fan… Punkt.

Hon ska dit på måndag igen och göra en ny avgjutning av sin käka för att börja med bettskena nattetid igen. Det ska kunna lindra det onda.

Noel har tid till Bup 10/10 för att träffa läkare om att ev få byta medecin. Igen. Det är inte hållbart med Elvanse just nu. Vi får se vad det blir av det mötet, vad vi kommer fram till.

Ebba mår bra. Nu har hon accepterat Dagis och förstått att hon kan vara trygg där. Gick fortare för henne än vad det gjorde för Max.

Sigge går nu. Han e så go med sina runda lår när han stapplar omkring här hemma. Idag kom han på att han kunde gå runt i en ring, det var jättekul i typ 10 minuter.

Ja, höstterminen är verkligen igång.

Det är tur att jag iaf älskar årstiden Höst, annars hade jag nog varit tokdeppig nu.

Ha det bra!

Ta hand om nära & kära för Du vet aldrig vad som kan hända..

Puss & Godnatt