Klockan hade inte ens hunnit bli 07:00 och E satt påklädd o klar i soffan! Nu borstas tänderna! Plötsligt händer det..
••••• Älskade Adhd! Började skriva det där igår morse ⬆️ Såg nu att jag aldrig avslutade mitt inlägg••••
Idag, Godmorgon Fredag, var barnen på ganska gott humör ändå på morgonen. Det är sista dagen innan höstlovet så M har lite speciella och roliga aktiviteter, S ska ha lite halloween grejer med pyssel, E ska ha gosedjur med och de som vill Rockbjörnen pyjamas med! Lite mysigt att skolan fixar lite extra skoj så här innan lovet!
Själv har jag hur mycket som helst att göra idag. Har läkaren kl 13:00. Måste till Ikea o köpa saft, deras saft är så jäkla god, Stora S vill till Cubus, sn måste jag hinna dammsuga och skura och försöka pimpa hemmet lite inför S födelsedag på Söndag. Har Cup imorgon med M så det är svårt att hinna få något gjort just imorgon. Så idag kommer springa iväg i full fart! Jo, vill få på mig ett set naglar oxå, men behöver dotterns hjälp då mina händer och min vänster arm inte att olydigt fungerar som den ska..
Känns som jag glömt något.. Men ändå räcker det nog med allt jag redan har idag.
Sovit så dåligt både igår natt och inatt. Vaknat sjöblöt av svett och lakanen blöta.. Pga sköldkörteln. Mina värden är extremt pressade och det här påverkar mitt mående och min kropp. Just dessa svettningar är riktigt vidriga. Hoppas läkaren ringer idag så jag kan få ändra dosen på levaxin. Det här är inte rimligt längre..
Nu ska jag vänta in N, så han kan få skjuts till skolan o slippa gå i regnet.
Var länge sen, med tanke på mitt yrke, som jag hade gelé naglar. Köpte på mig lite Poly gel nyligen och idag tog jag mig både tid och ork o byggde en hand. Jag är ju tokig i color changing lack och shellack så har en del sen innan.
Den här skiftar mellan ljust rosa till stark rosa, vidare till stark cerise och över till klarröd, sedan mörk röd över till lila. Jag älskar just att vid kyla är den mörk & värma ljus.
Dock ångrar jag mitt färgval nu, eftersom jag är galen i blått borde jag såklart valt just blått. Eller den som går från vitt till svart. Den är grymt cool.
Idag har varit en emotionell Berg & dalbana.. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men en jobbig dag psykiskt. Ändå har jag träffat min bästa TEssA, umgåtts med Sara o sällskapat till Bumm. Haft Pigglet hemma och han är ju oftast bara så mysig och snäll.
Imorgon ska de till sin pappa.. Jag längtar efter att få sova (förhoppningsvis) och stärka mig till nästa vecka.
Att bo hemma hos sin mamma är enormt påfrestande. Jag har enormt svårt att vara tyst när jag tycker något är irriterande eller ”bara” fel.. Och min mamma är just nu, skit jobbig.. Enligt mig vill jag tillägga. Men dels har vi aldrig ”bott tillsammans”, hon har faktiskt noll förståelse för hur livet med barn ser ut. Jag tycker hon lägger sig i saker som hon inte har att göra med. Säger saker på ett sätt som inte är ett sätt jag skulle valt.. Aahh, men ni fattar kanske.. Det är enormt påfrestande och jobbigt att inte få bo i sitt eget hem när jag har mina barn, och nu bott ca 4 veckor hos mamma. Och hennes val av inneboende är inte något jag själv skulle valt heller. Där har jag gått i klinch med G x-antal gånger. Och han gnäller, påpekar, blandar sig i.. Ändå har han alltid rätt, enligt vissa.
Som sagt, en svårighet för mig är just att vara tyst. Kanske ska kolla om det finns någon behandling eller program att gå när man inte vet när det är dags att vara tyst..? Eller klippa av tungan?? Kanske är enklast!
Jag vill ut i skogen. Plocka svamp. Gå och bara koppla av i en värld av träd och löv..
Jag vill bort! Långt LÅNGT bort..!! Jag vill vara ensam men ändå inte! Jag vill kunna sitta i en soffa med en stor skål popcorn och mysiga i en filt utan massa katt/hundhår.. Jag vill kunna kolla på exakt den filmen jag känner för, eller byta film mitt i om det känns bra.. Jag vill verkligen bara bort..!
Jahopp, så fick dagen börja här, efter att jag och tre små troll rastat vovvarna och intagit frukost. Nu är golv och toaletter rena. Ska gå på bord o bänkar, samt dörrlister. Snuskigt så smutsiga de blir. Varför har man inte svarta dörrkarmar och lister egentligen??? –Jo, för att det är FULT, enligt mig!!
Sitter på ballen och försöker få svettningarna att lägga sig. Blir så extremt svettig av att städa, så svetten rinner ordagrant ner i ögonen och det svider ganska bra.
Mamma är på återbesök på SÖS. Gipset borta och hon har läkt jätte fint! Dock får hon inte bära mer än en kopp te. Så fortsatt sjukskriven till början av september. Jag får helt enkelt hjälpa henne lite till, men det gör jag så gärna. Nu är det nedräkning på riktigt med barnen. Nästa vecka drar skolor igång. Och om 13 dagar reser jag iväg! Det går så himla fort allting nu! Hösten är på intågande och det är skönt! Efter en så här varm sommar så känns det väldigt bra! Jag tror dock att både augusti och september kommer bli varma med mycket sol.
Nä, nu ska jag fortsätta inne, så det är fint när mamma kommer hem från sjukan!
Börjar lite smått ledsna på varannan–vecka livet i mitt hem. Jag städar och fixar så det är helt rent och fräscht när jag går på tisdagar och R ska ta över.. Glömt en soppåse någon gång, men annars är det rent på diskbänken, rent på golv och toaletter, renbäddat osv. Nu måste jag tyvärr göra exakt samma sak när jag kommer hem tisdagen efter. Frågar mig själv VARFÖR det är så, och svaret jag kommer fram till är, ”det är så det alltid varit”.. I 20 års tid har jag tagit huvudansvaret för städning. Så varför blir jag ens förvånad?
-Jo, för att delvis så trodde jag att när man ”SEPARERAR” så betyder det att man då tar fullt ansvar för barn och hem den veckan man är i FÖRÄLDRATJÄNST, och då innefattar det städning, mat, tvätt, barn, dusch, djur, plocka efter barn, läsa, Ja ALLT som man ska när man är förälder! Eller en ansvarsfull vuxen!
Men när jag kommer hem och får ta hand om rentvätten, för att han inte orkar vika in den barnens lådor som står 20 cm ifrån tvättsäcken, jag får städa av spisen från gamla intorkade matrester, städa toaletten från papper som hamnat bredvid toan istället för i, plocka papper och leksaker från golven, dammsuga och skura golv, då det är så allmänt skitigt, då börjar jag ledsna. Jag vill oxå komma hem och bara fokusera på barnen när det är min vecka. Inte behöva storstäda det första jag gör. Nu behöver jag alltså lägga mitt arbetsschema så att jag har onsdagen ledig för att städa mitt hem varje gånga jag flyttar hem, och så städar jag varje måndag/tisdag innan jag flyttar ut. Jag vet att det kanske framstår som att jag gnäller, men varför kan inte vuxna män bara ta sitt ansvar? Är de så sönder curlade av sin mammor/flickvänner/sambos/fruar att de aldrig lär sig hur man sköter om ett hem? Det måste bli en ändring på det här.. Jag gör mitt yttersta för att fostra mina söner likadant som mina döttrar. De ska veta hur en tvättmaskin funkar. De ska kunna fylla på/ur en diskmaskin och se när den behöver köras.. De ser när golven behöver dammsugas. De kan lägga sin kläder i smutstvätten, ibland med lite påputtning, men de kan. Det finns snart inga kvinnor kvar som orkar bo och leva ihop med lata män. Har man dessutom barn ihop så vill man ju lägga energin på barnen, inte behöva städa och fixa efter en vuxen oxå? Eller har jag fel?
Gemensamt Ansvar= D E L A T A N S V A R !
SAMMARBETE= inte MOTARBETA!!
Igår jobbade jag som koordinator. Jösses, vilken kväll.. Jag var så inte upplagd för jobb igår, kände mig låg, trött och irriterad pga den här fega människan som skickade meddelanden till mig. Men nu vet jag hur personen hittas, och det ska bli mig ett nöje att se till att inte flera MAMMOR råkar ut för en sådan skev människa. Eller troll är nog mera rättvist.. Ett jäkla nät-troll som njuter av att förnedra, trycka ner, hota och skrämma ensamma kvinnor. Jag är så förbannad innerst inne, men det här ska lösas på rätt sätt, och det kommer bli mig ett sant NÖJE! Iaf, kvällen var både tung, lite galen, hysterisk, mycket ringande, problemlösningar osv, kul oxå såklart, och alltid lär man sig något nytt! Mycket då jag har fantastiska kollegor och arbetar på Stockholms bästa Sjukhus! Det Sjukaste Huset, min arbetsplats.
Självklart skulle det snöa fööör mycket på eftermiddagen. Vid 9 var jag på P i Lilje, fick såklart ”sopa” fram bilen (med armar och händer) o skrapa. Sen när jag skulle till jobbet hade det kommit 10 centimeter snö över hela bilen, så det blev att upprepa det jag gjorde på morgonen. Efter jobbet hade hela 30 centimeter lagt sig över bilen. INSÅG ATT JAG MÅSTE SKAFFA EN BORSTE TILL BILEN!!! Jag ser nog ganska kul ut när jag försöker ”åla” över bilen och klättra för att få bort snön på taket.. Tog ca 15-20 minuter att bara få fram plåten på bilen under all snö..
Idag åkte jag förbi K i M-höjden. Han fixade min handbroms! Så nu ska jag boka en ombesiktning så är älskade bilen godkänd i 1 år till!
Nu har jag så sjukt ont i min rygg efter allt städande. Ska bara slappa o chilla framför teven innan det måste handlas och fixas för kväller!
Men jo, där kom den meningen!! Vad är det för fel på barn och ungdomar idag? Jag minns inte att när jag var 10-13 år att jag hotade andra, gick ihop i gäng för att slåss, moppsade & argumentera mot vuxna, skrattade vuxna i ansiktet, vägrade överdragsbyxor redan i årskurs 1 för att vara cool.. Alltså, seriöst!?!
Det kan inte bara vara jag som förälder som blir chockad över hur barnen redan i förskoleklass börjar ”tänka” på märkeskläder, ha egna smartphones, tänka vad som är coolt osv..!? Eller?
Min 7 åring och bara 2 kompisar till i hans klass vägrar ha överdragsbyxor på sig när de går ut. Idag, i denna pandemin, är skolor/fsk, ute större delen av dagarna. Och då krävs det bra överdragsbyxor. Men Nej, dessa 3 pojkar måste vara coola.. Cool för vem, tänker jag? Gissningsvis inför varandra då resterande barn använder sina ö-dragisar.. SUCK!!
Min 13 åring skolkade hela dagen igår. Jag trodde han var i skolan. Fick ett mail på eftermiddagen om att han inte synts till på hela dagen. Fick tillslut tag i honom via en kompis lur, och då var klockan runt 19.. Idag fick han inte gå till skolan!! Jäklar vilket skrikande och bråkande det blev! Han ville inget hellre än att träffa vänner, gå i skolan och spela fotboll.. Varför gjorde du inte det igår då?? ”Men jag ville chilla…” Öööhhh, nä älskade son, du chillar inte under skoltid på en buss eller på Donken.. Så han blev helt förstörd över att han idag måste vara hemma, och inte får gå ut. Vilket straff va? Du får INTE gå till skolan.. Vilket geni jag är 😈 När jag gick i skolan var det typ lyx att vara hemma från skolan.. Men som sagt, jag kaxade inte som ungdomar idag, skolkade gjorde jag, men inte förrens årskurs 9. Han går i 7an! Han har inte en enda dag sen han började i August, med full närvaro! Sammanlagt har han kanske gått på lektion 2-5 lektioner i veckan sen skolstart. Och nu har han ett special anpassat schema med som mest 4 lektioner på en dag, han får ett visst antal uppgifter per lektion, sen är han fri att ta rast. Men detta sköts inte på något plan!
Jag är så himla mega less på alla mejl, alla möten, allt roddande, all oro, ångesten och allt som kommer med att ha tonåringar med enorma trotssyndrom och attityd som är helt bara för mycket! Jag är så himla trött! Oros-klumpen för vad sjutton han gör när han går hemifrån till skolan men aldrig dyker upp där, vad gör han, vilka träffar han, vad drar så mycket utanför skolan? Varför??
Snälla Tomten! Skicka en Ren som kan få min son att sköta skolan, att gå på lektion, att sluta kaxa mot ALLA vuxna och andra ungdomar, att ta sig i kragen och lägga all Adhd-energi på skolan!! Vilken Ren som helst duger! Rudolf med den röda mulen är fantastisk han med, han är välkommen!
Så fin respons får jag av WordPress när jag öppnar min lilla dagbok på nätet! Kul att se att jag kan ha 49 visningar i timmen och att det även sitter ”spam” läsare i USA och gillar inlägg som de knappast fattar ett skit av, men gillar och lämnar kommentarer om att jag säkert skulle älska att läsa deras blogg. Så kikar jag över.. Bloggar om bilar… Bloggar med ”pinuppor”… Ja vad spännande! Exakt mina intressen!! I N T E !!!
Idag ringde min mor. Såklart efter påputtning av andra. Naturligtvis är allt en ”missuppfittning” ( ja, ni läste rätt, hennes ord). Jag har bedömt situationen helt fel. Kanske har jag det, till viss del, men faktum kvarstår, det gjorde även Du mamma! Nu har vi pratat. Stridsyxan är begravd! Så ingen behöver längre känna att de måste hjälpa oss att lösa det här! Även om jag känner mig lite som 😈 när min storebror stod på min sida! Så tacksam för det! Tror det fick igång Hjärnkontoret hos några fler än bara En person!
Idag då, vad ska ske? Jo, jag har möte med N’s rektor och mentor kl 13:00 via Teams. Sen blir det att åka direkt till jobbet. Hoppas att jag inte blir så himla sen. Blir stressad av att komma för sent, speciellt att missa min lästid och missa läkargenomgång/rond! Jag vet nu, har lärt mig efter ett år på Det Sjuka Huset exakt hur jag vill hinna läsa på och gå igenom innan jag möter mina patienter. Att missa första halvtimmen är skit jobbigt tycker jag! Men, nu är det här mötet viktigt och jag måste ta det. Allt för barnen!
Nu kommer jag skriva väldigt luddigt och oklart; detta för att Jag behöver tömma huvudet på alla tankar som löper amok i huvudet på mig, känslor kring liv, livsstilar, död, ångest, fel, rätt, finns det några rätt? Om det känns riktat till en person så kanske det bara är av misstag…. Eller inte.. Upp till var & en att tycka och tänka fritt.. –
Vem vet?
Är det där du befinner dig? Eller är det bara en naivitet som gör att du drar efter sista halmstrået och hoppas på räddning? Är det så att det inte går fram vad som så tydligt ändå sagts? Är orden stumma när de när de ändå sagts högt? Är det något som är helt oklart? Är något helt glasklart? Eller är det kanske så att maktlösheten och insikten om framtiden kväver dig? Att det kanske inte blir som du trott? Allt kanske inte löser sig? Är det för att det inte är Du som styr skeppet denna gång? Du har inte makten just nu, det är någon annan som står vid rodret? Kan det vara så att du förlorar? Att du blundat och inte ordentligt lyssnat på länge och nu helt plötsligt dånar sanningen omkring dig? Jag kan tänka mig att livet kan kännas hårt, men jag har alltid levt ett hårt liv, och just nu är jag i en någorlunda balans med mig själv men min omgivning är ett kaos. Kanske ska det vara såhär..? Men bara en stund. Jag tror att det kommer bli bra. Jag har rest mig om och om igen efter att någon slagit undan mina fötter, jag är inte rädd för att kämpa, inte rädd för att inte veta vad som händer imorgon. Samtidigt skrämmer det mig totalt. Jag är livrädd fast ändå inte. Ibland måste alla bara våga tro och hoppas. Även om vi lever i tumult och kaos, sorg och gråt, skratt och lycka. Om alla öppnar ögonen, väljer bort sanningen, då går det inte att leva. Då blir livet bara som en rak mörk väg. Ibland måste Du ta den där avstickaren för att se vad som finns där du inte tidigare varit. Du måste våga för att vinna. Fast handlar det om vinst? Jo, till viss del, tror jag, att våga är att vinna. Att klara av något nytt och okänt, leva här och nu, överleva i ett nytt klimat, är en personlig vinst som ger erfarenhet och utveckling. Men väljer du att bara stanna. Bara stå kvar i dina gamla spår, följa den kända vägen, aldrig våga eller tro, då blir du fast i ingenting. Det blir grått, tråkigt och ensamt. Människan är ett vanedjur. Vi gillar det trygga. Vi litar på det vi kan se. Vi vågar inte drömma. Att alltid ha det likadant är bäst..? Är det verkligen så då? Är det trygga bäst? Det är egentligen tråkigt. Det är inte att leva livet. Livet är kort. Vem vill inte prova på och utmana sig själv? Vill Du vakna upp en dag och inte ha gjort något speciellt som du kan minnas med glädje? Då menar jag inte barn, körkort, familj.. Jag menar det här andra, att lämna din trygga bubbla och testa och leva livet fullt ut? Att se att man levt spännande? Gjort saker som egentligen är skrämmande. Vågat och klarat av.. Det är en jävla balansgång allting, på gott och ont, vem vet vad som händer om du lämnar den kända stigen och provar något nytt? Bekant och känt är inte alltid bäst för kropp och psyke.
Det där var det flummigast jag skrivit på länge. Jag utgår lite från drömmar jag haft, besked runt mig, cancer, mina barn, min mamma & bror, Bobben.. Och sen kommer det ord som bara skriver sig av sig självt. Nu har jag rensat bland mitt tysta verbala krig i mitt huvud. Så skönt!
Igår, när jag kom hem från jobbet, visade S mig en challange som hon sett på Insta, jag och hon satt och skratta så vi dubbelvek oss.. Jag älskar hur jag kan skratta med henne. Och N.. Deras kreativa hjärnor är helt fantastiska. Och N’s humor, den är så sjukt skön.. S gör ofta så mycket sjuka saker som hon får på film, och jag önskar att hon delade med sig av sina knasiga klipp på sociala medier nästan, hon är så jäkla rolig! Hon fattar det inte inte själv dock.. Nu har hon inget sug heller på att bli b-kändis, men jag tror fan hon skulle kunna få ett riktigt stort antal följare, dels för att hon är så naturlig, testar på så sjuka saker, filmar osv. Men för mig är hon en av mina största idoler så hon har redan ett jobbigt FAN! N likaså, han är så sjukt knäpp när han drar igång. Han har så mycket roliga, udda och kreativa tankar, de borde nå ut till andra. Mina två stora HJÄRTAN! Som jag älskar er två! Ni kommer klara er så jäkla bra i livet!
Usch så sentimentalt det blev. Sällan jag ”skryter” om mina barn, men nu blev det bara tvunget! Jag är så sjukt stolt över hur ni kämpar.
♥️ S med alla motgångar sen 7 års ålder. All smärta, all medicin, men ändå med ett stort hjärta, starka åsikter kring rätt och fel, blir aldrig påverkad av vad andra tycker, du står fast vid din åsikt, du påverkas inte av vad någon annan tycker eller tänker, bara kämpar framåt. Speciellt med all smärta i din vackra kropp. Skolan vände från pest till att du nu är en ✅ och en super duktig student. Dina framtida mål är imponerande, och du kommer nå ända fram! Du har levt ett så annorlunda liv än någon annan i din omgivning i samma ålder. Du har aldrig gnällt. Du har aldrig tagit dina diagnoser som en ursäkt. Många andra skulle gett upp. Men inte du. Min starka rakryggade flicka!
💙 N med sina ”demons” i huvudet, idéer som kommer på en mikrosekund och som du inte hinner parera innan du utfört den med din kropp, adhd’n som ibland är din största svaghet. Men ibland din största styrka. Din kärlek till dina vänner. Du vet vad dom är rätt att göra, även om du många gånger blir missbedömd och vissa tror det värsta om dig. Din kämpaglöd. Du kämpar järnet för att få skolan att funka, för att du vill göra mig glad.. Älskade N, jag kommer alltid vara glad för sig, oavsett, men när du anstränger dig så här som du gör nu, ser jag vilka superpowers du verkligen besitter, och det gör mig varm i kroppen!
Nu ska jag vila lite, eller städa.. Innan mötet.
Hörni, ta hand om varandra! Ge kärlek och omtanke. Visa hänsyn Alltid! Lyft dig själv ibland och se hur fantastisk du är och våga utmana dig själv!
Och när man legat minus på både lukt/smaklökar i ca 4-5 dagar & får cravings på McDonalds fiskburgare, och tänker att distansering ÄR VIKTIGT! Det ska vi i Familjen Söderberg hålla och följa.
Så, vi tar hemleverans från McDonalds i Västberga. JA, det var en utomordentlig idé!
Så, mat beställd till en familj på den lilla summan av 7 personer. Vanlig och inga konstigheter i beställningen, förutom att McDonalds tjänade några extra spänn på att Jag ville ha extra CHEDDAR och extra tartarsås på min fiskburgare! Alltså den känslan, att få en fiskburgare och LÄNGTA efter mat, vilket jag inte gjort senaste veckan.
www.foodora.se levererar i tid och någorlunda varm mat. Öppnar min efterlängtade fiskburgare med extra gottgjort på.. Försök hålla dig för skratt…
Ni som känner mig, fattar exakt hur jag reagerar. Jag blir så jävla arg. Så McDonalds har fått ett riktigt välskrivet klagomål, som en bok nästan, om hur jävla besviken och förundrad jag är över hur en ”EXTRA allt” fiskburgare kan bli en ”PLAIN” eller ”MINUS ALLT” fiskburgare! Jag har nyss kommit ur en mensperiod, men senaste året har mitt humör runt mensen blivit ganska fruktansvärt. Jag reagerar högt och jag reagerar snabbt och utan hänsyn!
På väldigt kort tid har två lägenhetsbyten erbjudits oss som möjlighet! Det första vore den optimala lyckan, den stora femman.. MEN då är inte bytet helt 100 och om det blir av så till vintern…
Den andra är den ”lilla” femman i porten bredvid, men vill tillägga här att den är STOOOOR för oss, och de hyresgästerna kom till oss och vill byta med OSS!! Och så fort som möjligt! Finns ingen tvekan från deras sida! Vi tänkte i 2 dagar och sen bekräftade vi att SÅKLART VILL VI BYTE MED DEN ”lilla”.
Nu är hyresvärden kontaktad! Men som alltid med hyresvärdar så ska de ha låååång handläggningstid, två månader, vilket känns så himla dumt egentligen! Vi bor båda i samma fastighet, vi har båda bott i många år, hyresvärden känner till oss. Vad ska vara problemet egentligen??
Dessutom tror jag att vår hyresvärd skulle jubla om de slapp vårat tjat om lediga femmor ca 1 gång i halvåret. Och så har det varit i 10 års tid! Egentligen längre då vi redan 2004-2006 bodde hos nuvarande värden i en annan fastighet i Västertorp och redan då efterfrågade en 5a i någon av deras fastigheter i Hägersten.. Så omkring 12 år har vi efterfrågat större bostad.
Vi är 2 vuxna och 5 barn på 81 kvadratmeter. En toalett och en fullblods-tonåring och en på väg in i puberteten. Ja, räkna på det, vi har per person 11,5 kvadratmeter att röra oss på i fri yta enligt lägenhetsplaneringen. Räkna då in att vi såklart har möblemang i vårt hem, då kan vi nog iaf skala av 20 kvm minst per person, och då har vi den magnifika siffran 8,5 kvadratmeter per person! Det säger sig självt att det är inte mycket!
Självklart tänker många nu, ni har tak över huvudet iaf…. och Ja, såklart! Men vi betalar skatt, vi arbetar och betalar skatt på allt, bilen, bensin, bostad, kyrkoskatt, mat, Förskole/Skol-avgifter! Vi betalar för allt, som många andra, och därför tycker jag att VI som familj borde få må bra psykiskt och bo bra och ge våra barn ett harmoniskt och tryggt hem. Att även värna om deras personliga INTEGRITET som är så känslig i den åldern de är i. De formas hela livet, och våra två stora, en ung kvinna och en blivande man, delar rum. Det är inte hållbart. De är på olika platser i sin utveckling, och båda hålls tillbaka då de måste dela på allt. Ingen av de kan eller vill ta hem kompisar. Hur kul är det när syskonet av motsatt kön sitter och lyssnar och kollar vad de gör. För det går inte att säga att -nu får inte du vara på DITT rum för att Ditt Syskon vill hänga på ERT GEMENSAMMA rum med sin vän.. Det blir bara konstigt, det leder till kaos och bråk, och i slutänden har de båda valt bort sina sociala umgängen på fritiden. De tar inte hem kompisar längre..
Min dröm är att ha hemmet fullt av deras kompisar, inom vissa ramar, men att deras vänner oxå ska kunna känna sig välkomna hos oss. Nu går inte det.. För dom vill inte..
Nu är målet så himla nära. Drömmen är så nära.
Rädslan att hyresvärden kommer sätta käppar i hjulet för oss finns hela tiden. De verkar vara ganska trötta på mitt tjat, men nu är detta ett INTERNBYTE där båda parter gemensamt vill mot samma mål, borde vara det som värden ser och går på som avgörande! Innan har andra hyresgäster fått gå före i kön (kön som inte finns enligt hyresvärden) pga kontakter, men i detta fall kan ingen ANNAN få gå före!
Håll era tummar och er positiva karma igång för oss! Låt oss få bli riktigt lyckliga och få igång harmonin i vår familj!
Idag får jag veta vem jag ska gå med & hur schemat kommer se ut för mig! Jag har skitit mitt hår av stress för att hitta en plats. Tycker någonstans att min skola egentligen skulle gjort det åt mig, men icke. Jag sökte tillslut till hemtjänsten i Centrum och de kunde tack o lov ta emot mig!
På torsdag har vi prov i Samhällskunskap 1a. Måste plugga lite och repetera i boken, men känner mig ganska säker inför det provet.
Nästa vecka har jag prov/prövning i Svenska. Första delen är Läsförståelse 180 minuter på tisdagen. På torsdag samma vecka har jag Skriftligt 120 minuter. När jag gjort dessa två delar får jag kallelse för MUNTLIG PRESENTATION som ska vara ca 4 minuter. Till det bör jag gärna förbereda mig och ha bilder, eller använda tavlan, eller en powerpoint. Proven kommer att utgå från Två romaner & två noveller som vi ska ha hunnit läsa. Provets uppbyggnad är som ett stort Nationellt Prov! DET skrämmer mig kan jag lova!!
Det är lite väl mycket nu! Ha APL med väldigt röriga scheman, kvällspass & dagspass. Prov i Samhälle, Prov i Svenska. På det har vi oxå en Stor APL-uppgift som såklart ska vara klar innan v 48.
Jag ska hinna träna oxå. Har fått FAR-intyg från min läkare att jag behöver gå ner ca 4-6 kilo pga min rygg. Har även fått remiss skickad till Sabbatsberg för ny röntgen av ryggen. Har molande värk som ibland hugger till ordentligt och gör mig helt sängliggande. Så kan jag inte ha det.
På allt detta har jag 5 barn med diverse bekymmer. Max & Ebba ska utredas för Adhd. Noel ska utredas för Dyslexi. Sara ska utredas för Dyslexi och idag ska hon till vårdcentralen för sin ångest. Måste försöka få hjälp och insatser innan det går för långt. Även hon behöver utredas för Adhd/Add. Ska begära remiss för det idag. Sigge är ännu inte i utredning för någonting, och vem vet, han kanske är den enda NORMALSTÖRDA i vår familj!
Nu ska jag passa på att duscha innan jag ska ringa till Hemtjänsten.
~Alltid En Diva~ 