Nu är jag klar med både psykologi 1 och Medicin 1. Känns så skönt! Nu väntar jag på nästa 2 kurser att börja. Har upprop den 15 oktober. Är väldigt nöjd med betyget i psykologi då det var en otroligt svår kurs. Det tog verkligen tid att förstå hur man skulle tänka. Så psykolog är något jag inte tänker bli 🙈
Sigge har varit hemma från förskolan igår och idag. Han är snorig och slö. Orkar inte tempot där. Tur att jag haft hemstudier så jag kunnat ha honom hemma.
Max och Ebba.. Ja… Finns knappt ord för hur de kör sönder mig. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort den här veckan. De kör slut på mig helt.
Och sen att jag hela tiden oroar mig för vad som komma ska. Känns som ett mörkt moln hänger över mig.. Har noll förståelse från min man. Han verkar ärligt inte ens bry sig det minsta. Känner mig väldigt ensam och utlämnad.
Idag hade jag sån tur, mamma kom förbi på morgonen och kunde ta Ebba & Max till dagis. Det hjälpte verkligen. Det är sådan stress att klä på dom och komma ut genom dörren, speciellt då Siggis inte ens ska lämnas utan han ska kläs på för att följa med fram och tillbaka. Sen Ziri på det. Nä, det är lite väl mycket nu.
Känner att jag förlorat alla runt mig oxå. Jag har ingen. Jag står ensam i min oro och min kamp. B är på väg bort, så himla glad för dom, men det kommer att bli tomt. T bor så långt bort, finns alltid via telefon såklart. Andra har bara vänt ryggen till och slutat höra av sig.. Jag orkar inte heller vara den som ska hålla ihop allt. Jag känner att jag faktiskt ger upp. Jag har mina barn, det är det jag har och det är så värt, men ibland behöver man vuxet samtal eller sällskap. Någon att prata med. Någon som ser när man mår skit och försöker lyfta en. Jag har ingen sån. Jag har varit sån för många andra.
Äsch, det här blev ju en riktig deppig text, men vart ska man annars rensa sina tankar om inte i sin blogg?
Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen ta och kramas med min lilla Eggis!
Ha en härlig höstdag 🍂🍄🍁
~Alltid En Diva~ 