~Dagligt~

Söndag, dag 4 sedan positivt Corona test~

Men vid närmare eftertanke så är jag nog på dag 6 i sjukdomsförlopp..

Idag har jag varit feberfri. Bäddat rent i sängen, spritat hela rummet och vädrat o dammsugit. Duschat. Är väldigt trött men mår nog oförskämt bra ändå. Börjar få ont i ena örat, så hopps inte jag åker på öroninflammation som följd av Coronan.

Tog på mig munskydd och tog mig ut i friskluften idag. En kort promenad men så skönt att få komma ut och känna vinden i ansiktet, frisk luft i lungorna och röra på kroppen lite. När jag i fyra dygn legat i samma rum, dygnet runt, bara vänt sida i sängen, lämnat rummet enbart för att gå på toa, plöjt x-men filmerna. Är inne på 5:te eller 6:te filmen nu.

Jag hoppas att även imorgon är feberfri så det verkligen går åt rätt håll.

Idag har jag tagit Pcr-test oxå, svaret på det borde komma imorgon. Och är det negativt och febern håller sig borta så borde jag kunna åka hem till mina barn på tidigast onsdag. Egentligen ska jag vara i karantän tills på torsdag, och jag vill följa de restriktioner och rekommendationer som finns, men med ett x som inte tar någon hänsyn till vad FHM säger, så måste jag nog bryta tidigare och då bestämmer jag att som tidigast onsdag.

Nu ska jag pausa filmtittandet och ta och rita lite istället.

Håll er friska! Håll avstånd! Följ rekommendationerna! Undvik onödiga kontakter & butiker!

Ta hand om Er!

~Känslan idag~

Allt eller Inget~

Lite så funkar jag. Lite så funkar Adhd! Så då kan jag undra om det är mina Egna personliga drag eller om den sidan av mig kommer av min Adhd? Eftersom jag idag inte känner mig speciellt ”alert” så tänker jag inte fundera mer på den saken.

En kompis till mig, la igår upp till n sådan jäkla bra beskrivning av Adhd. Jag känner att jag måste dela med mig av den..

Tycker denna beskrivning var grym. Det är verkligen så det är att leva med Adhd. Sen är alla människor olika i sin diagnos såklart, men den här visade i stort sett ut calypsos hur jag funkar.

På tal om Allt eller Inget, så tyckte någon någonstans att förkylning med hosta inte var ”lagom” nivå av sjukdom hemma hos oss, nä, vi slänger dit lite magsjuka oxå! Så, Ja, M ligger magsjuk nu. Klockan 7 hade han kräkts ner hela sin säng. Nu tvättar jag sängkläder, bäddade ner honom i lillebrors säng, och ställt fram hink, han har teven på lite lågt, sover från o till och kräks när det behövs. Köpte hem coca cola och blåbärssoppa till honom. Nu får han ligga i ett mörkt o svalt rum, och jag hoppas att det snart är över för honom. Finns ingen värre sjukdom än just magsjuka. Självklart känns det som att jag själv har en ”8’a” i magen.

Känns så tråkigt att först vabba förkylda barn, sn bli förkyld själv, och nu även ett magsjukt barn. Kan alltid önska att det här är ”vår” beskärda del av sjukdomar på ett tag, men så vet jag att det inte är. Vi kommer med största sannolikhet få magsjuka minst 1-2 ggr till innan jul, och förkylningar lär pågå fram till maj-juni 2021. Om vi har tur då alltså…

Jag har ont i ryggen och axlar/skuldror. Ont i halsen och bröstet av hostan. Så idag tänker jag göra absolut INGENTING. Förutom att tvätta då, men annars bara glo på teve, tömma spyhink, gosa med djuren, och bara känna mig lat. Får se hur länge jag står ut med att vara lat. Inte min starka sida att göra ingenting.

Hej hopp, ”kräkskopp”

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta mot det ”friskare”~

Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.

Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?

Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.

Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.

Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.

Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~

”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”

Fortsätt läsa ”Sakta mot det ”friskare”~”
~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Att sätt ord på~

Hur gör man? Hur börjar man?

Jag har aldrig haft svårt för att prata, eller sätta ord på tankar. Aldrig varit feg eller velig i mina åsikter. Snarare tvärtom. Tycker jag något så står jag för det. Jag gillar att alla tycker olika, för mig är det helt okej, med åsikter. Att debattera och diskutera kan vara väldigt roligt och intressant, så länge personen man pratar med kan diskutera och inte blir personlig.

Nu, har jag dock tappt det. Jag kan inte öppna munnen och få fram det jag verkligen vill. Jag är som en mussla. Jag vet inte vilken fot jag ska stå på, eller hur jag gör för att komma framåt.

Idag var jag hos min husläkare, hon tittade på mig, jag såg vad hon tänkte. Men jag bekräftade inte tanken. Jag valde att vara tyst. Vet inte om det är speciellt smart av mig. Eller om det bara var som ett skydd.

Jag är förkyld. Jag har blivit smittad av barnen. Ögonen är svullna och trötta, näsan kliar/svider, halsen ömmar & jag tror jag har feber.

Jag måste ta mod till mig att säga vad jag känner. Jag måste våga stå upp för mig. Jag har lixom tappat den biten, jag som annars värdesätter mig själv ganska högt och ser till att bli behandlad efter vad jag anser är rimligt. Men nu är jag feg. Jag bara ”väjer” undan och parerar, utan att egentligen veta hur jag lyckas.

Jag är slut. Mentalt & psykiskt slut. Jag är trött. Och inte känns det bättre när jag nu även blivit förkyld. Har dock tur att nästa jobbkväll är på onsdag, så jag hinner kurera mig.

Ligger och kollar på ”KALIFAT” på Netflix. Älskar den serien. En viktig serie, som många borde se.

Hej hopp.

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Skrämmer livet ur mig~

Den här FUCKING jävla Corona! Vidriga jävla virus!!!

Min mamma har varit sjuk i lite drygt 4 veckor. Med förkylningssymtom. Stannar hemma från jobbet, blivit sjukskriven då symtomen ej gett vika. Då hon redan har astma så har den naturligtvis förvärrats kraftigt under dessa veckor. Hon har starkaste dosen på inhalationer upp till det dubbla under en dag. Ändå hjälper den inte. Hon har sista tiden knappt kunnat gå 4 meter utan att bli riktigt andfådd. Alltså hon har behövt stanna och sätta sig. Balansen har försämrats, huvudvärk dagligen. Hon har haft videomöten med sin husläkare på vårdcentralen som förlängt hennes sjukskrivningar, sagt att hon ska fortsätta med inhalationerna.. Mamma har bett och tjatat om att få testas för Covid-19. Bett om en lungröntgen. Men läkaren på vårdcentralen säger Nej. Du har bara astma. Och är förkyld. ”Jag sjukskriver dig en vecka till, ring igen om du behöver längre sjukskrivning” Alltså MORR!! Jag blir så förbannad. Hon är i riskgrupp med tanke på hennes astma.

Igår ringer hon mig, i panik, hör knappt vad hon säger, hör bara hennes kippande efter luft. Jag ringer direkt min svärmor och får låna hennes bil. Åker direkt till mamma. Hon sitter på toa, håller i väggarna för att allt snurrar, varje andetag både in och ut är ett ”väsande” och tjutande och helt sjukt obehagligt ljud. Får bära henne till soffan. Hon hade ringt 1177.se och bett om hjälp. Bett om ambulans. Försökt få fram att hon inte får någon luft.. Till svar får hon ”vi lägger upp ett ärende om att ambulans ska åka till dig

Det här var 18.43. Jag kom dit 19.15. Hör hur hon kippar efter luft, känner inte igen min mamma. Jag ringer 112. Berättar att min mamma ringt 1177 och bett om hjälp, och jag vill veta om de kan se vart ambulansen är. Hon på 112 hittar ärendet. De har lagt in att mamma vill ha ambulans, men de har inte skickat ut det till någon bil!!! Tjejen på 112 kopplar in en sjuksköterska i vårt samtal, samtidigt som de ställer frågor om hur mamma mår, ber mig kolla och göra vissa saker med mamma så sitter hon och kontaktar en akutbil med sjuksköterska. Det var svårt att få tag på någon, men hon sa att första bil som blir ledig kommer till mamma. Efter 20 min ringer 112 upp igen. Denna gång en Sjuksköterska som vill kolla hur det är med mamma. Han säger att de kommer att ringa upp mig med jämna mellanrum ända tills akutbilen anlänt. Han ställer frågor. Säger att blir det minsta försämring ska jag ringa 112 direkt. Efter ytterligare 15 minuter kommer akutsjuksköterskan. Han kontrollerar, gör tester på och med mamma. Hon syresätter sig bra på rumsluft, men andas 26 andetag i minuten i ”vila”. Han ber mig hjälpa till att få upp henne och gå 15 steg i lägenheten. Andningsfrekvensen går upp till 40. Han bestämmer där och då att ambulans ska tillkallas och mamma ska till sjukhus och undersökas grundligt.

På akuten tas EKG, bastester, lungtester, extra blodprover, Covid-19 test. Något vajsing med lungkapaciteten. Lungorna jobbar inte som de ska. Hon får syrgas och dropp. Först vill Läkaren lägga in henne några dagar med syrgas. Sen har de platsbrist. Och hon tillhör den ”friskaste” av alla sjuka så hon skickas hem vid 04.00 på morgonen. Att hon hade Corona var det inga tvivel om. En långdragen sådan som tyvärr gett efterdyningar på hennes lungor.

Nu får det sluta att ”spelas” med människors liv!!

Varför skiter man i att testa? Det finns tester, det finns kapacitet att få fram svaren. Allt finns! Men människor testas inte! Inte ens de som varit sjuka längre, som är äldre, som har kraftig astma, som ber om hjälp, som blir sämre och sämre för varje vecka.. Istället sjukskriver man och sen skiter man i ordentliga uppföljningar.

Och nu, Landet Lagom, bestämmer man att det ska börja släppas på restriktioner!! HerreGuuud!!! Vi har inte ens nått kulmen av detta! Folk måste förstå att hålla avstånd är så viktigt! Stanna hemma vid minsta symtom, även om man tror det är allergi, det kan vara Corona! Och eftersom sjukvården inte prioriterar de i riskgrupp, så måste de som inte är i riskgrupp tänka steget längre! Tänk på andra! Var hänsynsfull och luras inte ut av sol och värma. Om man gör det, håll för fan avståndet!! Tvätta händerna när du kommer hem, byt kläder och tvätta. Spruta av skosulorna. Tänk Tänk Tänk!!!

Att se mamma kippa efter luft, vara livrädd, att behöva åka ensam till sjukhus pga besöksförbuden. Inte kunna hjälpa och följa med i ambulansen. Inte finnas där och lugna, trösta, stötta när hon blir isolerad på akuten.. Bara via telefon, det är inte kul. En av mina största mardrömmar i denna speciella tid med Corona blev på riktigt. Att någon nära blev sjuk. Väldigt sjuk. Inte kunna andas..

Nu kan jag inte skriva mer. Jag försöker själv bearbeta alla känslor som rasar inom mig. Först nu förstår jag nog vad som hände. Det gör ont och jag vill inte gråta.

Ta hand om varandra. Ta hand om andra genom att stanna hemma.

~Dagligt~, ~En snabbis~

Äntligen fredag~

Ja, nu är det ju fredag! En nykter fredag!!

 Får se om vi eventuellt tar oss ut till landet, det beror helt på Robert. Om han orkar och vill. Jag är inte så sugen på det, men det är ju inte bara upp till mig vad vi ska hitt’ på!!  Kan ju inte vara så roligt för honom att bara sitta där ute på landet å glo. Här hemma har vi åtminstone många kanaler på teven han kan zappa emellan. Han är iaf mycket bättre. Andas lättare och ser piggare ut. Äter varje dag och dricker mängder med bubbelvatten. 

Lite lustigt nu ikväll, vi satt och kolla på Bourne Legacy på teve, alla barnen sov. Helt plötsligt dyker Noel upp i dörrhålet ut till köket. Står där och bara stirrar på mig.. Sen säger han lite irriterat ”Var är dörren?” Jag frågar ”Va? Vilken dörr?” Får till svar ”Men vet du inte hur dörren ser ut?!” ”Okej,den är framför dig…”

Han känner då lite nonchalant på grinden, suckar, vänder sig om och går mot hallen, för att sen störta ut i vardagsrummet och nästan krocka med R.. R vänder Noel och börjar gå mot sovrummet. Där fintar Noel R och kryper ner i Saras säng.. Hahahaha!!! Skulle vilja veta hur Sara tänkt när hon vaknar imorgon bitti och har sin lillebror tätt intill 😂😂 Lite rolig är han vår lille sleepwalker

Jag har virkat på med min cocoon idag med. Blev så förbannad när jag satt och virkade med det gråa garnet, och märker att det är nästan slut mitt i ett varv. Letar i mina garnpåsar och har då köpt för lite grått!!!!!! Måste iväg till Rusta imorrn för mera ljusgrå Helen-garn!!! Så sur blev jag, att jag la undan virkningen. Blev bara 2 varv nu ikväll.. Illa!

Annars har det inte hänt så mycket idag. Dammsugit hemma, plockat upp disken, lagat mat, rastat Ziri, bytt 6 bajsblöjor, 3 på  Ebba o lika många på Maxen! Skit-ungar!😋

Iof så är det Lions i helgen och det vill jag väldigt gärna gå på!! Där kan man ju verkligen fynda! Himla kul är det! Men, vi får se! 

Nu klipper ögonen igen!

Puss o godnatt💋