Varje pass på jobbet känns lite liiite lättare för varje gång. En dag avslutade jag med att skratta hjärtligt ihop med en kollega. Det trodde jag inte skulle hända på länge. Så tråkigt att hon ska sluta, jag kommer verkligen att sakna henne. Hon är en glad, hjälpsam, noggrann, omhändertagande & fantastisk undersköterska. Önskar henne såklart all lycka på nya arbetsplatsen!! Hoppas hon får ett lönelyft oxå!
Jag är långledig då en röd dag infaller då jag ska vara på pass. Men inga chefer är på plats då och då inte jag heller. Nästa gång Det Sjuka Huset kallar är på måndag.
Idag sällskapade jag & mamma till Arken Zoo, Hemköp, Lidl. Nu är hon på Mindrullness & jag har kastat in en fläskytterfilé i ugnen på 125 grader och hoppas få en fin Pulled Pork till kvällen. Ska hämta henne 16:00.
Min arbetsplats är verkligen annorlunda sen innan sjukskrivning. Det är stor omsättning på personal, då inte enbart undersköterskor som söker nytt, utan 3 fantastiska läkare har slutat, ssk är det flera nyutexaminerade (noll erfarenhet av arbete på avdelning) och undersköterskorna flyr avdelningen. Dessutom är vårdtyngden så mycket högre nu. Många med mera behov av stöd och hjälp med allt för daglig hygien, stöttning med mobilisering. Det känns inte som att det är en avdelning som är vad den heter, utan att vi blivit en Geriatrik. Det är så sorgligt. Det ska inte vara en sådan omsättning av personal. När så många byter på så kort tid så är det ett tecken på att något är mindre bra. Och ofta är då problemet ”Ledningen”.. Men ingen säger något. Alla går tysta & missnöjda. Jag älskar mina usk-kollegor. De är helt otroliga människor som är fantastiska på sitt jobb. Men utan rätt stöd och backning o uppskattning av befintlig personal så söker man nytt.
Usch vad jag klagar. Men vad vore livet utan att få gnälla lite, speciellt på sitt arbete. Det sker inom alla olika arbetskategorier.
Nä, ska kolla klart nästa avsnitt av Modern Family innan jag måste åka o hämta mamsen!
Halvårskontrollen är redan här igen. Kolla blodtryck så mina adhd mediciner kan förnyas.
Igår kom jag hem till barnen. Max hjälpte mig med middagen, köttfärssås & spagetti, den blev jättegod och han är så duktig & hjälpsam.
Imorse körde jag först de tre små trollen till deras skolor, sen hem & hämta Noel o skjutsa honom till hans skola. Nu sitter jag här i väntrummet och väntar på Sjuksköterska.
Tog fram Bobbo & Doris igår. Märkte då att Bobbo luktade ”surt”.. Vände upp honom och ser att det framträtt 2 kulor/bollar mellan svans & mage. Vet inte om stackars varit/är förstoppad eller om det är hans testiklar som blivit inflammerade. Ser hemskt ut. Eftersom jag inte har någon kunskap krock gecko ödlor så började jag googla. Hittade bra svar från en veterinär som svarade på två olika personer frågor kring deras geckohanar som beskrev precis samma problem som Bobbo har. Jag hoppas verkligen inte han blivit så dålig att han måste tas bort.
Stackars Bobbo
Hemskt tråkigt om så är fallet.
Nu ska jag koppla av helt. Sköterska vill det inför blodtryckskontrollen. Så pulsen ligger 👌🏼!
Så fin respons får jag av WordPress när jag öppnar min lilla dagbok på nätet! Kul att se att jag kan ha 49 visningar i timmen och att det även sitter ”spam” läsare i USA och gillar inlägg som de knappast fattar ett skit av, men gillar och lämnar kommentarer om att jag säkert skulle älska att läsa deras blogg. Så kikar jag över.. Bloggar om bilar… Bloggar med ”pinuppor”… Ja vad spännande! Exakt mina intressen!! I N T E !!!
Idag ringde min mor. Såklart efter påputtning av andra. Naturligtvis är allt en ”missuppfittning” ( ja, ni läste rätt, hennes ord). Jag har bedömt situationen helt fel. Kanske har jag det, till viss del, men faktum kvarstår, det gjorde även Du mamma! Nu har vi pratat. Stridsyxan är begravd! Så ingen behöver längre känna att de måste hjälpa oss att lösa det här! Även om jag känner mig lite som 😈 när min storebror stod på min sida! Så tacksam för det! Tror det fick igång Hjärnkontoret hos några fler än bara En person!
Idag då, vad ska ske? Jo, jag har möte med N’s rektor och mentor kl 13:00 via Teams. Sen blir det att åka direkt till jobbet. Hoppas att jag inte blir så himla sen. Blir stressad av att komma för sent, speciellt att missa min lästid och missa läkargenomgång/rond! Jag vet nu, har lärt mig efter ett år på Det Sjuka Huset exakt hur jag vill hinna läsa på och gå igenom innan jag möter mina patienter. Att missa första halvtimmen är skit jobbigt tycker jag! Men, nu är det här mötet viktigt och jag måste ta det. Allt för barnen!
Nu kommer jag skriva väldigt luddigt och oklart; detta för att Jag behöver tömma huvudet på alla tankar som löper amok i huvudet på mig, känslor kring liv, livsstilar, död, ångest, fel, rätt, finns det några rätt? Om det känns riktat till en person så kanske det bara är av misstag…. Eller inte.. Upp till var & en att tycka och tänka fritt.. –
Vem vet?
Är det där du befinner dig? Eller är det bara en naivitet som gör att du drar efter sista halmstrået och hoppas på räddning? Är det så att det inte går fram vad som så tydligt ändå sagts? Är orden stumma när de när de ändå sagts högt? Är det något som är helt oklart? Är något helt glasklart? Eller är det kanske så att maktlösheten och insikten om framtiden kväver dig? Att det kanske inte blir som du trott? Allt kanske inte löser sig? Är det för att det inte är Du som styr skeppet denna gång? Du har inte makten just nu, det är någon annan som står vid rodret? Kan det vara så att du förlorar? Att du blundat och inte ordentligt lyssnat på länge och nu helt plötsligt dånar sanningen omkring dig? Jag kan tänka mig att livet kan kännas hårt, men jag har alltid levt ett hårt liv, och just nu är jag i en någorlunda balans med mig själv men min omgivning är ett kaos. Kanske ska det vara såhär..? Men bara en stund. Jag tror att det kommer bli bra. Jag har rest mig om och om igen efter att någon slagit undan mina fötter, jag är inte rädd för att kämpa, inte rädd för att inte veta vad som händer imorgon. Samtidigt skrämmer det mig totalt. Jag är livrädd fast ändå inte. Ibland måste alla bara våga tro och hoppas. Även om vi lever i tumult och kaos, sorg och gråt, skratt och lycka. Om alla öppnar ögonen, väljer bort sanningen, då går det inte att leva. Då blir livet bara som en rak mörk väg. Ibland måste Du ta den där avstickaren för att se vad som finns där du inte tidigare varit. Du måste våga för att vinna. Fast handlar det om vinst? Jo, till viss del, tror jag, att våga är att vinna. Att klara av något nytt och okänt, leva här och nu, överleva i ett nytt klimat, är en personlig vinst som ger erfarenhet och utveckling. Men väljer du att bara stanna. Bara stå kvar i dina gamla spår, följa den kända vägen, aldrig våga eller tro, då blir du fast i ingenting. Det blir grått, tråkigt och ensamt. Människan är ett vanedjur. Vi gillar det trygga. Vi litar på det vi kan se. Vi vågar inte drömma. Att alltid ha det likadant är bäst..? Är det verkligen så då? Är det trygga bäst? Det är egentligen tråkigt. Det är inte att leva livet. Livet är kort. Vem vill inte prova på och utmana sig själv? Vill Du vakna upp en dag och inte ha gjort något speciellt som du kan minnas med glädje? Då menar jag inte barn, körkort, familj.. Jag menar det här andra, att lämna din trygga bubbla och testa och leva livet fullt ut? Att se att man levt spännande? Gjort saker som egentligen är skrämmande. Vågat och klarat av.. Det är en jävla balansgång allting, på gott och ont, vem vet vad som händer om du lämnar den kända stigen och provar något nytt? Bekant och känt är inte alltid bäst för kropp och psyke.
Det där var det flummigast jag skrivit på länge. Jag utgår lite från drömmar jag haft, besked runt mig, cancer, mina barn, min mamma & bror, Bobben.. Och sen kommer det ord som bara skriver sig av sig självt. Nu har jag rensat bland mitt tysta verbala krig i mitt huvud. Så skönt!
Igår, när jag kom hem från jobbet, visade S mig en challange som hon sett på Insta, jag och hon satt och skratta så vi dubbelvek oss.. Jag älskar hur jag kan skratta med henne. Och N.. Deras kreativa hjärnor är helt fantastiska. Och N’s humor, den är så sjukt skön.. S gör ofta så mycket sjuka saker som hon får på film, och jag önskar att hon delade med sig av sina knasiga klipp på sociala medier nästan, hon är så jäkla rolig! Hon fattar det inte inte själv dock.. Nu har hon inget sug heller på att bli b-kändis, men jag tror fan hon skulle kunna få ett riktigt stort antal följare, dels för att hon är så naturlig, testar på så sjuka saker, filmar osv. Men för mig är hon en av mina största idoler så hon har redan ett jobbigt FAN! N likaså, han är så sjukt knäpp när han drar igång. Han har så mycket roliga, udda och kreativa tankar, de borde nå ut till andra. Mina två stora HJÄRTAN! Som jag älskar er två! Ni kommer klara er så jäkla bra i livet!
Usch så sentimentalt det blev. Sällan jag ”skryter” om mina barn, men nu blev det bara tvunget! Jag är så sjukt stolt över hur ni kämpar.
♥️ S med alla motgångar sen 7 års ålder. All smärta, all medicin, men ändå med ett stort hjärta, starka åsikter kring rätt och fel, blir aldrig påverkad av vad andra tycker, du står fast vid din åsikt, du påverkas inte av vad någon annan tycker eller tänker, bara kämpar framåt. Speciellt med all smärta i din vackra kropp. Skolan vände från pest till att du nu är en ✅ och en super duktig student. Dina framtida mål är imponerande, och du kommer nå ända fram! Du har levt ett så annorlunda liv än någon annan i din omgivning i samma ålder. Du har aldrig gnällt. Du har aldrig tagit dina diagnoser som en ursäkt. Många andra skulle gett upp. Men inte du. Min starka rakryggade flicka!
💙 N med sina ”demons” i huvudet, idéer som kommer på en mikrosekund och som du inte hinner parera innan du utfört den med din kropp, adhd’n som ibland är din största svaghet. Men ibland din största styrka. Din kärlek till dina vänner. Du vet vad dom är rätt att göra, även om du många gånger blir missbedömd och vissa tror det värsta om dig. Din kämpaglöd. Du kämpar järnet för att få skolan att funka, för att du vill göra mig glad.. Älskade N, jag kommer alltid vara glad för sig, oavsett, men när du anstränger dig så här som du gör nu, ser jag vilka superpowers du verkligen besitter, och det gör mig varm i kroppen!
Nu ska jag vila lite, eller städa.. Innan mötet.
Hörni, ta hand om varandra! Ge kärlek och omtanke. Visa hänsyn Alltid! Lyft dig själv ibland och se hur fantastisk du är och våga utmana dig själv!
Midsommar 2019 blev lugn och lagom (iaf för min del, andra mådde betydligt sämre idag) och vädret var alldeles perfekt för en gångs skull! Inget regn, Hallelulja!!
Jag och familjen åkte ut till landet i onsdagskväll. Fick några extra dagar där, men hela torsdagen låg Max och kräktes. Så jobbigt i denna värmen som var och med otåliga småsyskon som inte alls förstod varför storebror var trött och mådde dåligt.. Men det gick. På fredagen mådde han tack o lov tipptopp!
På kvällen kom Familjen Torhede över på besök och det vart… livat och mycket skratt som det brukar bli!
Kom i säng i lagom tid ändå, vaknade ganska utvilad. Hann käka frukost, sen blev det att försöka tänka ut ”hur mycket jag glömt att packa ner” innan jag skulle åka hem med 3/5 barn för att tvätta. Hade gärna stannat en natt till på lugna landet, badat och myst, men då vi faktiskt ska flytta om en vecka så känns tvätt och packning så himla viktigt. Dock har jag inte hunnit packa något idag. Blev 15 maskiner med tvätt istället. Passade på att ta filtar och sånt som jag imorgon kan packa ner istället för att låta det ligga framme. Skönt när man är klar iaf! Nu har barnen ännu mera kläder att dra fram och skita ner 🙄
Ja, vad mer.. Inte sökt flera jobb, har skickat in ca 20 ansökningar till olika ställen, men utan referenser är det svårt. Dock fått ett riktigt bra tips av en kompis som arbetar på Akuten på ett sjukhus i Stockholm, så ska söka via henna och se om det leder till framgång. Har alltid hemtjänsten att söka till annars, men vet inte om det är så kul i längden, jag skulle ledsna fort, men för en kortare period så är det ok, så länge lönen är rätt!
Jo, jag och Robert har nu varit ihop i 20 år! Hajjar ni, 20 år!!! Det är helt otroligt att vi inte slagit ihjäl varandra ännu 🤫
Och på lördag, 29/6 har vi bott exakt 10 år i vår nuvarande bostad, och samma dag lämnar vi den för att äntligen flytta till vår efterlängtade 5-rummare!!! Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge sägs det ju… Vette sjutton om jag tycker det stämmer, men nu är det äntligen vår tur.
Nu har jag fått in spiralen oxå, känns som en sådan befrielse att INTE kunna bli med barn. Precis så vill jag ha det just nu! Och för alltid om jag tänker efter. Vill absolut inte, under några som helst omständigheter, bli med barn igen. Ser fram emot att bli mormor/farmor om X-antal år!
Ha en strålande skön lördagskväll så hörs vi av igen!
Nu är jag klar med Medicin 2, 150 poäng och Gymnasiearbete 100 poäng, 10 veckor och 250 poäng senare så är jag mycket förväntansfull inför Akutsjukvård på 200 poäng i klassrum samt 5 veckor APL och Psykiatri 1, 100 poäng på distans.
IDAG vart dagen som för alltid kommer vara en milstolpe som jag uppnått men ALDRIG kommer att glömma bort!!
Jag har kämpat mig svettig, tårögd, slutit mitt hår nästan, för att verkligen förstå sammanhang och medicinsk terminologi. Och det gav absolut utdelning!
Jag har fått mitt första A i betyg! Jag har fått högsta betyg i den svårare fördjupningskursen! I Medicin1 fick jag B och det är bra, men som jag kämpat för det här betyget, dels för att pressa mig själv lite och se hur ”högt” jag kan komma om jag verkligen ger mig fan på det, och för att bevisa för både mig själv och andra att ALLT ÄR MÖJLIGT, bara man vill och kämpar för det!
Nu är det 10 veckor kvar och sen är jag i mål! Sen tar jag ”studenten” och är legitimerad Undersköterska, med en extra College Pin då jag läst extra kurser för att kvalificera mig ytterligare litegrann inom mitt framtida yrke!
Jag är stolt över mig! Jag är mallig och skrytsam, men hade Du någonsin gått i mina skor genom mitt liv, skulle du gjort EXAKT likadant! Att komma från ”ingenting” till att vara så nära målet att ”Leva Min Dröm, kan inte bli större! Inte för mig! Jag bevisar något för mig själv, jag vill att mina barn ska ta lärdom av att det går, bara man kämpar och vill! Det är aldrig för sent!
Så på onsdag nästa vecka drar sista klassrumskursen igång, och det ska bli så himla spännande och roligt!!
Snart får jag veta hur jag ligger i Medicin2! Vilket betyg jag kvalar in på. Känns ganska roligt att vi ska ha en utvärdering imorgon och jag kommer faktiskt att sakna vår lärare! Lourdes har varit en otroligt bra lärare! Noggrann, omtänksam, verkligen gett bra förklaringar, varit mån om att vi verkligen ska förstå hennes lektioner! Önskar vi skulle fått ha henne i flera kurser!
Idag har jag gjort allt förutom det jag hade planerat att göra.. Så typiskt mig! Skulle skrivit CV och skickat in till olika sjukhus. Skulle kollat Gymnasiearbetet en extra gång.. Istället har jag vikt in rentvätten, dammsugit, skurat golven, kollat på film. Ja, inget av det som var planerat med andra ord!
Annars är livet väldigt ”i fas” för en gångs skull. Ungarna än så länge friska, går till förskolan, jag är mellan 2 kurser just nu, Sara har nationella prov i skolan den här veckan, Noel går i skolan men slipper iaf ha prov, R jobbar.. Ja, allt bara flyter på typ..
Nu ska jag ta o ladda batterierna i hjärnan och sova en stund!
… till är nu avklarade. Känns så overkligt att det är 2 kurser kvar på sammanlagt 10 veckor, sen är jag Legitemerad Undersköterska!
Velar lite inom vad jag vill arbeta med.. Alltså vilket område.. Har alltid haft en dröm om att bli Barnmorska. Men under utbildningens gång har intresset ökat bland kirurgi, anestesi och operation. Samtidigt är jag så osäker på om jag får arbeta inom den avdelningen, med tanke på min Mh’s.. Att jobba inom förlossning ligger mig fortfarande varmt om hjärtat, så jag har inte alls gett upp det, men som sagt, blivit nyfiken på andra områden inom vårdarbetet. Vi får se vart jag hamnar. Ska sätta mig imorgon och skriva mitt cv & skicka in för sommarjobb på olika ställen.
Idag har jag suttit och filat på mitt Gymnasiearbete. Skickat in det säkert 3 ggr och fått tillbaka att jag måste ändra här, ändra där, bla bla bla. Men tillslut skickades det in för vad jag hoppas är SISTA gången! Nu måste min lärare vara nöjd. Det lär jag väl märka imorgon.
Annars har inte så mycket blivit gjort idag, fixat på diskbänken, tömt diskmaskin, lagat mat, bakat… Ja, du läste rätt, JAG HAR BAKAT! 2 st sockerkakor med choklad och apelsinsmak. Personligen tycker jag att de blir för torra oavsett om man gör en Saftig sockerkaka eller en Fin sockerkaka. Men barnen gillade iaf.
Fick hem sista boken till Akutsjukvård. Så nu är jag helt redo för SISTA kurserna med start den 18 mars 2019!!! Samma dag ska Irene in och opereras. Och dagen innan, den 17 mars, fyller min ”pästis” 38 unga år..
Tiden bara rinner iväg verkligen. Ett PR bara springer iväg känns det som, samtidigt som en vecka ibland kan vara evighetslång. Sjukt egentligen..
Idag fick min tappra tonåring sin andra dos med Humira. Jag hatar att vara den som måste sätta den där jävla sprutan på just henne, och jag hoppas så att vi om 6 veckor kan se ett resultat, eller att hon iaf känner sig bättre och har mindre smärtor. Älskade barn! #fuckreuma
Ska vi våga hoppas att det här är vår omgång av magsjuka?? Att vi Slipper magsjuka under julen 2018?!? Det vore ju ett stort ✝️ i taket!! Samtidigt maler tanken i huvudet, ”i år kanske vi slipper spyor o kräks, feber, hinkar, tvättmaraton, disk, handdukar hela December månad! Vore så fantastiskt skönt!
Ja, jag är ju på APL inom hemtjänst och det är så himla roligt. Lire ledsen just nu att jag inte kan jobba 😔pga sjukdom. Samtidigt kan jag inte utsätta dom gamla för magsjukebakterier. Dom kan dö av det. Jag är ju lite förälskad i mina kunder allihop o vill inte ha deras liv på mitt samvete. Saknar även min handledare Z.. Hon är en förebild för alla. Så otroligt omtänksam och kärleksfull i sin omvårdnad!
Blir iaf hemma imorgon oxå med Ebba & Sigge sen på onsdag får R ta över vabben. Jag måste få in mina sista 3 dagar iaf.
Nu ska jag läsa om min ”älskade” psykopat Christian Silfverbielke. Sjuka as egentligen..
Snacka om att det verkligen känns som snö i luften. Det är nästan så det luktar snö.. Kan det ens lukta snö??
Idag gjorde jag andra delprovet i spanska nationella provet för gymnasienivå. Kan säga att jag inte känner mig direkt smart i klassrummet. Jag tycker att gymnasienivå borde vara ganska enkelt, men, njae, det krävs vissa kunskaper, även inom ett svenska ämne.
Igår fick äntligen Sara & Noel varsina vinterjackor. Riktigt bra nu när kylan kommit. Mamma var snäll och betalade deras jackor, mycket uppskattat ur min plånboks perspektiv.
Själva har jag ingen jacka. Jag går ”jack-lös”.. Har inte råd att köpa mig en ordentlig jacka. Hittade en på Igor Sports som jag blev helt förälskad i.. Den var varm, mjuk och följsam, men näää, kan inte köpa en. Allt för att det här jävla vårdbidraget inte hann förnyas i tid!!!! Om FK faktiskt kunde ta mer ansvar för att informationen går ut och når fram till mottagaren och inte bara blint lita på postgången så skulle många föräldrars liv bli så mycket lättare. Har jag tur, så kanske jag kan köpa mig en vinterjacka i slutet av december. Jävla piss-FK..
Så, nu har jag beklagat mig klart.
Efter provet idag så lunchade jag med Anita. Så himla trevligt och välbehövligt! Vi träffas ju i klassrummet och säger Hej, men mer hinner vi inte med! Så det kändes så mysigt att ta en lunch och få prata lite. Hon är imponerande den kvinnan. Så mycket kunskap och så mycket kärlek och ödmjukhet och Glädje i henne. Så jäkla glad att hon började utbildningen samtidigt som mig. Utan henne hade skolan varit såååååååå mycket tråkigare!
Alla människor behöver en Anita.
Jag ska bli lite mer som Anita!
Jag är glad för att jag får äran att umgås med henne och ha henne i min närhet.
Imorgon dags för praktik igen. Tänk att nästa vecka är sista veckan. Men, jag kommer nog ansluta som timmis på Roo Hemtjänst.
Har en APL-uppgift jag ska slipa lite på under helgen så att jag blir klar med den. Sen en So-läxa som ska in innan torsdag.
Imorgon ska maken på julbord, jag och barnen ska frossa i lite Fredags-tacos, det är ju så ovanligt. Idag blev det kokt kyckling med ris och currysås. En favoriträtt bland barnen och mig, men inte min mans favorit.
Nä, ha det bäst! Sov så gott!
Förresten, ett Ljudbok-tips. ALLA borde under sin livstid lyssna på Selma Lagerlöfs ”Kejsaren av Portugallien”
Otroligt härlig bok, många tankar går igång, och faderns kärlek till sin dotter… Lyssna på dem!!
Idag får jag veta vem jag ska gå med & hur schemat kommer se ut för mig! Jag har skitit mitt hår av stress för att hitta en plats. Tycker någonstans att min skola egentligen skulle gjort det åt mig, men icke. Jag sökte tillslut till hemtjänsten i Centrum och de kunde tack o lov ta emot mig!
På torsdag har vi prov i Samhällskunskap 1a. Måste plugga lite och repetera i boken, men känner mig ganska säker inför det provet.
Nästa vecka har jag prov/prövning i Svenska. Första delen är Läsförståelse 180 minuter på tisdagen. På torsdag samma vecka har jag Skriftligt 120 minuter. När jag gjort dessa två delar får jag kallelse för MUNTLIG PRESENTATION som ska vara ca 4 minuter. Till det bör jag gärna förbereda mig och ha bilder, eller använda tavlan, eller en powerpoint. Proven kommer att utgå från Två romaner & två noveller som vi ska ha hunnit läsa. Provets uppbyggnad är som ett stort Nationellt Prov! DET skrämmer mig kan jag lova!!
Det är lite väl mycket nu! Ha APL med väldigt röriga scheman, kvällspass & dagspass. Prov i Samhälle, Prov i Svenska. På det har vi oxå en Stor APL-uppgift som såklart ska vara klar innan v 48.
Jag ska hinna träna oxå. Har fått FAR-intyg från min läkare att jag behöver gå ner ca 4-6 kilo pga min rygg. Har även fått remiss skickad till Sabbatsberg för ny röntgen av ryggen. Har molande värk som ibland hugger till ordentligt och gör mig helt sängliggande. Så kan jag inte ha det.
På allt detta har jag 5 barn med diverse bekymmer. Max & Ebba ska utredas för Adhd. Noel ska utredas för Dyslexi. Sara ska utredas för Dyslexi och idag ska hon till vårdcentralen för sin ångest. Måste försöka få hjälp och insatser innan det går för långt. Även hon behöver utredas för Adhd/Add. Ska begära remiss för det idag. Sigge är ännu inte i utredning för någonting, och vem vet, han kanske är den enda NORMALSTÖRDA i vår familj!
Nu ska jag passa på att duscha innan jag ska ringa till Hemtjänsten.
~Alltid En Diva~ 