Kl 14 ska jag träffa min läkare. Hoppas på att få veta mera om när min trauma behandling kan börja. Eller åtminstone hur lång väntetiden är nu.. Vårdcentralen kan inte göra mera för mig, nu måste psykiatrin ta över.
Vaknade och mådde ganska bra idag. Kände mig lite glad. Länge sedan som jag vaknade så, så jag tar det till mig och njuter av det.
Sitter i pyjamas i sängen, dricker kaffe. Ska snart möta upp mamma och få tillbaka min bil. Efter det är det dags att fixa mig inför läkarbesök, typ tvinga in en tandborste i munnen och byta kläder. Mer än så orkar jag inte.
Sovit lite halvknas inatt. Vaknar vid flera tillfällen. Så sovit ganska oroligt, men ändå glad idag. kanske berodde sömnproblem just inatt på, att jag igår körde mamma lite snabbt till Dalens sjukhus, till G som är inne på sluttampen. Mamma är som hon är, hon lyckades väcka upp honom så han pratade lite, försökte skoja.. Men ack så mager han var. Bara skinn & ben kvar. Han har varit (är) en snäll man som hållit mamma sällskap, fast han bara var inneboende. Säger bara ”Fuck Cancer”.. Bara 6 månader sedan de började behandlingen.
Ska njuta av mitt kaffe och prata sönder Myran & Minan.. Tror som börjar ledsna på mig och mitt prat, haha..
Mitt tålamod är på botten just nu. Hela den här veckan har varit ett världskrig mellan mig och lilla S. Han är så i trotsåldern och totalt uppe i det blå konstant. Hans attityd är i botten, lyssnar inte på något.. Fy vad osams vi varit. Nu vägrade han gå och lägga sig och får tag på en stålgalje som han drar längst med elementet. Fram o tillbaka. Provokativt. Vägrar sluta. Skrattar mig rakt upp i ansiktet. Jag blev så jävla arg!
Jag hatar mig själv när jag gapar och skriker. Jag avskyr den delen av att vara mamma. Och tro mig, jag försöker med lågaffektivt bemötande, mutor, hot, konsekvenser mm, inget hjälper!!
Idag har ytterligare varit en dag i städandet. Fast på förmiddagen åkte jag runt o samla in lite nya fynd, som nya tavlor, ny taklampa, ny/beg dammsugare och ett sideboard. Älskar saker som bortskänkes! Efter det vart det att städa igen. Nu är köket så rent! Toaletterna rena. Vardagsrummet riktigt trevligt!! Tänk att det tagit en vecka nästan att städa upp allting?
Räknade idag att jag kört minst 2 maskiner tvätt varje dag, sen såklart vikt in allting. Gått till grovsoporna 2-3 gånger per dag med kassar med skräp. Och nu först, söndag, känner jag mig nöjd med hur det ser ut här hemma. Och då ska jag åka härifrån om 2 dagar..?!? Men jag har tänkt till den här gången.. Fotat alla rum, för att lämnar han en soptipp efter sig kan jag fota och så kan han själv få se..! Han skulle aldrig acceptera om jag gjorde så. Jag skulle aldrig acceptera mig själv om jag gjorde så mot honom. Jag skulle skämmas!
Igår kväll satte jag mig o pyssla ihop en stol till dockskåpet, ska försöka mig på en fåtölj ikväll. Riktigt roligt men väldigt pillrigt. Vill ju få det att hålla för lek, och då blir det lite mera pyssel och teknik för att det ska bli hållbart.. Men det är fortfarande väldigt uppskattat bland barnen. Längtar tills jag har råd att köpa dockor och mera ”riktig” inredning. Nästa mamma-vecka ska jag fixa golvet i vardagsrummet!!
Nu ska jag senil jag pallar pyssla ihop fåtöljen, eller om jag väljer att glo film med Stora S..
När en människa väljer att helt strunta i att tömma kattlådan på EN HEL vecka ”bara för att” då är det omoget och djurplågeri. Och att skylla på ”jag fick inte katten”, glöm det Gubben, du tömde aldrig kattlådan efter Tjejen eller Killen heller, om jag inte tjatade o bad dig. Inte ens under graviditeterna kunde du ställa upp o göra det. Och de två katterna älskade du, men struntade i deras kattlåda. Så du kan gott ställa upp och rensa efter Tezzla, allt annat är bara rent plågeri mot det lilla djuret.. Man gör inte så!!
Och att stoppa in sönderrivna och trasiga plast och pappförpackningar under diskbänken, utan att stoppa det i en papperspåse, stänga luckan och tro att det är ”borta” och gömt…? Snälla, inte ens en 5 åring städar så….?!?!
Och Ni, som står och kissar, varför ser ni inte urin skvätter på toalettringen? Varför torkat NI inte av efter er??? Kvinnor sitter, vi kissar inte mellan ryggstöd o sits på toan…! Det borde för i helvetet vara eran skyldighet att torka bort erat kiss!!
Att inte dammsuga, tvätta av toaletter och badrum är själviskt, ohygieniskt och taskigt mot våra gemensamma barn. Att strunta i att plocka ner Julen är bara löjligt, bara för att ”han inte ställde upp det”.. Nä, det var min vecka, så självklart julpyntar Jag med barnen. Då kan han under sin vecka plocka ner julen. Att lämna kräks på kläder är bara äckligt. Det går faktiskt att skölja upp & torka bort.
Förra gången vi bytte vecka fick jag en chock och kände mig gråtfärdig när jag gick in genom ytterdörren. Men då bad han iaf om ursäkt och sa att han varit trött. Den här gången har han varit lika ledig som jag är men kan ändå inte lämna över hemmet i ett sjysst skick. Det är bara så vedervärdigt lågt och omanligt (eller kanske JÄTTEmanligt egentligen) och främst oschysst mot våra barn. De får hem en mamma som blir arg och ledsen, irriterad och trött. Jag VILL INTE KOMMA HEM OCH STÄDA EFTER EN ANNAN VUXEN!! Idag kände jag samma sak. Jag är totalt utpumpad.. Min adhd svajar, sköldkörteln känns inte helt i balans, kom från ett läkarbesök, jag har blivit verbalt kränkt av andra vuxna.. Och kommer hem till en soptipp. Det är inte okej! Det är respektlöst. Det är att vara elak mot de man delar bostad med.
Jag städar i stort sett hela min vecka, dammsuger varannan dag, plockar, torkar. Jag lyckas klämma in det fast jag har barnen, matlagning, tvätt, hund & katt. Och även när jag jobbade städade jag. Varför kan inte en penisbärare klara av samma sak?? Är det mammor som gör fel i uppfostran av pojkar? Är pojkar mera bortskämda? För sällan jag hör att det är det kvinnliga släktet vara orsaken till att det inte städas…?
Jag är så satans less på det här. Ska jag lämna tillbaka lägenheten som han gör skulle han bli skit irriterad. Och jag tycker av hänsyn, så gör man inte så. Man lämnar så som man vill komma hem till. Hur jävla svårt ska det vara??
Kalla mig gärna Bitter, jag håller med om att jag är det. Pga en man jag valt att inte leva med då han sällan (mera aldrig) självmant kunde plocka fram dammsugaren, knyta ihop en överfull soppåse, eller gå ut med den, se när diskmaskinen skulle köras eller tömmas.. Sånt är avtändande och får mig att inte orka längre.
Skvallra på nu allihopa, för ber jag om att något ska stanna på bloggen då blir det ju express post på snacket bakom min rygg.
Har man inget vänligt att säga, eller behöver skvallra om andra, ta dig en titt i spegeln och rannsaka dig själv.
Tack och Godnatt jävla helvetestisdag!!!!! Må nästa bli RENARE och trevligare!!
Denna jul är avklarad. Har ändå nöjda barn och självaste julafton var som den ska vara.. Avslappnad, massor av god mat, kramar och glittrande barnaögon, kussefiner som lekte och hade kul ihop.. Precis som det ska vara.
På förmiddagen den 24/12 kom barnens pappa hit. Vi åt frukost ihop, öppnade klappar, fixade oss, kollade Kalle Anka och sedan över till barnens Farmor.. (skulle skrivit ”svärmor”, men tror inte det är så poppis, då jag ej lever ihop med hennes son) Väl på plats var den absolut största fröjden att få träffa min älskade o underbara Guddotter Ellie!! Hon var den första som mötte mig i hallen. Vi kramades och jag sa att jag saknat henne så mycket, och den här söta lilla tös svarar- Jag har saknat dig med!!
Mitt hjärta höll ihop, men för en sekund trodde jag att jag skulle börja gråta. Min fina lilla guddotter, min bonus-tjej!! Det är med en enorm sorg jag inser att relationen till henne blir lidande av att jag tog beslut om separation med hennes morbror. Hon är så viktig för mig!
Julafton gick bra. Blev en del skratt och mycket värme i kropp o själ.
Men, finns alltid ett men, så finns alltid den där osmarta människan, som förstör allting. Min ena dotter fick inte krama din Farmor när hon skulle gå hem. Pga Corona. Men att sitta i samma rum i 5-7 timmar, andas samma luft, ta på samma bestick när man tar mat, det går bra, men en kram är inte okej.. Mitt barn blev jävligt ledsen och besviken. Hon fick Farmors handflata upptryckt i sitt ansikte när hon kramade sin Faster. Så Farmor hade redan då bestämt att min dotter inte fick en kram.. Jag tycker det är sorgligt och ledsamt. En sådan sak kan förstöra allting.
Ibland har jag känt mig bort knuffad från den enda familj jag har, men jobbat desto mer på en bättre relation till mina barns pappa. För om vi två fungerar så har jag trott att allting ska fungera. Och vi fungerar jätte bra. Vi pratar, vi kan skratta, vi strävar både gemensamt mot att våra barn ska må bra och få känna trygghet. Egentligen är ju det det enda som räknas. Men, ytterligare ett men, jag har varit delaktig i den här familjen i 21 år. Jag kommer ALLTID HA ETT band till deras familj, iom att jag är mamma till barnen. Jag är ingift.. Jag har fört deras gener vidare genom fem barn. Jag har fått äran att bli gudmor.. Alltså borde både jag och mina barn räknas som familj… Eller??
Ställer en fråga nu, till er som läser, svara gärna;
Är familj något man föds i? Kan man skapa sin Egna familj? Måste blod vara inblandat för att kalla sig familj? Är det så hemskt att separera? Kan en familj bestå av separerade ”parter”?
Vad anser Du är familj?????
Nu är klicken sååååå mycket igen. Jag ska försöka bläddra o läsa några sidor i boken, men först måste jag kissa och vill strypa min katt då hon är i ett löp igen och går o gormar o ylar efter en man!
–Well Well well, aint gonna happen!!!!
Julafton 2021Hos Maud/Farmor/ SvärmorI mitten, mitt gudbarn!! Mitt vackra barn, som blev dissad av sin egen Farmor.
Så, nu väntar ett Nyår. 2022 är på ingång.
Det här nya året ska bli min vändpunkt. Jag har redan bestämt det. Jag ska kämpa mig tillbaka, jag ska hitta min träning igen, jag ska bli hel, utanpå o inuti, jag ska aldrig mer ta skit från någon, stå upp för det JAG tror på, hitta och hylla mitt egna värde, och ta till mig att ”familj” kanske är skörare än vad jag trott.. Kanske kan man inte bygga sin egen familj? Måste man verkligen födas in i en familj? Om det är så, är jag enormt rik, då jag fött upp fem personer som är min familj, nu och alltid.
Med önskan och kärlek till Er alla, om ett fantastiskt Nytt år en riktigt GOD FORTSÄTTNING, och massa god mat o dryck och fina människor vid er sida;
Igår var första gången på 12 veckor som jag klev in genom vår ytterdörr för att faktiskt stanna hemma, laga mat och sova. I 12 veckor har jag bott hos min mamma. Det har varit både jobbigt, psykiskt påfrestande och väldigt roligt. Men enormt skönt att stambytet är klart i vår lägenhet.
Inatt har jag dock inte sovit en endaste sekund. Har haft klåda och kli över ben och armar och rygg. Imorse förstod jag varför.. Ziri har legat i min säng, jag vägrar ha hunden i sängen just för att jag reagerar på hennes päls och kvalster. Så inatt har varit helt vansinnigt. Försökte stänga boken vid 03:10 för att sova. Klockan 4:00 hör jag att Max går upp på toa, för att sedan sätta på teven.. Ebba börjar röra sig i sängen och så hör jag ; Mamma…. Var är snoppen..?
Och det här kan ju låta lite knasigt.. Men jag köpte en sån där mega stor gose-snorre på Dollarstore för ett år sedan, tyvärr har Ebba adopterat den och kan inte sova en natt utan den här mega stora saken bredvid sig. Den är längre och bredare än vad hon är..
Jag försöker säga att hon ligger bredvid den men får till svar ; Men jag ser den inte…
Bara tända lampan på mobilen och leta efter monstret till snopp klockan 4:30. Den hade bara åkt ner med ”huvudet” på golvet..
Klockan 5:00 tycker Max att Tezzla ska in i vårt rum. Så han öppnar dörren och in kommer katten som ska lukta på alla blommor, bakom rullgardinen, i ett kolsvart rum.. S U C K !!!
Kl 6:10 ringde alarmet. Dags att gå upp. Då har jag kliat sönder hela mina lår, är gråtfärdig för att jag är så vansinnigt trött, fly förbannad när jag inser att det är hunden som sovit i sängen..
Sagt o gjort, upp och fixa frulle med jordens klåda. Hittar tillslut areus i skåpet och slänger i mig. Skjutsar barn och tar en ordentligt promenad med hunden. Upp och bråkar med stora sonen som sagt sedan kl 7:30 att han ska kliva upp o gå till skolan. Jag kom hem efter lämning osv vid 8:30, då ligger han fortfarande i sängen och skriker åt mig ; om du inte stör mig varje jävla kvart kanske jag skulle hinna sova klart och palla gå upp..!!
Vad svarar man på det? Jag har varit hemifrån i nästan 45 minuter men tydligen har jag stört hans sömn..?! Hmm.. Men att han ligger o pratar i telefon fram till 01 på natten, det stör ju ingen??
Nu har jag som sagt slitit ut alla sängkläder, startat en maskin. Ska snart dra igång dammsugaren och försöka dammsuga bort ”hunden” ur sängen.
Är dock så trött att ögonen går i ❌
Men men, håller jag igång idag, så kanske sömnen kommer inatt!
Så härligt det är med tystnad just nu.. Det har varit så mycket ljud, röster, spring, skratt, tjut, ”mamma mamma mamma”, ”vår är mamma” osv.. Och just när det gäller det sista uttrycket, så sitter jag oftast på toaletten eller står och lagar mat. Då har jag inte synts på 3 sekunder och då måste barnen såklart kolla upp vart jag befinner mig..
Men det är påfrestande. Igår fick jag hjärtklappning. Kändes som att hjärtat slog oregelbundet, hamnade helt i otakt och det var så obehagligt. När jag gick ut med Ziri så kom en moped uppifrån H-åsen, jag härden den först när den var cirka 20 meter bakom mig & jag hoppade högt verkligen. Fick sådan panik och hela kroppen blev stel. Riktig panikkänsla i hela kroppen. Ptsd börjar ta knäcken på mig. Jag ”hör” inte omgivningen, jag blir så jäkla rädd för ingenting.. Så jobbigt. Vaknar flera gånger per natt med ett ryck, ingen aning om vad som väckt mig, bara vaknar kallsvettig och med rädsla i kroppen.
Jag är så trött. Trött på att må såhär. Trött på att alltid stressa. Aldrig känna mig tillräcklig i någon situation.
Idag är det alltså en typisk ”måndags-känsla” och jag mår piss. Jag avskyr måndagar.
Senaste 4 veckorna har min äldsta son bott med mig. Och jag är inneboende hos familjemedlem pga pågående stambyte på hemadressen.
Så han bestämde direkt att han ska bo med mig. Jätte mysigt såklart. Speciellt de veckorna när det inte alla barn hos mig. Får lite kvalitetstid med honom som varit sällsynt senaste 2,5 året.
Och jag tror han behöver mig just nu. Han har utvecklats så mycket på egen hand och egen styrka. Han har brutit ett beteende helt självmant, bytt ut det umgänget som enbart var problem och fel för honom. Börjat hänga med bra kompisar igen. Han är Negativ på de testerna han tagit. Och detta har han gjort själv. Dock har han drabbats av sjuk ångest med inslag av panikattacker. Jag kämpar med att BUP eller Mini Maria ska hjälpa honom med ångestdämpande medicin, men som väldigt ofta vill alla olika myndigheter skicka remisser fram och tillbaka. Från att ALLA kände en sådan oro kring min son, till att ingen av hans läkare där han är inskriven vill hjälpa honom. Nu när han verkligen behöver det som mest. Han har visat att han vill förändra sig själv. Han har bevisat att han kan. Nu när andra symtom uppträder och han behöver deras stöd på annat sätt då blundar de och skickar remisser hit & dit.
Om två veckor ska han tillbaka till TB-skolan. Då har han gått 4 veckor på Skolakuten och det har varit så bra för honom. Han har lärt sig räkna matematik, han älskar visst att läsa böcker, han går sina dagar, han jobbar varje lektion, han har ett fantastiskt stöd av mentorerna och kuratorn där. Det har höjt hans självkänsla och NOEL har fått bevisat, både för sig själv och andra, att han k a n massor, med rätt stöd och tålamod. Och att jag har ett barn som gillar att läsa böcker, det var en ”aha-upplevelse” så nu måste jag införskaffa böcker som han gillar. Jag är stolt!
Min oro kring att gå tillbaka till TB är mest kring hans ångestproblematik. Skolan är mycket större. Många många fler elever. Flera störande moment. Mera vänner.
Varför gör sjukvården kring ungdomar med NPF diagnoser så här? Att avsluta en medicinsk behandling kan de göra på 2 sekunder, men att stötta och vara snabb med ny medicinering när det är akut, då sker ingenting. Jag vet inte hur många gånger jag pratat med BUP. Och Soc via MM, sköterskan på MM, vanliga Soc. Även kopplat in primärvården i det här. De är villigare och mer taggade att hjälpa än vad sjukvården som ska vara anpassat till hans diagnoser är… Sjukt eller??
Idag har jag och Pigglet tvättstugan. Nu väntar vi på sista maskinen som ska hängas, sedan ska allt torka och vikas. Ska köra ner Piggis, Ziri och rena kläder till pappan vid 16-17 tiden. Pigges dagis ringde idag och frågade efter honom. De har saknat honom under veckan. Han har haft envis o jobbig hosta så jag har haft honom hemma. Så länge han inte springer så hostar han inte, men på dagis kommer han att hosta, just pga lek o rörelse. Men imorgon ska han få träffa sina kompisar igen. Tror han längtar.
Jag vet inte vad jag ska göra under min lediga vecka.. Men borde försöka ta mig till Vip och byta däck på bilen. Trött på pyspunkan nu. Måste åka o pumpa däcken var tredje dag ungefär. Tröttsamt i längden. Har värsta snygg-däcken liggandes så nu ska de få hotta upp min sketna gamla S80. Dock tror jag inte den håller ens året ut. Den har börjat strula när man startar, instrumentbelysningen lever sitt eget liv, hastighet-bensin-värme mätarna lever sitt egna liv och kan börja dansa HipHop rätt som det är. Så ny bil behövs. Trodde jag skulle vara prioriterad till förtur på köp av en bil, men icke sa nicke. Jag trodde nog att man tycker att barnbarnen är viktigast och då även ha en bra och säker bil. Så nu får deras pappa köra och skjutsa, ta läkarbesöken och möten som kommer. Jag kommer stå utan bil och kan då inte åka på möten osv. Någongång kanske jag kan låna bil av min mamma, men då hon jobbar och inte är pensionär så är det väldigt svårt.
Kollat begagnade bilar, men känns väldigt otryggt att köpa av främlingar när jag vet vad det jag kunnat köpa.. Men men, sånt är livet.
Man ska inte separera, för gör man det så är man inte så viktig längre. Även fast man är mamma till barnbarnen och har en bra relation med sin ex-man. Nope.. Nu lär jag väl inte vara välkommen att Fira Jul med familjen längre. Nu är det min vecka under Jul så jag får helt enkelt skapa nya traditioner. Jag lyckades ganska bra med Midsommar, barnen var iaf nöjda och glada även om det var annorlunda från vad de är vana vid. Så jag kan fixa en JUL oxå!
Började dagen med att åka o kolla när brorsonen spelade match mot Hammarby på Vårbergs Ip. Hans lag (oxå Hammarby) vann med 8-3. Riktigt intressant match!
Efter det var det hem till ”Gösta” och Derby på tv vid 15:00. Blev inte vinst till mitt älskade Djurgården dock.
Är så vansinnigt trött. Inte sovit mer än kanske 1,5-2 timmar inatt. Kunde bara inte somna. Trött som fan. Ont i huvudet. Känner mig helt utsliten. Irriterad och allmänt låg.
Imorgon ska jag åka med stora S till Bup i Huddinge. Även träffa upp Tessa..
Stressig morgon, som vanligt. Alltid komma iväg i sista sekund är inte roligt. Men det är så livet är med utmattning, dålig sömn, många barn och jäkligt dålig på att planera mina timmar och minuter.
Idag fick E gå tillbaka till skolan. Mycket bättre i luftrören. Lilla S är hemma någon extra dag. N kom iväg sent, han är så himla svår att få upp på morgonen.
Jag och Lill-S tog Virpan på en lite annorlundare promenad. Upp på berget bakom mammas hus. Aldrig varit där förut men jäklar vilken utsikt.
Finns en supermysig koja där uppe, säkert många barn som har skoj och leker där.
Nu intas kaffe, ryggen skriker av ONT, och jag har fått ”höst-allergi”.. Jag kallar det så, för så fort det blir kyligare, löven trillar av grenarna, allt börjar ruttna, då får jag snuva, kli på hela kroppen, svullna ögon. Så nu har jag börjat med antihistamin och hoppas symtomen lägger sig inom några dagar. Älskar hösten, men hatar allergin.
Jag har haft PTSD ända sen ganska ung ålder. Den har dock aldrig behandlats eller blivit uppmärksammad förren jag i vuxen ålder utredde mig för Adhd.. Då märkte läkaren snabbt att jag har ganska stora trauman i bagaget som på verkar mig väldigt mycket. När jag nu även fått Utmattningssyndrom, så gör sig PTSD’n till känna. Jag har både fysiska och psykiska symtom. Det värsta är nästan värken i huvud, nacke o axlar. Samt att jag är extremt lättskrämd. Ljud, mobilsignal/meddelande signaler, får mig att rycka till och få panikkänslor. Oväntade ljud, eller som att någon går om mig i matbutiker eller på gatan, kommer bakifrån då alltså, kan få mig att skrika högt och bli livrädd. Det här är extremt jävla jobbigt, och människor måste tro att jag är helt galen. Jag sover inte som jag ska. Jag har vidriga mardrömmar. Ibland låser sig min röst, jag kan inte få fram ett ljud, det är som att hjärna och tunga inte vill samarbeta med varandra. Jag känner inte igen mig själv. Kan titta i spegeln på min egna spegelbild och undra vem är hon i spegeln med helt kall blick, munnen som ett streck, ingen glöd eller glädje i ansiktet.. Vem är hon?
Jag mår väldigt väldigt dålig av att ha PTSD, Adhd, utmattningssyndrom. Adhd släpper eller stänger aldrig av min hjärtverksamhet, utmattningen gör mig totalt slut, bara av gå ut med sopor eller försöka komma på middagsmat.. PTSD har gjort mig skakig, alltså mina händer skakar konstant, värken k huvud och nacke är vidrig, lusten att höra något finns inte, inte något är roligt. Jag är kall och avstängd. De här tre diagnoserna är inte ultimata att ha samtidigt. De vill inte jobba hand i hand och motarbetar varandra ganska intensivt. Har äntligen fått remissen skickad till BPM o hoppas innerligt att de vill ta emot mig. Ge mig en chans att få min hjärna o kropp under kontroll så att jag kan bli mig själv igen.
Jag är glad att jag är singel, och slipper visa eller ta hänsyn till någon annan varannan vecka. Jag har bara mig själv att tänka på just nu. Även om det oxå är ansträngande.. Livet är bara inte så kul just nu..
Jag har en hel del arbete som ligger framför mig, det kommer bli tufft, men förhoppningsvis kanske jag kommer må bättre. Nu är det knappt 19 dagar kvar tills jag ska rehabiliteras i solen och det ser jag fram emot massor. Även om glädjen inte är vad den borde vara. Men det blir bra. Det kommer bli okej allting. Jag måste bara låta allt få ta sin tid.
Bara det här inlägget gör mig helt slut. Känns som att jag sprungit ett maraton. Kroppen är helt svettig, pulsen har gått upp, svetten rinner och ögonen värker. Ska försöka dricka lite vatten och sedan blunda en stund.
~Alltid En Diva~ 