~Bara jag~, ~Familjen~, ~Varför~

Ännu en dag jag vaknar och mår bra i knoppen men dock inte i kroppen~

Sista tiden har jag oftare vaknat och mått riktigt dåligt psykiskt, och haft den ”vanliga” kroppssmärtan såklart, men haft några få dagar då jag vaknat och mått ganska bra psykiskt. De dagarna är så få att jag kan räkna dom på en hand.

Idag vaknade jag av att jag hörde barnen på förskolan genom fönstret. Barn som skrattade och lekte. Och de spelar ofta musik på morgonen vid lämning, och idag spelades ” Jag är en gummibjörn ”.. Hörde genom fönstret, mamma har ”gamla” fönster med bara 2 glas och listerna runt skulle nog ha behövts bytts ut både 3-6 gånger. Iaf, jag vaknade med ett leende av att höra de glada barnen. Men ryggen, aj fan för denna trasiga rygg, den mådde inte bra idag. Hade riktigt jäkla ont.

Gick upp och pratade med ”flickorna”.. De försökte flirta och charma mig till att jag skulle ge som lite mjukmat, men idag stod jag emot deras charm. Kokade kaffe och sedan tog jag tag i berget av disk från firandet av Brorestoren i fredags. Så nu är köket i ordning igen.

Dricker min andra kopp kaffe, ska gå och borsta tänderna och smörja in ansiktet, sedan ska jag dra på mig byxor och jacka och ta mig ut på en promenad.

Imorgon är det tisdag ochvjag ska hem till mina fantastiska barn. Jag har nästan som en ”Skalmanklocka” i kroppen. Det känns i magen och i hjärtat när tisdagen närmare sig, för då är saknade efter mina barn väldigt kännbar. Det lixom suger i magen av längtan efter deras röster, deras små armar runt halsen när de kramas, deras goda o mjuka pussar på kinden, deras glittrande ögon när de tittar på mig. Ja, nu är längtan efter dom stor, speciellt de 3 små trollen som är de som visar mest hur viktig jag är för dom. Och de visar även hur mycket de saknat mig. Vet att min 14 åring saknar mig med, även 18 åringen, men de visar det inte på samma sätt. Stora S har så mycket med skolan just nu, det är sista terminen i Gymnasiet. Herre min gud så fort det gått alltså. Det känns som att hon började ”Ettan” för bara nåt år sedan. Nu är hon inne på slutspurten, Studenten närmar sig!!

Stora sonen kämpar på. Är så imponerad av hans kämpaglöd. Och hans sätt att uttrycka känslor, mål, vad han förväntar sig av skola och andra kontakter. Han är cool & stark!

Kan tänka tillbaka på Stora S tid i högstadiet. Hennes lite jobbiga år, med vänner och när hon var lite ute på hal is, men att jag aldrig tillät henne att vara med fel folk, höll stenhårt på tider och rutiner. Alltid skulle veta vart och med vem/vilka hon var. Och hur hon tillslut, fast hennes allra bästa vänner valde en annan väg, vände allting till att satsa på skolan, även fast hon fick gå själv på lektioner utan hennes närmsta vänner, satsade på betygen. Hon fann en ”ny vän” som hon ändå gått med i 2,5 år, och de klickade och hittade varandra. Och den tjejen är underbar! Så glad att dom hittade varandra, stöttade varandra. Och är nära även idag.

En ganska lik resa har stora Sonen gjort. Även om hans väg till ett stå stadigt har varit betydligt mer turbulent och otroligt jobbig och mera läskig. Han hamnade helt fel umgänge. Han gav upp allt. Han gjorde mig så jäkla orolig. Men jag gav inte upp. Jag har jagat, ringt, pressat, tagit emot den hjälp vi fått, även fast jag själv ringt och startat upp behandlingar, möten mm. Jag försökte stoppa allt direkt. Även fast jag själv inte upptäckte i ”tid” och inte förstod hur länge hans jobbiga resa pågått. Men idag, idag har han vänt på allt. Och inte tack vare socialtjänsten, familjebehandling, Mini Maria. Tack vare honom själv. Han gjorde tillslut ett val. Han ville vända sitt liv. Han gjorde det själv. Jag är så stolt och imponerad över hur han tog tag i sin ångest, sin oro, och helt bestämde sig för att bli den han är idag.

Så den enorma styrka som båda mina två äldsta har är imponerande. Jag ser hur de båda bestämt sig och tagit beslut utifrån dom själva, inte efter vad deras vänner gör/gjort, utan de har valt den ”vägen” som är lite mera skrämmande, eftersom de får den ensamma, utan kompisar. Men de har båda gjort det. Båda drivna av sina egna mål. Fy farao vilka starka och envisa, drivna och framförallt modiga barn jag har.

Jag vet att många år framöver så kommer nya prövningar när de 3 små trollen växer upp. Men jag kan känna att jag är lite redo, lite mera vaksam och vet att det kan bli turbulent, men att de besitter samma styrka och trygghet att klara av att rida igenom tonåren de med.

Jösses, så djupt det blev! Men jag är så stolt över mina vackra, starka, envisa, magiska barn.

Och jag vet att de inte har ett speciellt starkt nätverk kring sig, inte via blodsband, men de vänner de har idag, deras fina och kärleksfulla vänner och faktiskt Mig, så klarar de av det mesta. Glad för deras vänner! De är riktigt bra och fina människor.

Jag är oxå glad över att de ändå har lite mer av kontakter kring sig än vad jag hade som barn. Jag var totalt ensam. Jag hade inga trygga vuxna runt mig. Och då menar jag verkligen INGA. Jag hade en-två vänner. Men vuxna, det fanns det inte. Det har såklart påverkat hur jag litar på vuxna. Jag tror det är därifrån jag fått det här med att ”Jag ska klara allting själv, jag ber aldrig om hjälp, jag stressar och pressar mig till max för att sedan braka ihop”. Jag har nog blivit lite ”skadad” av uppväxten. Jag har svårt att lita på människor. Speciellt människor som säger ”Jag finns här, säg till om jag kan hjälpa på något sätt” bla bla bla.. För de gånger jag lagt stoltheten åt sidan och bett om hjälp har precis samma person som erbjudit sitt stöd/hjälp mm, dragit det tillbaka såhär 🤌🏼 (knäpper med fingrarna)

Och sedan uppfattar jag det som att vuxna människor oftast bara snokar. De ställer frågor bara för att få veta detaljer. Och oftast frågar de just de personerna (främst barn) som absolut inte ska bli utfrågade!! Det gör mig äcklad och arg. Sluta spela fin o omtänksam när det bara är nyfikenhet. Låt andra få berätta sina ”hemligheter” när de själva vill. Vissa saker vill man kanske hålla för sig själv av en anledning?

Nä, nu ska jag hinka mitt kaffe och pallra mig ut på en promis. Det blåser en hel del idag med. Blir att smörja ansiktet ordentligt!!

Ha en fin dag!

Och kom ihåg; när någon inte berättar något kan det bero på att man inte vill känna mera press eller stress än vad man redan gör. Kanske behöver man få ha sin lilla hemlighet ensam för att slippa känna sig som en ännu större ”förlorare” när andra vet saker de inte borde.. Respektera alla! Tänk längre än vad näsan räcker! Om du ska veta om något, får du med största sannolikhet veta om det när det är dags!

~Bara jag~

Psykiatrin på schemat idag~

Kl 14 ska jag träffa min läkare. Hoppas på att få veta mera om när min trauma behandling kan börja. Eller åtminstone hur lång väntetiden är nu.. Vårdcentralen kan inte göra mera för mig, nu måste psykiatrin ta över.

Vaknade och mådde ganska bra idag. Kände mig lite glad. Länge sedan som jag vaknade så, så jag tar det till mig och njuter av det.

Sitter i pyjamas i sängen, dricker kaffe. Ska snart möta upp mamma och få tillbaka min bil. Efter det är det dags att fixa mig inför läkarbesök, typ tvinga in en tandborste i munnen och byta kläder. Mer än så orkar jag inte.

Sovit lite halvknas inatt. Vaknar vid flera tillfällen. Så sovit ganska oroligt, men ändå glad idag. kanske berodde sömnproblem just inatt på, att jag igår körde mamma lite snabbt till Dalens sjukhus, till G som är inne på sluttampen. Mamma är som hon är, hon lyckades väcka upp honom så han pratade lite, försökte skoja.. Men ack så mager han var. Bara skinn & ben kvar. Han har varit (är) en snäll man som hållit mamma sällskap, fast han bara var inneboende. Säger bara ”Fuck Cancer”.. Bara 6 månader sedan de började behandlingen.

Ska njuta av mitt kaffe och prata sönder Myran & Minan.. Tror som börjar ledsna på mig och mitt prat, haha..

Kram på Er!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

Tisdag, mina troll kommer idag~

Ja, idag är det äntligen dags att hämta mina små troll! Nu börjar min mammavecka! Har längtat efter dom massor faktiskt!

Hoppas det blir fint väder i helgen så att vi kan ta oss iväg och hitta på något. Kanske gå i skogen & grilla korv. De behöver verkligen aktiveras, och jag behöver verkligen få gå mer i skogen 🙃🙂

Sovit som en kratta inatt, vaknade med så ont i ryggen. Fattar inte varför jag alltid har så himla mycket smärta efter att ha ”sovit”.. Ryggen typ skriker av smärta, känns som att någon rispar en kniv mot ryggen.. Så hemskt! Tycker kroppen borde slappna av under natten, men min verkar spänna sig konstant. Iof så är jag extremt spänd nu. Käke, nacke, axlar, skuldror är helt stenhårda. Gör ont hela tiden. Gnälligt värre; Jag vet, men är så himla trött på att alltid ha ont. Kan nästan, bara nästan, förstå hur mitt äldsta barn måste ha det som har reumatism. Hon har levt med smärtan alltid. Men inte gnäller hon.. Skäms Jojo!!!

Har inte något speciellt att skriva om idag, ska försöka mig på en powernap tänkte jag, vilket inte kommer att funka, jag kan inte sova på dagarna. Omöjligt. Men testa ska jag..

Just ja, en kul sak att se fram emot är att 5/11 ska jag med brorson, son & bror till Gröna Lund på deras Halloween 🎃 kväll. Ska bli kul! Sist jag var där var med Stora S, mamma, A & M. Vi var då 5 stycken vilket inte var så kul, då de flesta attraktioner är för 2 eller 4.. Jag hade precis kunnat börja ”gå” utan krycka efter att diskbråcket slagit till med full kraft. Jag gick på starka morfintabletter som smärtstillande så var ganska ”sänkt” i huvudet.. Så en blev ju utanför den gången.. Man ska försöka vara jämt antal, blir roligare då. Kommer ihåg att ena grejen vi gick igenom, Area51, där fick S & A putta upp mamma för en brant stege. Hon vart så rädd för zombiesen och fick panik när hon skulle klättra upp. Haha, vi hade ganska kul ändå.

Njut nu av dagen! Även om den är grå och kall. Hmm, kanske ska ta en promenad istället.. Jävla adhd-hjärna.. Promenad lät mera rimligt än en powernap 😆

Tjohejsan!!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

1-0 till att ”följa min kropp”~

Jag har sovit.. Nu på kvällen.. Jag blev först så mätt efter middagen, blev hemmagjorda köttbullar med spagetti, helt vanlig mat som känns så lyxigt ibland. Fick iaf en sådan matkoma, så tillslut tillät jag mig att gå och lägga mig i sängen.. Jag somnade som ett litet barn.. Har legat och sovit från o till i 3 timmar. Det var så himla skönt! Vaknade med ett ryck för en stund sedan då min mobil ringde och det stod att det var mitten sonen som ringde. Det var det dock inte. En ärlig människa ringde från M’s klocka då han hittat den utanför sin bostadsadress. Min tro på mänskligheten blev genast starkare! Tänk vad snällt att han tog sig tiden att kolla och ringa till ”Mamma” i telefonlistan.. Känns väldigt bra! Tusentals varma Tack för snälla, hjälpsamma och ärliga människor!! En ⭐️ på himlen lyser för dig & din goda handling!!

Igår satt jag och ritade. Jag försökte spinna vidare på att få till tatueringen/skissen som S bett mig om. Något som symboliserar henne & mig.. Väldigt svårt, vill ju att det ska vara fint, personligt, vackert och rätt. Men svårt för mig att veta vad som är rätt för henne. Även om jag känner henne väl, så är det väldigt exklusivt att bli ombedd att rita något som ska pryda hennes kropp.. Fick lite prestationsångest, men min första idé är påbörjad & den känns bra.. Får se om jag kan spinna vidare på den eller om jag ska byta spår & inriktning.

Idag har jag verkligen vara varit så trött. Och det är så skönt ty tillåta mig själv att bara släppa alla tankar och negativ energi och vila och försöka hitta styrkan i kroppen & läka lite inombords..

Men att ha utmattningssyndrom, adhd, ptsd och vara mamma till 5, samtidigt bara En människa är inte lätt. Just nu är livet väldigt tungt. En liten enkel fråga ger mig panik och ångest och kan utlösa panikkänslor. När telefonen ringer, den har ringt 10 gånger idag minst och det är bla en person som inte vill något konkret alls, då blir jag tokig. Det rings bara för att och för mig finns inget bara för att. Jag har mina triggers och telefonen är en trigger. Telefonen bidrar till ångest, stress och kanske måste jag svara på frågor jag inte hittar svaret på..? Med alla olika syndrom och utmattning så är ett Hej ibland svårt att uttala. Tänk då om någon ställer 511 frågor. Då blir min tunga helt torr och hjärnan får kortslutning. Jag önskar att jag kunde stänga av telefonen, men det går inte. Jag måste vara tillgänglig och nåbar, det är min skyldighet som mamma. Som människa oxå..

Är så sugen på att kolla på film. Funderar på att låna paddan och sätta på en film och mysa ner mig under täcket, fylla upp glaset med vatten och göra kväller här och nu.. Det skulle vara mysigt faktiskt. Och välbehövligt.

Så får det bli!

Ta hand om Er alla! Kramas & skratta så mycket Ni kan! Vem vet när något roligt händer nästa gång 🌺

Puss puss Jojo

~Känslan idag~

Allt eller Inget~

Lite så funkar jag. Lite så funkar Adhd! Så då kan jag undra om det är mina Egna personliga drag eller om den sidan av mig kommer av min Adhd? Eftersom jag idag inte känner mig speciellt ”alert” så tänker jag inte fundera mer på den saken.

En kompis till mig, la igår upp till n sådan jäkla bra beskrivning av Adhd. Jag känner att jag måste dela med mig av den..

Tycker denna beskrivning var grym. Det är verkligen så det är att leva med Adhd. Sen är alla människor olika i sin diagnos såklart, men den här visade i stort sett ut calypsos hur jag funkar.

På tal om Allt eller Inget, så tyckte någon någonstans att förkylning med hosta inte var ”lagom” nivå av sjukdom hemma hos oss, nä, vi slänger dit lite magsjuka oxå! Så, Ja, M ligger magsjuk nu. Klockan 7 hade han kräkts ner hela sin säng. Nu tvättar jag sängkläder, bäddade ner honom i lillebrors säng, och ställt fram hink, han har teven på lite lågt, sover från o till och kräks när det behövs. Köpte hem coca cola och blåbärssoppa till honom. Nu får han ligga i ett mörkt o svalt rum, och jag hoppas att det snart är över för honom. Finns ingen värre sjukdom än just magsjuka. Självklart känns det som att jag själv har en ”8’a” i magen.

Känns så tråkigt att först vabba förkylda barn, sn bli förkyld själv, och nu även ett magsjukt barn. Kan alltid önska att det här är ”vår” beskärda del av sjukdomar på ett tag, men så vet jag att det inte är. Vi kommer med största sannolikhet få magsjuka minst 1-2 ggr till innan jul, och förkylningar lär pågå fram till maj-juni 2021. Om vi har tur då alltså…

Jag har ont i ryggen och axlar/skuldror. Ont i halsen och bröstet av hostan. Så idag tänker jag göra absolut INGENTING. Förutom att tvätta då, men annars bara glo på teve, tömma spyhink, gosa med djuren, och bara känna mig lat. Får se hur länge jag står ut med att vara lat. Inte min starka sida att göra ingenting.

Hej hopp, ”kräkskopp”

adhd, ~Familjen~, ~Känslan idag~

När allt börjar återgå till det normala~

Vi är friska! Så friska vi kan bli!

Så idag tog jag & R med gemensamma ”handikapps”-krafter tag i vårt vardagsrum. Jag trivdes inte med möbleringen jag gjorde för några månader sen. Som vi gjort nu blev bara sååååå mycket bättre. Vardagsrummet känns större och rymligare, luftigare och passa på något sätt vår familj bättre.

Inte världens bästa bilder men dom togs snabbt för att visa några via messenger!

Fråga inte vad som hände med textsnitt eller storlek. Jag lyckades komma åt något och nu stör det mig järnet..

Åkte och pantade 6 säckar ölburkar idag åt mammas kompis som ligger på sjukhus. Panten är till Sara & Noel. Dom får dom pengarna. Perfekt för Saras del som sparar pengar till Ullared och Noel sparar till en sparkcykel. Sara ska önska sig pengar i 15 års present, så hon kan shoppa loss lite. Det ska bli så mysigt! Bara hon och jag, på en buss i evigheter, och sova hotell tillsammans, umgås och prata! Verkligen prata! Det behövs faktiskt lite ”Mamma & Tuttan-tid”. Alldeles för länge sen som vi hade det. Och perfekt att kombinera med att shoppa tillsammans. Sen att hon blir 15 (!!!!) försöker jag verkligen förtränga! Straffmyndig!! Moppemyndig!! BYXmyndig!! 🙈🤯

Imorgon ska jag kasta lite mer saker som vi rensade ut här idag, försöka få upp en hylla till ovanför soffan, plocka lite, handla till på fredag. Ska göra tårta och köpa nåt litet vi kan äta eventuellt. Får se hur mycket ork jag har. Har väldiga problem att stå vid diskbänk/spis även kortare stunder så ska jag fixa något ätbart så ska det vara väldigt smidigt.

Ska även se till att maila hyresvärden och ansöka om att ta ner väggen mellan kök o v-rum. Öppna upp litegrann. Vi får knappt plats i köket som det är nu och den där jäkla väggen fyller inte någon funktion. Vill dessutom tapetsera om den andra köksväggen då de taper vi har nu (vita) inte är den optimala färgen i ett kök med 5 barn. Dom är så äckliga och jag har en skitsnygg tapet kvar från när jag tapetserade i Bredäng och den vill jag ha upp. Så i år kommer det hända mycket! Det här året ska bli helt amazing och det är vi värda! Så värda!

Vi tittade på Annabell 2 här ikväll, tror Noel halvt sket på sig när jag skulle resa mig. Det var väl lite för spännande i filmen & sprucket jag till för att resa mig bredvid honom. Han hoppade verkligen till, stackarn. Men den var så mycket bättre på Bio. Effekterna kom fram bättre. Fast helt klart sevärd! Om man gillar skräck!

Nu är det godnatt här. Se hur många sidor av ”Kapten Klänning” jag hinner med innan ögonen går i kors.

Puss och Godnatt!!