Etikett: besviken
Oj oj~
Haft såna glädjerus denna vecka samt så djupa dalar med minnen och minnesbilder från inte så roliga saker. Sen sitter jag o lagrar så mycket inom mig, av besvikelse, ilska & säger inte ifrån när jag borde. Det måste jag ändra på.
Nu riktades alla tankar och känslor, som jag hänt inom mig själv mot En enskild person. Den fick höra exakt vad jag tycker o tänker om allt som varit sedan sensommaren. Olyckan han orsakade, som kunde fått ännu mera förödande konsekvenser o som skämtas bort som ”inget allvarligt”.. Inte bett ordentligt om ursäkt för något som aldrig skulle ha hänt om inte alkohol varit med i bilden. All städning som det fuskas med. Pengar som funnits i överflöd men inte lagts på mat där det är som viktigast att det alltid finns mat för de minsta magarna. Däremot att åka iväg o sova på hotell och supa upp 1000:- i en bar, det är helt normalt, när det inte finns smör, mjölk, bröd, pasta eller frukt.. Hämtmat varje dag nästan i två veckor, räkna hur mycket pengar det är. Och alla dessa jävla ölflak… Det är några i veckan!! Kattlådan som alltid står överfull. Visst görs saker som är bra oxå, självklart, men nu är det knappast de jag håller inom mig. För jag får ta skiten för allt som en annan inte gör. Då riskas andras irritation mot mig, de blir besvikna på mig. Jag har så mycket med mig själv ändå att jag knappast kan stå till svars på varför andra inte kan ta sin del av sitt ansvar! Jag kan bara svara för vad jag kan ha missat, glömt, behöver göra. Och minisarna hemma, då vågar inte ta det här med den andra. De vågar inte! Bara det är så fel. De känner sig inte trygga nog att våga prata eller fråga. Och då får jag ta det.. oxå..!
Ibland blir bägaren överfull och den rinner över. Då går jag på med exakt allt jag får höra och alla besvikelser som läggs på mig, men som måste nås ut till rätt åhörare. Och just då, skiter jag högaktningsfullt i hur hårda ord eller om jag framstår som elak. Om inte andra vågar, då hjälper jag till. Och självklart är jag enormt trött på att alltid vara tvungen att någon gång behöva ta de här diskussionerna med den berörde. För det sker en förändring i kanske 1-3 veckor, sen börjar det om från början med att inget görs på rätt sätt som vi ändå kommit överens om.
Jag är så less på att det ljugs och att saker hemlighålls vägar vissa i närmaste omkretsen/släkten. Många vet inte sanningen om hälften av vad som försiggår. Hur allvarligt ett visst beteende är, något jag påpekade för länge sedan och som är en av orsakerna till att jag ville lämna, detta beteendet har eskalerat. Det är inte bra. Men antingen så har människor skygglappar eller så väljer de att inte se. Jag ser. Jag har återigen påpekat att det måste ske en förändring. Bryta med den där vätskan som förstör människor och deras anhöriga. Speciellt barn.
Så, det var dagens gnäll!
Nu ska här fixad för Pigglets stora 6 års dag! Han ska förhoppningsvis få besök av sin systers vänner, som han älskar så mycket och tycker är så roliga! Haha, han gillar redan att umgås med äldre 😂😂 Kanske ena kussefinen han avgudar oxå kommer!
Puss puss
Del/heltids mamma~
Senaste 4 veckorna har min äldsta son bott med mig. Och jag är inneboende hos familjemedlem pga pågående stambyte på hemadressen.
Så han bestämde direkt att han ska bo med mig. Jätte mysigt såklart. Speciellt de veckorna när det inte alla barn hos mig. Får lite kvalitetstid med honom som varit sällsynt senaste 2,5 året.
Och jag tror han behöver mig just nu. Han har utvecklats så mycket på egen hand och egen styrka. Han har brutit ett beteende helt självmant, bytt ut det umgänget som enbart var problem och fel för honom. Börjat hänga med bra kompisar igen. Han är Negativ på de testerna han tagit. Och detta har han gjort själv. Dock har han drabbats av sjuk ångest med inslag av panikattacker. Jag kämpar med att BUP eller Mini Maria ska hjälpa honom med ångestdämpande medicin, men som väldigt ofta vill alla olika myndigheter skicka remisser fram och tillbaka. Från att ALLA kände en sådan oro kring min son, till att ingen av hans läkare där han är inskriven vill hjälpa honom. Nu när han verkligen behöver det som mest. Han har visat att han vill förändra sig själv. Han har bevisat att han kan. Nu när andra symtom uppträder och han behöver deras stöd på annat sätt då blundar de och skickar remisser hit & dit.
Om två veckor ska han tillbaka till TB-skolan. Då har han gått 4 veckor på Skolakuten och det har varit så bra för honom. Han har lärt sig räkna matematik, han älskar visst att läsa böcker, han går sina dagar, han jobbar varje lektion, han har ett fantastiskt stöd av mentorerna och kuratorn där. Det har höjt hans självkänsla och NOEL har fått bevisat, både för sig själv och andra, att han k a n massor, med rätt stöd och tålamod. Och att jag har ett barn som gillar att läsa böcker, det var en ”aha-upplevelse” så nu måste jag införskaffa böcker som han gillar. Jag är stolt!
Min oro kring att gå tillbaka till TB är mest kring hans ångestproblematik. Skolan är mycket större. Många många fler elever. Flera störande moment. Mera vänner.
Varför gör sjukvården kring ungdomar med NPF diagnoser så här? Att avsluta en medicinsk behandling kan de göra på 2 sekunder, men att stötta och vara snabb med ny medicinering när det är akut, då sker ingenting. Jag vet inte hur många gånger jag pratat med BUP. Och Soc via MM, sköterskan på MM, vanliga Soc. Även kopplat in primärvården i det här. De är villigare och mer taggade att hjälpa än vad sjukvården som ska vara anpassat till hans diagnoser är… Sjukt eller??
Idag har jag och Pigglet tvättstugan. Nu väntar vi på sista maskinen som ska hängas, sedan ska allt torka och vikas. Ska köra ner Piggis, Ziri och rena kläder till pappan vid 16-17 tiden. Pigges dagis ringde idag och frågade efter honom. De har saknat honom under veckan. Han har haft envis o jobbig hosta så jag har haft honom hemma. Så länge han inte springer så hostar han inte, men på dagis kommer han att hosta, just pga lek o rörelse. Men imorgon ska han få träffa sina kompisar igen. Tror han längtar.
Jag vet inte vad jag ska göra under min lediga vecka.. Men borde försöka ta mig till Vip och byta däck på bilen. Trött på pyspunkan nu. Måste åka o pumpa däcken var tredje dag ungefär. Tröttsamt i längden. Har värsta snygg-däcken liggandes så nu ska de få hotta upp min sketna gamla S80. Dock tror jag inte den håller ens året ut. Den har börjat strula när man startar, instrumentbelysningen lever sitt eget liv, hastighet-bensin-värme mätarna lever sitt egna liv och kan börja dansa HipHop rätt som det är. Så ny bil behövs. Trodde jag skulle vara prioriterad till förtur på köp av en bil, men icke sa nicke. Jag trodde nog att man tycker att barnbarnen är viktigast och då även ha en bra och säker bil. Så nu får deras pappa köra och skjutsa, ta läkarbesöken och möten som kommer. Jag kommer stå utan bil och kan då inte åka på möten osv. Någongång kanske jag kan låna bil av min mamma, men då hon jobbar och inte är pensionär så är det väldigt svårt.
Kollat begagnade bilar, men känns väldigt otryggt att köpa av främlingar när jag vet vad det jag kunnat köpa.. Men men, sånt är livet.
Man ska inte separera, för gör man det så är man inte så viktig längre. Även fast man är mamma till barnbarnen och har en bra relation med sin ex-man. Nope.. Nu lär jag väl inte vara välkommen att Fira Jul med familjen längre. Nu är det min vecka under Jul så jag får helt enkelt skapa nya traditioner. Jag lyckades ganska bra med Midsommar, barnen var iaf nöjda och glada även om det var annorlunda från vad de är vana vid. Så jag kan fixa en JUL oxå!
Nu gick larmet för tvättstugan!
Tjolahopp och Hej!
Lösenordsskyddad: När botten är nådd~
Söndag, Sigge 2 veckor~
Tänk! 2 veckor idag! Och ingen av mina närmsta vänner har träffat Sigge!! Det tycker jag är skamligt! Eller tänker jag helt fel? Får någon av mina vänner barn, vill jag komma och titta så fort som bara möjligt, och så fort föräldrarna landat i att ha kommit hem med ny bebis. Men mina vänner har typ bara inte ens hört av sig, ingen som frågat om de får komma. Eller jo, min svägerska vill komma, men då hon och barnen åkt på typ INFLUENSAN så har hon så pass mycket vett att hon avvaktar tills dom är friska med att komma och se Sigge. Och det är okej. Men andra.. känner mig faktiskt väldigt besviken!
Sigge är en helt underbar bebis! Han är lugn och tittar på en och ser ut som ett frågetecken eller så tittar han djupt in i ens ögon och läser av varje detalj i mitt ansikte! Hur underbart som helst. Han sover fortfarande mycket, sover bra på nätterna, värre med Max & Ebba som kan drömma eller sparka av sig täcket och börja frysa och behöver hjälp att få på sig täcket. Det rubbar min sömn lite men det här är en kort period i livet och jag kan ta det.
Idag blev vi med ny sängstomme i sovrummet. En vit med gavel både uppe o nere i fotänden. Så skulle M eller E vakna på natten o inte somna om kan vi lägga han/henne skavfötters med oss! Toppen bra! Självklart var det bortskänkes på Blocket igen :). Så nu åker vår Hopen sängstomme i soporna! Den som vi köpte för bröllopspresent-pengar för 10 år sen! Hade inte våran klåfingriga Noel pillat sönder trä-laminatet på ryggstödet så hade den kanske kunnat få stanna, men vi har för fullt i vårt förråd så den får inte plats.. Så den får helt enkelt gå vidare..
Imorgon ska vi försöka köra ut våra gamla madrasser till landet, så får vi iaf 2 madrasser till sovloftet i nybygget. Min madrass är 10 år och bara jag som använt den, R’s är betydligt äldre men har många sovningar kvar att ge 🤗
Nähäpp, nu har jag tömt hjärnan på lite grubbel, så nu ska jag se klart Becks ”Gunvald” innan det är dags för sängen.
Jo, idag är ju FARS DAG & då min egen far inte finns och heller inte borde firas så vill jag säga till världen att MINA barn har fått Den Absolut Coolaste & Kärleksfullaste PAPPAN i Världen! Och detta vet jag att även barnen tycker! Noel köpte en marabou mint krokant till sin pappa idag, Sara hade köpt ett fint kort och ALLA barn gav honom varsin Trisslott!! Vi ÄLSKAR dig och UPPSKATTAR allt Du gör för oss VARJE dag!
Ps. JAG HATAR FRISYREN!! Ds
~Alltid En Diva~ 