trotssyndrom – ~Alltid En Diva~

Cup, cup, cup & cup~

oktober 16, 2022 Jojjo

Tänk att Smarre nu ska börja spela 7-manna!? Så fort allt gått sen han började i laget. Han har utvecklats enormt och han växer inombords. Idag var en tuff Cup, men så lärorik och visst hade han kul!

Det var en mysig dag med honom! Var 20:onde minut fick jag möjlighet att sitta ner o prata med honom på tu man hand! Det händer inte ofta när man har fem barn..

Hemma efter Cup’n brakade helvetet loss. Jag o tonåringen blir osams. Han trycker på varje jäkla knapp han kan och han gör det med ett leende. Pekar finger till syskonen. Får småsyskon att gråta. Kastar sönder kontroller. Han säger saker och jag likaså. Jag ångrar mycket såklart. Men i stundens hetta, det bara blir så.

Hämtade E från kalas kl 15, sedan hem o dammsuga o skura golv o hänga tvätt. Hämta Stora S vid 17. Hem o äta middag. Sen duscha barn och mig själv. Kolla lite tv, och så äntligen är det dags att be barnen gå och sova! Fick ca 20 minuter av total tystnad med bara mig själv. Då passade jag på att färga ögonbrynen. Att bara sitta o slappna av går ju inte. Så nu ligger jag i sängen, tårarna bränner efter bråk med sonen. Tröttheten av all stress. Andningen är väldigt högt upp i bröstet.. Men jag har iaf nyfärgade bryn 🤷🏻‍♀️.. Jo, jag hann boka en tvättid till imorgon oxå. Den passar in perfekt lagom till att jag har inskolningssamtal med Lilla S!

Att leva med adhd, ha barn med npf-diagnoser, där allas diagnoser är så olika men ändå lika, det är ett rent helvete. Det är omöjligt att förstå varandra, självklart är det så, ingen av oss förstår sig ens på sig själv. Det blir konflikter. Bråk. Hårda ord. Ångest & ånger för allt. Men imorgon börjar allt om igen o vi kommer fortsätta tjafsa och bråka. Är så trött på det här, vet inte riktigt hur jag ska göra för att komma ur de här bråken som blir. Det finns inget sätt att undvika eller parera. Jo, om jag aldrig gick in genom ytterdörren kanske..? Men det kommer inte hända. Inte så länge jag lever. Jag kommer aldrig att lämna eller överge mina barn.

Det har varit en otroligt snabb vecka ändå med barnen. Det har varit något nästan varje dag. Onsdag & Torsdag var det kast av gammal soffa och hämta nya soffan. Fredagen bara sprang förbi. Lördag promenad ner till sjön. Söndag Cup, Kalas, städa. Imorgon tvätta o inskolningssamtal. Tisdag ska jag åka igen. Snart fyller minstingen 6 år! Det ska vi såklart fira med pompa o ståt! Han vill verkligen ha riktig tårta på sin födelsedag och det ska han självklart få! Han som väntar så tålmodigt på sin födelsedag. Alla storasyskon fyller i april och han är sent på året. Men nu är det snart hans tur!!

Ska ta och försöka få kontroll på andningen nu & läsa bort alla tankar.

Godnatt vänner!

~Bara jag~

Arg & Förbannad~

januari 9, 2022 Jojjo

Mitt tålamod är på botten just nu. Hela den här veckan har varit ett världskrig mellan mig och lilla S. Han är så i trotsåldern och totalt uppe i det blå konstant. Hans attityd är i botten, lyssnar inte på något.. Fy vad osams vi varit. Nu vägrade han gå och lägga sig och får tag på en stålgalje som han drar längst med elementet. Fram o tillbaka. Provokativt. Vägrar sluta. Skrattar mig rakt upp i ansiktet. Jag blev så jävla arg!

Jag hatar mig själv när jag gapar och skriker. Jag avskyr den delen av att vara mamma. Och tro mig, jag försöker med lågaffektivt bemötande, mutor, hot, konsekvenser mm, inget hjälper!!

Idag har ytterligare varit en dag i städandet. Fast på förmiddagen åkte jag runt o samla in lite nya fynd, som nya tavlor, ny taklampa, ny/beg dammsugare och ett sideboard. Älskar saker som bortskänkes! Efter det vart det att städa igen. Nu är köket så rent! Toaletterna rena. Vardagsrummet riktigt trevligt!! Tänk att det tagit en vecka nästan att städa upp allting?

Räknade idag att jag kört minst 2 maskiner tvätt varje dag, sen såklart vikt in allting. Gått till grovsoporna 2-3 gånger per dag med kassar med skräp. Och nu först, söndag, känner jag mig nöjd med hur det ser ut här hemma. Och då ska jag åka härifrån om 2 dagar..?!? Men jag har tänkt till den här gången.. Fotat alla rum, för att lämnar han en soptipp efter sig kan jag fota och så kan han själv få se..! Han skulle aldrig acceptera om jag gjorde så. Jag skulle aldrig acceptera mig själv om jag gjorde så mot honom. Jag skulle skämmas!

Igår kväll satte jag mig o pyssla ihop en stol till dockskåpet, ska försöka mig på en fåtölj ikväll. Riktigt roligt men väldigt pillrigt. Vill ju få det att hålla för lek, och då blir det lite mera pyssel och teknik för att det ska bli hållbart.. Men det är fortfarande väldigt uppskattat bland barnen. Längtar tills jag har råd att köpa dockor och mera ”riktig” inredning. Nästa mamma-vecka ska jag fixa golvet i vardagsrummet!!

Nu ska jag senil jag pallar pyssla ihop fåtöljen, eller om jag väljer att glo film med Stora S..

Tack o Hej!

adhd, ~Familjen~, ~Varför~

Trodde aldrig jag skulle säga orden..~

november 25, 2020 Jojjo

D A G E N S U N G D O M A R !!!!

Men jo, där kom den meningen!! Vad är det för fel på barn och ungdomar idag? Jag minns inte att när jag var 10-13 år att jag hotade andra, gick ihop i gäng för att slåss, moppsade & argumentera mot vuxna, skrattade vuxna i ansiktet, vägrade överdragsbyxor redan i årskurs 1 för att vara cool.. Alltså, seriöst!?!

Det kan inte bara vara jag som förälder som blir chockad över hur barnen redan i förskoleklass börjar ”tänka” på märkeskläder, ha egna smartphones, tänka vad som är coolt osv..!? Eller?

Min 7 åring och bara 2 kompisar till i hans klass vägrar ha överdragsbyxor på sig när de går ut. Idag, i denna pandemin, är skolor/fsk, ute större delen av dagarna. Och då krävs det bra överdragsbyxor. Men Nej, dessa 3 pojkar måste vara coola.. Cool för vem, tänker jag? Gissningsvis inför varandra då resterande barn använder sina ö-dragisar.. SUCK!!

Min 13 åring skolkade hela dagen igår. Jag trodde han var i skolan. Fick ett mail på eftermiddagen om att han inte synts till på hela dagen. Fick tillslut tag i honom via en kompis lur, och då var klockan runt 19.. Idag fick han inte gå till skolan!! Jäklar vilket skrikande och bråkande det blev! Han ville inget hellre än att träffa vänner, gå i skolan och spela fotboll.. Varför gjorde du inte det igår då?? ”Men jag ville chilla…” Öööhhh, nä älskade son, du chillar inte under skoltid på en buss eller på Donken.. Så han blev helt förstörd över att han idag måste vara hemma, och inte får gå ut. Vilket straff va? Du får INTE gå till skolan.. Vilket geni jag är 😈 När jag gick i skolan var det typ lyx att vara hemma från skolan.. Men som sagt, jag kaxade inte som ungdomar idag, skolkade gjorde jag, men inte förrens årskurs 9. Han går i 7an! Han har inte en enda dag sen han började i August, med full närvaro! Sammanlagt har han kanske gått på lektion 2-5 lektioner i veckan sen skolstart. Och nu har han ett special anpassat schema med som mest 4 lektioner på en dag, han får ett visst antal uppgifter per lektion, sen är han fri att ta rast. Men detta sköts inte på något plan!

Jag är så himla mega less på alla mejl, alla möten, allt roddande, all oro, ångesten och allt som kommer med att ha tonåringar med enorma trotssyndrom och attityd som är helt bara för mycket! Jag är så himla trött! Oros-klumpen för vad sjutton han gör när han går hemifrån till skolan men aldrig dyker upp där, vad gör han, vilka träffar han, vad drar så mycket utanför skolan? Varför??

Snälla Tomten! Skicka en Ren som kan få min son att sköta skolan, att gå på lektion, att sluta kaxa mot ALLA vuxna och andra ungdomar, att ta sig i kragen och lägga all Adhd-energi på skolan!! Vilken Ren som helst duger! Rudolf med den röda mulen är fantastisk han med, han är välkommen!

~Familjen~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Uttråkad och trött på att vara trött~

maj 26, 2020 Jojjo

Nu har jag fått nog av att vara sjuk. Jag vill inte alls vara hemma längre. Jag vill gå till jobbet och prata med lite mognare människor än mina barn. Få vara social med andra vuxna. Även om vi kan bete oss som knäppa ungdomar ibland.. Min förkylning har ändrat karaktär igen.. Näsan rinner igen, rinner konstant! Och nyser hela tiden. Hade det inte varit för att jag även har ont i halsen och hostar skulle jag faktiskt tro att jag är pollenallergiker.. Nu är jag inte det, vad jag vet.. Överlag är jag så himla trött på det här nu. Trött på corona. Trött på virus. Trött på Covid-19..

Jag vill ha en normal vardag tillbaka. Där jag går till jobbet, barnen går på dagis och skola, man äter middag efter vardagliga rutiner, städar som vanligt. Nu blir det ibland manisk städning vissa dagar, för att jag är så vansinnigt uttråkad, eller så blundar jag bara för skiten och mår psykiskt skit för det istället.

Hela den här situationen som Corona skapat, gör att jag och min äldsta son bråkar mer än vad vi någonsin gjort. Vi blir osams för inget. Han kallar mig saker han aldrig gjort förut. Han har en attityd som får mig att tappa andan ibland. Ett språk som gör mig helt vansinnig och det vet han och därför trycker han extra på just det, han vet att jag blir arg, och kan sitta och skratta mig rakt upp i ansiktet när han lyckats.

Känner en enorm oro inför hans umgängen. Vissa han hänger med lurar jag inte alls på, och jag gör mitt yttersta att förhindra att han träffar dom. Men självklart lyckas jag inte alltid. Vi får veta mycket om vart han är och vilka han är med, har goda kontakter med våra lokala Fältassistenter, nattvandrar-grupper, och andra föräldrar. Men allt vet man ju inte, såklart, men en hel del mer än vad han tror. Han är verkligen i en helt fruktansvärd 13 års fas. Han är sååååå mycket tonåring i hans lilla kropp. Han vet inte vad han känner och inte känner & hans språkstörning har exploderat på sista tiden. Han kan knappt styra hur högt han pratar, han går runt och visslar, ska han säga något så skriker han fast det är helt knäpptyst runt honom. Jag fattar ju att han har ett inre kaos just nu, och han har väldigt svårt att förstå Corona situationen och allvaret i det, många saker har rubbats och blivit annorlunda, och det här blir omfattande mycket ostrukturerat i hans huvud och kropp… Jag kan förstå det. Men jag vet inte hur mycket mer jag själv orkar heller. Hur länge till jag kan hålla alla känslor någorlunda i balans, försöka att vara logisk och pedagogisk. Jag börjar ta slut som mamma. Jag vill ha en vecka för mig själv i skogen i ett tält, utan telefon, men en radio vore trevligt, där jag kan sova, skrika, gråta, slå på träd och bara vara jag. Ladda upp mig själv igen. Säger bara Fuck Vuxenansvar & Fuck Corona & Fuck Tonårstrots!

Det händer inte så mycket här just nu. Sara har sina studier på distans. Idag ska hon ha Hantverk, gissar på att jag får vara ”modell” för någon sminkning eller frisyr.

Igår var det dags igen för hennes spruta mot reumatismen. Den här nya medicinen gör ont när den sprutas in. Den svider tydligen jätte mycket. När jag ska ge henne den så känns det som att vi är tillbaka till när hon fick Metotrexat i injektioner som 7-9 åringen. Hon grät, skrek och gjorde motstånd, men den medicinen gjorde henne sjuk. Hon fick biverkningar av själva Cellgiften mer än vad cellgifterna hjälpte hennes leder. Humiran som hon fick, det biologiska läkemedlet, för ca 1,5 år sedan, har varit ”lättare” att ge. Har inte gjort ont att ta. Men då byggde hennes egen kropp såklart upp anti-kroppar MOT Humiran så den fyllde ingen funktion. Nu får hon då Elebra, ett annat biologiskt läkemedel, som gör ont att ta. Igår låg hon och gömde sig för mig i 40 minuter sen var det en kamp att få ge henne sprutan, sen grät hon i en timme, gömd under sin huvudkudde i sin säng. Jag hatar att vara den som sticker henne. Hatar att se hennes panik och ångest över att få ont av injektionen. Hatar att nu ska vi göra det här 1 gång i veckan. HATAR REUMATISM!! Hatar JIA!! Hatar att hon fick reumatism. Jag vill ta över den sjukdomen. Jag önskar att det fanns en forskning kring att föräldrar kan få överta deras barn kroniska sjukdomar. Jag vill inte att hon ska lida. Jag vill överta allt! Varför just hon???

Usch, börjar känna av huvudvärk igen, fan, den har varit borta i 2 dagar. Nu slog den till igen..

Vi hörs 🖤