~Bara jag~

Del/heltids mamma~

Senaste 4 veckorna har min äldsta son bott med mig. Och jag är inneboende hos familjemedlem pga pågående stambyte på hemadressen.

Så han bestämde direkt att han ska bo med mig. Jätte mysigt såklart. Speciellt de veckorna när det inte alla barn hos mig. Får lite kvalitetstid med honom som varit sällsynt senaste 2,5 året.

Och jag tror han behöver mig just nu. Han har utvecklats så mycket på egen hand och egen styrka. Han har brutit ett beteende helt självmant, bytt ut det umgänget som enbart var problem och fel för honom. Börjat hänga med bra kompisar igen. Han är Negativ på de testerna han tagit. Och detta har han gjort själv. Dock har han drabbats av sjuk ångest med inslag av panikattacker. Jag kämpar med att BUP eller Mini Maria ska hjälpa honom med ångestdämpande medicin, men som väldigt ofta vill alla olika myndigheter skicka remisser fram och tillbaka. Från att ALLA kände en sådan oro kring min son, till att ingen av hans läkare där han är inskriven vill hjälpa honom. Nu när han verkligen behöver det som mest. Han har visat att han vill förändra sig själv. Han har bevisat att han kan. Nu när andra symtom uppträder och han behöver deras stöd på annat sätt då blundar de och skickar remisser hit & dit.

Om två veckor ska han tillbaka till TB-skolan. Då har han gått 4 veckor på Skolakuten och det har varit så bra för honom. Han har lärt sig räkna matematik, han älskar visst att läsa böcker, han går sina dagar, han jobbar varje lektion, han har ett fantastiskt stöd av mentorerna och kuratorn där. Det har höjt hans självkänsla och NOEL har fått bevisat, både för sig själv och andra, att han k a n massor, med rätt stöd och tålamod. Och att jag har ett barn som gillar att läsa böcker, det var en ”aha-upplevelse” så nu måste jag införskaffa böcker som han gillar. Jag är stolt!

Min oro kring att gå tillbaka till TB är mest kring hans ångestproblematik. Skolan är mycket större. Många många fler elever. Flera störande moment. Mera vänner.

Varför gör sjukvården kring ungdomar med NPF diagnoser så här? Att avsluta en medicinsk behandling kan de göra på 2 sekunder, men att stötta och vara snabb med ny medicinering när det är akut, då sker ingenting. Jag vet inte hur många gånger jag pratat med BUP. Och Soc via MM, sköterskan på MM, vanliga Soc. Även kopplat in primärvården i det här. De är villigare och mer taggade att hjälpa än vad sjukvården som ska vara anpassat till hans diagnoser är… Sjukt eller??

Idag har jag och Pigglet tvättstugan. Nu väntar vi på sista maskinen som ska hängas, sedan ska allt torka och vikas. Ska köra ner Piggis, Ziri och rena kläder till pappan vid 16-17 tiden. Pigges dagis ringde idag och frågade efter honom. De har saknat honom under veckan. Han har haft envis o jobbig hosta så jag har haft honom hemma. Så länge han inte springer så hostar han inte, men på dagis kommer han att hosta, just pga lek o rörelse. Men imorgon ska han få träffa sina kompisar igen. Tror han längtar.

Jag vet inte vad jag ska göra under min lediga vecka.. Men borde försöka ta mig till Vip och byta däck på bilen. Trött på pyspunkan nu. Måste åka o pumpa däcken var tredje dag ungefär. Tröttsamt i längden. Har värsta snygg-däcken liggandes så nu ska de få hotta upp min sketna gamla S80. Dock tror jag inte den håller ens året ut. Den har börjat strula när man startar, instrumentbelysningen lever sitt eget liv, hastighet-bensin-värme mätarna lever sitt egna liv och kan börja dansa HipHop rätt som det är. Så ny bil behövs. Trodde jag skulle vara prioriterad till förtur på köp av en bil, men icke sa nicke. Jag trodde nog att man tycker att barnbarnen är viktigast och då även ha en bra och säker bil. Så nu får deras pappa köra och skjutsa, ta läkarbesöken och möten som kommer. Jag kommer stå utan bil och kan då inte åka på möten osv. Någongång kanske jag kan låna bil av min mamma, men då hon jobbar och inte är pensionär så är det väldigt svårt.

Kollat begagnade bilar, men känns väldigt otryggt att köpa av främlingar när jag vet vad det jag kunnat köpa.. Men men, sånt är livet.

Man ska inte separera, för gör man det så är man inte så viktig längre. Även fast man är mamma till barnbarnen och har en bra relation med sin ex-man. Nope.. Nu lär jag väl inte vara välkommen att Fira Jul med familjen längre. Nu är det min vecka under Jul så jag får helt enkelt skapa nya traditioner. Jag lyckades ganska bra med Midsommar, barnen var iaf nöjda och glada även om det var annorlunda från vad de är vana vid. Så jag kan fixa en JUL oxå!

Nu gick larmet för tvättstugan!

Tjolahopp och Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s