Hoppas att det finns parkering när jag kommer. Det är ett helvete att hitta parkering när man jobbar kväll, eftersom ”dagen” slutar efter att ”kvällen” börjat blir det kaos med parkeringsplatser. Självklart är det begränsade platser för de som arbetar på Det Sjuka Huset, medans besökare har hur många valmöjligheter som helst! ”Sverige i ett nästan”!!
Sitter och kollar lite ”Sex and the City”, började se den från början igår. Jag är ju ett stort fan av den här serien och de fantastiska karaktärerna! Har sett uppföljaren ”And just like that…” med. Såg dokumentären om inspelning av just den serien igår, saknar Samanthas härliga karaktär, men den är absolut sevärd.
Så nu plöjer jag om serien, är på säsong 2.. Min stora dotter har fått sitt förnamn efter just ”Carries” skådespelerska Sarah Jessica Parker! Älskar henne! I alla roller hon gör!
Nu ska jag njuta av dessa vassa, starka och roliga kvinnor, innan jag ska göra en proteinshake, släppa in Filmlance vid 12 & själv packa ihop mig själv o åka härifrån vid 12:50 ca..
Så, dag 4:a av återgång till arbete efter en långtidssjukskrivning, med en triggade Ptsd, kraftig ångest, utmattningssyndrom, stora sömnproblem, så kämpar jag på.. Det är en jävla berg o dalbana av känslor, ångest, tankar, prestationsångest.. Och att vara så trött då jag inte kan sova.
Inget jobb idag. Inget jobb i helgen heller. Nästa pass blir på måndag.
Haft samtal med min psykolog/rehabkoordinator om hur det gått och hur jag mår. Han är inte helt nöjd med hur många timmar jag jobbar och hur jag blir bemött på arbetsplatsen. Och jag inser nu att just bemötandet från kollegor och även chef är ganska dåligt. Jag har sett min chef sammanlagt 4-5 minuter. Somliga kollegor är väldigt korkade i sina kommentarer & har ganska låg insikt och förståelse för att människor kan må dåligt. Vilket är ganska konstigt då vi alla arbetar med människor i behov av hjälp på ett sjukhus. Men så är väl ”människan” överlag. Egocentrisk, noll sympati, hellre ”fälla” än att ”fria”.. Jag kan känna att jag känner mig som det svarta fåret på arbetsplatsen. Men alla är inte så! Det är några få som förpestar andras liv och känslor, men det finns de som är förstående, snälla och omsorgsfulla.
Jag är fortfarande så trött! Alltså både hjärntrött och helt slut i kroppen. Det är stor skillnad att börja jobba som frisk & börja jobba med utmattningssyndrom, adhd, triggad ptsd & förhöjd ångest. En enorm skillnad. Allt är så mycket mer påtagligt, så mycket mera svårt o jobbigt o utmattande. Hela min kropp gör ont, av den fysiska ansträngningen. Att tänka är omöjligt. Så jag känner en viss oro för hur jag ska lyckas återgå till att ha mitt sociala liv, mitt liv som mamma, mitt liv som undersköterska och fortfarande fungera som människa..? Jag är enormt fokuserad när jag gör något, jag är rädd att göra fel, bara det tar all min energi.
Så vad har jag mer gjort idag…?Jo, pratat med min son, som vanligt får han inte hjälp att komma upp på morgonen när det inte är min vecka, så skolan blir drabbad och då även min sons välmående. Han känner sig ”dålig” när han missar/blir sen till skolan. Pratat med min dotter, bokadebin onsdag som hennes modell i skolan. Och bokade en dag för umgänge bara hon ochjag!
Jag har gjort en marinad som jag lagt kycklingen i. Det blir kyckling med potatisgratäng, ugnsgrillad tomat, 3 sorters pepparsås! Mums!
Jag har virkat lite. Håller på med ett pannband i rosa och vitt. Tänkte ge det till en kompis så hon kan ge det till sitt barnbarn!
Just nu ligger jag i sängen och fryser. Jag fryser typ jämt, det är dels pga utmattningssyndromet. Det är ett av symtomen, frossa. Så jag ligger här under täcket, passade på att blogga & tänkte ta och läsa lite, innan det är dags för matlagning!
Det är inte så högtidligt som det låter, jag ska inte börja gå på Gudstjänst stup i kvarten.
Jag följde med för att min mamma sa att om N får positiva besked av läkaren på onsdagen, då skulle hon gå i kyrkan idag. Och nu fick vi positiva besked, och då måste hon hålla sitt löfte. Oavsett om det är till Gud, EIR, Allah, Grannen, Ove Sundberg, eller you name it.. Jag tror på karma, och att försöka hålla löften när man bett om något, ge vidare, och att älska sin omgivning.
Så idag gick hon, N & jag på gudstjänst i Gröndals Kyrka. Helt ärligt kändes det nästan lite som en sekt även om jag kände att jag var där för att visa min tacksamhet till livet, just här & nu.
Efteråt åkte vi tre till Ikea. Jag hittade en så fin lampa på fyndhörnan! Har länge haft ögonen på den designen, men tvekat då den går lite emot ”min stil”.. Men nu var den nedsatt & då slog jag till. Ljuset eller skenet är varmt och inbjudande! Jag kommer köpa flera!!
”Villhöver” flera!
Passade på att köpa kontakter till taklamporna hemma. Efter stambytet byttes allting ut, och inte ingick några nya kontakter. Så där står jag, med taklampor som inte går att använde pga fel kontakt! Konstigt och irriterande tycker jag! Att det inte borde ingått kontakt till alla de lampor som satt vid stambytets start.
Ja, efter helgens, fredagens, irriterande och barnsliga beteende från en person, blev jag inte mindre förbannad på lördag morgon vid 8:15 när Tre små troll dök upp här. Jag somnade vid ca 4:40 & väcktes av att mamma kommer in o säger att R är borta.
Blev först arg, sen orolig. Jag hade ju pratat med honom på kvällen och M var uppe och kollade av allt. Då hade han dragit till MB efter det och somnat där. Så när jag började ringa vid 8:15 vaknade han väl till. Känns så förbannat olustigt och oseriöst allting.
Jag behöver lägga fokus på mig just nu. Jag ska börja jobba efter sjukskrivningen. Jag behöver mitt lugn och att försöka få komma ner i varv. Nu har hela förra veckan gått till N, såklart, och helgen har bara varit kaos pga vissa saker. Barnen springer till mig konstant. För mig är det som ett litet ”uppvaknande”.. Varför kommer de till mig när det är deras pappas vecka..?
Nu ska jag läsa. Haft två nätter nu med alldeles för lite sömn. Och imorgon är det redan måndag. Dagarna går sjukt fort.
N har inte repat sig sedan coronan han hade för 4 veckor sedan. Han har ständigt haft feber som kommit och gått, som mest har han varit feberfri 2 dygn innan tempen gått upp igen. Han har ont i bröstet, mycket tjockt slem i hals och lungor, ständigt täppt i näsan, äter och dricker inte som en snart 15 årig kille bör göra. Urinen är jätte mörkt.
Han som redan har en ganska känslig tröskel när det kommer till ångest ligger nu och trissar för panikattack konstant. Ringde vc idag, vill ha en snabbsänka på honom. Självklart har inte vc tider att erbjuda, men fick rådet att söka akut med honom. Med tanke på hans ålder, och det långdragna förloppet av för lite vätska och mat och dåligt allmäntillstånd, trodde hon att han kunde behöva dropp och naturligtvis kolla sänkan. Så nu är han med sin pappa på ALB-akut. Hoppas han kan få hjälp att må bra och komma ut ur den här långdragna sjukdomen. Jag tror definitivt att han åkt på en ”post-covid”-infektion/virus. Vad jag förstått kan en del yngre åka på följdsjukdomar upp till 10 månader efter en covid-19. Han är så less på att vara sjuk. Han vill verkligen till skolan. Han saknar skolan.
Lilla E kräktes inatt. Nu har hon druckit lite coka cola med vatten, ätit en tugga av rivet äpple. Kräket verkar vara över. Fattar inte vart det kommer ifrån. Ingen annan är sjuk. Ingen i skolan var sjuk förra veckan. Vi har inte träffat någon som har/haft magsjuka. Hoppas att det stannar med henne. Så natten har varit ganska vaken, för mig, E, N & lilla S.. Ingen skola idag med andra ord. Har tvättat upp sängkläder och filtar, sprayat och tvättat rummen med ättika och desinfektionsmedel, vädrar, dammsugit. Senare blir det att skura golven.
När fan ska alla sjukdomar gå över?? Vi har varit så välsignade sedan corona kom, inte haft en ENDA magsjuka på 2,5 år!
Nu kollar vi på Coraline, en av barnens favoritfilmer. Jag gillar den oxå, en av de bättre filmerna, så helt okej att de väljer den. Lite spännande, lite läskig, lite rolig. Väldigt annorlunda och spännande. Innan har den bara funnits med engelskt tal, men barnen har inte brytt sig, den är väldigt talande och tydlig även utan att förstå språket. Men nu fanns den på Apple ITunes Movies med svenskt tal!
Jag ska sitta en stund, sen ta mig ner på apoteket o hämta ut mitt Levaxin, gå och handla lite blåbärssoppa och salta kex. Så E kanske kan börja gå i sig lite i magen. Ska nog köpa vätskeersättning med. Provade att ge henne en Resorb Mango-smak men den gillade hon inte. Varför ska vätskeersättning vara så ”äcklig” för barn??
Hmm.. Det känns som att det är något speciellt idag. Kan inte komma på ”vad”..?
Jo, såklart, det är vårt HJÄRTAS dag! En dag att glädjas över vilken fantastisk muskel Ditt hjärta är som utan tvång varje mikrosekund, minut, timme och dag slår för just Dig! Världens osjälviska muskel! Helt otroligt! Sedan är dagen tänkt att man ska slösa pengar på geléhallon och gelehjärtan, choklad, små nallebjörnar som sitter o samlar damm på en hylla eller kastas i en kartong och glöms bort! Det bästa är nog att lägga pengar på blommor som dör efter 1-2 veckor!
Är jag ironisk? Eller bara bitter??
Sanningen är, att Alla hjärtans dag alltid varit lite överreklamerad enligt mig. Även fast jag levt i ett förhållande och utanför ett. Visst blev jag så lycklig över att få en blomma just denna dag, men det är för att jag älskar både kruk/-snittblommor. Men, jag har alltid varit av den åsikten, att det ska inte behövas EN dag per år att typ ”komma ihåg” sin älskling..? Det betyder så mycket mer att få bli uppmärksammad en dag jag minst anar det, speciellt om jag känner mig ful, har mens, sovit dåligt, det är just då jag vill känna att jag är tillräcklig för någon. Eller då jag behöver påminnas om att jag ändå alltid är lika viktig för någon. Just att enbart komma med en liten gåva på Alla Hjärtans dag känns inte så märkvärdigt, speciellt inte när den uppvaktningen enbart sker när nästan alla går o köper en present till sin partner. Jag menar inte att jag på något sätt ser ner eller är otacksam, jag menar mer att vilken dag som helst på ett helt år kan vara en bra dag att överraska någon.
Hänger ni med i tanken?
Jag skickar gärna en hälsning till de människor jag vill ska veta att jag tänker på dom, så vänner har större prioritet i mitt liv, än en käreste. Självklart skickar jag något till mina barn, de är ju mina största förälskelser i mitt liv.
Idag skulle vara en dag att ägna åt reflektion. Blev det så? Nope.. Först hittade jag smuts på golvet. Sen blev jag väldigt irriterad över att jag inte har en sänggavel på ”nya” sängen, så lyckades övertala min mamma att fixa en ”skiva” åt mig som hon tog med hem från VIP. Den är brun! Behöver jag säga mer..? Ni som känner mig vet att bruna möbler inte är i min smak. Så självklart har jag nu ett kommande projekt framför mig, antingen klä in den i något mjukt och sen spika, limma och fixa med ett snyggt tyg, eller så köper jag någon riktigt coolt mönstrad dekorationsplast och sätter på. Jag ska googla och kolla under veckan, se vad som faller mig bäst i smaken.
Tanken var att idag försöka skriva av mig och tömma hjärnan på tankar, men då jag ringde mamsen o fråga om de hade någon gammal skiva till övers, och sa att bredden skulle vara 140 cm och höjden ”typ till dina bröst” och fick till svar;
-”Med Eller Utan Bh????”
…höll jag på att sätta kaffet i halsen och var helt enkelt tvungen att ringa T och dela med mig av det. Lilla mamma.. Hon är bara för rolig ibland..
Råkade kolla mig i spegeln och såg att en noppning av ögonbrynen pront måste göras.. Så ja, allt annat än att reflektera blev gjort idag. Jo, jag renbäddade min säng oxå! Det var sjukt viktigt 🤥 speciellt då jag flyttar hem imorgon och inte ska sova i den på en vecka.. Ja, jag suckar åt mig själv ibland. Nu blir det ändå som en reflektion, åt allt jag gjorde istället idag!
Imorgon får jag känna mjuka små armar runt min hals, höra deras skratt, se deras glittrande ögon. Även höra allt tjafs, bråk, gnäll, men det är ändå välkommet! Ljud som saknas efter en vecka ifrån dom. Träffa min psykopatt och stinkbomb till hund! Stå i mitt kök och ha diskmaskin.
Just det, ska försöka få hem min gamla säng i veckan, så M får ärva den. Vågar inte be om hjälp med det, så jag får försöka kånka och bära själv. Jag börjar bli van att fixa det mesta själv. Lyckades få in 140 sängen och få på ben och välta den utan att knäcka sängbenen, lite slitigt & svettigt och ett jäkla meckande med just vältningen men det gick!
Nu har jag nog reflekterat klart för idag. Eller inte..
Jag skulle kunna vänja mig vid att vakna pigg, vakna vid 8 tiden, känna mig utvilad och lite glad, men jag vågar inte..
För ett bakslag tar så enormt hårt på mig. Jag har så sjukt höga krav på mig själv, att varje framsteg blir en väldig kamp om det går åt fel håll, ja, blir ett bakslag. Men jag försöker att ta in dagen. Jag har varit ute idag, även om inte en så lång stund så kom jag iaf ut med T och plockade kvistar till lilla E! Visade kojan vi har byggt, och upptäckte att andra familjer kommit dit o byggt på vår koja, med deras gamla julgranar och annat ris! Så himla roligt!
Kojan 2022på BergetKojan
Det var riktigt roligt att se att flera hittat dit. Och att ingen förstört den utan istället fortsatt bygga och fixa! Jäklar var R, N, L, M, E & S kämpade med byggandet av stomme och väggar! Jag o R lyckades tillsammans få upp den grenen som ”är taket” och sedan sprang alla barn och samla grenar o kvistar till väggarna. Även i mörker var vi där, alla sprang med ficklampor eller mobillampan på! Hopps innerligt att den får stå kvar!
Började virka idag (igen) efter ett långt uppehåll. Tänkte fixa ett par lite lägre benvärmare att böja över kängan. Så har börjat med en resårvirkning med stolpar i svart garn. Är så ledsen att jag gav bort mitt garn, hade så gärna velat haft mitt reflex garn nu. Men det kommer att bli bra ändå, får väl sy fast en reflex annars. Jag tycker det är viktigt att synas u mörkret! Reflexbärare är mina Idoler!!
Idag gjorde jag Filipinsk Pippi till middag, blev riktigt gott!
Recept (som jag gör)
• Kycklinginnanlårfile (blir mörast)
• Grädde
• Dijonsenap
• Kinesisk soja
• Grönpeppar (hela som mortlars)
• Ris
• Gratängost eller hackade jordnötter
Ta bort det äckligaste på kycklingen, strimla på längden. Stek på låg värma. Ska ej genomstekas. Salta & Peppra.
Mortla ca 0,5 dl grönpepparkorn, går att använda ”blöta” oxå, då finhackar du. När kycklingen är halvt genomstekt kasta ner grönpepparn, 2-3 msk dijonsenap, 1 dl kinesisk soja & höll över grädde. Låt koka ihop och häll över i en ugnsfast form och in i ugnen. Jag brukar sätta ugnen på 150 grader och låta formen stå inne i ca 40 minuter med folie på. Sedan vrider jag upp värmen till 200 grader, bort med folien och låt stå ca 10-15 min.
Den här rätten kan enkelt bli vegetarisk genom att byta ut kyckling mot tofu. Kan även göras med torskrygg istället för pippi. Eller stek på broccoli, blomkål, vitkål & morötter & bort med kött/fågel/fisk. Dra ner på tiden i ugnen då, annars blir grönsakerna för mjuka!
Vill man kan man hacka jordnötter att strö över. Eller riven ost. Jag brukar ha lite gratängost. Serveras med ris och grönsaker.
Det blev iaf väldigt gott! Igår åt vi lax i ugn med kokt potatis och rödlök/rom sås.
Jag ställde mig på vågen idag, och till min glädje så märkte jag att vikten börjar gå neråt igen. Tack vare motion, vatten, vitaminer, hälsosam mat och mycket grönsaker, sömn och skratt. Känns riktigt bra. Var rädd ett tag att jag skulle hamna i en ännu större svacka och att min kamp mot min övervikt skulle gå förlorad och att jag skulle hamna runt 99-100 kilo igen. Jag tycker att kvinnor med kurvor är så vackra, men mina kurvor satt på fel ställen och orsakade mig extremt mycket ryggvärk och besvärk. Jag var tvungen att göra något åt mina Xtra-kilon. Och jag började sept/okt 2020. Har långsamt och med rätt mat och motion lyckats först gå ner till 87 kilo. Sedan sakta vidare ner till 85 kilo. I somras var jag nere på 75 kilo, och även om jag är kort så mådde jag inte alls bra i den vikten. Mina bröst hänger vid knäna dom påsar, rumpan försvinner helt och jag känner mig inte kvinnlig. Min personliga idealvikt är 81-85 kilo. Där vill jag ligga. Då känner jag mig fin och mår som bäst. Och upptäckte idag att jag ligger inom min målvikt. Så jag ska bara se till att hålla mig här. Fortsätta med den träningen jag har nu, äta bra, få i mig vitaminer o mineraler och dricka mycket vatten. Kändes riktigt bra att våga väga mig. Brukar annars gå efter hur jag känner i kroppen, för tycker att en våg är ganska missvisande. Det är på kläder man känner om man gått upp eller ner i vikt! Aja, skitsamma, så länge man mår bra, det är det viktigaste!
Pratade med min läkare idag, på Prima. Nu, snart, är bollen i rullning. Skräckblandade känslor.
Och där tog min mentala ork slut. Jag orkar bara inte skriva mera. Kommer sova gott inatt hoppas jag!
Studsar upp ur sängen, fylld av energi och bara ä liiiite panik över att jag igår parkerade på städgate-sidan och måste ut o flytta på bilen.. Men annars pigg och glad!
På med kläder, ut i kylan.. För att inse att det är ONSDAG och det inte är städgata!! Haha, bara gå in igen & starta parkeringen!
Men jag var pigg iaf! Sovit bra inatt. Inte jätte jätte ont i ryggen när jag vaknade. Så har tagit min vanliga medicin och druckit mitt kaffe, och mitt vanliga kaffe, fått i mig en shake. Fått svar från en tjej angående en säng jag fått, som mamma hjälper mig att hämta!
Haft mitt första samtal med kurator/rehabkoordinator angående återgång till arbete. Många blandade känslor, tro mig, samtidigt vill jag så innerligt ha tillbaka min vardag och ett någorlunda ”vanligt” liv. Jag fattar att jag har en lång och jobbig resa framför mig, men jag är villig att försöka och göra mitt yttersta. För jag mår inte bättre i det långa loppet av att vara hemma. Jag behöver sakta ta mig ut och jobba mig tillbaka.
Igår gick jag på en timmes promenad! Hela min kropp mådde så bra på kvällen. Kinderna var rosiga och knoppen trött..
Jag bröt ihop helt o hållet häromdagen. Jag bygger upp mycket inom mig och från ingenstans kan jag bara tappa min fasad & nu upptäckte jag att mina AirPods var borta. Jag älskar mina AirPods. Jag har de ofta till att lyssna på podd eller avslappningsmusik. Och nu är de poff puts väck BORTA ur min ”resväska” som jag flyttar med mellan hemmet och mitt andra hem. Jag vet att de låg där i i Tisdags när jag flyttade hem för mammaveckan.. Och så behövde jag dom i lördags och då finns de inte. Den saken fick tårarna att spruta och jag grät och kände mig helt trasig. För många är det kanske en ”petitess” men för mig kan en sådan sak få min värld att rasa. Jag kan inte ha vanliga hörlurar då sladden är i vägen och de är obehagliga. AirPods’en fick jag av min mamma gör bara 5-6 månader sedan och de har använts flitigt.. Nu är de borta 🥺
Nu väntar jag in att mamma ska komma med sängen, hon har tillgång till släp och hämtar den åt mig! Så jag ska rensa lite i rummet så jag kan fixa i ordning här när den anlänt. Men först ska jag boozta mitt inte med lite Collagen & dricka en halv liter vatten!
Blir lätt tyst här på bloggen när jag är med mina barn. Dom får min tid och jag deras.
Veckan (tisdagen) började med besök från T. Hämtade ett bord som var på ”Bjussa”. Hem till barnen, E var hemma sjuk med feber & snuva. På torsdagen ringde M’s skola hem honom, han hade ont i bröstet & hosta. Så på fredagen fick även Lilla S vara hemma. M fick hög feber natten till fredag. Lilla S hade feber inatt. Har haft video-samtal med läkare kring alla tre barnen, fått hostmedicin och luftrörsvidgande. Även corona testat. Negativa.
Det kallas ju inte ”VABRUARI” utan anledning. Dessa förbaskade virus som härjar och allt är inte corona. St jag testade barnen var pga läkarens rekommendationer, just för analys av smittspridning/smittspårning mm.
I lördags städade vi (jag & Lilla S) vårt rum. Han var med till en början och slet ut allting men ledsnade sen. Så där satt jag på golvet och rensade legot från hår, tejp, kludd, damm, loombands. Rummet var så äckligt! Tog ca 4 timmar att rensa ut trasiga leksaker, överdrivet med böcker de aldrig läser, sönderklippta papper, dockkläder med hål i, trasiga bilar.. Det blev 6 st pappkassar fulla med trasiga saker. Och vilken skillnad i rummet. Passade på att sälja av grejer de inte använder och skänkte bort en del. Känns bra att kunna hjälpa andra som är i behov av saker vi inte behöver. Kul att bortglömda leksaker kan få ett nytt hem!
M hade börjat på förmiddagen att möblera om och rensa & dammtorka, dammsuga i sitt rum och då bliv Lilla S inspirerad. Jag var inte taggad. Lååååångt ifrån taggad.. Men efteråt; satan i gatan vad bra det blev!! Ändå värt träningsvärken, svettningarna, ont i rumpan.. Passade på att dekorera om en av barnens möbler. Den hade gula skjutluckor innan, hur fult gula som helst, och ser nu ut såhär:
Babyboomen & dekorplastad möbel
Blev riktigt nöjd med resultatet! Väggarna ska målas om. Ha börjat kolla på Rusta, älskar deras väggfärger. Stora S har Tundra i sitt rum och från pissgul tapet, till en matt grå färg. Så jäkla bra täckning & lätt att använda, knappt någon doft, så är att måla med väggfärg från Rusta det enda rimliga alternativet. Lätt att göra om oxå!! Jag hade tänkt att ansöka om en renovering via hyresvärden, då tapeterna i lägenheten suttit i ca 25 år, aldrig tapetserats om på 25 år, och plastmattorna har stora hål och märken här & där, men jag orkar inte. De har endast 2 ansökningstillfällen per år, och hyresvärden är en snål jävel när det kommer till omtapetseringar. Så jag ska måla själv.
Ja, nu är Febrari igång, och om allt går som det ska så ska jag börja, sakta och säkert, återgå till jobb snart. Det är med enormt blandade känslor kan jag säga. En del av mig längtar så till mina arbetsuppgifter, kollegor och avdelningen. En annan del skriker Nej o ger mig panikkänslor, säger att jag inte är redo, ej färdigbehandlad med min ptsd, utmattning, stress.. Men jag vet att jag inte kan (eller bör) gå hemma för länge. Blir bara svårare att jobba då. Man blir lat av att bara gå hemma. Även om jag tvingar mig ut på promenader, försöker aktivera mig så gott jag kan, så blir livet väldigt mycket mera stillasittande av hemmaliv jämfört med arbetsliv. Och innerst inne vill jag tillbaka till innan sjukskrivningen. Även om jag känner att jag gärna haft mera redskap med mig. Ska träffa kurator i veckan för första gången. Även han som ska sköta min återgång i arbete. Men första tiden vi hade så blev han sjuk. Nu blir första besöket väldigt nära dagen för återgång. En sådan sak stressa mig och ger mig extremt mycket ångest och panik.
Ikväll blir en tidig kväll. Jag är så trött och längtar efter sängen och boken.
Det har varit tufft senaste dagarna. Jag har varit stressad, rädd, orolig så pass att jag mått illa.. Känslorna har inte alls varit i balans.
Igår gjorde jag, eller genomgick, något som för mig blev som en inre seger.. Jag gjorde det som är bäst för mig. Hur jobbigt det än är, hur psykiskt påfrestande det än är, och framförallt en påminnelse om en förnedring som måste upprepas för att jag ska känna att jag gör rätt. Gör rätt för mig!
Idag kom Ryggraden hit. Med CaffeLatte! Och hennes sjuka tankar, ompacknings-mani, påsar osv. Min Crazy BagLady! Vi fixade klart uttunningen av hennes långa o lockiga hår och sen färgade vi underhåretbi en fantastiskt läcker ”stålgrå/blå” färg. Gjorde även som en ombre i topparna i övre håret. Eftersom hon är så ljus vanligtvis så ploppade hennes ögon fram, de blir typ turkosa när hon färgat åt det mörkare hållet. Så fantastiskt vackert!
Tessa! Ryggraden! Crazy BagLady!
Efter att håret var fixat och massor av kaffe drog vi en snabbis till Dollarstore.
Snabbisen blev bara 2 timmar i butiken! Jag har nog aldrig gått så länge inne på DS!!
Hittade en poster. Den är så himla enkel egentligen, men just den enkelheten tilltalade mig massor. Jag ser något i den som berör mig. Den ger en känsla av kärlek, oskuldsfullhet, omtanke o vördnad, baket, ärligt, respekt, värme.
Varför känner jag så starkt för motivet..?
På fredag fyller min Brorestor 45 år! Mamma har handlat lite så vi ska fixa lite plockmat och fira honom. Ska bli trevligt!
Nu ska jag krypa ner o läsa om Psykopaten Silfverbielke. Imorgon ska jag upp vid 9:o för att möta mamma o handla o sedan ska jag skjutsa min vackra dotter till ett möte.
Alltid massor att göra, oavsett min vecka eller inte.. Men, jag klagar inte. Jag vägrar klaga över hur mycket extra tid jag får med mina barn. Det bästa jag skapat, det viktigaste i mitt liv. Därefter kommer min Ryggrad! Utan henne; ingen H a N N a..
AttAtt kära läsare! Tack för titten! Hopps vi ses igen!
~Alltid En Diva~ 