Etikett: återgång i arbete

~Bara jag~

Blir bättre dag för dag~

Jojjo

Varje pass på jobbet känns lite liiite lättare för varje gång. En dag avslutade jag med att skratta hjärtligt ihop med en kollega. Det trodde jag inte skulle hända på länge. Så tråkigt att hon ska sluta, jag kommer verkligen att sakna henne. Hon är en glad, hjälpsam, noggrann, omhändertagande & fantastisk undersköterska. Önskar henne såklart all lycka på nya arbetsplatsen!! Hoppas hon får ett lönelyft oxå!

Jag är långledig då en röd dag infaller då jag ska vara på pass. Men inga chefer är på plats då och då inte jag heller. Nästa gång Det Sjuka Huset kallar är på måndag.

Idag sällskapade jag & mamma till Arken Zoo, Hemköp, Lidl. Nu är hon på Mindrullness & jag har kastat in en fläskytterfilé i ugnen på 125 grader och hoppas få en fin Pulled Pork till kvällen. Ska hämta henne 16:00.

Min arbetsplats är verkligen annorlunda sen innan sjukskrivning. Det är stor omsättning på personal, då inte enbart undersköterskor som söker nytt, utan 3 fantastiska läkare har slutat, ssk är det flera nyutexaminerade (noll erfarenhet av arbete på avdelning) och undersköterskorna flyr avdelningen. Dessutom är vårdtyngden så mycket högre nu. Många med mera behov av stöd och hjälp med allt för daglig hygien, stöttning med mobilisering. Det känns inte som att det är en avdelning som är vad den heter, utan att vi blivit en Geriatrik. Det är så sorgligt. Det ska inte vara en sådan omsättning av personal. När så många byter på så kort tid så är det ett tecken på att något är mindre bra. Och ofta är då problemet ”Ledningen”.. Men ingen säger något. Alla går tysta & missnöjda. Jag älskar mina usk-kollegor. De är helt otroliga människor som är fantastiska på sitt jobb. Men utan rätt stöd och backning o uppskattning av befintlig personal så söker man nytt.

Usch vad jag klagar. Men vad vore livet utan att få gnälla lite, speciellt på sitt arbete. Det sker inom alla olika arbetskategorier.

Nä, ska kolla klart nästa avsnitt av Modern Family innan jag måste åka o hämta mamsen!

Ha de!!

~Bara jag~

Snigelfart~

Jojjo

Så kan jag beskriva hastigheten på min återgång i arbete. Men, 1,5 vecka avklarad, det är inte illa. Och jag lever. Jag har överlevt. Nä, jag lever faktiskt. Även om det är jobbigt, psykiskt påfrestande, jag känner mig så skör och är orolig, så är jag på plats på Det Sjuka Huset! Helt ärligt trodde jag inte det. Trodde inte ens att en dag skulle gå.

Kanske är det nu en vändning sker? Är det nu allt bara ska fungera och Jag ska må bra hela tiden och hitta trygghet o självsäkerheten i mig? Det vore ju drömmigt värre.. Nä, att det kommer motgångar är jag väl medveten om. Och det är inget jag ser fram emot. Känner mig som ett uppblåst ballong i psyket, så är rädd att den spricker och att jag bara tappar all ork, all lust, all kämpaglöd & bara ger upp. Jag vill inte det. Vill inte alls Ge Upp! Vill fortsätta framåt, vill hitta lösningar. Vill kunna vara som ”alla andra” och göra det alla andra klarar av, såsom att arbeta.

Nu är det ledigt imorgon och helgen, så just nu är jag helt slut. Så trött. Ska tvinga mig att duscha innan sängen. Har psykoterapi o b-mott imorgon. Så upp med tuppen!

Tack för titten!!

Puss

~Bara jag~

Riktigt mycket jobb på Det Sjuka Huset~

Jojjo

De här tre dagarna har varit både bra och tuffa. Men inget emot vad fredagens pass bjöd på.. Jag stod med omläggning av ben i 1,5 timme, gjorde omvårdnad lika länge. Det var tufft. Tungt! Svettigt! Stressigt! Jag brukar under 4-5 timmar gå ca 4-5000 steg inne på jobbet, i fredags gick jag 9632 steg under den tiden. Första gången jag fick sitta ner i ca 10 minuter var vid 10:30. Det var riktigt många patienter i behov av mycket stöd och omvårdnad, hjälp mm. Det var sjukt tungt. Och jag som var ”mellan” ska hjälpa till överallt, där det behövs, men när jag är bara en person, är det svårt att hjälpa till överallt där det behövs, så blir det nästan övermäktigt. Jag prioriterar alltid patienten. Visar ingen stress framför dom. Gör mitt jobb lungt och noggrant och låter patienten få min uppmärksamhet på ett fint sätt. För det är God Omvårdnad för mig och det är så jag vill jobba med människor.

Efter jobb åkte jag o hämtade mamma på hennes jobb, därifrån till Bredäng o handla till middagen. Sedan hem till min bostadsadress och tejpade och lindade om Max’s tå. Sedan hem till mamma. Jag gjorde en laxpasta med babyspenat och körsbärstomater. Mycket gott!

Drack några glas vin för att slappna av och släppa alla tankar, all ilska över jobbet och vuxna människor, attityder & missförstånd. Och alla KRAV!

Att säga till någon med utmattningssyndrom att jag är dålig för att jag inte orkar allting en ”frisk” människa gör, är elakt! Det gör att jag mår ännu sämre. Jag mår väldigt dåligt av att jag inte kan hålla lika många bollar i luften idag som jag kunde för ca 1-1,5 år sedan. Minsta grej extra att göra är ett enormt påfrestande projekt för mig. Jag behöver typ bara ha en sak per dag. ”Till jobb & hem, Till affären & hem.. I går var det Till jobb & sedan till Vårberg o hämta mamma, vidare o handla, kolla Max, sedan hem. Och efter just den arbetsdagen var jag så slut i min hjärna o kropp. Jag var så totalt trött o slut. Och att då bemötas av kritik från en annan vuxen för att H inte själv kan ta sitt ansvar eller be sin F om hjälp..? Blir så less.

Så, nu är det här avskrivet och jag släpper det här o går vidare!

Tack o Hej

~Bara jag~

Efter regn kommer solsken~

Jojjo

”Sägs det…”

Jag hade en väldigt jobbig period för ca 2 veckor sedan, mycket psykiskt. Jag hade extrem ångest.

Har haft lite oro över hur det skulle kännas att jobba den här veckan, men idag har jag haft en toppen bra dag på Det sjuka huset. Skrattat, tagit mera ansvar, varit mera hos de patienter jag haft. Det kändes riktigt bra. Dock kvarstår den här jobbiga känslan av vissa kollegor som bemöter en iskallt, men jag tror det beror på att de har en pinne så långt uppkörd i röven och det är den som gör att de överhuvudtaget kan gå rakt, och därför har de glömt hur man bemöter människor. Men det ska inte få knäcka mig. Jag fokuserar på de Kollegor som bidrar till en trygg och bra arbetsplats.

Nu har jag fått i mig lite lunch, trött som attan, men jag ska inte somna! Ska hålla mig vaken..

Har kollat på en utbildning, inom vårdyrket, men något helt annat än det jag gör idag. Inte ens något jag tidigare funderat på.. Men det är grym lön inom det yrket, inte fysiskt tungt, ingen omvårdnad som är tung. Vi får se hur det går, har iaf skickat iväg en intresseanmälan.

Ska kolla lite på ”Nurses” innan alla andra kommer hem!

Hej Hopp

~Bara jag~

Det sjuka huset~

Jojjo

Jajamensan, jobb hela helgen.. Plus Måndag & Tisdag. Min rehabkoordinator kommer inte gilla det här!

4 dagar i rad, han kommer bli vansinnigt irriterad. Men vad gör man? Jag har förklarat för jobbet hur jag vill jobba. Min rehabkoordinator har sagt hur passen ska fördelas samt tryckt på hur viktig återhämtning är för mig.. Men icke, det går lixom inte fram.

Det är dags att hitta nytt jobb. Söka sig till något nytt inom vården. Men jag måste komma in i arbetet helt, känna mig ”hel” inuti och utanpå, innan jag startar om med nytt arbete. Men nytt ska det bli! Jag måste vidare i livet. Vill inte stå och stampa och ha ångest när jag inte bör ha det

Det blir en tidig kväll. Mentalt slut i huvudet!

Träffade min Frusemus idag! Som jag saknat den vackra människan!

~Bara jag~, ~En snabbis~

Vardagsbestyr~

Jojjo

Jag känner att det är vår i luften.. Jag får då verkligen behov av att städa och röja. Vill kasta gammalt skit, få undan onödiga saker, rensa ut skåp osv..

Min mamma vecka fick jag rensat i hallen. Blev en svart sopsäck fylld med gamla svettiga och trasiga skor som inte används. Jag rensade tv-bänken i vardagsrummet, den blev helt ren o fin och jag flyttade in bland mina orkidéer så en fick stå på tv-bänken. En sådan liten grej hör enorm skillnad för mitt välbefinnande. Jag dammsög av hyllan över soffan, den hade 1,5 centimeters damm över sig, så jävla vidrigt!

Gick runt och hittade trasiga saker som låg på golven som även de fick flytta ner i en sopsäck. I badrummet fanns mängder av tomma schampo/dusch flaskor, (varför?) som även de fick nytt hem i sopsäcken..!

Att få rent och fint och rensat gör underverk för min själv verkligen. Jag blir lugnare och känner mig gladare faktiskt.

I måndags var jag på Bumm med Ebba. Helt ärligt förstod jag inte varför vi var där, tydligen ville ”vi” påbörja medicinering för henne, men jag har inget minne av att jag bokat tid för det..? Så vi screenade av alla frågor, men jag vill avvakta med medicin in i det längsta. Hon är ju snart 7 år och jag vet ju av erfarenhet att medicin är jätte bra, men biverkningarna på just aptit och så är mindre bra.

Vi kom lite tidigt till Huddinge så vi bestämde oss för att ta en fika innan Bumm. Hittade ett café och både jag & Ebba var så kissnödiga att vi frågade om att få låna toaletten. ”Vi har ingen toalett” säger den höggravida tjejen i kassan…”

Jag fattar att man kanske inte har en toa för 340 gäster varje dag, men en mamma med en dotter som ska fika och frågar akut efter toa & då får Nej, det fanns inga andra kunder där heller.. Men hon tipsade om en offentlig toalett vid McDonalds. Vi sprang dit. Kostade 5 kr.. Jag betalar och Ebba springer in före mig, drar ner byxorna och släpper ut kisset. När hon reser sig från toan ser jag BLOD PÅ HELA TOARINGEN, kanyl förpackningar i toan, blod på toapappershållaren… Fick panik! Skrubbade henne med vatten o tvål, tvättade av sitsen och med ångest halvstor jag själv o kissade. Golvet var fullt med aska efter cigaretter och papper med blod. Narkomanerna hade haft fest på den offentliga toaletten under natten!!

Ebba blev väldigt äcklad och ville ut från toan direkt. Vilket jag förstår. Hon förstod nog inte att några människor suttit med sprutor o nålar där inne, hon såg blodet o trodde nog mera att någon dött.

Jag var så arg när vi gick ut därifrån så jag vrålar ”Äckliga jävla KNARKOMANER”

Utanför står byggarbetare, mammor med barn i barnvagnar & ja, ni förstår nog blickarna och även att jag chockade halva Huddinge Centrum med mitt inte så glada utrop!

På eftermiddagen köpte jag några Norrlands Guld ljusa öl, mellanöl, för att sitta på mammas balle i solen och bara njuta. Fick sällskap av en vän. Vi pratade och skrattade. Hon kämpar oxå med återgång i arbeta så vi har en del gemensamt.

Igår blev en slappdag, tog mig en välförtjänt sovmorgon, när mamma kom hem gjorde vi tonfiskröra med pasta, kollade på tv och jag somnade på soffan o vaknade vid 05 och bytte då soffan mot min säng. Läste lite men somnade snabbt om. Vaknade strax innan 10 idag, liiiiite senare än vad jag hoppats på. Men men, kaffet är drucket, solen skiner. Huvudet mår okej, ångesten är under kontroll. Jag ska jobba lördag o söndag. Imorgon ska jag besikta bilen.

Ja, så såg mina senaste dagar ut. Nu ska jag komma på i vilken ordning jag ska göra saker nu, ska jag duscha först o sedan gå ut och gå, ingen powerwalk bara ut o tanka lite sol o luft.. Vi får se!

Kram o puss

~Bara jag~

Fri Fredag~

Jojjo

Inget jobb idag. Inget jobb i helgen heller. Nästa pass blir på måndag.

Haft samtal med min psykolog/rehabkoordinator om hur det gått och hur jag mår. Han är inte helt nöjd med hur många timmar jag jobbar och hur jag blir bemött på arbetsplatsen. Och jag inser nu att just bemötandet från kollegor och även chef är ganska dåligt. Jag har sett min chef sammanlagt 4-5 minuter. Somliga kollegor är väldigt korkade i sina kommentarer & har ganska låg insikt och förståelse för att människor kan må dåligt. Vilket är ganska konstigt då vi alla arbetar med människor i behov av hjälp på ett sjukhus. Men så är väl ”människan” överlag. Egocentrisk, noll sympati, hellre ”fälla” än att ”fria”.. Jag kan känna att jag känner mig som det svarta fåret på arbetsplatsen. Men alla är inte så! Det är några få som förpestar andras liv och känslor, men det finns de som är förstående, snälla och omsorgsfulla.

Jag är fortfarande så trött! Alltså både hjärntrött och helt slut i kroppen. Det är stor skillnad att börja jobba som frisk & börja jobba med utmattningssyndrom, adhd, triggad ptsd & förhöjd ångest. En enorm skillnad. Allt är så mycket mer påtagligt, så mycket mera svårt o jobbigt o utmattande. Hela min kropp gör ont, av den fysiska ansträngningen. Att tänka är omöjligt. Så jag känner en viss oro för hur jag ska lyckas återgå till att ha mitt sociala liv, mitt liv som mamma, mitt liv som undersköterska och fortfarande fungera som människa..? Jag är enormt fokuserad när jag gör något, jag är rädd att göra fel, bara det tar all min energi.

Så vad har jag mer gjort idag…? Jo, pratat med min son, som vanligt får han inte hjälp att komma upp på morgonen när det inte är min vecka, så skolan blir drabbad och då även min sons välmående. Han känner sig ”dålig” när han missar/blir sen till skolan. Pratat med min dotter, bokadebin onsdag som hennes modell i skolan. Och bokade en dag för umgänge bara hon och jag!

Jag har gjort en marinad som jag lagt kycklingen i. Det blir kyckling med potatisgratäng, ugnsgrillad tomat, 3 sorters pepparsås! Mums!

Jag har virkat lite. Håller på med ett pannband i rosa och vitt. Tänkte ge det till en kompis så hon kan ge det till sitt barnbarn!

Just nu ligger jag i sängen och fryser. Jag fryser typ jämt, det är dels pga utmattningssyndromet. Det är ett av symtomen, frossa. Så jag ligger här under täcket, passade på att blogga & tänkte ta och läsa lite, innan det är dags för matlagning!

Önskar er alla en trevlig Fredag!!

~Familjen~

Barnen-vecka~

Jojjo

Blir lätt tyst här på bloggen när jag är med mina barn. Dom får min tid och jag deras.

Veckan (tisdagen) började med besök från T. Hämtade ett bord som var på ”Bjussa”. Hem till barnen, E var hemma sjuk med feber & snuva. På torsdagen ringde M’s skola hem honom, han hade ont i bröstet & hosta. Så på fredagen fick även Lilla S vara hemma. M fick hög feber natten till fredag. Lilla S hade feber inatt. Har haft video-samtal med läkare kring alla tre barnen, fått hostmedicin och luftrörsvidgande. Även corona testat. Negativa.

Det kallas ju inte ”VABRUARI” utan anledning. Dessa förbaskade virus som härjar och allt är inte corona. St jag testade barnen var pga läkarens rekommendationer, just för analys av smittspridning/smittspårning mm.

I lördags städade vi (jag & Lilla S) vårt rum. Han var med till en början och slet ut allting men ledsnade sen. Så där satt jag på golvet och rensade legot från hår, tejp, kludd, damm, loombands. Rummet var så äckligt! Tog ca 4 timmar att rensa ut trasiga leksaker, överdrivet med böcker de aldrig läser, sönderklippta papper, dockkläder med hål i, trasiga bilar.. Det blev 6 st pappkassar fulla med trasiga saker. Och vilken skillnad i rummet. Passade på att sälja av grejer de inte använder och skänkte bort en del. Känns bra att kunna hjälpa andra som är i behov av saker vi inte behöver. Kul att bortglömda leksaker kan få ett nytt hem!

M hade börjat på förmiddagen att möblera om och rensa & dammtorka, dammsuga i sitt rum och då bliv Lilla S inspirerad. Jag var inte taggad. Lååååångt ifrån taggad.. Men efteråt; satan i gatan vad bra det blev!! Ändå värt träningsvärken, svettningarna, ont i rumpan.. Passade på att dekorera om en av barnens möbler. Den hade gula skjutluckor innan, hur fult gula som helst, och ser nu ut såhär:

Babyboomen & dekorplastad möbel

Blev riktigt nöjd med resultatet! Väggarna ska målas om. Ha börjat kolla på Rusta, älskar deras väggfärger. Stora S har Tundra i sitt rum och från pissgul tapet, till en matt grå färg. Så jäkla bra täckning & lätt att använda, knappt någon doft, så är att måla med väggfärg från Rusta det enda rimliga alternativet. Lätt att göra om oxå!! Jag hade tänkt att ansöka om en renovering via hyresvärden, då tapeterna i lägenheten suttit i ca 25 år, aldrig tapetserats om på 25 år, och plastmattorna har stora hål och märken här & där, men jag orkar inte. De har endast 2 ansökningstillfällen per år, och hyresvärden är en snål jävel när det kommer till omtapetseringar. Så jag ska måla själv.

Ja, nu är Febrari igång, och om allt går som det ska så ska jag börja, sakta och säkert, återgå till jobb snart. Det är med enormt blandade känslor kan jag säga. En del av mig längtar så till mina arbetsuppgifter, kollegor och avdelningen. En annan del skriker Nej o ger mig panikkänslor, säger att jag inte är redo, ej färdigbehandlad med min ptsd, utmattning, stress.. Men jag vet att jag inte kan (eller bör) gå hemma för länge. Blir bara svårare att jobba då. Man blir lat av att bara gå hemma. Även om jag tvingar mig ut på promenader, försöker aktivera mig så gott jag kan, så blir livet väldigt mycket mera stillasittande av hemmaliv jämfört med arbetsliv. Och innerst inne vill jag tillbaka till innan sjukskrivningen. Även om jag känner att jag gärna haft mera redskap med mig. Ska träffa kurator i veckan för första gången. Även han som ska sköta min återgång i arbete. Men första tiden vi hade så blev han sjuk. Nu blir första besöket väldigt nära dagen för återgång. En sådan sak stressa mig och ger mig extremt mycket ångest och panik.

Ikväll blir en tidig kväll. Jag är så trött och längtar efter sängen och boken.

Hoppas ni alla haft en skön helg!!