~Bara jag~

• 14 februari 2022 • ~

Hmm.. Det känns som att det är något speciellt idag. Kan inte komma på ”vad”..?

Jo, såklart, det är vårt HJÄRTAS dag! En dag att glädjas över vilken fantastisk muskel Ditt hjärta är som utan tvång varje mikrosekund, minut, timme och dag slår för just Dig! Världens osjälviska muskel! Helt otroligt! Sedan är dagen tänkt att man ska slösa pengar på geléhallon och gelehjärtan, choklad, små nallebjörnar som sitter o samlar damm på en hylla eller kastas i en kartong och glöms bort! Det bästa är nog att lägga pengar på blommor som dör efter 1-2 veckor!

Är jag ironisk? Eller bara bitter??

Sanningen är, att Alla hjärtans dag alltid varit lite överreklamerad enligt mig. Även fast jag levt i ett förhållande och utanför ett. Visst blev jag så lycklig över att få en blomma just denna dag, men det är för att jag älskar både kruk/-snittblommor. Men, jag har alltid varit av den åsikten, att det ska inte behövas EN dag per år att typ ”komma ihåg” sin älskling..? Det betyder så mycket mer att få bli uppmärksammad en dag jag minst anar det, speciellt om jag känner mig ful, har mens, sovit dåligt, det är just då jag vill känna att jag är tillräcklig för någon. Eller då jag behöver påminnas om att jag ändå alltid är lika viktig för någon. Just att enbart komma med en liten gåva på Alla Hjärtans dag känns inte så märkvärdigt, speciellt inte när den uppvaktningen enbart sker när nästan alla går o köper en present till sin partner. Jag menar inte att jag på något sätt ser ner eller är otacksam, jag menar mer att vilken dag som helst på ett helt år kan vara en bra dag att överraska någon.

Hänger ni med i tanken?

Jag skickar gärna en hälsning till de människor jag vill ska veta att jag tänker på dom, så vänner har större prioritet i mitt liv, än en käreste. Självklart skickar jag något till mina barn, de är ju mina största förälskelser i mitt liv.

Idag skulle vara en dag att ägna åt reflektion. Blev det så? Nope.. Först hittade jag smuts på golvet. Sen blev jag väldigt irriterad över att jag inte har en sänggavel på ”nya” sängen, så lyckades övertala min mamma att fixa en ”skiva” åt mig som hon tog med hem från VIP. Den är brun! Behöver jag säga mer..? Ni som känner mig vet att bruna möbler inte är i min smak. Så självklart har jag nu ett kommande projekt framför mig, antingen klä in den i något mjukt och sen spika, limma och fixa med ett snyggt tyg, eller så köper jag någon riktigt coolt mönstrad dekorationsplast och sätter på. Jag ska googla och kolla under veckan, se vad som faller mig bäst i smaken.

Tanken var att idag försöka skriva av mig och tömma hjärnan på tankar, men då jag ringde mamsen o fråga om de hade någon gammal skiva till övers, och sa att bredden skulle vara 140 cm och höjden ”typ till dina bröst” och fick till svar;

-”Med Eller Utan Bh????”

…höll jag på att sätta kaffet i halsen och var helt enkelt tvungen att ringa T och dela med mig av det. Lilla mamma.. Hon är bara för rolig ibland..

Råkade kolla mig i spegeln och såg att en noppning av ögonbrynen pront måste göras.. Så ja, allt annat än att reflektera blev gjort idag. Jo, jag renbäddade min säng oxå! Det var sjukt viktigt 🤥 speciellt då jag flyttar hem imorgon och inte ska sova i den på en vecka.. Ja, jag suckar åt mig själv ibland. Nu blir det ändå som en reflektion, åt allt jag gjorde istället idag!

Imorgon får jag känna mjuka små armar runt min hals, höra deras skratt, se deras glittrande ögon. Även höra allt tjafs, bråk, gnäll, men det är ändå välkommet! Ljud som saknas efter en vecka ifrån dom. Träffa min psykopatt och stinkbomb till hund! Stå i mitt kök och ha diskmaskin.

Just det, ska försöka få hem min gamla säng i veckan, så M får ärva den. Vågar inte be om hjälp med det, så jag får försöka kånka och bära själv. Jag börjar bli van att fixa det mesta själv. Lyckades få in 140 sängen och få på ben och välta den utan att knäcka sängbenen, lite slitigt & svettigt och ett jäkla meckande med just vältningen men det gick!

Nu har jag nog reflekterat klart för idag. Eller inte..

~Bara jag~, ~Förundran~, ~Känslan idag~

Reflektion~

Synonym

Det här är vad kommande dagar ska ägnas åt. Att reflektera. Men försöka göra det logiskt. Att jag ska hitta logiken i det jag reflekterar över och försöka att stanna där. Inte låta hjärnan överarbeta utan träna på ett avslut. Nästan som att använda sig av ”papegojan” inom psykiatri. Den har jag faktiskt haft stor användning av. När jag väl lärde mig hur jag kunde använda ”papegojan” visade det sig snabbt hur användbar och hur viktig den är. För att vara tydlig. För att kunna sätta punkt. För att avsluta något som jag upplever jobbigt eller krävande. Nu är det dags att reflektera med logik och därefter sätta punkt.

Har tre bokade tider med kuratorn. Känns skönt. Måste fixa sjukskrivningen oxå. Jag behöver en paus från mina måsten och hitta en balans med kropp och känslor. Hitta den stabila grunden att stå på, som jag tillfälligt tappt men jag kommer hitta den igen. Jag behöver bara tillåta mig att vara svag en stund för att orka bli stark igen.

Livet är extremt stressigt just nu. Och då menar jag extremt. Jag har så mycket jag behöver göra, men just nu finns inte orken. Jag gör det mest viktiga såklart. Jag tillåter inte mig själv att bara ligga o stirra in i väggen, jag gör det som behövs för att må lite bra, jag njuter av mina barn. Jag njuter av mina fantastiska barn som är så otroligt roliga människor. Jag försöker lyssna när dom pratar. Höra hur de utvecklats sedan min förra vecka med dom. För vet du, Hur mycket som händer under EN vecka ifrån sina barn??? Det vet man inte förren man lever ett varannan vecka liv. På en vecka händer massor. Jag har aldrig tänkt på det förut, eftersom jag haft mina barn varje dag, varje minut. Nu bara utvecklas de i rasande fart, de pratar annorlunda, tänker på massa olika saker. Det är sjukt häftigt att lyssna när de pratar.

April månad närma sig med stormsteg. Mina Aprillisar fyller år.. 18, 14, 8 & 6 år! Så stört! Min äldsta blir myndig 🙀 Hur är det ens möjligt? Hon föddes ju nyss. Hon är fortfarande min lilla bebis. Stoppa tiden, snälla, stanna upp litegrann bara. Jag hinner inte med.. Jag som fortfarande är 20 i huvudet kan knappast ha en dotter som fyller 18 år? Nä….

Dags för reflektion. Med tydlig punkt!