adhd, ~Bara jag~

Adhd<For life~

Att vara på sin vakt jämt, försöka in i det sista att tänka innan jag talar (skriver) är väldigt, jag upprepar VÄLDIGT svårt för mig. Ibland hoppar grodor, med all ”rätt” med tanke på min diagnos.

Jag har en diagnos som gör att hjärnan går på högvarv, munnen älskar att uttrycka sig högt, även om saker andra håller tyst om. Sån är jag.

Men tro mig, jag kämpar med att passa in!

Jag försöker se till att det ska bli bra för alla! Och jag tror ingen kan säga att jag är självisk. För dom jag älskar ger jag allt. Jag går bokstavligen genom Eld & Vatten för er! Jag kräver inget i gengäld, däremot så skulle det uppskattas. Och i det långa loppet, om jag känner mig utnyttjad då är jag inte rädd för att säga det. Jag vill ha vad alla vill.. Lojalitet, skratt, humor, umgängen, förlåtelse, stabilitet.

Däremot är jag inte en kul ”fiende”. Med det menar jag att min diagnos förstärker alla känslor, hatar jag, då hatar jag ordentligt. Älskar jag älskar jag mest. Lika när det gäller gråt eller glädje. Jag blir 100% av den känslan. Aldrig halvdana känslor från mig, jag går alltid All In…

Jag är Johanna. Jag är en kämpe. Jag är ett 100% svin om jag behöver vara det. Jag är aldrig långt ifrån att förlåta heller. Jag bara är.. Försöker varje jävla dag att hotta något som jag kan känna ”det här gjorde jag bra” eller ”Det blev skit o pannkaka idag, men försöker bättre imorgon” osv. Förstår ni hur jag tänker? För i mitt huvud låter detta så himla bra, men tveksam till om andra förstår.

Att ha adhd, har jag nu som vuxen insett, är värsta mega power! Sån otrolig styrka när det gäller min syn på saker. Detta är dock med medicin. Utan medicin var det jobbigt. När jag ser tillbaka på mig som yngre, tänker jag hur mycket annorlunda saker kunnat blivit om min adhd upptäcks i tid. Men jag kan inte hänga upp mig på det. Jag måste fokusera på nu. På idag. Inte igår.. Inte 20 år sen.

Jag måste vara den Johanna jag vill vara. Den Johanna som mina barn kan se en förebild i. Den som står upp för sig själv & sina åsikter. Det är inte lätt. Det är faktiskt skitsvårt.

Jag tror att alla med diagnos måste hitta vad som lyfter just deras diagnos, vad som gör Dig unik i din diagnos, saker som är positiva & bäst. Inte hänga upp sig på det negativa. Det finns det så många andra som gör, så vi med npf problematik borde jobba mer med att hitta styrkan i våra svårigheter istället för pt andra hållet. Många nämner ofta nackdelar när de beskriver sin diagnos, sluta med det OMEDELBART, beskriv vad som gör dig unik, vilken styrka du har för att din hjärna tänker på ett visst sätt, hur du ser på en sten, som andra bara ser som en sten.

Sen är det såhär-

D U Ä R I N T E D I N DIAGNOS! punkt

4 reaktioner till “Adhd<For life~”

  1. Samma här… jag gör allt för dom jag älskar.. allt! Skulle ta en kula för dom… vilket är så jävla svårt för jag blir så jävla lätt besviken.

    Jag ställer upp i vått å torrt men när man själv behöver ngt då finns d ursäkter t att inte kunna hjälpa.
    Alla är inte så, men många.

    När jag hatar så hatar jag åxå.. ja d vet ju vi båda. Jag är dock inte svår att prata med om man faktiskt gör d på ett vuxet sätt.. jag är ofta den som sträcker ut handen men då tar folk hela fucking armen.

    Jag blir ofta utnyttjad och är van med det.. tror därför aldrig på när ngn finns där för mig, d e liksom inte så d ska vara. Jag ska alltid finnas där för alla men ingen ska finnas där för mig, d e så jag har haft d i så många år och det är så jag tror att livet ska vara..

    Så jävla sant. DU ÄR INTE DIN DIAGNOS, DIN DIAGNOS ÄR EN DEL AV DIG.

    Avskyr när folk använder sig av npf diagnoser som en ursäkt.. fuck no! Du e lika jävla kapabel till att förändra dig som vilken ”normal” människa som helst.. d tar bara lite mer tid.
    Det finns inte ett ”jag kan inte göra detta för jag har add,adhd eller aspberger..” ja d e knepigare och kräver mkt mer.. men det går. Och det värsta jag vet är när npf:are sitter och klagar på systemet men gör inte ett skit för att få hjälp utan tror att hjälpen ska ramla ner i knät på dom..

    Oj sorry för aggressiv text, men e så trött på folk som använder en sån diagnos som ursäkt t att inte försöka eller leva ett vanligt liv. Man e fan inte förståndshandikappad bara för att man har npf..

    Du e så stark!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s