~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Förundran~, ~Härligt~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Varför~

Ska jag våga~

Ibland vara händer saker, vid helt fel tillfällen. Men ändå känns det ”rätt” & kul och spännande. Men det är bara så fel tillfälle!!

Jag vill verkligen satsa på mig själv nu, på min psykoterapi, bara haft ett tillfälle hos min psykoterapeut, och jag tror det kan bli väldigt bra. Men så från ingenstans så dyker en möjlighet upp, och jag står och velar fram o tillbaka. Jag vet att det här inte är rätt nu. Men jag är oxå rädd att missa en chans!!

Åh va otydlig jag är nu, jag vet det, men vill inte outa allting ännu. Jag är oxå väldigt rädd att det ska bli fel, att historien ska upprepa sig, klarar jag ett sådant nederlag igen, är det kanske rätt ändå? Vågar jag ens?

Alltså, jag är bara så förvirrad just nu!

Ska ta upp det här på fredag med min terapeut, kanske hon har något bra råd att ge mig.

Så förvirrad!!!
~Familjen~, ~Förundran~, ~Härligt~

Ny soffa~

Iaf ny för mig & barnen!!!

Det är svårt att med ord säga hur otroligt tacksam och glad jag är över människor som inte enbart tänker på att göra sig egna vinster, utan som använder hjärta och själ, ger bort hela möbler till de som inte har ekonomi att köpa nya möbler när en möbel går sönder.

Soffan vi hade, köpte jag begagnad av en granne för ca 9 år sedan. Då hade den minst 10 år på nacken! Den har varit så välanvänd av min stora familj. För ett tag sen sprack botten och fjädrarna stack ut och upp ur soffan.

Igår, tack vare generösa och osjälviska människor, hämtades en ny soffa i närområdet. Den ser Ny Ut!! Så välvårdad, så skön att sitta i, hel och ren! Min tacksamhet finner inga ord! Nu behöver inte jag o barnen trängas på 1-2 dynor i en soffa gjord för 7 personer. Nu får vi alla plats och ingen behöver sitta i ett hål/grop, inte nedsutten någonstans. Inga äckliga fläckar eller doft från när barnen var mindre och det skett olycka ”olyckor” från dom i soffan, eller exet som somnat med öl i handen och det blivit blött på kuddar och i springor! Jag är så enormt glad!

Nytt för oss!! Två ungdomar som är rädda att fastna på mammas kamera!

Det här är så fin karma! Den här kvinnan och hennes familj kommer få så fantastisk karma till sig! Att vara osjälvisk och hjälpsam är vad livet borde handla om för alla människor. Hjälpas åt, stötta, ge och inte kräva något tillbaka, vara tacksamma, vara kärleksfulla, aldrig glömma hur kort livet är, tänk på de som är mindre lyckligt lottade både i livet och ekonomiskt, vårda relationer och vara rädd om varandra.

Nu kommer jag att visa min goda sida (igen) och skänka bort saker som står här o inte används. Mina barn har leksaker de inte använder. Jag har förvaringsmöbler, som jag fått eller köpt begagnat, som inte riktigt används på det sätt de ska, och därför ska någon annan människa eller familj få möjlighet att få förnya sitt hem med en ”ny-begagnad” möbel eller leksak! Jag ska oxå samla på mig lite ”karma-poäng”!! Nä, men flera borde skänka och ge saker de inte behöver. Inte alltid tänka på att sälja! För någon gång, får alla något tillbaka! Ge något nu & inom snar framtid så lovar jag att Du på något sätt får den gåvan belönad. Osjälviskheten blir alltid belönad!

Nu ska jag ta tag i ett träningspass! Har lovat mig själv att göra det idag, och om jag inte gör det kommer jag få ångest och känna mig värdelös!

Ha en fin dag!

♥️Var tacksam♥️Visa uppskattning♥️Kräv inget & bli belönad♥️Livet är kort♥️Sluta hata & använd hjärtat till att Älska♥️

~Familjen~, ~Förundran~, ~Härligt~

Ny soffa~

Iaf ny för mig & barnen!!!

Det är svårt att med ord säga hur otroligt tacksam och glad jag är över människor som inte enbart tänker på att göra sig egna vinster, utan som använder hjärta och själ, ger bort hela möbler till de som inte har ekonomi att köpa nya möbler när en möbel går sönder.

Soffan vi hade, köpte jag begagnad av en granne för ca 9 år sedan. Då hade den minst 10 år på nacken! Den har varit så välanvänd av min stora familj. För ett tag sen sprack botten och fjädrarna stack ut och upp ur soffan.

Igår, tack vare generösa och osjälviska människor, hämtades en ny soffa i närområdet. Den ser Ny Ut!! Så välvårdad, så skön att sitta i, hel och ren! Min tacksamhet finner inga ord! Nu behöver inte jag o barnen trängas på 1-2 dynor i en soffa gjord för 7 personer. Nu får vi alla plats och ingen behöver sitta i ett hål/grop, inte nedsutten någonstans. Inga äckliga fläckar eller doft från när barnen var mindre och det skett olycka ”olyckor” från dom i soffan, eller exet som somnat med öl i handen och det blivit blött på kuddar och i springor! Jag är så enormt glad!

Nytt för oss!! Två ungdomar som är rädda att fastna på mammas kamera!

Det här är så fin karma! Den här kvinnan och hennes familj kommer få så fantastisk karma till sig! Att vara osjälvisk och hjälpsam är vad livet borde handla om för alla människor. Hjälpas åt, stötta, ge och inte kräva något tillbaka, vara tacksamma, vara kärleksfulla, aldrig glömma hur kort livet är, tänk på de som är mindre lyckligt lottade både i livet och ekonomiskt, vårda relationer och vara rädd om varandra.

Nu kommer jag att visa min goda sida (igen) och skänka bort saker som står här o inte används. Mina barn har leksaker de inte använder. Jag har förvaringsmöbler, som jag fått eller köpt begagnat, som inte riktigt används på det sätt de ska, och därför ska någon annan människa eller familj få möjlighet att få förnya sitt hem med en ”ny-begagnad” möbel eller leksak! Jag ska oxå samla på mig lite ”karma-poäng”!! Nä, men flera borde skänka och ge saker de inte behöver. Inte alltid tänka på att sälja! För någon gång, får alla något tillbaka! Ge något nu & inom snar framtid så lovar jag att Du på något sätt får den gåvan belönad. Osjälviskheten blir alltid belönad!

Nu ska jag ta tag i ett träningspass! Har lovat mig själv att göra det idag, och om jag inte gör det kommer jag få ångest och känna mig värdelös!

Ha en fin dag!

♥️Var tacksam♥️Visa uppskattning♥️Kräv inget & bli belönad♥️Livet är kort♥️Sluta hata & använd hjärtat till att Älska♥️

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Förundran~, ~Helt Galet~

Skogen gav utdelning~

Igår tog vi oss ut igen. Med stort hopp om att få hitta tillräckligt med svamp gör en krämig svampsås! Och äntligen!! Halva korgen fylldes av vackra goda höstkantareller!

Vi åkte till samma ställe vi varit på för ca 2 veckor sedan. Då såg vi spår av höstisar men de var pyttesmå.. Nu hade de växt till sig! Och det fanns överallt. Så himla glad och nöjd! Finns ingen större glädje och harmoni i min själ som när jag får plocka svamp! Skogens guld för mig är inte enbart Kantareller, för mig är det blek taggsvamp, rödgul trumpetsvamp och höstkantareller. Då är jag så mega lycklig! Igår hittade jag även Fjällig taggsvamp, eller mamma hittade, men de gav vi till en granne som inte har samma möjlighet att gå i skogen på samma sätt som oss.

Jag stekte/förvällde svampen när vi kom hem. Sedan la jag den åt sidan och stekte bacon knaprigt, la åt sidan och lätt fettet rinna av. I med smör, vitlök & gul lök och persilja fick svettas ihop i pannan. I med svampen och bacon. Krydda med salt & peppar. På med grädde och låt koka samman. Till det nykokt pasta. Det blev fantastiskt gott! Det doftade magiskt och smakerna var helt amazing!! Så en kanon middag efter en kanondag i skogen!

Nu ska jag snart tvinga ut mamma & Michonne och gå till en villa i närheten och fråga om jag kan gå 5-6 äpplen från deras tomt. De har syrliga, saftiga stora gula äpplen, och för 2 veckor sen hade de hängt ut påsar på ditt staket som jag tog en av. De där äpplena är bästa att baka med. Just för att de är så syrliga. Kakan blir så god. Så hoppas de vill ge mig några äpplen!

Just ja, ”Snabba Cash-serien” säsong 2 finns på Netflix! S E D E N ! ! Ja, se första säsongen först om ni missat den. Den här serien är verkligen så aktuell och ligger i tiden när det kommer till Gängkriminalitet, våld, rekrytering av barn, drogförsäljning, missbruk, falsk samhörighet, barn och ungdomar som har det tufft lurad in i en falsk trygghet och gemenskap. Så himla aktuell för föräldrar till unga vuxna att se.

Ha det bäst!!

~Bara jag~, ~Förundran~

Älskade höst~

Hösten är min favorit årstid. Har varit en del i skogen, älskar att se färgskiftningar på löven, se hur löv faller till marken och känna den här svalare friskare brisen mot huden. Jag hatar att svettas. Kan stå ut när jag tränar men annars vill jag bara inte svettas.

Så temperaturen ute är så passande för mig.

M’s fotboll är igång. Mycket matcher på helgerna. Och han är duktig. Han är teknisk med bollen men framförallt, han har kul!! Han älskar att få springa med bollen, känna tillhörighet med sitt lag och senast, i lördags, när de mötte Dif var hans kusin med o tittade, och M ser upp till honom. Han är oxå en fotbollskille och nog lite av en idol för M!! Så det var kul! I söndags spelade de i Bredäng och hans lag vann med 9-4! Äntligen fick de en rejäl revansch! Nu är det inte vinsterna det handlar om, det är att han hittat något han tycker om, någonting som höjer hans självkänsla och att han får ha kul. Om han behåller intresset för fotbollen, det återstår att se. Hans val. Bara han mår bra, vill spela själv och känner att det ger honom något positivt.

Bortamatch mot Dif

Igår var det dags att rösta i valet. Även om jag tycker det finns en viss charm och samhörighet i att rösta just på valdagen, så funderar jag faktiskt på att förtidsrösta nästa gång. Att stå i köer är inte min grej. Och detta val var min barnfria vecka, så jag hade planerat att gå med mamma o rösta. Men då hon satt som rösträknare i Skhlm, så fick vi försöka gå när hon hade rast, och då hann vi inte promenera ner till vår vallokal som jag alltid gjort i tidigare val. Så det blev bil. Inte alls lika speciellt.. Nytt att ha med min äldsta dotter i vallokalen dock. Hennes första val. Hennes första gång att få säga välja vad hon vill ska hända i Sverige under nästkommande 4 år. Jag minns första gången jag fick vara med o rösta. Det var pirrigt. Och kändes stort. Jag kände mig nästan lite ”viktig” som fick möjlighet att tycka och tänka kring våra partier. Nu får jag och alla andra vänta och se vem som ska styra politiken i vårt land.

Idag sov jag ganska länge. Ända till 10.. Har varit uppe mellan 7-9 varje morgon, men idag behövde jag sömn. Ladda batterierna inför mammaveckan!! Jag väntar tid på Vc för att kolla upp en ”åkomma” & helt ärligt, det gör mig lite nervös. Har fått lite andra oroande symtom som jag måste nämna. Jag har hittills undvikit att googla, jag är ingen läkare o tänker inte sitta och sätta diagnoser på mig själv. Men ibland bara känner man att något är knasigt. Att det känns fel.. Och det får min läkare ta reda på.

Jag är rastlös i kroppen. Vill ut. Ut i skogen. Ut och börja träna, ut och få i mig friskluft. Jag vill bara känna mig frisk, fri, självsäker & stark! Och jag ska ta tag i det under kommande vecka. Löfte till mig själv.

Ta hand om er!

~Förståelse~, ~Förundran~, ~Härligt~

Pissepatten hemma~

Idag fick vi hämta hem Tezzla från intensiven. Hon har ett brutet revben, lungorna har läkt ihop, blödningen i buken har stannat av. Hon har fått lite läkemedel med sig och återbesök den 24/5.

Att hon ens överlevt det här är helt otroligt. Att lilla katten klarar av ett fall från den höjden rakt ner i asfalt. Och nu är hon hemma igen. Mycket päls är avrakad, men det växer ju ut igen. Imorgon ska jag sitta med henne i soffan och låta henne gå runt och kolla hemma. Då är det bara hon och jag.. Lilla älskade kissen.

♥️

~Bara jag~, ~Förundran~, ~Känslan idag~

Reflektion~

Synonym

Det här är vad kommande dagar ska ägnas åt. Att reflektera. Men försöka göra det logiskt. Att jag ska hitta logiken i det jag reflekterar över och försöka att stanna där. Inte låta hjärnan överarbeta utan träna på ett avslut. Nästan som att använda sig av ”papegojan” inom psykiatri. Den har jag faktiskt haft stor användning av. När jag väl lärde mig hur jag kunde använda ”papegojan” visade det sig snabbt hur användbar och hur viktig den är. För att vara tydlig. För att kunna sätta punkt. För att avsluta något som jag upplever jobbigt eller krävande. Nu är det dags att reflektera med logik och därefter sätta punkt.

Har tre bokade tider med kuratorn. Känns skönt. Måste fixa sjukskrivningen oxå. Jag behöver en paus från mina måsten och hitta en balans med kropp och känslor. Hitta den stabila grunden att stå på, som jag tillfälligt tappt men jag kommer hitta den igen. Jag behöver bara tillåta mig att vara svag en stund för att orka bli stark igen.

Livet är extremt stressigt just nu. Och då menar jag extremt. Jag har så mycket jag behöver göra, men just nu finns inte orken. Jag gör det mest viktiga såklart. Jag tillåter inte mig själv att bara ligga o stirra in i väggen, jag gör det som behövs för att må lite bra, jag njuter av mina barn. Jag njuter av mina fantastiska barn som är så otroligt roliga människor. Jag försöker lyssna när dom pratar. Höra hur de utvecklats sedan min förra vecka med dom. För vet du, Hur mycket som händer under EN vecka ifrån sina barn??? Det vet man inte förren man lever ett varannan vecka liv. På en vecka händer massor. Jag har aldrig tänkt på det förut, eftersom jag haft mina barn varje dag, varje minut. Nu bara utvecklas de i rasande fart, de pratar annorlunda, tänker på massa olika saker. Det är sjukt häftigt att lyssna när de pratar.

April månad närma sig med stormsteg. Mina Aprillisar fyller år.. 18, 14, 8 & 6 år! Så stört! Min äldsta blir myndig 🙀 Hur är det ens möjligt? Hon föddes ju nyss. Hon är fortfarande min lilla bebis. Stoppa tiden, snälla, stanna upp litegrann bara. Jag hinner inte med.. Jag som fortfarande är 20 i huvudet kan knappast ha en dotter som fyller 18 år? Nä….

Dags för reflektion. Med tydlig punkt!

~Bara jag~, ~Förståelse~, ~Förundran~

Hur sorg kan visa sig~

Alla människor sörjer olika. Väldigt olika. Vissa gråter öppet, umgås med nära & kära, tar till sig allt stöd de kan få och tillåtet sig att känna alla känslor. Andra kanske låser sig helt. Vägrar att känna och vägrar umgänge. Vissa kanske bara förnekar.. Fortsätter att lägga alla känslor i den berömda ryggsäcken tills den inte längre går att ”stänga” och då först kommer alla känslor, av olika slag, fram.

Jag blir arg! Arg, förbannad och ledsen. Jag skäms nästan över att jag knappt kan se någon annan skratta. Jag kan inte ens höra någon dela med sig av roliga nyheter eller minnen, utan attrahera blir arg.

Jag är hemskt svår att ha att göra med när jag är ledsen. Jag är nog ganska fruktansvärd faktiskt. Egoistisk rent ut sagt. Jag stänger alla ute. Jag kan nästan göra allt för att andra ska bli sura på mig, bara för att få någon typ av reaktion.. Jag är inte snäll. Inte ens lite.

För att stå ut med mig krävs det väldigt tålmodiga och modiga personligheter. Jag har ”dräpt” många med mitt beteende, har puttat undan människor med flit. Jag har många gånger sårat andra för att jag är så totalt egoistisk när jag är ledsen. Många har jag lyckats att få att vända mig ryggen.

Sedan har jag en som stått vid min sida sedan 25 år. Hon har aldrig släppt greppet om mig, trots att jag varit både elak och dum mot henne. Hon känner mig så förbaskat bra att jag knappt vill erkänna det för mig själv. Hela mitt liv har jag haft som mål att ingen ska känna mig till 100%, ingen ska få mitt fulla förtroende för jag ska aldrig bli sviken igen. Någonsin. Ska någon bli sårad, så ska det inte vara jag.

Den inställningen har vuxit fram i mig redan från barndomen. Jag har blivit väldigt avtrubbad och ganska förstörd redan som liten. Jag har blivit sårad och sviken så många gånger att jag redan i tidiga tonåren bestämde mig för att aldrig bli utsatt för det igen. Jag trodde att jag gjorde mig själv en tjänst genom att vara kall, hård, byggde höga murar runt mina känslor, och var alltid först att kapa alla emotionella band när jag märkte om något var på g att hända. Jag skulle alltid vara den som inte blev lämnad ensam eller blev sårad.

Jag fattar nu, att alla dessa skydd bara blev en väldigt dålig fasad för mig. Jag har absolut inte ändrat mig helt.. Inte på långa vägar. Men jag jobbar med att ändra mig själv. Att sluta vara så skeptisk. Att låta mig få känna mer och mer. Men det är svårt. Väldigt svårt.

När min morbror dog, hade jag suttit vid hans sida nästan varje dag, på sjukhuset. Jag hade inget stöd av den människan som stod mig närmast. Hon sörjde ju redan, det fattar jag nu, men jag vägrade låta någon sorg göra att han var ensam. Varje dag var jag där. Handlade åt honom, pratade, skrattade & grät när han inte såg. Så kom den där natten.. Jag skulle varit där, men sa att jag ”kommer imorgon”… Den natten var 3 andra där. Och han dog. Jag var så jävla arg och ledsen över hur jag kunde vara så dum att jag valde bort en enda dag/natt på flera veckor, och då dör han. Guud så jag hatar mig själv för det här. Där & då bestämde jag att aldrig skjuta upp något, ta vara på alla chanser man får, jag skulle aldrig ångra eller missa något viktigt igen.

Men, jag gjorde det igen.. Jag skulle träffat Bobben först på söndagen. Men då jag sovit så dåligt så sa jag att jag går upp på måndag. Det sket sig pga jobb och brist på sömn, så onsdagen skulle det bli av. När jag kommer hem från jobbet på tisdag då är han död. Då finns han inte mer. Jag gör alla fel som jag svurit på att INTE göra! Där tänds ilskan i mig. Ilskan är egentligen riktad till mig själv.. Men det är lättare att lägga över den mot andra. Att förskjuta och vara arg. Känslorna bara tar över hela mig. Jag vill vara arg. Jag vill hata. Jag vill inte att någon annan ska vara glad. Jag vill inte höra vad andra tycker och tänker. Jag vill att alla bara ska fatta hur svart min värld är och bara fatta allt jag inte säger. Däremot har jag aldrig krävt att andra inte får sörja. Ingen behöver ”skydda” mig genom att inte våga vara ledsna. Däremot så vill jag inte prata. Jag vill inte öppna munnen, för då bryter jag ihop. Att ha adhd och levt hela sitt liv med murar och sedan förlora någon som älskade mig villkorslöst, men som jag känner att jag svek, är alldeles för mycket på En & samma gång! Nu när jag lättare fattar varför mina känslor konstant är ett virrvarr av kaos, dels pga adhd, så vet jag hur jag kan reagera. Först hysteriskt, sen ilska, isolering, hat, gråt, ännu mera hat, massa sjuka tankar, hata lite till.. Det tar mig en evighet att sortera allt jag känner. Jag kan ärligt säga att jag själv blir trött på mig själv. Hur fan ska då någon annan orka med mig???

Jag har fått höra att jag är kall, dum, egoistisk, andra får hålla igen, andra får känna mera än mig, jag ska minsann ”backa” och fatta att jag inte är viktigast.. osv.. Från en person som borde veta bättre än att säga sånt här till mig. Att förminska mig när det gäller hur jag känner för honom, är bland det elakaste jag varit med om. Hur kan man säga så? Där kändes det som att jag borde förstärka murarna runt mig, då jag uppenbarligen inte ska få känna och tycka som jag vill, eftersom alla mina minnen och min kärlek inte ”bör” ha första plats, inte ens i mitt eget huvud.

Jag vet att det här är en rörig text. Jag fattar vad jag menar, då många ord faktiskt ligger dolt i meningarna, så blir det lite skeva budskap. Men jag fattar. Jag vet. Men jag måste hålla det för mig själv. Jag får inte ta plats.. Jag ska sitta tyst och fint och låta andra känna och sörja, för det som jag sörjer exakt lika mycket, på mitt sätt, så är jag inte längre berättigad att få visa det..

Då kommer hon.. Hon som inte är rädd för att ge mig en kram. Inte rädd för att jag ska bli arg eller sur. Hon som inte går att knuffa undan.. Hon som vet exakt vad jag känner men inte alls är rädd för mig, som skiter blanka fan i mina skydd, som ändå alltid bryr sig om mig.. Hon är så värdefull. Så viktig för mig. En sådan klippa borde alla ha i sitt liv. Hennes värde går aldrig att mäta i pengar eller guld, hennes värde är så mycket mera och helt villkorslöst.

Nu måste jag försöka samla ihop mig, jag måste få även den här dagen att passera, så jag får sova igen. Jag är så vansinnigt trött. Och less..

~Förundran~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Lösenordsskyddad: Glömmer aldrig mitt första ♥️-stopp~

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Förundran~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

Firat födelsedagen i ny bostad~

Bästa födelsedagen på många år! Inte för att den firats något speciellt märkvärdigt utan för att den firas i nya lägenheten!

Det är sådan enorm skillnad på här och den gamla lägenheten. Skillnaden är störst när det gäller ljudnivån! Helt plötsligt hörs och märks inte Tre små troll alls på samma sätt som förut. Nu har de rum att leka i, de springer inte runt av rastlöshet, de är ”nästan som osynliga”.. Vilken skillnad på att ha utrymme och inte ha utrymme. Det är bara helt amazing!!

Igår kom Tessa hit och överraskade mig helt. Jag satt i telefon med Ellevio för att göra flyttanmälan för vår el, och skulle springa ut i ”farstun” för att dubbelkolla förra hyresgästens namn på ytterdörren, så slänger upp dörren och utanför står Tessa med blomma, hembakt mockaruta och ballong! Blev så glad och överraskad!

Sedan ringde mamma och sa att jag i födelsedagspresent av henne skulle få köpa krukväxter på IKEA. Upptäckte ganska fort efter inflytt att mina blommor som jag hade i 3an bara räckte till ETT fönster i 5an.. Så det gjorde mig så glad!

Jag valde 4 stycken gröna växter som klarar mycket sol o behöver lite vatten. Jag har inte ”gröna fingrar” om man säger så, blommor hos mig behöver kunna sköta sig själva 🤫 Fick två flaskor mousserande av mamma oxå, älskar’t!!!

Sen väl hemma igen, så kom svärmor över och lämnade över en sådan fin elefant!

Första nya elefanten i nya lägenheten! Perfekt till min elefant-familj!

Köpte även en MALM byrå med 6 lådor på IKEA som Sara & Mamma bygger ihop! Nu står den på plats i hallen, ska försöka hitta 2 ben till den så den kommer upp från golvet, har hittat 2 men inte de andra 2.. Hmmm, dilemma!!!

Fått så mycket blomsterbuketter, jag älskar ju snittblommor, så är så glad!!

Bäst av allt är nog ändå, att vi, hela familjen, nu äntligen fått ett hem vi får plats i!

Vi börjar sakta men säkert komma i ordning, kartong efter kartong försvinner och saker får en plats. Känns magiskt! Känslan är så svår att sätta ord på, overkligt samtidigt som lyckan är total!

Det suger inte i magen längre när jag går ut på balkongen! Jag har börjat vänja mig vid höjden. Jag har aldrig bott över våning 2 någonsin, så att helt plötsligt bo så pass högt att fiskmåsarna seglar förbi strax under våra fönster känns helt sjukt 🤗

Men jag är lycklig! Jag är så jäkla glad! Jag är hemma!

Tack till alla som gratulerade mig igår på min födelsedag! Varje grattis värmer i hjärtat och jag känner mig genast lite viktigare i människors liv!

Tusen tusen Tack!