Och då blir inte mycket sagt.. Mitt psyke spökar ganska mycket.
Jag har fått höra tråkiga nyheter om en familjemedlem och det oroar och gör även mig väldigt ledsen. Känner enormt med henne och kan verkligen förstå hur hon mår. Det blir en tuff tid men jag hoppas att hon får det stöd o den hjälp hon behöver. Och naturligtvis finns även jag om det behövs! M♥️
Jag o mamma har varit i skogen två dagar. Mamma har plockat 5 liter blåbär och jag lyckades tillslut hitta så pass mycket svamp att vi igår kunde avnjuta varsin rejäl svampstuvning på smörgås! Och till efterrätt blåbärspaj!!! Mums!
Jag har insett att jag inte kan behålla kontakten med människor som inte uppskattar den jag är utan att komplicera allting. Att lägga mig i ett ”fack” funkar inte. Antingen så ska jag uppskattas och bli omtyckt för den jag är och de saker runt mig som man inte tycker om eller funderar för mycket över ska inte vara det som avgör? Varför ska vissa komplicera och övertänka allt? Jösses, v vet vad som händer om 1 månad, 6 månader eller 3 år? Varför inte var leva i nuet och försöka ta till vara på det som man tycker om hos andra människor och uppskatt det? Jag blir bara mera förbryllad och när jag känner att jag inte är värd att ha som kompis, då väljer jag själv att faktiskt ta hand om mig själv och visa att jag iaf vet vart jag står och tänker inte låta mig förminskas av någon annan. Så det så!
Mycket här hänt som är positivt. Dottern har tagit körkort och i onsdags började hon jobba. Sitt första jobb! Herreguuud så stort! Grymt Stora S!!
~dom vill sparka dig lite extra så att du inte glömmer bort hur dåligt du redan mår!!
Det är faktiskt sant! Idag blev jag så förnedrad av den som ska ha hand om min ”trauma/ptsd” behandling. Han sa fint, att han inte ville framstå som ”nedlåtande” men han sänkte all min sista självkänsla och ork så pass att jag just nu känner att livet , på riktigt, är meningslöst. Hade jag inte, poängterar INTE, haft barn, hade jag gett upp det här livet för länge sen. Varför i helvete ska jag leva om jag inte kan få den hjälp jag behöver när det behövs? Är jag mindre viktig och mindre prioriterad hjälp/behandling & vård just för att jag har fler barn än 2? För tydligen, om man har barn, som blir sjuka o du måste boka av ett besök, i mitt fall är det 4:ta barn, som ”kan” bli sjuka, och ställa till det med mina inbokade läkarbesök, då är JAG inte längre prioriterad behandling. Nä, då ska jag förklara mig, typ be om ursäkt, för varför jag inte kommit på de besök jag haft, o varför de avbokats.
Herre min jävla gud, att stå o trampa på någon som bönar o ber om hjälp, som NU har den uppbackning i form av barnvakt mm som krävs för att kunna gå en fullständigt traumabehandling, och får mig att känna mig ännu mera värdelös, fast jag förklarar exakt hur det varit, och hur det är nu, och att jag inser NU FÖRST att jag inte klarar av allting själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har alltid försökt att klara allting själv. Aldrig bett om hjälp. Alltid ansett att mina problem enbart är mina o att andra inte ska blandas in, med andra ord har jag ALDRIg bett om hjälp. Nu fattar jag att jag måste be om hjälp. Jag måste ha ett nätverk runt mig för att klara av mitt egna psyke.
Allt som hänt, alla onda minnen, allting som bara växer sig mörkare inombords just nu, är övermäktigt. Jag har ingen glädje kvar. Jag känner verkligen att livet är meningslöst. Alltså MITT liv. Jag lever enbart för mina barn. Jag vill inte lämna dom men jag tvekar enormt på mig själv som mamma o undrar ibland om det inte vore bättre om jag bara inte fanns. Jag orkar bara inte längre & idag bekräftades den känslan ännu mer, att jag, som mamma till många barn, inte är något psykiatrin vill satsa på, just för att jag kanske behöver boka av besök pga sjuka barn. Alltså får en kvinna, mamma, inte ha barn som blir sjuka, för då är du inte i behov av behandling? Eller?
Jag är välsignad med att ha en människa i mitt liv som verkligen kan få mig att må bra! Hon får mig att skratta och slappna av, jag blir var den riktiga Johanna för en stund..
Jag har haft nöjet & lyckan att ha fått ha henne här, sovandes över, två gånger på väldigt kort tid! Och jag är så glad och tacksam!
Igår gjorde vi en Chili Con Carne, blev gott men lite starkt. Vi drack lite vin och jag gjorde naglar på henne. Hon fick grön/blå naglar som ändrar färg beroende på värme eller kyla!
Sen är min Pästis lite speciell och ska självklart ha en avvikande färg på EN nagel!!
Tack för de här dagarna Hjärtat, och hälsa brorsorna & Mammin, och lycka till med ert projekt för dagen!
Nu ska jag komma ”The Swedish Family” med de tre små trollen..
Jag känner att jag sjunker ner djupare i en känsla av vemod och ångest.. Jag orkar inte något mera nu. Jag behöver ändra min situation och mitt liv kraftigt. Förändringen måste komma ifrån mig själv, ingen kan göra något åt min situation än jag.
Och som första steg måste jag inse att jag behöver hitta en ny arbetsplats. Efter min långtidssjukskrivning så blir jag inte bemött på ett trevligt sätt på min arbetsplats. Känner agg och noll förståelse från mina kollegor. Jag förstår att säkert många undrar vad som hänt och varför jag drabbades av utmattningssyndrom, men då ingen direkt frågar så går inte heller jag och berättar.
Jag ska sätta mig och få ihop ett mejl till min chef. Jag ska kontakta psykiatrin angående ny sjukskrivning. Jag behöver helt enkelt tänka om och hitta en nystart, både med det psykiska och i mitt arbetsliv. Jag ska ta tag i min trauma behandling, något jag medvetet ”knuffat” undan pga rädsla för vad som ska komma upp och hur jag kommer må. Jag känner mig ändå väldigt taggad på att genomgå den behandlingen, för i det långa loppet kommer det med största sannolikhet var exakt det som behövs för att jag ska kunna gå vidare med mitt liv. För med det bagaget jag har och som jag aldrig tagit itu med så måste jag genomgå en lucköppning för att kunna acceptera och läka och släppa och förlåta.
Men, den här bloggen ska inte var negativ.
Idag har jag och mina tre små troll lekt frisör! Alla tre är klippta och duschade.
Sigge ”före”Sigge ”efter”Så fin så!!
Efter klipp och dusch blev det att dammsuga av hela lägenheten och skurat av golven i hall, kök, vardagsrum. Måste själv duscha av mig igen oxå då jag fått hår på kroppen när jag klippt.
Igår kom min bejb hit och vi drack lite vin, kollade på ”Quiet Place” & ”Quiet Place II”.. Riktigt trevligt! Klippte av ca 15 cm av hennes hår oxå.. Hon åkte imorse, saknar henne som fan och vill ha henne baka..
Min Bejb & Jag ♥️
Nu ska jag fortsätta med fix här hemma, innan middagen måste planeras och fixas!! Suck!!
Jahopp, nu kliver jag in i semester-mode.. Eller inte.. Jag är iaf helt solo, inga barn, inga större måsten. Bara vara jag..
Vaknade första gången vid halv 7 imorse, vände mig om och sov lite till. Vaknade vid 11. Upp o drack kaffe, en skön dusch, smörjt hela kroppen, och nu kolla ett avsnitt av BCS. Det händer så mycket just nu o är väldigt spännande!!!
Men roligare än så här blev det inte..
Eller jo, jag gick en sån sjuk tanke förut, och jag måste dela med mig;
En manlig rapartist kallas ju ”Rappare”..
Vad kallas en kvinnlig? Blir det ”Rappist”?? Läs det på engelska med ett P.. För vad kallas en kvinnlig rapartist?
Nästan så jag känner mig osäker på om jag blir godkänd..?Det är ju mitt egna psyke jag pratar om så hur sjutton kan jag vara osäker..?
Idag har jag varit såå effektiv. Sovit så dåligt inatt, ville ta mig en liten sovmorgon med tanke på att min barnvecka börjar idag. Så blev det såklart inte. Alla ringer mig när jag sover, behöver sova, försöker vila, är upptagen på läkarbesök eller jobbar! Det måste vara något magiskt när jag är upptagen, som att alla känner det på sig..
Iaf, efter att ha blivit väckt, utan att fått sova, så var det bara kliva upp. Mina grejer packade jag igår så det var klart. Drack kaffe och sedan ner med allt i bilen, åkte till Vip och tvättade bort all fågelskit från min fina bil. Den var täckt av bajs, såg ut som en ” såg ut som en röd/vit dalmatiner”.. Efter det åkte jag o tanka. Sen till Coop och handlade lite till middag i veckan. Nu sitter jag på Prima Vuxenpsykiatri och tror jag ska till min läkare. Eller kanske är det min rehabkoordinator jag ska träffa..? Fick ett meddelande i telefonen om att jag hade tid idag kl 15 så nu är jag iaf här. Imorgon ska jag till Handkirurgen i Lilje, äntligen ska knölen bort! På torsdag ska jag på ”bedömning inför Trauma-behandling”.. På fredag fyller sista aprilbarnet år. Veckan kommer att gå fort känner jag.
Vad gör ni? Jobbar? Sitter o njuter av våren? Städar? Berätta!!!
Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.
Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.
Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.
Bjuder på denna 😂
När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!
Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️
Jag hade en väldigt jobbig period för ca 2 veckor sedan, mycket psykiskt. Jag hade extrem ångest.
Har haft lite oro över hur det skulle kännas att jobba den här veckan, men idag har jag haft en toppen bra dag på Det sjuka huset. Skrattat, tagit mera ansvar, varit mera hos de patienter jag haft. Det kändes riktigt bra. Dock kvarstår den här jobbiga känslan av vissa kollegor som bemöter en iskallt, men jag tror det beror på att de har en pinne så långt uppkörd i röven och det är den som gör att de överhuvudtaget kan gå rakt, och därför har de glömt hur man bemöter människor. Men det ska inte få knäcka mig. Jag fokuserar på de Kollegor som bidrar till en trygg och bra arbetsplats.
Nu har jag fått i mig lite lunch, trött som attan, men jag ska inte somna! Ska hålla mig vaken..
Har kollat på en utbildning, inom vårdyrket, men något helt annat än det jag gör idag. Inte ens något jag tidigare funderat på.. Men det är grym lön inom det yrket, inte fysiskt tungt, ingen omvårdnad som är tung. Vi får se hur det går, har iaf skickat iväg en intresseanmälan.
Ska kolla lite på ”Nurses” innan alla andra kommer hem!
Och ett jävla oväder!! Det blåser iskallt! Riktigt svinigt isigt kallt! Inte alls härligt!
Klädde barnen med varma kläder från topp till tå, vill inte att de ska vara barn som fryser så fort de ska på utelek på skola & dagis.
Har plockat lite hemma, packat min väska, druckit min collagen-boost och nu kolla jag på slutet på Nyhetsmorgon. Ligger och drar mig lite inför att lämna och åka till mitt andra boende eftersom kvinnan som bor där alltid ska ha så jäkla kallt hemma! Fönstren öppna året runt så det är fan alltid bara 16-17 grader inne. Efter en vecka där så har mina fötter förfrusit.
Nu blev jag sugen på kaffe.. Men min mjölk är slut. Måste ha Oatley ”No cow No mu” i kaffet annars är det inte gott.. Jag tror iof att jag kanske har en halv kvar hos mamma.. Så kanske värt förfrusna fötter ändå..? 😛
Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.
Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.
Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.
Hur tänkte han här liksom…
Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.
Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!
14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀
14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!
15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?
Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.
På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.
På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵
Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.
Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..
Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.
Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.
Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.
~Alltid En Diva~ 