Etikett: fembarnsmamma
”When life brings you lemons~
…. skit i att göra lemonad, käka citronerna och grina illa och spy av halsbränna…”
Det är mitt nya talesätt. Fy helvete vilken jävla skit vecka det varit här.. Värre än på länge.. Förtroenden sviks, ångesten ökar, rädslan bekräftas, lögnerna blir bara värre och värre och helt plötsligt får jag veta saker jag aldrig trodde skulle ske, och jag är så vansinnigt maktlös och splittrad och besviken.. När vi alla sitter med facit i hand så borde ”*****” veta vad som sker vid olika substanser och fatta att vissa saker för man bara inte. Man beblandar sig inte med sånt.
Lögnerna väver ett så vidrigt nät.. Det nätet går snart inte att komma ut ur. Det är så starkt och ogenomträngligt att man fastnar där i. Det kommer att äta upp alla inifrån, mörkret blir kraftigare och utvägarna blir bara suddigare och mera avlägsna.
Jag vet inte längre vad som är rätt eller fel. Jag vet inte vad som ska göras. Jag vet inte om jag är rätt människa för att klara av att hantera allt. Jag tror inte jag har kapaciteten att klara av att hantera allt som kommer att komma. Jag är i ett svagt läge.. Min ork är slut.. Jag kan inte ge 100 procent till 1 barn, när 4:ra till behöver sin del av sin mamma. Jag är bara En, och jag vill ge av mig själv till alla på lika villkor. Men nu, nu krävs det mer än 100% på Ett barn, och då blir de andra drabbade av att inte få sin del av uppmärksamhet och stöd.
Dessutom så vävs jag in i det här nätet av lögner och manipulation, och jag vill inte vara där. Jag vill ha mitt barn tillbaka, den där glada och roliga och spralliga killen. Inte den här som är här nu..
Jag vet vad jag måste göra. Det går emot allt jag själv tror på, men jag har inget val längre. Jag kan inte fortsätta såhär, bara längre o längre ner i mörkret. Snart kommer jag att fastna där och då finns ingen utväg.. Jag vägrar hamna där.
Jag vet vad som måste göras och jag ska göra det. Det kommer bli fruktansvärt, men förhoppningsvis motbevisas jag och det blir riktigt bra allting..
Pissepatten hemma~
Idag fick vi hämta hem Tezzla från intensiven. Hon har ett brutet revben, lungorna har läkt ihop, blödningen i buken har stannat av. Hon har fått lite läkemedel med sig och återbesök den 24/5.
Att hon ens överlevt det här är helt otroligt. Att lilla katten klarar av ett fall från den höjden rakt ner i asfalt. Och nu är hon hemma igen. Mycket päls är avrakad, men det växer ju ut igen. Imorgon ska jag sitta med henne i soffan och låta henne gå runt och kolla hemma. Då är det bara hon och jag.. Lilla älskade kissen.
♥️
Lösenordsskyddad: Drömmar~ (låst inlägg)
Älskade ”psykopatten”~
Idag hände det där som alla med katt bävar för om man bor högt upp i ett hus. Lilla Tezzla tog sig ut på fönsterblecket, halkade och rasade 6 våningar ner i marken.
S & M åkte med henne till Djursjukhuset och där vårdas hon nu på intensivvårdsavdelning.. Vi vet ännu inte hur det kommer att gå. Oddsen är 50/50 så det är väldigt osäkert ännu. Två drän för att få ut vätska ur lungorna har hon.
Jag var inte där. Min stackars dotter fick ta allting själv. Jag tänker på vår fina bissepatt bebis hela tiden och ber att hon ska överleva.. Att hon blir återställd och blir den där knasiga och gosiga och mysiga Tezzla hon var innan.. S & Tezzla har en väldigt nära och speciell relation och jag lider med hur tungt det här är för henne. Jag sörjer såklart och är så orolig.. Men just nu finns inget tvivel, Tezzla ska komma tillbaka till oss.. Vi har många år kvar att älska och gosa med henne.
Be för våran älskade familjemedlem, tänd ett ljus för vår Tezzla, Vi behöver henne, och ett liv utan henne skulle bara vara fel.. Så tänd ljus och be för våran Tezzla 🙏🏻🙏🏻🙏🏻🙏🏻🙏🏻
1-0 till att ”följa min kropp”~
Jag har sovit.. Nu på kvällen.. Jag blev först så mätt efter middagen, blev hemmagjorda köttbullar med spagetti, helt vanlig mat som känns så lyxigt ibland. Fick iaf en sådan matkoma, så tillslut tillät jag mig att gå och lägga mig i sängen.. Jag somnade som ett litet barn.. Har legat och sovit från o till i 3 timmar. Det var så himla skönt! Vaknade med ett ryck för en stund sedan då min mobil ringde och det stod att det var mitten sonen som ringde. Det var det dock inte. En ärlig människa ringde från M’s klocka då han hittat den utanför sin bostadsadress. Min tro på mänskligheten blev genast starkare! Tänk vad snällt att han tog sig tiden att kolla och ringa till ”Mamma” i telefonlistan.. Känns väldigt bra! Tusentals varma Tack för snälla, hjälpsamma och ärliga människor!! En ⭐️ på himlen lyser för dig & din goda handling!!
Igår satt jag och ritade. Jag försökte spinna vidare på att få till tatueringen/skissen som S bett mig om. Något som symboliserar henne & mig.. Väldigt svårt, vill ju att det ska vara fint, personligt, vackert och rätt. Men svårt för mig att veta vad som är rätt för henne. Även om jag känner henne väl, så är det väldigt exklusivt att bli ombedd att rita något som ska pryda hennes kropp.. Fick lite prestationsångest, men min första idé är påbörjad & den känns bra.. Får se om jag kan spinna vidare på den eller om jag ska byta spår & inriktning.
Idag har jag verkligen vara varit så trött. Och det är så skönt ty tillåta mig själv att bara släppa alla tankar och negativ energi och vila och försöka hitta styrkan i kroppen & läka lite inombords..
Men att ha utmattningssyndrom, adhd, ptsd och vara mamma till 5, samtidigt bara En människa är inte lätt. Just nu är livet väldigt tungt. En liten enkel fråga ger mig panik och ångest och kan utlösa panikkänslor. När telefonen ringer, den har ringt 10 gånger idag minst och det är bla en person som inte vill något konkret alls, då blir jag tokig. Det rings bara för att och för mig finns inget bara för att. Jag har mina triggers och telefonen är en trigger. Telefonen bidrar till ångest, stress och kanske måste jag svara på frågor jag inte hittar svaret på..? Med alla olika syndrom och utmattning så är ett Hej ibland svårt att uttala. Tänk då om någon ställer 511 frågor. Då blir min tunga helt torr och hjärnan får kortslutning. Jag önskar att jag kunde stänga av telefonen, men det går inte. Jag måste vara tillgänglig och nåbar, det är min skyldighet som mamma. Som människa oxå..
Är så sugen på att kolla på film. Funderar på att låna paddan och sätta på en film och mysa ner mig under täcket, fylla upp glaset med vatten och göra kväller här och nu.. Det skulle vara mysigt faktiskt. Och välbehövligt.
Så får det bli!
Ta hand om Er alla! Kramas & skratta så mycket Ni kan! Vem vet när något roligt händer nästa gång 🌺
Puss puss Jojo
Ryggläge, Drömläge, alla lägen~
Sovit så skönt inatt.. Vaknat utan ryggvärk.. Har ont i huvudet dock, men det kan lite kaffe och vatten fixa till. Det är helt tyst i lägenheten. Inga barn som skriker, bråkar eller skrattar. Inga dörrar som smälls. Jag hör till o med hur regndropparna touchar fönsterrutan.. Ett magiskt ljud, vackert.
Så kanske är det lite drömläge när man är borta, samtidigt som jag psykiskt aldrig är borta.. Men att vakna, relativt, utvilad & inte allt för ont, det är härligt.
Igår lärde jag mig om en gitarrs anatomi. Och jag läste massor om stjärntecken. Jag ska fördjupa mig o Jungfrun och se hur mycket av astrologin och de olika elementen, stjärnorna stämmer in på Frusemusen. Jag behöver ha något att göra för att få min hjärna att varva ner ibland, och då har jag börjat fördjupa mig i olika saker bara för att distrahera mina egna tankar? Haha, omvänd psykologi på mig själv?!? Jag hoppas få lite ”tystare” inombords och bli bättre på att slappna av och bara vara i nuet. Jag är extremt duktig på att se till att göra någon med händer, kropp, huvud bara för att få tiden att gå och slippa känna efter hur jag mår. Jag måste försöka bryta den trenden. Måste hitta mig igen..
Idag ska jag träffa mitt äldsta barn som hastigast, hjälp henne med sin injektion mot reumatismen. Vi glömde ta den när det var min vecka. Har blivit så att min vecka börjar med en injektion och slutar med en injektion.. Men nu glömde vi båda. Och hennes P har inget större intresse av att lära sig ge henne den, han visar heller inte något intresse mot henne att han vill lära sig för att kunna hjälpa henne. Tråkigt tycker jag.. Hon är bådas ansvar att skydda och ta hand om, stötta & hjälpa i alla situationer.
Men vissa människor har lätt för att inte bry sig. Så är det. De är emotionellt lägre än många andra. Undrar om det finns någon diagnos på det?
Nu skriker min kropp efter kaffe! Varit vaken sen innan 9:00, men njutit av drömlaget på rygg i sängen!!!
Puss Hej Ses
Söndag den 2 maj~
Redan majmånad.. Det går bara för fort just nu.. Mamma fyller 63 om några dagar. Känns väldigt skönt dock att mina aprilbarn fyllt färdigt för i år.
Jag vill ha en fest när jag fyller ”DENFÖRBJUDNAÅLDERN” och har planerat att ha ett gemensamt party med min numera MYNDIGA dotter. Har under ett år suttit och tänkt och fnulat på hur jag skulle vilja ha vår fest. Men så kom det här äckliga Corona och satte käppar i hjulet för allt. Men jag hoppas ändå på att vi kommer kunna ha fest. UTOMHUS givetvis och under en varm sommarmånad. Nu kommer vi behöva begränsa antalet inbjudna, så vi kommer nog få välja bort barn som inte är helt självgående. Med andra ord så ingen under 15 år. Vilket känns så tråkigt egentligen, fast samtidigt är en FÖRBJUDNAÅLDERN-fest inget för barn och ungdomar som egentligen. Det ska vara 💯 fest, party, skratt, alkohol & musik, och då är ju åldersgruppen lite äldre.
Jag har haft en plan, att festen ska ha olika teman, vilket betyder att alla som får en inbjudan ska följa ett visst tema att klä ut sig efter. Inbjudningskorten visar vilket tema som gäller. Nu kanske det inte kan bli så, men tänk vad roligt det skulle vara om det gick att genomföra??? Jag har flera karaktärer jag skulle vilja vara, bla :
- Groot
- Harley Quinn
- Gamora
Men nu tror jag inte det kommer bli möjligt, men kul hade det varit. Å andra sidan, har man för en gångs skull tur med vädret så skulle det vara svårt att vara helt grön och få sminket att sitta kvar.. Skulle se ut som en urvriden disktrasa efter någon timme bara..
Jaja, det är iaf kul att drömma och tänka, även om det inte blir av. Jag måste ju hitta något att se fram emot, och då får man tillåta sig att drömma lite..
Just nu sitter jag i soffan och kollar på repriser av ”Sommarlov” med E & S. M är hos M och leker. N är otroligt nog (kors i taket) på väg hem. Har inte sett honom sen i fredags vid 15:45. Pratat med honom, Ja, men inte träffat honom. Får hoppas att jag får ha hans sällskap i några timmar idag. Imorgon ska jag skjutsa till skolan, på tisdag skjutsa till skolan och sedan hämta honom för möte i TP.. Och där slutar min fysiska vecka. Så jag har träffat honom sammanlagt 6-7 timmar på 7 dagar. Känns otroligt tungt och ledsamt i hjärtat.
Det är bara kämpa på. Ligga på och aldrig låta styrkan och kämpaglöden helt dö ut. Då är det kört.. Även om jag gärna vill ge upp, så får jag inte tillåta mig att göra det, för ger jag upp är det nästintill OMÖJLIGT att hitta styrkan att bygga upp en ny kämpaglöd.. Så bara hålla ut och hoppas att om några år är den här tiden ett grått minne som vi överlevt..
Att skriva av sig~
Är så himla mycket värt.. Att få rensa varenda tanke och då ut den med ord, bara lämna över varje känsla och tanke någon annanstans än att bära omkring på din i hjärnan, det är bästa terapin i världen. För mig.
Jag älskar att ha min blogg. När jag var barn, från ca 9 års ålder fram till åldern 22-23 så har jag skrivit dagbok. Det har varit en livlina i mitt liv att kunna skriva i min dagbok, kunna ha någonstans där jag gett utlopp för varje tanke, varje grej som hänt. Nu tappade jag att skriva i just dagbok efter att första barnet föddes och när barn två kom kunde jag helt lägga bort dagboksskrivandet.. Men så upptäckte jag bloggen.. Jag hittade ett nytt sätt att ventilera. Och jag kommer nog aldrig att sluta blogga, om jag inte blir multisjuk och inte kan använda händerna såklart, då ”kanske” jag slutar.
Utan bloggen hade jag nog tappat talförmågan idag. Då hade jag gått med allt inombords och det vet ju alla, att det inte är hälsosamt. Nu har jag en kuratorskontakt oxå, men vissa saker pratar jag bara inte om, inte med utomstående. Vissa saker är ”mina” att bära på, då kan jag skriva i min blogg och välja att låsa inlägget, så finns det där, för mig, om jag behöver bearbeta eller gå tillbaka för att komma ihåg en ”viss detalj” eller annat.
Den här veckan, hittills, har varit väldigt rörig. Mycket upp och ner. Vi bara ”krockar” han och jag. Känns som att bråk, spydigheter, attityd börjar ta över våran relation helt. Livrädd för att helt tappa honom, men jag känner mig så otroligt rådvill och vilsen i hur jag ska nå fram.. Det är svårt. Rädd att vår relation ska bli infekterad av allt som händer just nu, och att det kanske kan förstöra även på lång sikt. Just nu har jag en ängel på ena axeln och på andra en djävul, och dessa två drar inte jämt någonstans. De är så jävla osams och då kanske ni kan tänka er vilka känslosvallningar jag har och hur alla beslut genomsyras av både godhet & ondska, rätt & fel, kärlek eller hat.. Jag är lite som Yin & Yang.. Hela jag är full av olikheter och motsatser.. Och den eviga frågan – Vad fan är RÄTT??
Nu är redan helgen på sluttampen.. Söndag när jag öppnar ögonen i morgon.
Ha det fint nu, ta hand om varandra.. Låt aldrig hat styra dig, försök alltid förlåta, se det Goda i människor, och funkar inte det, visa godhet & kärlek ändå, Det är då först Du är den större människan! ♥️
~Alltid En Diva~ 