…. skit i att göra lemonad, käka citronerna och grina illa och spy av halsbränna…”
Det är mitt nya talesätt. Fy helvete vilken jävla skit vecka det varit här.. Värre än på länge.. Förtroenden sviks, ångesten ökar, rädslan bekräftas, lögnerna blir bara värre och värre och helt plötsligt får jag veta saker jag aldrig trodde skulle ske, och jag är så vansinnigt maktlös och splittrad och besviken.. När vi alla sitter med facit i hand så borde ”*****” veta vad som sker vid olika substanser och fatta att vissa saker för man bara inte. Man beblandar sig inte med sånt.
Lögnerna väver ett så vidrigt nät.. Det nätet går snart inte att komma ut ur. Det är så starkt och ogenomträngligt att man fastnar där i. Det kommer att äta upp alla inifrån, mörkret blir kraftigare och utvägarna blir bara suddigare och mera avlägsna.
Jag vet inte längre vad som är rätt eller fel. Jag vet inte vad som ska göras. Jag vet inte om jag är rätt människa för att klara av att hantera allt. Jag tror inte jag har kapaciteten att klara av att hantera allt som kommer att komma. Jag är i ett svagt läge.. Min ork är slut.. Jag kan inte ge 100 procent till 1 barn, när 4:ra till behöver sin del av sin mamma. Jag är bara En, och jag vill ge av mig själv till alla på lika villkor. Men nu, nu krävs det mer än 100% på Ett barn, och då blir de andra drabbade av att inte få sin del av uppmärksamhet och stöd.
Dessutom så vävs jag in i det här nätet av lögner och manipulation, och jag vill inte vara där. Jag vill ha mitt barn tillbaka, den där glada och roliga och spralliga killen. Inte den här som är här nu..
Jag vet vad jag måste göra. Det går emot allt jag själv tror på, men jag har inget val längre. Jag kan inte fortsätta såhär, bara längre o längre ner i mörkret. Snart kommer jag att fastna där och då finns ingen utväg.. Jag vägrar hamna där.
Jag vet vad som måste göras och jag ska göra det. Det kommer bli fruktansvärt, men förhoppningsvis motbevisas jag och det blir riktigt bra allting..
~Alltid En Diva~ 