Etikett: lögner

~Bara jag~

Oj oj~

Jojjo

Haft såna glädjerus denna vecka samt så djupa dalar med minnen och minnesbilder från inte så roliga saker. Sen sitter jag o lagrar så mycket inom mig, av besvikelse, ilska & säger inte ifrån när jag borde. Det måste jag ändra på.

Nu riktades alla tankar och känslor, som jag hänt inom mig själv mot En enskild person. Den fick höra exakt vad jag tycker o tänker om allt som varit sedan sensommaren. Olyckan han orsakade, som kunde fått ännu mera förödande konsekvenser o som skämtas bort som ”inget allvarligt”.. Inte bett ordentligt om ursäkt för något som aldrig skulle ha hänt om inte alkohol varit med i bilden. All städning som det fuskas med. Pengar som funnits i överflöd men inte lagts på mat där det är som viktigast att det alltid finns mat för de minsta magarna. Däremot att åka iväg o sova på hotell och supa upp 1000:- i en bar, det är helt normalt, när det inte finns smör, mjölk, bröd, pasta eller frukt.. Hämtmat varje dag nästan i två veckor, räkna hur mycket pengar det är. Och alla dessa jävla ölflak… Det är några i veckan!! Kattlådan som alltid står överfull. Visst görs saker som är bra oxå, självklart, men nu är det knappast de jag håller inom mig. För jag får ta skiten för allt som en annan inte gör. Då riskas andras irritation mot mig, de blir besvikna på mig. Jag har så mycket med mig själv ändå att jag knappast kan stå till svars på varför andra inte kan ta sin del av sitt ansvar! Jag kan bara svara för vad jag kan ha missat, glömt, behöver göra. Och minisarna hemma, då vågar inte ta det här med den andra. De vågar inte! Bara det är så fel. De känner sig inte trygga nog att våga prata eller fråga. Och då får jag ta det.. oxå..!

Ibland blir bägaren överfull och den rinner över. Då går jag på med exakt allt jag får höra och alla besvikelser som läggs på mig, men som måste nås ut till rätt åhörare. Och just då, skiter jag högaktningsfullt i hur hårda ord eller om jag framstår som elak. Om inte andra vågar, då hjälper jag till. Och självklart är jag enormt trött på att alltid vara tvungen att någon gång behöva ta de här diskussionerna med den berörde. För det sker en förändring i kanske 1-3 veckor, sen börjar det om från början med att inget görs på rätt sätt som vi ändå kommit överens om.

Jag är så less på att det ljugs och att saker hemlighålls vägar vissa i närmaste omkretsen/släkten. Många vet inte sanningen om hälften av vad som försiggår. Hur allvarligt ett visst beteende är, något jag påpekade för länge sedan och som är en av orsakerna till att jag ville lämna, detta beteendet har eskalerat. Det är inte bra. Men antingen så har människor skygglappar eller så väljer de att inte se. Jag ser. Jag har återigen påpekat att det måste ske en förändring. Bryta med den där vätskan som förstör människor och deras anhöriga. Speciellt barn.

Så, det var dagens gnäll!

Nu ska här fixad för Pigglets stora 6 års dag! Han ska förhoppningsvis få besök av sin systers vänner, som han älskar så mycket och tycker är så roliga! Haha, han gillar redan att umgås med äldre 😂😂 Kanske ena kussefinen han avgudar oxå kommer!

Puss puss

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

Att leva med~

Jojjo

Jag tänker att jag ska vara så ärlig & sann jag bara kan och vågar i det här inlägget. –Kanske kan det vi går igenom stötta eller hjälpa någon annan förälder i samma sits??

Vårt ena barn har ”strulat” ett tag. Vi, som föräldrar, har försökt med regler, bestraffningar och belöningar.. Inget har gett någon direkt utdelning.

Nu är det så att inget vi för är tillräckligt. Istället lever hela familjen med en klump i magen och en oro som är ständigt.

N har problem med fel umgänge, droger, attityder, stölder & allt som kommer med att vara ett struligt barn. På det har han sin Adhd som i det här fallet inte är en styrka. Snarare det motsatta. När vi dessutom bor i en storstad så är precis ALLT väldigt nära och tillgängligt. Det finns så många appar för att få tag på precis vad man vill. Alkohol, röka, snus/cigg, tabletter, kokain/amfetamin/heroin.. Det finns precis allt. Du kan tillomed få det utkört om du betalar för det. Så allt är enkelt och tillgängligt.

Det är så mycket jag fått höra och veta om min son den sista tiden som skrämmer mig enormt. Mentaliteten bland ungdomar idag, sjunker framförallt i åldrar, men själva mentaliteten är skrämmande hög och brutalt rå. Fruktansvärt läskigt!

Vi, mamma & pappa, har försökt med allt för att förhindra och sätta käppar i hjulet för honom, försvåra att han kan ta kontakt med fel folk, jaga honom, störa honom o hans vänner, prata, skrika, skratta, gråta, förhandla.. Ja allt.. Vi har försökt flytta honom bort från vår ”ort” men han rymmer tillbaka.

Han är inskriven på Mini Maria. Han har två handläggare på Soc. Han träffar läkare och ssk på BUP. Han ska lämna pissprover kontinuerligt. Han avviker då såklart när han ska dit. Han är riktigt arrogant i tonen mot alla han träffat som arbetar inom sjukvården, beroendevård, psykiatrin, skola, socialtjänsten. Han pissar, inte ordagrant, på alla som försöker hjälpa och stötta honom.

N verkar ha haft de här problemen sen ca 1.5 år tillbaka. Jag, min naiva jävel, misstänkte först för ca 6 månader sedan att något inte stod rätt till. Jag, som dessutom sitter med alla facit och borde veta, hur droger ter sig i människor, har inte märkt något.

Att leva och bo med ett barn med kraftiga problem, med droger & alkohol, är hemskt. Med missbruk, oavsett flytande form eller röka, följer ett beteende som är okontrollerbart. Han stjäl. Han ljuger. Han är aggressiv. Han är manipulativ. Han har stulit av sina syskon. Han har stulit massor av mig. Han har tillomed stulit hemma hos sin mormor. Jag får gå med mitt necessär i handen när jag är boendeförälder. Jag kan aldrig släppa ifrån mig den. Hans syster har fått gömma sina mediciner. Han har stulit hennes 18 års present. Han har tömt småsyskonens spargrisar. Stulit massa receptbelagda läkemedel av oss.

Vi försöker göra allt för honom. För att han ska vilja ändra sig. Göra en egen förändring.. Men här vet jag, oohhhjaaa, att vill inte personen SJÄLV förändra sig, så kommer det INTE att hända. Tyvärr! Jag kan fortsätta störa, jaga och vara jobbig, inget kommer hända om inte han själv är redo att förändra sitt beteende och sina berusningsmedel.

Med detta vill jag även poängtera att jag kommer inte sluta. Jag kommer fortsätta vara jobbig, som han uttrycker det.. Vissa har nog sett att ”jag” skriver på hans Insta, det är ett hövligt effektivt sätt att få kontakt med honom. Han blir så förbannad, eftersom typ hela hans skola ser det och alla hans vänner. Jag kommer fortsätta med alla mina knep för att störa hans beteende.

Ja, han är inskriven på olika instanser för att få hjälp, han har säkert minst 15 anmälningar till Socialtjänsten på sig. Så om Du tänker att du vill lägga ytterligare en, det behövs inte. Ca varannan vecka kommer det in en ny, så den här summan av 15 ökar hela tiden.

Men, att leva med ett barn med missbruksproblem, innebär konstan oro & stress. Det innebär att ditt hjärta går i bitar dagligen. Du tar och famlar efter varje liten ljusglimt och tror på varenda ord som sägs, för att bara sekunder senare inse att du blivit manipulerad. Igen… Och så här är det dagligen. Varje telefonsamtal, varje gång telefonen ringer slår hjärtat dubbla slag, tungan sticker, jag är livrädd för att samtalet ska innebära något fruktansvärt. Så här är det varje dag.

Jag har varit naiv, och mitt råd till andra föräldrar, som känner igen sig, lita inte på ett enda ord som sägs. Lås överlåset på dörren om det behövs. Förhindra och stör ditt barns umgängen. Skäm ut ditt barn genom att kolla alla sociala medier. Rota igenom lådor och säng i barnets rum. Ha aldrig alkohol hemma. Lås in och göm mediciner. Tårar är manipulation. Lita inte till ett enda ord. Droger gör människor opålitliga och de för allt för att få tag i sin berusning. Kopiera alla kompisarnas nummer. Ta kontakt med kompisars föräldrar. Starta ett nätverk med de vuxna. Ta hjälp av Socialtjänsten, Mini Maria (berondecenter) och BUP/Bumm. Prata med skolan, be om hjälp med anmälning till soc. Gör allt för att motarbeta, ge inte dyra saker, för de säljs för att få in pengar. Prata, prata och prata med din tonåring. Du kommer säkert inte få ett vettigt svar, inte nu, men någon gång i framtiden kanske deras sköld brister och Du når fram. Fortsätt bara vara jobbig. Det är din skyldighet som förälder. En väldigt viktig sak är att nätverka med kompisarnas föräldrar. Där får man otroligt mycket information, hjälp att hålla koll, och man känner sig inte lika ensam och maktlös.

Med det här inlägget har jag försökt att vara så öppen jag kan, om hur vi har det just nu. Det är långt ifrån hela sanningen om allt som sker, utan inlägget är väldigt putsat, men jag vet att många undrar, och jag har inte riktigt styrkan att verbalt berätta hur vi har det.

Hos mig har det här utlöst en akut stressreaktion med ökad panikångest. Att jag har PTSD i grunden är inte till hjälp. Jag har utvecklat triggers mot ringsignaler. Där kan jag få panikattacker. Jag tål knappt ljud längre. Jag hatar starkt solljus. Jag är konstant på högvarv. Jag sover aldrig helt, väldigt ytligt. Är konstant trött. Jag har helt tappat minnet. Minns inget längre. Glömmer bort allt om det inte skrivs ner på en gång. Jag är för stressad för att kunna sitta vid matbordet o äta. Oftast fastnar mina ord i halsen.. Svårt att få fram det jag vill.

Jag ser mina andra barn gå med oro och ångest och det ilska i ögonen, pga sin brors beteende. Det är inte okej. Dom mår otroligt dåligt av sin brors beteende, i en familj drabbas alla. Jag vill ge dom all min kärlek och uppmärksamhet, men när ett barn ger ett negativt beteende så innebär det att jag måste lägga mer än vad jag orkar på att försöka ha koll på det barnet. Det drabbar hans syskon. Och det är så jävla fel!

Jag har varit sjukskriven ett tag nu. Ska försöka återgå till jobbet om några veckor. Det är med båda glädje och skräck. Igår blev jag död för mig själv, när jag inte kunde återberätta något jag gjorde bara 30 minuter innan.

Nu har jag iaf försökt att låta er som läser lin blogg få ta del av hur livet hos oss är. Till viss del. Jag vill även förtydliga att vi har hjälp från många olika instanser och myndigheter, vi gör vad vi kan som föräldrar, vi pratar med N, jag har grym kontakt med N’s rektor och resurs. Men just nu är det inte tillräckligt.

Jag har därför gått till sista steget. Ansökt om att få Behandlingsfamilj till honom. Han ska inte vara med sitt umgänge eller i Stockholm. Jag fattar det nu. Och, ni som känner mig, vet att det här är det absolut SISTA jag vill, men jag ser ingen annan lösning.

Hoppas någon hittar stöd i den här texten. Och ni som undrar, fått några ”frågetecken” uträtade.

http://www.beroendecenter.se

http://www.socialstyrelsen.se

http://www.bris.se

Ta hand om Er!

~Bara jag~

Dåliga ursäkter~

Jojjo

”Trodde du skulle jobba idag?” ”Trodde jag med men försov mig” ”Fast du hade larmet ställt på 7.30? Då har du ju glömt ställa larmet rätt? Och inte försovit dig?” ”Du ska till skolan M. Du är inte sjuk” ”Fast visst får du vara hemma M, om andra är hemma o inte sjuka så måste det gälla alla?” *mutter morr gnäll suck*

Det var min morgon. Vem som säger vad får ni lista ut själva. Sovit så förbaskat dåligt inatt. Somnade inte förns framåt 04.00. Upp vid 6.30 för att fixa barn. Trodde en viss person gått och jobbat. Men icke. Då blir jag jävligt less. Har jobbat sen kväll, haft en sjukt tung kväll på jobbet, inte sovit men ändå ska jag upp med barnen. När han sov innan jag kom hem och dessutom inte planerar att jobba, varför kan inte han avlasta mig och ta barnen. Jävlar vad sur han blev när han fick lämna E. Både Lilla S och M är hemma. Lite för att markera att man som vuxen måste följa de regler man hävdar gäller barnen. Är man sjuk är man hemma. Annars går man till skola, dagis, jobb. Men när en vuxen är hemma, av outgrundlig anledning, ser barnen igenom detta. Så visst, jag gjorde fel, men om han tror att han ska ligga på soffan och glo på sina ”Pantbanks-serier” och ”polis-program” så kan han glömma det. Nu äger barnen tv. Dessutom behöver M träna på bokstäver, och det vet han om få han gick på utvecklingssamtalet. Men tror ni han tänjer träna bokstäver med honom? NEJ!

Det ska jag göra. Jag ska dessutom fixa så att E kan vara en häxa imorgon på höstfesten på fsk. Lilla S ska vara Batman. Så jag ska ringa runt, jag ska fixa klänning, jag ska träna bokstäver med M & jag ska till apoteket. Jag är så trött och har så ont i ryggen. Så just nu ska jag ligga i sängen och vila. För om ca 50 min kommer Tessa förbi på en snabbvisit, och skitsnack, sen ska jag göra alla mina sysslor.

Jag vill bara att han ska gå till jobbet. Sluta vara lat. Sluta att komma med ursäkter för att vara hemma. Han gör ändå inget ”nyttigt” i lägenheten. Själv längtar jag bara bort! Allt för att slippa vara hemma. Visst gillar jag ”lediga” dagar, men de är alltid fyllda av saker att göra. Men jag vill att min lediga dag ska vara utan honom.

Äsch… Nu orkar jag inte skriva mer. Får ont i min tumme.

Ha det!

~Bara jag~

Vad göra?~

Jojjo

Jag kommer inte ur deppen. Jag har fastnat.. Jag tror inte livet någonsin blir sig likt igen.

Jag tror inte att Robert och jag kommer klara det här.. Det har varit för mycket sista året. Vi har blivit så nedslagna och besvikna så många gånger att vi inte hunnit återhämtat oss riktigt. Och för varje motgång har en gnista slocknat och nu känns det som att bara askan är kvar. Det lilla som glödde har inte mycket kvar att glöda på.. Så känns livet. Vi vet varken ut eller in.. Jag har ingen jag verkligen kan prata med, ingen som kan få mig att må bättre. Jag är så nära att bara stänga in mig i mitt mörker. Jag vill inte ens kliva ur sängen längre. Vill inte gå ut. Vill helst inte vakna mer..

Jag har mailat till hyresvärden till vd’en Harald , jag har mailat till kontrakts uthyraren Nesli för att få svar på varför hon ljög. Jag har alla mail kvar. Varför ljuga & säga att den ska till bostadsförmedlingen när den uppenbarligen inte skulle det. Den gick ju direkt till en granne.

Jag tror någonstans att de vet om att de gjort bort sig! Att de gnager sig lite på knogarna och ångrar att de gjort som de gjort. Min fråga är om de kan göra det ogjort?! Kan de , vågar de, göra rätt för sig och behålla sin heder?

Kan jag kanske ta kontakt med advokat eller jurist via hyresgästföreningen och kanske vinna?

Grejen är att får INTE vi flytta snart så kommer Robert och jag bli tvungna att separera. Vi kommer inte klara av att orka längre tillsammans. Och då är nog det bästa att vi skiljer oss så vi iaf kan vara goda vänner.. Jag kommer alltid att älska honom! Han kommer alltid äga en stor plats i mitt hjärta och han kommer alltid vara en stor del av mitt liv, min framtid. Jag vill helst av allt att vi ska fortsätta vår framtid tillsammans. Såklart! Min man och jag med våra barn.. Men det kommer inte att bli så..

Just nu vill jag att någon ska ta striden för oss. Ringa Lennart Ericsson och fråga hur de tänker? Och hur de kan göra en så uppenbar felprioritering? Hur de kan ljuga för oss? Hyresnämnden skulle besluta om att VI är de som har störst behov av lägenheten. De skulle aldrig gå med på att Sylwia & Darius/Tarek är de som har det största behovet. Aldrig!

Och jag var blivit så jäkla besviken och blåst av Sylwia oxå. Jag trodde verkligen hon hade hjärtat på rätta stället. Trodde aldrig att dom skulle tränga sig före oss. Hon som själv sagt att dom inte har behovet av större, även om de vill ha, men vi behöver det så mycket, och det var hennes ord till mig. Men mina ögon har öppnats för hur falska och giriga människor är! I slutänden tänker alla bara på sig själva, men är man villiga att helt o hållet KROSSA en familj på 7 personer utan att blinka?!?

Jag kan inte sova, vill inte äta, vill inte engagera mig i barnen. Såg hur glimten i deras ögon bara dog när vi fick veta att Sylwia med familj ska flytta till 5an. Och inte vi.. Såg hur Sara bara sjönk ihop och blev uppriktigt ledsen. Noel hade tårar i ögonen, han blev så himla besviken. Robert går runt med nedstämd min och noll ork..

Vi är en slagen familj. En krossad patetisk spillra av vad vi en gång varit. Ett puzzel där vissa bitar försvunnit..

Fuck Life!

~Helt Galet~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Gjorde allt för att inte ”jinxa” det~

Jojjo

Men inte hjälpte det! Vi trodde på den här 5an! Vi hade hjälp som gjorde att det borde vara VI som flyttar i sommar..

Men nu vet vi! Det är vår hyresvärd som är full av skit! Som ljuger om att lägenheterna ska till bostadsförmedlingen och att det då inte går att ”byta internt”.. Nu vet vi dock sanningen!

Den går raka vägen till hyresgäster som bott mycket kortare än oss i huset, men då mannen är egenföretagare och hjälp värden med mindre arbeten så ger man dom större lägenhet bara ”sådär” (knäpper med fingrarna), en familj med 2 barn går före en FAMILJ MED 5 barn! Behovet är inte viktigt längre tydligen! Medmänskligheten för läääääänge sen utdöd! Lojalitet grannar och vänner emellan finns inte!

Tårarna forsar! Frustrationen kokar i bröstet! Ilskan vill ut genom att döda någon!

Jag orkar inte mer! Jag gör inte det! Vår familj går under! Vi gör allt för våra barn, men jag orkar inte längre! Stora barnen mår skit, jag mår skit, R mår skit…. Vi närmar oss snart en separation då vi inte står ut såhär längre. Vi klarar det inte. Vi kan inte andas längre… Jag vill inte mer…. Vill INTE!

~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Mitt vardag är upp å ner~

Jojjo

Det här med tonåringar. Det är inte lätt någonstans. Hon är ändå 14 (snart 15) & jag tycker vi varit ganska skonade från det hör med tonårsrevolter, problem, lögner, sex, alkohol, rökning osv.

Men det kan jag nog svälja nu. Nu får vi känna på hur det är att vara förälder till tonåring, och vet Du..?!? Vi har 4 till kommande tonåringar att ta itu med 😳

Det här är alltså bara början.

Jag försöker göra mitt yttersta och kör med öppna kort med henne. Och jag tror hon verkligen försöker vara så ärlig tillbaka hon förmår. Men ibland går det nog inte. På sätt å vis förstår jag, det gör jag faktiskt, men det betyder ju inte att mitt hjärta blöder och tårarna rinner.

Det är väldigt mycket ”bus” bland tonårstjejer här i Hägersten. Och med ordet ”bus” har jag då förmildrat sanningen.

Jag har gått varje torsdag i ca 5 vevors tid på möten med 4 andra föräldrar, där vi träffas med våra tonåringar och pratar! Pratar & pratar! Sätter ihop regler, ställer krav, försöker få fram lite sanning om vissa saker osv. Det har varit väldigt givande. Och vi kommer fortsätta med dessa träffar. Nu ska vi inom kort ha ett för bara oss föräldrar. Alltså första mötet utan barn, då vi har massor att prata om som kanske inte de behöver höra.

Det finns så mycket jag vill skriva men som jag inte kan skriva ner. Det kanske kommer senare, men just nu är det så fruktansvärt mycket som hänt på så väldigt kort tid att jag själv inte hinner med riktigt. Vissa saker är riktigt hemska. Alla är inte mitt barn med i, men kanske åskådare & det är heller inte okej.

Idag drogtestade vi vår dotter!

Och jag tackar gudarna, fåglarna, asfalten, ja ALLT för testet var NEGATIVT!!! Det kändes så jävla skönt att iaf se att hon inte har droger i kroppen. Anledningen till att vi drogtesta, behåller jag för mig själv. Vi kommer att överasska med drogtest lite då och då, för att hålla koll. Just nu har hon utegångsförbud pga rökning (cigaretter) & hur länge, det vet jag inte.

Ikväll kom mamma över o åt köttgryta med oss. Den blev riktigt bra. Hade fläskkarré, rödvin, vitlök, buljong, färska champinjoner, små gurkor som stektes med lite tomatpuré och mjöl. Sen fick det koka länge. Hade i morot på slutet. Riktigt gott blev det!

R är på julbord med sitt jobb ute på Fjäderholmarna. Jag & Sara har kollat på julfilmer, ätit chips med smak av julost, rekommenderas verkligen, pratat och bara tagit det lungt. Noel käkade hos en kompis och kom hem från henne vid typ 18.30 och han gick o la sig i rummet direkt. Så knappt sett honom nu ikväll. Imorgon ska vi ha i lite blå färg i hans tokblonda hår så lägger upp bild på det sen. Ebba & Max & Sigge sov allihopa innan klockan var 20.00. Så jäkla soft fredagskväll! Jag drack ett glas vin till maten, sen hade jag matkoma och bytte ut vinet mot en kopp te och sen vatten.

Nu är klockan way past my bedtime & jag ska ta o sova. Men känner mig inte trött riktigt. Missade att ta propavanen när jag tog melatoninet, så har inte fått den där trötthets effekten som jag behöver. Men får testa att somna ändå!

Godnatt!