Nu är det dags för vår katt att lämna betongdjungeln och gå vidare över de gröna fälten och flytta till katthimlen. Tjejen har tappat kontrollen över sina bakben. Misstänker att hon kanske fått en mindre hjärnblödning.
Kl 19 ikväll åker vi med henne. Det är väldigt jobbigt, jag hade väl ställt in mig på det här för nån/några veckor sen, men R har haft mycket svårare att acceptera. Men igår såg han själv att det går inte längre att hålla henne vid liv. Hon har inte ont, hon ”gråter” inte, men kan knappt gå, kan inte hoppa & hör inget längre.
18 år fick vi äran att ha henne i vårat liv. 18 år med en rolig, trogen, envis & mysig katt. Vi kommer alltid minnas henne. Hon lämnar ett tomrum efter sig, men kommer följa oss ändå i våra tankar & hjärtan.
Beslutet är fattat och nu är det det värsta kvar. Att följa henne till sista andetaget..
Det är skitjobbigt att vara själv hemma med Sigge och Tjejen. Jag vågar inte kolla till henne heller. Har bokat tvättstugan kl 14 för att få annat att tänka på. Just nu sover Siggis så jag ska väl ta och sysselsätta mig med något och hoppas att klockan blir 14 snabbt.
Ebba börjar på dagis idag. Tårarna brände i morse när jag vinkade av henne & Max. Känns otroligt konstigt att bara ha ett barn hemma. Känns olustigt..
Mycket har hänt på sista tiden, många saker som har påverkat mig negativt. Mitt beteende mot andra har varit under all kritik. Och så har jag tyvärr druckit när saker & känslor, outtalade ord, legat o pyrt under ytan och då har jag helt tappat mina begrepp när jag druckit. Jag har varit elak. Jag har gjort så många fel och det får jag bära med mig. Jag kan inte mer än att Be om ursäkt, säga Förlåt, och nu gå vidare. Jag har fått mig en tankeställare. Jag har insett vart det brister. Jag behöver hitta mig igen och jobba på mig. Att förlåta mig själv är det svåraste. Och det vettefan om jag kan. Kanske måste jag acceptera. Och gå vidare… Först och prio 1 är att min familj ska förstå hur mycket jag älskar dom, hur viktiga de är för mig, och jag kan bara hoppas att de kan återfå förtroendet för mig och vilja leva med mig.. Det är min främsta prio just nu..
Men just idag, tänker jag inte göra annat än att sakta ta in att en av mina bästa vänner nu lämnar jordelivet.
Ha det bra!
Hanna