~Förståelse~, ~Förundran~, ~Härligt~

Pissepatten hemma~

Idag fick vi hämta hem Tezzla från intensiven. Hon har ett brutet revben, lungorna har läkt ihop, blödningen i buken har stannat av. Hon har fått lite läkemedel med sig och återbesök den 24/5.

Att hon ens överlevt det här är helt otroligt. Att lilla katten klarar av ett fall från den höjden rakt ner i asfalt. Och nu är hon hemma igen. Mycket päls är avrakad, men det växer ju ut igen. Imorgon ska jag sitta med henne i soffan och låta henne gå runt och kolla hemma. Då är det bara hon och jag.. Lilla älskade kissen.

♥️

~En snabbis~, ~Familjen~

Rapport från veterinären~

Vår pissepatt är en riktigt fighter..

Hon har haft enorm tur efter ett fall från 6:e våning rakt ner i asfalt. Hennes bröstkorg och buk har tagit smällen. Inga skelettskador. Inga huvudskador. Urinblåsan är hel. Hon kan äta.

Hon har fått hål i lungan och därför har de satt in dränering. De har tömt henne på luft x antal gånger och sista gången de tömde var inatt vid 02. Sen dess har de inte behövt dränera. Lungorna läker alltså ihop jätte fint och väldigt snabbt.

Tezzla går omkring. Hon har försökt att bryta sig ut ur sin ”bur”. Hon vill inte alls vara instängd. Och det är så fantastiskt skönt att få veta.

Veterinär är optimistisk utan att vara överdriven. Hon tror att Tezzla kommer återhämta sig utan några men eller komplikationer. Hon sa att Tezzla är väldigt tuff och envis. Hon visar själv att hon kämpar för att få komma hem till sina människor, då främst sin mini-mamma S.

En så fruktansvärt tragisk olycka är det. Jag minns att när vi fick hem Tezzla drömde jag mardrömmar om att hon ramlade ut från fönstret. Och när det händer, att det ens hände är bara ”fy fan”.. Nu kommer jag att näta iför även småfönstrena. Vi har såklart hakar på fönstren, men det här fönstret var olyckligtvis öppet lite för mycket och en nyfiken nybliven 1 årig katt, ingen bra kombination..

Helt otroligt att hon överlevde det. Världen bästa katt.. Världens starkaste och kärleksfullaste katt. Hon måste komma hem till oss igen. Så vi får fortsätta att ge av vår kärlek och få av hennes fina gosiga och mjuka kärlek. Lyssna på hennes spinnande. Titta på henne när hon busar.. Lyssna på henne när hon går runt och mjauar och jamar..

Älskade fina pissetatten, som jag längtar efter att få hålla i dig och pussa dig i pannan!

~Bara jag~, ~Känslan idag~

6/7-2020~

Idag var man åter tillbaka i tjänst på Det Sjuka Huset. Det är inte bra att vara ledig EN vecka och sen jobba. Jag tror min hjärna hann gå ner i ”semester-mode” alldeles för mycket under förre veckan.

Jag åkte ut med familjen till landet på fredagen. Fick några dagar med extrem värme, lite väl varmt enligt mig, men sen kom det bättre temperatur. Lagade lax i foliepaket på grillen med kokt färskpotatis och romsås på min födelsedag som vi bjöd på. Så gott! Sara & Mamma kom ut och överraskade mig! Blev sååå glad, det var verkligen oväntat. Och älskade ungen hade bakat sin speciella kladdkaka med massa kladdig frosting på och svägerskan kom med nyplockade jordgubbar från deras trädgårdsland. Så mysigt och uppskattat.

Veckan gick förvånansvärt fort. Åkte hem i fredags igen, tvättade på lördagen. Tog en pw på förmiddagen på lördagen och drog på mig värsta vidriga skavsåren. Helt fruktansvärda och så jävla smärtsamma. Men men, det får man ta om man vill vara ”duktig”..

Känner mig slut som människa i övrigt. Känner mig allmänt nedstämd och allt känns tråkigt. Ser knappt fram emot tre veckors ledighet heller, varför vet jag inte. Vi brukar inte dra iväg någonstans på somrarna, och i år blir det definitivt inga större utflykter med tanke på corona. Men, inget kul händer. Att vara på landet funkar… Några dagar, sen är det inte roligt längre.

I helgen som kommer så flyttar en liten katt in hos oss. Min födelsedagspresent från mamma. En liten flicka-kisse. Längtar lite nu, hon kommer lyfta mitt humör lite tror jag. Så, ska vara hemma med henne lite från det att hon flyttar in så hon får vänja sig vid sitt nya hem. Tänk, Lilla Hunden får en ny kompis! Ziri som saknat vår katt Killen så mycket! Dom var ju verkligen bästa kompisar dom två. Hoppas att Ziri och BisseBebisen klickar lika bra.

Nu ska jag läsa lite och sen hoppas jag John Blund kommer fort och söver mig.

Ha det fint!

Ta hand om er!

adhd, ~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Känslan idag~

Beslutet är taget~

Nu är det dags för vår katt att lämna betongdjungeln och gå vidare över de gröna fälten och flytta till katthimlen. Tjejen har tappat kontrollen över sina bakben. Misstänker att hon kanske fått en mindre hjärnblödning.

Kl 19 ikväll åker vi med henne. Det är väldigt jobbigt, jag hade väl ställt in mig på det här för nån/några veckor sen, men R har haft mycket svårare att acceptera. Men igår såg han själv att det går inte längre att hålla henne vid liv. Hon har inte ont, hon ”gråter” inte, men kan knappt gå, kan inte hoppa & hör inget längre.

18 år fick vi äran att ha henne i vårat liv. 18 år med en rolig, trogen, envis & mysig katt. Vi kommer alltid minnas henne. Hon lämnar ett tomrum efter sig, men kommer följa oss ändå i våra tankar & hjärtan.

Beslutet är fattat och nu är det det värsta kvar. Att följa henne till sista andetaget..

Det är skitjobbigt att vara själv hemma med Sigge och Tjejen. Jag vågar inte kolla till henne heller. Har bokat tvättstugan kl 14 för att få annat att tänka på. Just nu sover Siggis så jag ska väl ta och sysselsätta mig med något och hoppas att klockan blir 14 snabbt.

Ebba börjar på dagis idag. Tårarna brände i morse när jag vinkade av henne & Max. Känns otroligt konstigt att bara ha ett barn hemma. Känns olustigt..

Mycket har hänt på sista tiden, många saker som har påverkat mig negativt. Mitt beteende mot andra har varit under all kritik. Och så har jag tyvärr druckit när saker & känslor, outtalade ord, legat o pyrt under ytan och då har jag helt tappat mina begrepp när jag druckit. Jag har varit elak. Jag har gjort så många fel och det får jag bära med mig. Jag kan inte mer än att Be om ursäkt, säga Förlåt, och nu gå vidare. Jag har fått mig en tankeställare. Jag har insett vart det brister. Jag behöver hitta mig igen och jobba på mig. Att förlåta mig själv är det svåraste. Och det vettefan om jag kan. Kanske måste jag acceptera. Och gå vidare… Först och prio 1 är att min familj ska förstå hur mycket jag älskar dom, hur viktiga de är för mig, och jag kan bara hoppas att de kan återfå förtroendet för mig och vilja leva med mig.. Det är min främsta prio just nu..

Men just idag, tänker jag inte göra annat än att sakta ta in att en av mina bästa vänner nu lämnar jordelivet.

Ha det bra!

Hanna