Etikett: missbruk

~Bara jag~

”Sjukt-bruk, Missbruk, Beroendesjukdom??”

Jojjo

Ett BEROENDE har många namn.. När slutar ett ”missbruk” vara ett missbruk? När blir det ett ”sjukt-bruk” som ett kraftigt självskadebeteende..? Är ”alla” former av missbruk i grunden egentligen en Beroendesjukdom?

Jag skrev ett arbete om Missbruk och Beroendesjukdom när jag gick i gymnasiet. Jag försökte i min text få fram hur samhället ofta ökar på en människas missbruk genom att stöta bort individen med missbruksproblem, då de är en belastning för samhället. Men jag undrar om det inte är dags att tänka om.

Jag tror att många hamnar i missbruk pga trauma från tidig ålder. De får inte rätt hjälp i rätt tid, redan i barn & ungdomsår, och då blir alkohol och andra berusningsmedel det enda sättet en människa orkar leva vidare. Genom att döda & bedöva sinnen och känslor. Jag tror att tidiga insatser är avgörande för att minimera risken för ett beroende.

Men, sen tror jag, att det finns de människor som faktiskt inte kan sluta med sitt beroende. Dels för att de inte har den styrkan i sig själva, kanske har de även inte lust att ta tag i sig själv pga för mycket trauma och psykiska besvär. Jag tror att många med Beroendesjukdom även bär på olika npf-diagnoser. Många har säkert bipolär-sjukdom som inte är utredda ordentligt, utan adhd/Add/autism är diagnoser som är tydligare att upptäcka än just Bipolär-sjukdom.

Jag tror även att vissa människor har det genetiskt i sig att falla för missbruk. Att det följer med i DNA’t redan från födseln. Att vissa då föds med den genen som ökar risken att fastna i missbruk och har man då även ett trauma som skett så ökar riskerna ännu mer.

En person med Beroendesjukdom behöver själv vilja sluta med sitt beroende. Måste själv söka den hjälpen som finns och ta emot den hjälpen som erbjuds. Det första som måste göras är att acceptera att man är beroende och verkligen förstå hur det skadar individen själv samt anhöriga. Anhöriga är väldigt ofta medberoende utan att vilja vara det, ofta utan att ens veta om det. Så långa behöver hjälp och stöd när En är beroende.

Jag avskyr hur ett missbruk, oavsett om det är piller, droger eller alkohol kan förändra en person. Hur personligheten bara byts ut och man inte känner igen personen längre. Hur drogen tar över personligheten. Hur en människa som är glad och rolig kan bli manipulativ, elak & våldsam.. Det är hemskt. Och alla barn som far illa pga en förälders missbruk. Hur du blir kuvade, får ljuga, alltid är rädda för sin förälder.

Jag har varit där. Jag har varit rädd och ledsen. Jag vägrar bli en medberoende även som vuxen. Jag vill inte ha missbrukande människor i min omgivning och inte nära mina barn. De ska inte växa upp som jag gjort. De ska aldrig behöva acceptera ett sådant beteende och tro att det är ”normalt”..

Jag önskar att Du tog hjälp. Att Du la in dig själv länge och verkligen blev fri från det här. Att du tar kampen mot alla demoner och möter dina egna fasor och blir frisk. För det här är inte Du!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

Att leva med~

Jojjo

Jag tänker att jag ska vara så ärlig & sann jag bara kan och vågar i det här inlägget. –Kanske kan det vi går igenom stötta eller hjälpa någon annan förälder i samma sits??

Vårt ena barn har ”strulat” ett tag. Vi, som föräldrar, har försökt med regler, bestraffningar och belöningar.. Inget har gett någon direkt utdelning.

Nu är det så att inget vi för är tillräckligt. Istället lever hela familjen med en klump i magen och en oro som är ständigt.

N har problem med fel umgänge, droger, attityder, stölder & allt som kommer med att vara ett struligt barn. På det har han sin Adhd som i det här fallet inte är en styrka. Snarare det motsatta. När vi dessutom bor i en storstad så är precis ALLT väldigt nära och tillgängligt. Det finns så många appar för att få tag på precis vad man vill. Alkohol, röka, snus/cigg, tabletter, kokain/amfetamin/heroin.. Det finns precis allt. Du kan tillomed få det utkört om du betalar för det. Så allt är enkelt och tillgängligt.

Det är så mycket jag fått höra och veta om min son den sista tiden som skrämmer mig enormt. Mentaliteten bland ungdomar idag, sjunker framförallt i åldrar, men själva mentaliteten är skrämmande hög och brutalt rå. Fruktansvärt läskigt!

Vi, mamma & pappa, har försökt med allt för att förhindra och sätta käppar i hjulet för honom, försvåra att han kan ta kontakt med fel folk, jaga honom, störa honom o hans vänner, prata, skrika, skratta, gråta, förhandla.. Ja allt.. Vi har försökt flytta honom bort från vår ”ort” men han rymmer tillbaka.

Han är inskriven på Mini Maria. Han har två handläggare på Soc. Han träffar läkare och ssk på BUP. Han ska lämna pissprover kontinuerligt. Han avviker då såklart när han ska dit. Han är riktigt arrogant i tonen mot alla han träffat som arbetar inom sjukvården, beroendevård, psykiatrin, skola, socialtjänsten. Han pissar, inte ordagrant, på alla som försöker hjälpa och stötta honom.

N verkar ha haft de här problemen sen ca 1.5 år tillbaka. Jag, min naiva jävel, misstänkte först för ca 6 månader sedan att något inte stod rätt till. Jag, som dessutom sitter med alla facit och borde veta, hur droger ter sig i människor, har inte märkt något.

Att leva och bo med ett barn med kraftiga problem, med droger & alkohol, är hemskt. Med missbruk, oavsett flytande form eller röka, följer ett beteende som är okontrollerbart. Han stjäl. Han ljuger. Han är aggressiv. Han är manipulativ. Han har stulit av sina syskon. Han har stulit massor av mig. Han har tillomed stulit hemma hos sin mormor. Jag får gå med mitt necessär i handen när jag är boendeförälder. Jag kan aldrig släppa ifrån mig den. Hans syster har fått gömma sina mediciner. Han har stulit hennes 18 års present. Han har tömt småsyskonens spargrisar. Stulit massa receptbelagda läkemedel av oss.

Vi försöker göra allt för honom. För att han ska vilja ändra sig. Göra en egen förändring.. Men här vet jag, oohhhjaaa, att vill inte personen SJÄLV förändra sig, så kommer det INTE att hända. Tyvärr! Jag kan fortsätta störa, jaga och vara jobbig, inget kommer hända om inte han själv är redo att förändra sitt beteende och sina berusningsmedel.

Med detta vill jag även poängtera att jag kommer inte sluta. Jag kommer fortsätta vara jobbig, som han uttrycker det.. Vissa har nog sett att ”jag” skriver på hans Insta, det är ett hövligt effektivt sätt att få kontakt med honom. Han blir så förbannad, eftersom typ hela hans skola ser det och alla hans vänner. Jag kommer fortsätta med alla mina knep för att störa hans beteende.

Ja, han är inskriven på olika instanser för att få hjälp, han har säkert minst 15 anmälningar till Socialtjänsten på sig. Så om Du tänker att du vill lägga ytterligare en, det behövs inte. Ca varannan vecka kommer det in en ny, så den här summan av 15 ökar hela tiden.

Men, att leva med ett barn med missbruksproblem, innebär konstan oro & stress. Det innebär att ditt hjärta går i bitar dagligen. Du tar och famlar efter varje liten ljusglimt och tror på varenda ord som sägs, för att bara sekunder senare inse att du blivit manipulerad. Igen… Och så här är det dagligen. Varje telefonsamtal, varje gång telefonen ringer slår hjärtat dubbla slag, tungan sticker, jag är livrädd för att samtalet ska innebära något fruktansvärt. Så här är det varje dag.

Jag har varit naiv, och mitt råd till andra föräldrar, som känner igen sig, lita inte på ett enda ord som sägs. Lås överlåset på dörren om det behövs. Förhindra och stör ditt barns umgängen. Skäm ut ditt barn genom att kolla alla sociala medier. Rota igenom lådor och säng i barnets rum. Ha aldrig alkohol hemma. Lås in och göm mediciner. Tårar är manipulation. Lita inte till ett enda ord. Droger gör människor opålitliga och de för allt för att få tag i sin berusning. Kopiera alla kompisarnas nummer. Ta kontakt med kompisars föräldrar. Starta ett nätverk med de vuxna. Ta hjälp av Socialtjänsten, Mini Maria (berondecenter) och BUP/Bumm. Prata med skolan, be om hjälp med anmälning till soc. Gör allt för att motarbeta, ge inte dyra saker, för de säljs för att få in pengar. Prata, prata och prata med din tonåring. Du kommer säkert inte få ett vettigt svar, inte nu, men någon gång i framtiden kanske deras sköld brister och Du når fram. Fortsätt bara vara jobbig. Det är din skyldighet som förälder. En väldigt viktig sak är att nätverka med kompisarnas föräldrar. Där får man otroligt mycket information, hjälp att hålla koll, och man känner sig inte lika ensam och maktlös.

Med det här inlägget har jag försökt att vara så öppen jag kan, om hur vi har det just nu. Det är långt ifrån hela sanningen om allt som sker, utan inlägget är väldigt putsat, men jag vet att många undrar, och jag har inte riktigt styrkan att verbalt berätta hur vi har det.

Hos mig har det här utlöst en akut stressreaktion med ökad panikångest. Att jag har PTSD i grunden är inte till hjälp. Jag har utvecklat triggers mot ringsignaler. Där kan jag få panikattacker. Jag tål knappt ljud längre. Jag hatar starkt solljus. Jag är konstant på högvarv. Jag sover aldrig helt, väldigt ytligt. Är konstant trött. Jag har helt tappat minnet. Minns inget längre. Glömmer bort allt om det inte skrivs ner på en gång. Jag är för stressad för att kunna sitta vid matbordet o äta. Oftast fastnar mina ord i halsen.. Svårt att få fram det jag vill.

Jag ser mina andra barn gå med oro och ångest och det ilska i ögonen, pga sin brors beteende. Det är inte okej. Dom mår otroligt dåligt av sin brors beteende, i en familj drabbas alla. Jag vill ge dom all min kärlek och uppmärksamhet, men när ett barn ger ett negativt beteende så innebär det att jag måste lägga mer än vad jag orkar på att försöka ha koll på det barnet. Det drabbar hans syskon. Och det är så jävla fel!

Jag har varit sjukskriven ett tag nu. Ska försöka återgå till jobbet om några veckor. Det är med båda glädje och skräck. Igår blev jag död för mig själv, när jag inte kunde återberätta något jag gjorde bara 30 minuter innan.

Nu har jag iaf försökt att låta er som läser lin blogg få ta del av hur livet hos oss är. Till viss del. Jag vill även förtydliga att vi har hjälp från många olika instanser och myndigheter, vi gör vad vi kan som föräldrar, vi pratar med N, jag har grym kontakt med N’s rektor och resurs. Men just nu är det inte tillräckligt.

Jag har därför gått till sista steget. Ansökt om att få Behandlingsfamilj till honom. Han ska inte vara med sitt umgänge eller i Stockholm. Jag fattar det nu. Och, ni som känner mig, vet att det här är det absolut SISTA jag vill, men jag ser ingen annan lösning.

Hoppas någon hittar stöd i den här texten. Och ni som undrar, fått några ”frågetecken” uträtade.

http://www.beroendecenter.se

http://www.socialstyrelsen.se

http://www.bris.se

Ta hand om Er!

~Härligt~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

Arbeta mera~

Jojjo

Jag älskar mitt jobb! Jag älskar att jobba! Jag lär mig nya saker varje dag! Jag utvecklas och det är så roligt! Träffar så många olika härliga personligheter varje dag! Tacksamma människor!

Idag var det kvällspass med en ssk från bemanningen. Vi funkade helt fantastiskt bra ihop! Kvällen bara flöt på och rätt som det var var det dags att gå hem!

Imorgon är det upp kl 05.00 som gäller. Jobbar 2 pass på raken pga personalbrist. Fick mig en sjysst deal på lönen. Dvs dubbelt ob samt extra övertidsersättning och dubbla timmar! Så mina 75% blev precis 100% i lön 🙌🏼 Känns mega bra faktiskt!

💙 Fick dock nu på kvällen veta att en vän, en vän som en gång var mig och min man väldigt nära, dog idag. I en tragisk bilolycka där även den andra föraren, endast 25 år ung kvinna, även hon avlidit. Otroligt onödigt och så tråkigt. Rickard lämnar två söner efter sig.. Två pojkar som behöver sin pappa!

Mina tankar och tårar, all min kärlek till Rickards fina grabbar och brorsa, mamma och flickvän! Jag lider med er!

Vila i Frid Rickard! Du kommer bli en fantastik ängel som vakar över de dina!!💙

Nu ska jag sortera bort dom tankarna, lite lägga locket på faktiskt & sova. Måste sova. Nu. Helst för 1 timme sen.

Varför kan man inte sova när man verkligen måste? Jag har tillomed tagit stilnoct för att hoppas på en ”knock out” typ. Men inte ens den vill samarbeta just nu. Äsch… sömnen kommer!

♥️ Vill även sända styrka till Tessa, Lisa, Ove & Irene, ”Ti, Ol, Ne” som verkligen får utstå en rejäl jävla prövning från en av deras ”egna”.. Hopps ni alla orkar fortsätta kämpa tills ni vinner! Det kommer ni göra! Han ger snart upp och inser sitt misstag! Jag finns här, som stöd och hjälp när ni frågar om det! ♥️

Så, med dessa ord säger jag nu GODNATT och tror jag skymtar en liten John Blund bakom hörnet. Tjoho! Nu ska här ”liggas” med honom!

Pussen kramen //Divan

~Bara jag~, ~Känslan idag~

A~

Jojjo

Jag har fått mitt FÖRSTA A i en inlämningsuppgift!

Jag blev så satans lycklig att tårarna rann samtidigt som jag skrattade av lycka! Det blev så mycket känslor på en och samma gång att jag bara fastnade i ful-gråt..

Jag har kämpat med den här uppgiften! Kämpar, letat fakta, gjort egna förklaringar och lagt det i sammanhang för att göra texten mer ”övergripande” eller förståelig som jag vill kalla det. Och att få ett A blev den absolut bästa utdelningen och det mest stärkande betyg jag kunnat få! Jag svävar 10 cm ovanför golvet och känner mig så sjukt stark som människa.

Har påbörjat den sista inlämningen, ska vara inne senast 14/2 så jag har gott om tid att gå tillbaka och fila på texten för att göra mitt absolut bästa även denna gång.

Det känns som att jag äntligen hittat flytet i mitt sätt att skriva. Att jag äntligen förstått hur jag ska formulera mina texter. Haft det lite jobbigt med det och gärna gett upp och känt ”äsch det får bli som det blir typ”…

Jag är mallig! Jag är stolt! Jag är så otroligt glad att jag valde att utbilda mig, skaffa mig en yrkesutbildning och faktiskt få en titel i arbetslivet!

*Jag som kommer från ingenstans, där vuxna människor spottandes i mitt ansikte, som redan som litet barn, talat om för mig att min framtid redan är utstakad. Mina bästa kompisars familjer fick höra att de inte skulle låta sina barn umgås med mig, en knarkarunge, ska man inte umgås med.. Jag skulle minsann gå i min familjs fotspår. Jag skulle veta min plats, sitta fint, vila ned min blick, alltid vara tacksam även om min sårade 9 åriga själ blev utan uppmärksamhet.. Jag skulle hålla mig i bakgrunden i min fosterfamilj, jag var trots allt inte en riktig medlem av dom. Jag var där på nåder. Jag fick tidigt veta att mitt värde var lika med noll. Det är vad jag är uppväxt med. *

Men, jag har vänt allt som jag fått höra och kan med stolthet stå rak i ryggen och se dom i ögonen, utan att behöva vika undan med blicken. Jag vet mitt sanna värde. Jag vet att jag är älskad och omtyckt. Jag vet att jag har lika många fel och brister som andra, men jag måste ändå tillåta mig själv att låta mig älskas.

Tack för titten! Glöm inte bort att vara ödmjuk, men kom ihåg ditt sanna värde! Det är bara Du som kan låta det sänkas.. Stå upp för Dig själv!

Puss Hanna 💙

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Inget går enligt planen~

Jojjo

Hur mycket otur kan egentligen få drabba EN familj? Hur mycket prövningar ska man behöva utstå? Om det finns en Gud så sitter han/hon däruppe och asgarvar åt min familj just nu! Måste var hysteriskt roligt att se en sjukskriven mamma med konstant smärta ta hand om 3 småbarn ensam som dessutom är sjuka med feber, hosta och väldigt sänkt allmäntillstånd. Dessutom ska den lilla hunden ut och mamman som har svårt att gå, ska då rasta vovven såklart, men med 3 småbarn? Hur går man tillväga?

Och pappan i familjen åker in akut till sjukhus i lördags kväll pga smärtor i mellangärdet. Det visar sig att han har fått hål i magsäcken och måste opereras. Jag tror det kallas ”perforerat magsår” men är inte säker. Nu ligger han på sjukhus och oroar sig för mig, jag är hemma och oroar mig för honom. Hur kan det vara rättvist någonstans????

Han är nu opererad, ligger med slang genom näsan ner i magsäcken, och efter operation har han även dränage från magen.

Jag lider med min man. Den smärtan han hade här hemma var hemsk. Jag är så glad att jag stod på mig och tvingade honom att åka till akuten. För envis som han är skulle han såklart inte åka upp. Tur att han gjorde det, vem vet hur mycket värre det kunnat bli om han inte fått så snabb hjälp som han fick.

Men alla problem kvarstår. Nu kommer han bli sjukskriven med restriktioner (såklart) och det är ju en självklarhet. Men jag ser problemen som nu kommer. Nu är vi 2 vuxna med olika former av handikapp, och 5 barn som kräver sitt & en liten oskyldig hund som blir missunnad.

Tro mig, jag kommer göra allt för att R ska kunna få vila och läka, jag kommer lägga bort min smärta och köra på. Men med risk för att jag kommer få mera värk och så, men det får jag ta.

Min mamma ska ta vab för barnen för att hjälpa mig, istället är hon nu hemma och agerar psykolog till min missbrukande storebror!

PRIORITERINGAR!!! Betyder inte mycket för somliga!

Varför ska allt hända oss OCH alltid på en och samma gång?

Önskar alla en fin dag!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Dag 1 AVKLARAD~

Jojjo

Lite halvmallig är jag nog ändå. Första dagen var inga större problem. Haft som stickningar på olika ställen i kroppen, som små pirr, då och då. Kännt som lite stress i kroppen, eller ökad ångest som det så fint heter, men värst idag, absolut värst är ändå muntorrheten. Tack Lisa för den förvarningen. Har borstat tänderna 3 ggr idag för att det varit ett grustag i munnen. Lite huvudvärk har jag haft oxå, men det går att leva med. Ska faktiskt bli spännande och se hur morgondagen blir. Om det är mer biverkningar eller om det kommer vara såhär och sen lägga sig. 

Till er som läser min blogg, eller bara råkat hamna här, så har jag INTE läst fass om Concerta då jag bara av att läsa får alla biverkningar som är möjliga och allra helst dom sällsynta. Så i mitt fall är biverkningen av ”pappersfassen” värst!! Vill heller inte läsa eller höra om läskiga biverkningar, så håll dom för er själva! //Tack

Ja, en dag till avklarad i resten av mitt liv. Och för mig är det ett stort steg att våga ta medecinen. Så en klapp på axeln till mig! Pratade med mamma förut, och vi pratade lite lätt om just biverkningar, o hon är så rolig min mamma då hon häver ur sig att hon får biverkningar av alvedon!!!! Jaha, sa jag, får du huvudvärk???? Skämt å sido, det är förbannat skönt att prata med mamma, i slutänden får hon mig alltid att skratta. Även om hennes dag idag varit hemsk. 

På vägen hem från hennes jobb, på tunnelbanan möter hon Robin. Så hög på heroin, eller låg, tillsammans med en annan kille. Han känner inte ens igen sin egen mamma! Vill inte skriva mer om detaljer och vad som mer hände, men mamma led någe fruktansvärt av att se honom och få den respons hon fick av honom. Blir så otroligt förbannad på min bror. Hans inställning till livet är verkligen katastrof. Han försöker inte ens att ta tag i sig själv.. Livet är inte lätt, inte för någon, alla har motgångar och medgångar, vissa mer än andra, men att framför familjen, sina barn, sin värdighet välja att sätt nålen i armen och pumpa sig full av gift, jag förstår det inte. Har själv strulat, aldrig heroin, men efter ett tag är det inte kul längre. Kicken försvinner, man förlorar sig själv så mycket. Men Robin tycker att missbruk är coolt. Det är häftigt att gömma drogerna på kroppen, coolt att slå i sig hemma när barnen står utanför toalettdörren. Han är vidrig i sitt sätt att missbruka. Vi försöker Lvm’a, vi försöker prata honom tillrätta, stötta, stöta bort, vi har provat allt. När vi lvm’at och det nästan gått igenom, då finns det en person som alltid sabbar det genom att berätta sin skeva och bakvända sanning. Den människan kommer bli hans död. Och det är jag inte rädd att säga till dess ansikte om det behövs. 

Jag hoppas mamma får tag på rätt personer imorgon. Hoppas att den här gången är den gången det kommer ske en radikal förändring! Annars är det nu dags att på riktigt anmäla Mariapool för att de ger ut sub till en aktiv missbrukare. Vad är det för jävla ”se-mellan-fingrarna-regel” de håller på med? Hur kommer det sig att dom inte ser det alla andra ser? Är det inte deras jobb, att se om någon är påverkad? 

Ja, idag blev det många känslor här. 

Tack för att ni läste. 

Puss