~Bara jag~

Så fucking stolt~

Över mig själv! Jag har satt ner foten. Dock har jag pratat högt för mig själv, morrat & svurit, men jag har verkligen förstått vad Jag vill och vem eller vilken typ av människa jag vill ha i min närhet. Jag är så glad för den insikten!

Det känns befriande att själv inse, att sätta mig först. Det har nästan varit så att i alla ”konversationer” jag haft med mig själv, slutat med att jag skrattar åt någon annans patetiska åsikt kring vänskap! Jag vet att det kan framstå som att jag är elak nu, jag ska inte döma någon annan, men, när någon behandlar min omtanke på ett fult sätt, vänder min snällhet och vänskap emot mig själv, då jävlar sa jag ifrån! Och det känns så himla bra! Något positivt som kommit av terapin! Skönt att äntligen stå upp för när jag känner mig felbehandlad och fullfölja det som behövs för att Jag ska må bra! De ni..?! Det är framsteg!!

Igår tog jag en dans med snabeldraken (om du inte vet vad det är, skäms inte, jag fick veta vad det betydde när jag var 30+, det betyder Damsugare) och diskade lite, kastade sopor, packade ihop min ryggsäck med det jag måste ha med hem och tvätta. En del kläder lämnar jag kvar här i min låda, men har mina favvokläder som får åka med fram o tillbaka när det är veckobyte.

Ska dricka upp kannan med kaffe som jag bryggt, sn ta ett varv o se så det ser sjysst ut innan mamma kommer hem, jag har hunnit åka hem till mina troll då!

Så skönt att högtiden är över. Det har varit en prövning att sitta helt solo när man ser och hör familjer mötas upp för påskfirande. Men jag klarade det med. En ny erfarenhet. Inte så kul erfarenhet, men nu är den avklarad. Glad att midsommar är min vecka med mina barn! Och jag ska börja kolla upp vart det firas riktig midsommar med stång & lek som vi kan delta i. På landet finns allt planerat o färdigt av föreningen, men jag måste börja hitta andra ställen med firanden då jag inte är där ute längre.

Ha en fin vecka!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

1-0 till att ”följa min kropp”~

Jag har sovit.. Nu på kvällen.. Jag blev först så mätt efter middagen, blev hemmagjorda köttbullar med spagetti, helt vanlig mat som känns så lyxigt ibland. Fick iaf en sådan matkoma, så tillslut tillät jag mig att gå och lägga mig i sängen.. Jag somnade som ett litet barn.. Har legat och sovit från o till i 3 timmar. Det var så himla skönt! Vaknade med ett ryck för en stund sedan då min mobil ringde och det stod att det var mitten sonen som ringde. Det var det dock inte. En ärlig människa ringde från M’s klocka då han hittat den utanför sin bostadsadress. Min tro på mänskligheten blev genast starkare! Tänk vad snällt att han tog sig tiden att kolla och ringa till ”Mamma” i telefonlistan.. Känns väldigt bra! Tusentals varma Tack för snälla, hjälpsamma och ärliga människor!! En ⭐️ på himlen lyser för dig & din goda handling!!

Igår satt jag och ritade. Jag försökte spinna vidare på att få till tatueringen/skissen som S bett mig om. Något som symboliserar henne & mig.. Väldigt svårt, vill ju att det ska vara fint, personligt, vackert och rätt. Men svårt för mig att veta vad som är rätt för henne. Även om jag känner henne väl, så är det väldigt exklusivt att bli ombedd att rita något som ska pryda hennes kropp.. Fick lite prestationsångest, men min första idé är påbörjad & den känns bra.. Får se om jag kan spinna vidare på den eller om jag ska byta spår & inriktning.

Idag har jag verkligen vara varit så trött. Och det är så skönt ty tillåta mig själv att bara släppa alla tankar och negativ energi och vila och försöka hitta styrkan i kroppen & läka lite inombords..

Men att ha utmattningssyndrom, adhd, ptsd och vara mamma till 5, samtidigt bara En människa är inte lätt. Just nu är livet väldigt tungt. En liten enkel fråga ger mig panik och ångest och kan utlösa panikkänslor. När telefonen ringer, den har ringt 10 gånger idag minst och det är bla en person som inte vill något konkret alls, då blir jag tokig. Det rings bara för att och för mig finns inget bara för att. Jag har mina triggers och telefonen är en trigger. Telefonen bidrar till ångest, stress och kanske måste jag svara på frågor jag inte hittar svaret på..? Med alla olika syndrom och utmattning så är ett Hej ibland svårt att uttala. Tänk då om någon ställer 511 frågor. Då blir min tunga helt torr och hjärnan får kortslutning. Jag önskar att jag kunde stänga av telefonen, men det går inte. Jag måste vara tillgänglig och nåbar, det är min skyldighet som mamma. Som människa oxå..

Är så sugen på att kolla på film. Funderar på att låna paddan och sätta på en film och mysa ner mig under täcket, fylla upp glaset med vatten och göra kväller här och nu.. Det skulle vara mysigt faktiskt. Och välbehövligt.

Så får det bli!

Ta hand om Er alla! Kramas & skratta så mycket Ni kan! Vem vet när något roligt händer nästa gång 🌺

Puss puss Jojo