Kategori: ~Familjen~
”When life brings you lemons~
…. skit i att göra lemonad, käka citronerna och grina illa och spy av halsbränna…”
Det är mitt nya talesätt. Fy helvete vilken jävla skit vecka det varit här.. Värre än på länge.. Förtroenden sviks, ångesten ökar, rädslan bekräftas, lögnerna blir bara värre och värre och helt plötsligt får jag veta saker jag aldrig trodde skulle ske, och jag är så vansinnigt maktlös och splittrad och besviken.. När vi alla sitter med facit i hand så borde ”*****” veta vad som sker vid olika substanser och fatta att vissa saker för man bara inte. Man beblandar sig inte med sånt.
Lögnerna väver ett så vidrigt nät.. Det nätet går snart inte att komma ut ur. Det är så starkt och ogenomträngligt att man fastnar där i. Det kommer att äta upp alla inifrån, mörkret blir kraftigare och utvägarna blir bara suddigare och mera avlägsna.
Jag vet inte längre vad som är rätt eller fel. Jag vet inte vad som ska göras. Jag vet inte om jag är rätt människa för att klara av att hantera allt. Jag tror inte jag har kapaciteten att klara av att hantera allt som kommer att komma. Jag är i ett svagt läge.. Min ork är slut.. Jag kan inte ge 100 procent till 1 barn, när 4:ra till behöver sin del av sin mamma. Jag är bara En, och jag vill ge av mig själv till alla på lika villkor. Men nu, nu krävs det mer än 100% på Ett barn, och då blir de andra drabbade av att inte få sin del av uppmärksamhet och stöd.
Dessutom så vävs jag in i det här nätet av lögner och manipulation, och jag vill inte vara där. Jag vill ha mitt barn tillbaka, den där glada och roliga och spralliga killen. Inte den här som är här nu..
Jag vet vad jag måste göra. Det går emot allt jag själv tror på, men jag har inget val längre. Jag kan inte fortsätta såhär, bara längre o längre ner i mörkret. Snart kommer jag att fastna där och då finns ingen utväg.. Jag vägrar hamna där.
Jag vet vad som måste göras och jag ska göra det. Det kommer bli fruktansvärt, men förhoppningsvis motbevisas jag och det blir riktigt bra allting..
Rapport från veterinären~
Vår pissepatt är en riktigt fighter..
Hon har haft enorm tur efter ett fall från 6:e våning rakt ner i asfalt. Hennes bröstkorg och buk har tagit smällen. Inga skelettskador. Inga huvudskador. Urinblåsan är hel. Hon kan äta.
Hon har fått hål i lungan och därför har de satt in dränering. De har tömt henne på luft x antal gånger och sista gången de tömde var inatt vid 02. Sen dess har de inte behövt dränera. Lungorna läker alltså ihop jätte fint och väldigt snabbt.
Tezzla går omkring. Hon har försökt att bryta sig ut ur sin ”bur”. Hon vill inte alls vara instängd. Och det är så fantastiskt skönt att få veta.
Veterinär är optimistisk utan att vara överdriven. Hon tror att Tezzla kommer återhämta sig utan några men eller komplikationer. Hon sa att Tezzla är väldigt tuff och envis. Hon visar själv att hon kämpar för att få komma hem till sina människor, då främst sin mini-mamma S.
En så fruktansvärt tragisk olycka är det. Jag minns att när vi fick hem Tezzla drömde jag mardrömmar om att hon ramlade ut från fönstret. Och när det händer, att det ens hände är bara ”fy fan”.. Nu kommer jag att näta iför även småfönstrena. Vi har såklart hakar på fönstren, men det här fönstret var olyckligtvis öppet lite för mycket och en nyfiken nybliven 1 årig katt, ingen bra kombination..
Helt otroligt att hon överlevde det. Världen bästa katt.. Världens starkaste och kärleksfullaste katt. Hon måste komma hem till oss igen. Så vi får fortsätta att ge av vår kärlek och få av hennes fina gosiga och mjuka kärlek. Lyssna på hennes spinnande. Titta på henne när hon busar.. Lyssna på henne när hon går runt och mjauar och jamar..
Älskade fina pissetatten, som jag längtar efter att få hålla i dig och pussa dig i pannan!
1-0 till att ”följa min kropp”~
Jag har sovit.. Nu på kvällen.. Jag blev först så mätt efter middagen, blev hemmagjorda köttbullar med spagetti, helt vanlig mat som känns så lyxigt ibland. Fick iaf en sådan matkoma, så tillslut tillät jag mig att gå och lägga mig i sängen.. Jag somnade som ett litet barn.. Har legat och sovit från o till i 3 timmar. Det var så himla skönt! Vaknade med ett ryck för en stund sedan då min mobil ringde och det stod att det var mitten sonen som ringde. Det var det dock inte. En ärlig människa ringde från M’s klocka då han hittat den utanför sin bostadsadress. Min tro på mänskligheten blev genast starkare! Tänk vad snällt att han tog sig tiden att kolla och ringa till ”Mamma” i telefonlistan.. Känns väldigt bra! Tusentals varma Tack för snälla, hjälpsamma och ärliga människor!! En ⭐️ på himlen lyser för dig & din goda handling!!
Igår satt jag och ritade. Jag försökte spinna vidare på att få till tatueringen/skissen som S bett mig om. Något som symboliserar henne & mig.. Väldigt svårt, vill ju att det ska vara fint, personligt, vackert och rätt. Men svårt för mig att veta vad som är rätt för henne. Även om jag känner henne väl, så är det väldigt exklusivt att bli ombedd att rita något som ska pryda hennes kropp.. Fick lite prestationsångest, men min första idé är påbörjad & den känns bra.. Får se om jag kan spinna vidare på den eller om jag ska byta spår & inriktning.
Idag har jag verkligen vara varit så trött. Och det är så skönt ty tillåta mig själv att bara släppa alla tankar och negativ energi och vila och försöka hitta styrkan i kroppen & läka lite inombords..
Men att ha utmattningssyndrom, adhd, ptsd och vara mamma till 5, samtidigt bara En människa är inte lätt. Just nu är livet väldigt tungt. En liten enkel fråga ger mig panik och ångest och kan utlösa panikkänslor. När telefonen ringer, den har ringt 10 gånger idag minst och det är bla en person som inte vill något konkret alls, då blir jag tokig. Det rings bara för att och för mig finns inget bara för att. Jag har mina triggers och telefonen är en trigger. Telefonen bidrar till ångest, stress och kanske måste jag svara på frågor jag inte hittar svaret på..? Med alla olika syndrom och utmattning så är ett Hej ibland svårt att uttala. Tänk då om någon ställer 511 frågor. Då blir min tunga helt torr och hjärnan får kortslutning. Jag önskar att jag kunde stänga av telefonen, men det går inte. Jag måste vara tillgänglig och nåbar, det är min skyldighet som mamma. Som människa oxå..
Är så sugen på att kolla på film. Funderar på att låna paddan och sätta på en film och mysa ner mig under täcket, fylla upp glaset med vatten och göra kväller här och nu.. Det skulle vara mysigt faktiskt. Och välbehövligt.
Så får det bli!
Ta hand om Er alla! Kramas & skratta så mycket Ni kan! Vem vet när något roligt händer nästa gång 🌺
Puss puss Jojo
Söndag den 2 maj~
Redan majmånad.. Det går bara för fort just nu.. Mamma fyller 63 om några dagar. Känns väldigt skönt dock att mina aprilbarn fyllt färdigt för i år.
Jag vill ha en fest när jag fyller ”DENFÖRBJUDNAÅLDERN” och har planerat att ha ett gemensamt party med min numera MYNDIGA dotter. Har under ett år suttit och tänkt och fnulat på hur jag skulle vilja ha vår fest. Men så kom det här äckliga Corona och satte käppar i hjulet för allt. Men jag hoppas ändå på att vi kommer kunna ha fest. UTOMHUS givetvis och under en varm sommarmånad. Nu kommer vi behöva begränsa antalet inbjudna, så vi kommer nog få välja bort barn som inte är helt självgående. Med andra ord så ingen under 15 år. Vilket känns så tråkigt egentligen, fast samtidigt är en FÖRBJUDNAÅLDERN-fest inget för barn och ungdomar som egentligen. Det ska vara 💯 fest, party, skratt, alkohol & musik, och då är ju åldersgruppen lite äldre.
Jag har haft en plan, att festen ska ha olika teman, vilket betyder att alla som får en inbjudan ska följa ett visst tema att klä ut sig efter. Inbjudningskorten visar vilket tema som gäller. Nu kanske det inte kan bli så, men tänk vad roligt det skulle vara om det gick att genomföra??? Jag har flera karaktärer jag skulle vilja vara, bla :
- Groot
- Harley Quinn
- Gamora
Men nu tror jag inte det kommer bli möjligt, men kul hade det varit. Å andra sidan, har man för en gångs skull tur med vädret så skulle det vara svårt att vara helt grön och få sminket att sitta kvar.. Skulle se ut som en urvriden disktrasa efter någon timme bara..
Jaja, det är iaf kul att drömma och tänka, även om det inte blir av. Jag måste ju hitta något att se fram emot, och då får man tillåta sig att drömma lite..
Just nu sitter jag i soffan och kollar på repriser av ”Sommarlov” med E & S. M är hos M och leker. N är otroligt nog (kors i taket) på väg hem. Har inte sett honom sen i fredags vid 15:45. Pratat med honom, Ja, men inte träffat honom. Får hoppas att jag får ha hans sällskap i några timmar idag. Imorgon ska jag skjutsa till skolan, på tisdag skjutsa till skolan och sedan hämta honom för möte i TP.. Och där slutar min fysiska vecka. Så jag har träffat honom sammanlagt 6-7 timmar på 7 dagar. Känns otroligt tungt och ledsamt i hjärtat.
Det är bara kämpa på. Ligga på och aldrig låta styrkan och kämpaglöden helt dö ut. Då är det kört.. Även om jag gärna vill ge upp, så får jag inte tillåta mig att göra det, för ger jag upp är det nästintill OMÖJLIGT att hitta styrkan att bygga upp en ny kämpaglöd.. Så bara hålla ut och hoppas att om några år är den här tiden ett grått minne som vi överlevt..
Lösenordsskyddad: Så förvirrande~
Lösenordsskyddad: Bollen i rullning~
21 april 2003: Kärleksbrev till min dotter~
Klockan 03:35 föddes en liten flicka som vägde 3295 gram och var hela 49 cm lång.
Efter 15 timmar på förlossningsavdelningen på Södersjukhuset så tog hon sina första små andetag utanför min mage.
Hon mådde lite dåligt då hon trasslat in sig i navelsträngen så hon fick ligga på Barnintensiven.
När jag första gången fick komma in där och träffa dig, så fångade du mig med din intensiva blick, du tittade mig rakt i ögon, de vackraste gröna ögon jag sett, och höll kvar min blick samtidigt som du sög ett ordentligt tag om mitt bröst. Du låg där och sög och tittade mig rakt i ögonen.. Jag fick ett sådant sug i magen, kan nog kalla det för fjärilar i magen, jag blev där och då så villkorslöst förälskad i dig. Du vann mitt hjärta. Även sköterskorna som jobbade där och hade vårdat dig kommenterade hur du tittade på mig. Precis som att du låg och tog in hur jag såg ut, som att du talade om för mig att Du är Min Mamma.. Du ägde min kärlek från första mötet.
Ni vet, det finns dom som säger att man kan bli kär vid första ögonkastet, och jag vet att jag upplevde det när jag fick träffa min dotter första gången. Det är en äkta och vacker kärlek, som nog bara en mamma kan känna till sitt barn. Hon var och är min första och största förälskelse.
I 18 år har hon haft sina fötter på jorden, i 18 år har hon lämnat spår efter sig vart hon än varit, i 18 år har jag idag varit hennes mamma. I 18 år har hon fått kämpa, mer än vad många andra i hennes ålder någonsin kunna tro. Hon har upplevt och genomgått så många kamper och fighter och hon har klarat av allt. Även om det påverkar henne, så står hon fortfarande stark och med styrka i blicken, fantastiskt sjuk humor, ett skratt som smittar av sig & ett leende som får mig att le stort. Hon är ödmjuk och snäll.
Min dotter är en fantastiskt stark och vacker ung kvinna. Hon vill och hon kan göra precis vad hon vill. Jag tror så mycket på henne, och jag vet att de mål hon har, kommer hon att uppnå. Hon är min första kärlek och min idol! Jag ser upp till henne och vill ta efter hennes enorma styrka. Hon får mig att alltid vilja bli lite bättre, vilja göra lite till. Att ”Ge Upp” finns inte i hennes vokabulär, därför finns de inte hos mig heller.
För 18 år sedan, 03:35, föddes en liten Sara. En vacker liten flicka med stora gröna ögon och en sådan intensiv blick. Hon vann mitt hjärta & jag skulle göra allt för henne. Att just hon är min dotter är en av de bästa sakerna i mitt liv, jag är så tacksam och stolt över att hon kallar mig Mamma, jag är så lycklig över att fått den äran att vara just Din Mamma!
Så idag är det bara din dag, älskade barn, gör den till det bästa du kan! Var stolt över vem du är, följ alltid ditt hjärta och lyssna till din magkänsla, för den leder dig rätt.
Jag älskar dig villkorslöst-Jag älskar dig överallt & Ingenstans-Jag tror på Dig-Stå upp för det du tror på-Skratta högt-Kramas mycket-Du kan allt bara du vill-Stay Strong
Så Hipp Hipp Hurra för världens coolaste Sara på hennes 18 års dag idag!
Puss och Kram & Grattis
//Mamma
Grattis älskling~
Idag, 14 år. Busigare och ostabilare än någonsin, men lika stor plats i mitt 💙 ändå. Även om jag vissa dagar känner att jag skulle vilja ”strypa dig” så är det såklart aldrig menat på riktigt. Men att du ger mig gråa hår och hjärtklappning går ej att förneka. Min lilla pojke växer sakta upp. Världen är så otroligt stor och du är fortfarande en liten kille på insidan. Med alldeles för mycket nyfikenhet, för lite konsekvens tänk för ditt eget bästa. Vad ska det bli av dig min älskade son? Jag vet (hoppas) att du snart ska hitta stabiliteten i både kropp och sinne och börja tänka annorlunda. Eller kanske bör jag skriva, börja tänka på Dig själv, och prioritera dig själv.
Jag vet att Du kämpar med dig själv. Jag vet att du är så medveten om när Du gör fel. Jag vet oxå att Du mår skit när det blir så, men att Du inte kan kontrollera dina val riktigt.
Jag tänker inte ge upp på dig mitt älskade barn. Du kommer snart att växa ikapp din egna vilja och då orka välja rätt.. Det kommer vara tufft, men jag ska alltid stötta dig och göra mitt yttersta för att ”putta dig” i rätt riktning. Det är ett löfte till dig, älskade son.
Grattis på 14 års dagen min fina pojke.
Grattis finaste brorsdotter Mila på din 14 års dag!
#kusintvillingar #00:11 #aprilbarn #12april2007
Så tacksam~
Över att ha Tessa i mitt liv. Här brakar jag ihop, mår så psykiskt piss just nu, då kommer hon som den vackra människa hon är, sitter bredvid, lyssnar, lagar mat och bara finns här. Fasiken vad jag kan känna mig välsignad med en sådan fin vän.. Hon kommer och bara finns. Bara är.. Det är kärlek, villkorslös kärlek!
Min stress och mitt mående har nu börjat påverka min kropp. Jag har en konstant smärta i bröstmuskler, nacke & skuldror & i magen. Det gör ont hela tiden. Jag har även rasat ca 4,5 kilo i vikt på bara 3 veckor. Jag själv märker det inte, men när två andra säger det till mig, så ställde jag mig på vågen.. Vill inte gå ner mer i vikt, vill omvandla det jag har till muskler. Men då psyket brakar just nu så gör även träningen det..
Idag har ångesten legat o lurat under ytan.. Kommer han hem eller inte? Jag ser hur alla barn drabbas, alla blir så påverkade.. Jag själv lever som i en bubbla, jag kämpar så mycket jag kan, och tyvärr glöms vissa saker bort.. Mitt minne sviktar, har ingen hunger eller törst, ingen ork.. Mina känslor är ”avtrubbade”.. När jag vaknar längtar jag bara efter att få sova. Vill bara att dagen ska gå så jag får sova. Även om jag vaknar femtioelva gånger per natt, vill jag slippa vara vaken och se, känna, tänka..
Det får vara allt för denna gång..
~Alltid En Diva~ 