Nästan så jag känner mig osäker på om jag blir godkänd..?Det är ju mitt egna psyke jag pratar om så hur sjutton kan jag vara osäker..?
Idag har jag varit såå effektiv. Sovit så dåligt inatt, ville ta mig en liten sovmorgon med tanke på att min barnvecka börjar idag. Så blev det såklart inte. Alla ringer mig när jag sover, behöver sova, försöker vila, är upptagen på läkarbesök eller jobbar! Det måste vara något magiskt när jag är upptagen, som att alla känner det på sig..
Iaf, efter att ha blivit väckt, utan att fått sova, så var det bara kliva upp. Mina grejer packade jag igår så det var klart. Drack kaffe och sedan ner med allt i bilen, åkte till Vip och tvättade bort all fågelskit från min fina bil. Den var täckt av bajs, såg ut som en ” såg ut som en röd/vit dalmatiner”.. Efter det åkte jag o tanka. Sen till Coop och handlade lite till middag i veckan. Nu sitter jag på Prima Vuxenpsykiatri och tror jag ska till min läkare. Eller kanske är det min rehabkoordinator jag ska träffa..? Fick ett meddelande i telefonen om att jag hade tid idag kl 15 så nu är jag iaf här. Imorgon ska jag till Handkirurgen i Lilje, äntligen ska knölen bort! På torsdag ska jag på ”bedömning inför Trauma-behandling”.. På fredag fyller sista aprilbarnet år. Veckan kommer att gå fort känner jag.
Vad gör ni? Jobbar? Sitter o njuter av våren? Städar? Berätta!!!
Jag skrev inget på sociala medier på din födelsedag, jag ville vänta o se hur du firades av familjen som var nära dig.. Det ångrar jag nu att jag gjorde!
Jag skulle tjoat & hurrat HÖGT på alla sociala medier som jag har, för det mitt fina barn, är du värd! Jag skulle aldrig medvetet välja att inte uppvakta dig!
Den 21/4 föddes hon, året var 2003. Jag blev mamma för första gången. En liten söt flicka med vackraste gröna ögonen jag sett. Än idag de vackraste ögonen på en vuxen kvinna. Men för mig, alltid mitt lill barn! Nu är du 19 år fyllda, humoristisk, älskad av många och så otroligt viktig i mitt liv!
Grattis bästa Sara! Jag älskar dig överallt & ingenstans, för alltid!
Drinkar på PinchosMormor kollar in menyn med Sara Överraskad tjej då en av bästa tjejerna kom in med blommor och sjöng ”Ja må hon leva”.. Tack Yaz♥️Maaaat!!Mera maaaat!!Lilla sangrian gick inte hem hos YazSara hade bättre pokerfejs, men njae, ingen av dom gillade rödvin.. Mera sangria åt mig 🤣
Tack älskade barn för att jag får vara med och fira dig, en dag så kommer du säga att du är upptagen med dina fina vänner och då är inte jag så rolig att ha med! Och Grattis till 19 år på den här planeten & tack för alla skratt och all kärlek du ger mig!
Du är och förblir min lilla stora tjej, jag älskar dig!
Vi hade en grymt trevlig och rolig kväll på Pinchos på Folkkungagatan i fredags!! Det var första gången där för oss alla och det var en väldigt trevlig upplevelse. God mat, goda drinkar, jätte serviceminded personal. Sara visste inte att jag bjudit in Yaz, så när hon kommer in och nerför trappan och sjunger ”Ja må hon leva” högt och med röda rosor till Sara så blev hon väldigt överraskad! Så skönt att Yaz även lyckades lura Sara så bra med att hon hade annat planerat för kvällen. Tror det var något som överraskade och gjorde hennes kväll lite extra bra!
Efteråt gick tjejerna vidare till sina hak och mamma o jag tog en Bolt hem. Så mätta i magen och på ett fnissigt humör.
Väl hemma bytte vi om till myskläder, jag sminkade bort fejset, vi la oss på varsin soffa redo för att bara mysa bort maten och kvällen. Då ringde Catten, och sen blev det lite fest hos henne. Hon hade en 2 årig amstaff tik på besök och då blev naturligtvis jag helt lyrisk och ville träffa pulpen! Så jäkla söt hund, sprang fram överallt och trodde nog hon va en chihuahua 🤣
Det blev väldigt roligt, mycket musik och skratt. Så lördagen var lite halvseg men skön ändå..
Igår låg jag och segade bort söndagen på soffan och kollade på komedier.
Idag var det jobb på Det Sjuka Huset! Trevliga kollegor och många glada miner 🤘🏻♥️
Så, när jag kom hem tog jag ett varv med dammsugaren och sedan skurade jag av golven. Det var bara dags att göra rent litegrann. Imorgon ska jag på uppföljning på psykiatrin med läkare och rehabkoordinator. Och hem till mina barn!
Jag är sällan den som trott att ens liv kan passera framför ens ögon vid ett trauma.. Men vad fel jag har.
Idag på väg till jobbet så var jag 1,5 sekund från att bli krossad av en lastbil pga en kvinna slänger sig ut på motorvägen från en heldragen avfart där hon stod typ still. Hon kör ut mitt framför mig där jag kör i 70 km/h.. Jag fick panikbromsa. Hinner se att jag har en långtradare bakom mig i min fil, min bil åker sidledes och missar hennes bil med knappt 1 meter.. Jag var 100 cm ifrån att köra in i hennes bil och få en långtradare bakifrån i 70 km/h.. Bilarna i filen bredvid kastade sig in i vänsterfilen. Hade det gått åt helvete så hade minst 5-6 bilar varit inblandade i en stor krock vid avfarten vid Haga Norra/Solna. Jag hörde hur mina bromsar och däck skrek, hörde bilen bredvid låta likadant och långtradaren bromsa…
Jag kan svära på att jag hann upprepa ”ord” i mitt huvud till barnen, ångesten när de ringer min mamma eller mitt ex för att berätta att jag är död i en bilolycka.. Allt gick äckligt fort, men jag har varje microsekund i mitt minne. Jag var så rädd efteråt. Ändå tar jag mig till jobbet, går upp o jobbar mitt pass, och nu först när jag sitter i soffan känner jag smärtan i hjärtat, rädslan i kroppen och min ilska mot denna korkade kvinna som kastar sig ut, antagligen för att hon tog fel avfart, och kunde dödat och orsakat så många människors liv.. Hade hon kört 10 meter till hade hon sett att hon kunde komma ut på motorvägen igen, utan att orsaka någons död!
Vad är det för fel på människor bakom ratten? Minns dom inte att om ”du kör fel, kör vidare, parkera, kolla karta/gps, starta, vänd och gör om & gör rätt”….??? Fan vad skrämmande det är med människor och bilkörning.
Man ska inte vara en osäker människa bakom ratten. Man ska veta vad man gör när man är osäker på vart man ska..
Hennes man satt o gömde sig i bilen, denna kvinna var så omogen för bilkörning..
Jag önskar jag hade möjligheten att säga till henne;
”Jag är mamma till fem barn. Fem barn som förväntar sig att deras mamma kommer hem igen. Jag är dotter till min mamma. Min mamma vill inte få ett samtal om att jag är död eller medvetslös. Jag är syster till någon som inte är redo att släppa mitt band till henne. Jag har familj och vänner..”
Kör inte bil om du inte förstår hur trafiken och trafikregler funkar! Missar du en avfart eller tar FEL avfart, kör ändå av och kör på rätt sen..
Tack Trafikverket för att ni finns. Men bli hårdare innan ni släpper ut vissa i trafiken. Var tydligaste med hur man beter sig när man är osäker för att göra det rätt på ett trafiksäkert sätt!
Nu är du igång igen. Nya kvinnor vaknar upp till meddelanden av dig på messenger där du kallar dom ”dumma i huvudet” ”idioter” mm.. Du säger att deras barn är i fara och du namnger deras barn, barnens pappor, kvinnans ex, i vissa fall även deras fd svärföräldrar.
Det är nästan så jag skulle vilja kalla dig duktig.. Men sedan inser jag att Du har inget riktigt liv. Du har inga vänner. Inga föräldrar som älskar och bryr sig om dig. Du är helt ensam. Men jag kommer aldrig tycka synd om dig. För du är så oälskad och övergiven av en anledning. Ingen vill ha med dig att göra. Du är smuts i andras ögon. Därför ger du dig på kvinnor. Helst utsatta och separerade kvinnor. Och deras mest älskade i deras liv är deras barn. Du gör allt för att skriftligt sätta skräck i dessa mammor och deras nära. Och du lyckas. Oj, vad du lyckas. Undrar, känner dig dig lycklig då? Får du någon sjuk typ av orgasm av att kränka, knäcka och psykiskt skada kvinnor? Går du igång på det?
Nu vet ju inte jag till 100% om du är en man eller en kvinna, men annars skulle jag kunna tipsa dig om olika sexleksaker du kanske skulle prova istället. För uppenbarligen behöver du någon form av ”utlösningseffekt” för att må det minsta bra i ditt liv. Du kanske skulle söka upp en psykolog eller terapeut. Tror du kan göra det anonymt faktiskt och prata av dig om din besatthet över att förminska kvinnor och skrämma slag på dom och sätta en förevig oro i dom när det gäller det viktigaste de har, sina barn.
Du, ensamma och patetiska lilla parasit. Jag kan lova dig en sak. Vår kamp är inte över. Du kommer hittas. Du kommer få fejsa alla oss du trakasserat. Du kommer få skämmas. Och jag, jag kommer titta dig i ögonen och le.. Bara så Du vet..
Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.
Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.
Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.
Bjuder på denna 😂
När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!
Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️
Ett BEROENDE har många namn.. När slutar ett ”missbruk” vara ett missbruk? När blir det ett ”sjukt-bruk” som ett kraftigt självskadebeteende..? Är ”alla” former av missbruk i grunden egentligen en Beroendesjukdom?
Jag skrev ett arbete om Missbruk och Beroendesjukdom när jag gick i gymnasiet. Jag försökte i min text få fram hur samhället ofta ökar på en människas missbruk genom att stöta bort individen med missbruksproblem, då de är en belastning för samhället. Men jag undrar om det inte är dags att tänka om.
Jag tror att många hamnar i missbruk pga trauma från tidig ålder. De får inte rätt hjälp i rätt tid, redan i barn & ungdomsår, och då blir alkohol och andra berusningsmedel det enda sättet en människa orkar leva vidare. Genom att döda & bedöva sinnen och känslor. Jag tror att tidiga insatser är avgörande för att minimera risken för ett beroende.
Men, sen tror jag, att det finns de människor som faktiskt inte kan sluta med sitt beroende. Dels för att de inte har den styrkan i sig själva, kanske har de även inte lust att ta tag i sig själv pga för mycket trauma och psykiska besvär. Jag tror att många med Beroendesjukdom även bär på olika npf-diagnoser. Många har säkert bipolär-sjukdom som inte är utredda ordentligt, utan adhd/Add/autism är diagnoser som är tydligare att upptäcka än just Bipolär-sjukdom.
Jag tror även att vissa människor har det genetiskt i sig att falla för missbruk. Att det följer med i DNA’t redan från födseln. Att vissa då föds med den genen som ökar risken att fastna i missbruk och har man då även ett trauma som skett så ökar riskerna ännu mer.
En person med Beroendesjukdom behöver själv vilja sluta med sitt beroende. Måste själv söka den hjälpen som finns och ta emot den hjälpen som erbjuds. Det första som måste göras är att acceptera att man är beroende och verkligen förstå hur det skadar individen själv samt anhöriga. Anhöriga är väldigt ofta medberoende utan att vilja vara det, ofta utan att ens veta om det. Så långa behöver hjälp och stöd när En är beroende.
Jag avskyr hur ett missbruk, oavsett om det är piller, droger eller alkohol kan förändra en person. Hur personligheten bara byts ut och man inte känner igen personen längre. Hur drogen tar över personligheten. Hur en människa som är glad och rolig kan bli manipulativ, elak & våldsam.. Det är hemskt. Och alla barn som far illa pga en förälders missbruk. Hur du blir kuvade, får ljuga, alltid är rädda för sin förälder.
Jag har varit där. Jag har varit rädd och ledsen. Jag vägrar bli en medberoende även som vuxen. Jag vill inte ha missbrukande människor i min omgivning och inte nära mina barn. De ska inte växa upp som jag gjort. De ska aldrig behöva acceptera ett sådant beteende och tro att det är ”normalt”..
Jag önskar att Du tog hjälp. Att Du la in dig själv länge och verkligen blev fri från det här. Att du tar kampen mot alla demoner och möter dina egna fasor och blir frisk. För det här är inte Du!
De här tre dagarna har varit både bra och tuffa. Men inget emot vad fredagens pass bjöd på.. Jag stod med omläggning av ben i 1,5 timme, gjorde omvårdnad lika länge. Det var tufft. Tungt! Svettigt! Stressigt! Jag brukar under 4-5 timmar gå ca 4-5000 steg inne på jobbet, i fredags gick jag 9632 steg under den tiden. Första gången jag fick sitta ner i ca 10 minuter var vid 10:30. Det var riktigt många patienter i behov av mycket stöd och omvårdnad, hjälp mm. Det var sjukt tungt. Och jag som var ”mellan” ska hjälpa till överallt, där det behövs, men när jag är bara en person, är det svårt att hjälpa till överallt där det behövs, så blir det nästan övermäktigt. Jag prioriterar alltid patienten. Visar ingen stress framför dom. Gör mitt jobb lungt och noggrant och låter patienten få min uppmärksamhet på ett fint sätt. För det är God Omvårdnad för mig och det är så jag vill jobba med människor.
Efter jobb åkte jag o hämtade mamma på hennes jobb, därifrån till Bredäng o handla till middagen. Sedan hem till min bostadsadress och tejpade och lindade om Max’s tå. Sedan hem till mamma. Jag gjorde en laxpasta med babyspenat och körsbärstomater. Mycket gott!
Drack några glas vin för att slappna av och släppa alla tankar, all ilska över jobbet och vuxna människor, attityder & missförstånd. Och alla KRAV!
Att säga till någon med utmattningssyndrom att jag är dålig för att jag inte orkar allting en ”frisk” människa gör, är elakt! Det gör att jag mår ännu sämre. Jag mår väldigt dåligt av att jag inte kan hålla lika många bollar i luften idag som jag kunde för ca 1-1,5 år sedan. Minsta grej extra att göra är ett enormt påfrestande projekt för mig. Jag behöver typ bara ha en sak per dag. ”Till jobb & hem, Till affären & hem.. I går var det Till jobb & sedan till Vårberg o hämta mamma, vidare o handla, kolla Max, sedan hem. Och efter just den arbetsdagen var jag så slut i min hjärna o kropp. Jag var så totalt trött o slut. Och att då bemötas av kritik från en annan vuxen för att H inte själv kan ta sitt ansvar eller be sin F om hjälp..? Blir så less.
Så, nu är det här avskrivet och jag släpper det här o går vidare!
Jag hade en väldigt jobbig period för ca 2 veckor sedan, mycket psykiskt. Jag hade extrem ångest.
Har haft lite oro över hur det skulle kännas att jobba den här veckan, men idag har jag haft en toppen bra dag på Det sjuka huset. Skrattat, tagit mera ansvar, varit mera hos de patienter jag haft. Det kändes riktigt bra. Dock kvarstår den här jobbiga känslan av vissa kollegor som bemöter en iskallt, men jag tror det beror på att de har en pinne så långt uppkörd i röven och det är den som gör att de överhuvudtaget kan gå rakt, och därför har de glömt hur man bemöter människor. Men det ska inte få knäcka mig. Jag fokuserar på de Kollegor som bidrar till en trygg och bra arbetsplats.
Nu har jag fått i mig lite lunch, trött som attan, men jag ska inte somna! Ska hålla mig vaken..
Har kollat på en utbildning, inom vårdyrket, men något helt annat än det jag gör idag. Inte ens något jag tidigare funderat på.. Men det är grym lön inom det yrket, inte fysiskt tungt, ingen omvårdnad som är tung. Vi får se hur det går, har iaf skickat iväg en intresseanmälan.
Ska kolla lite på ”Nurses” innan alla andra kommer hem!
Och ett jävla oväder!! Det blåser iskallt! Riktigt svinigt isigt kallt! Inte alls härligt!
Klädde barnen med varma kläder från topp till tå, vill inte att de ska vara barn som fryser så fort de ska på utelek på skola & dagis.
Har plockat lite hemma, packat min väska, druckit min collagen-boost och nu kolla jag på slutet på Nyhetsmorgon. Ligger och drar mig lite inför att lämna och åka till mitt andra boende eftersom kvinnan som bor där alltid ska ha så jäkla kallt hemma! Fönstren öppna året runt så det är fan alltid bara 16-17 grader inne. Efter en vecka där så har mina fötter förfrusit.
Nu blev jag sugen på kaffe.. Men min mjölk är slut. Måste ha Oatley ”No cow No mu” i kaffet annars är det inte gott.. Jag tror iof att jag kanske har en halv kvar hos mamma.. Så kanske värt förfrusna fötter ändå..? 😛
Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.
Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.
Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.
Hur tänkte han här liksom…
Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.
Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!
14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀
14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!
15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?
Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.
På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.
På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵
Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.
Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..
Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.
Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.
Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.
~Alltid En Diva~ 