~Bara jag~, ~Förundran~, ~Känslan idag~

Reflektion~

Synonym

Det här är vad kommande dagar ska ägnas åt. Att reflektera. Men försöka göra det logiskt. Att jag ska hitta logiken i det jag reflekterar över och försöka att stanna där. Inte låta hjärnan överarbeta utan träna på ett avslut. Nästan som att använda sig av ”papegojan” inom psykiatri. Den har jag faktiskt haft stor användning av. När jag väl lärde mig hur jag kunde använda ”papegojan” visade det sig snabbt hur användbar och hur viktig den är. För att vara tydlig. För att kunna sätta punkt. För att avsluta något som jag upplever jobbigt eller krävande. Nu är det dags att reflektera med logik och därefter sätta punkt.

Har tre bokade tider med kuratorn. Känns skönt. Måste fixa sjukskrivningen oxå. Jag behöver en paus från mina måsten och hitta en balans med kropp och känslor. Hitta den stabila grunden att stå på, som jag tillfälligt tappt men jag kommer hitta den igen. Jag behöver bara tillåta mig att vara svag en stund för att orka bli stark igen.

Livet är extremt stressigt just nu. Och då menar jag extremt. Jag har så mycket jag behöver göra, men just nu finns inte orken. Jag gör det mest viktiga såklart. Jag tillåter inte mig själv att bara ligga o stirra in i väggen, jag gör det som behövs för att må lite bra, jag njuter av mina barn. Jag njuter av mina fantastiska barn som är så otroligt roliga människor. Jag försöker lyssna när dom pratar. Höra hur de utvecklats sedan min förra vecka med dom. För vet du, Hur mycket som händer under EN vecka ifrån sina barn??? Det vet man inte förren man lever ett varannan vecka liv. På en vecka händer massor. Jag har aldrig tänkt på det förut, eftersom jag haft mina barn varje dag, varje minut. Nu bara utvecklas de i rasande fart, de pratar annorlunda, tänker på massa olika saker. Det är sjukt häftigt att lyssna när de pratar.

April månad närma sig med stormsteg. Mina Aprillisar fyller år.. 18, 14, 8 & 6 år! Så stört! Min äldsta blir myndig 🙀 Hur är det ens möjligt? Hon föddes ju nyss. Hon är fortfarande min lilla bebis. Stoppa tiden, snälla, stanna upp litegrann bara. Jag hinner inte med.. Jag som fortfarande är 20 i huvudet kan knappast ha en dotter som fyller 18 år? Nä….

Dags för reflektion. Med tydlig punkt!

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Härligt~

Mamma-vecka~

Jag trodde aldrig att jag så snabbt skulle uppskatta att vara varannanvecka-mamma!! Jag som låg i fosterställning hemma hos min mamma och grät första gångerna jag och R byttes av. Nu är det så fantastiskt skönt att få vara Johanna varannan vecka och vara Mamma Veckan efter!! Jag känner mig så mycket mera tålmodig, energisk, stark och glad när jag har mina barn. Och när jag är borta från barnen, då är jag bara mig själv och kan vara en grym undersköterska på jobbet och en gladare människa. Jag är väldigt nöjd med vart jag befinner mig i livet och ångrar absolut inte mitt beslut om att separera. Det är helt rätt beslut och i helt rätt tid. Jag mår toppen!!

Dock blir jag så himla irriterad över att R inte fattar vad det innebär att dela en lägenhet varannan vecka. Att även han ska sköta om hela hemmet och ta sitt ansvar för städning. Jag får alltid grovstäda på onsdagar.. Och då menar jag grovstäda. Han kan dammsuga av golven. Men att skura, det händer inte. Han står och kissar. Alltså borde han se hur äcklig toan är. Men att städa toan, nä, det finns inte. Sånt här bygger upp irritation i mig, men jag försöker att inte kommentera till honom. Han måste någon gång lära sig att se själv, tycker jag. Varför ser alltid kvinnor allts om behöver göras, men inte män?? Varför?

Skit samma.. Jag lämnar alltid ett rent vem till honom och barnen. Jag har gott samvete när jag lämnar över. Det får räcka för mig.

Jag har kommit närmare min målvikt. Jag har nu gått ner 18,5 kilo! Och detta genom en jävlaranamma och promenader och jobbet. Inget mer än så. Nu väger jag 78,5 kilo. Sist jag vägde det vet jag inte. Känner mig så sjukt stark i min kropp och mitt psyke tar efter. Jag är på väg åt rätt håll. Jag kommer att klara vad jag än tar för mig. Jag Kan & Jag Vill! Jag väljer Mig! Så himla kul oxå när S rensar sin garderob och jag tar över kläder av henne 😂 Trodde jag aldrig skulle hända.

Planerar att ta en tripp upp till NorrlandsBlondie, få se Luleå igen n och kanske få se ett riktigt Norrsken!

Nä, nu kastade jag ut trollen i snön för lite aktivitet, jag har tömt diskmaskinen. Nu lite film och fix, innan middag och dusch ska tas tag i!

Ha en fin dag!

~Bara jag~

Förändringarnas tid~

Nu står jag inför nya och främmande utmaningar. Hur kommer jag fixa allt ensam? Det är vad jag tänkt mest på. Men sen kom jag på att jag har gjort mycket ensam ganska länge, samtidigt har jag lagt fel energi på irritation och konstant klump i magen. Ångesten har ibland legat utanpå, så högt och nära att jag nästan kunnat ta på den.

Igår blev vi särbos. På riktigt. Jag fick ta allt med barnen själv, R ”visste inte vad han skulle säga”.. Lite konstigt då när han tänkt lämna mig har dt aldrig varit några svårigheter att prata med barnen. Visst, jag fattar att man tar saker olika hårt vid olika tillfällen i livet. Jag fattar det. Men att lämna allt till den andra vuxna är inte sjysst. Nu gick allt bra. Barnen fattade mer än vad jag förväntade mig och det har nog inte varit allt för ”främmande” eller oväntat. Hårdast tar nog R det, och det är självklart att jag känner med honom. Jag blir ledsen över att jag gör honom ledsen. Det känns i psyket & hjärtat. Men jag måste börja tänka på mig. Hur jag själv ska orka och hur jag vill ha det. Det finns inget värre än föräldrar som håller ihop endast pga sina barn. Jag tror inte det är en hållbar lösning.

Nu börjar vi såhär, som särbos, med varannan vecka ansvar för barnen i deras hem. Jag får flytta ut när han flyttar in. Kanske kan vi äntligen hitta tillbaka till att kommunicera med varandra som vi gjort förut. Vi kommer aldrig komma ifrån varandra ändå. Vi har alltid fem fantastiska barn tillsammans som vi gemensamt ska göra vårt yttersta för! Jag hoppas innerligt att han känner samma sak när det gäller barnen.

Nu är det fokus på att hitta lugnet och tryggheten hemma. Att barnen ska känna att det fortfarande är tryggt och skönt att komma hem, fast med en boendeförälder i taget. Han behöver dock lite mera tid att hitta sig själv och få tid att acceptera hur det nu kommer att bli. Jag önskar oxå att han hittar sin styrka och kommer må bra i sig själv. Jag vill inte honom något illa alls. Men jag tror att det är bra att han får börja själv och bygga upp sig själv igen, hitta sitt egna inte lugn och jobba upp sin självkänsla för att kunna ge mer av sig själv till sina barn.

Jag mår bra. Jag känner inte av klumpen i magen lika mycket. Jag känner mera harmoni i mig själv och känner mig stark som mamma. Jag vet att allt kommer att bli bra. Det kommer att bli bra för alla i vår familj.

Vi är fortfarande en familj, men en ”ny & modernare” familj med olika boenden och vi är nu en varannan vecka-förälder, men fortfarande ett gemensamt hem för barnen har sin trygga punkt.

Idag beställde min chef ett provtagnings kit till mig för ”personal”. Så fort jag fått svar & är jag negativ får jag återgå i tjänst så förhoppningsvis kan jag jobba helgen. Är jag positiv så är det bara stanna hemma tills jag är symtomfri.

Nu ska jag titta på ”Jakten” på HBO innan jag ska hämta barnen och sedan förbereda middag.

Måste dock bara slå ett slag för Lidl! Jösses, jag har handlat frukost– för hela veckan, flingor, youghurt, bröd & mjölk & risgrynsgröt, middag– för tre dagar, frukt-för tre dagar, kattmat/hundmat för 1 vecka för sammanlagt 430:-. Då är vi ändå 6 personer här & två djur! Det är sjukt vad bra priser Lidl har! Hade jag köpt samma mängd på mitt lokala ICA hade summan blivit över 1000:-!! Det är enorm skillnad! Känner mig riktigt nöjd med mina inköp, och att vi har mat för veckan.

Så, ha det fint!

Divan hälsar 👌🏼