Etikett: adhd

~Bara jag~

Sun is shining~

Jojjo

… och det gör inte jag… Men jag lever och tänker njuta av de värmande strålarna…

Jag har börjat få lite färg tillomed.. Suttit på mammas balle när solen varit framme och såg att jag börjar få färg på bröstet. Jag avskyr att sola annars, att svettas är ju så äckligt, om man inte tränar, då är det skönt med svett, men att bara sitta och svettas är så äckligt, tycker jag.. Men med kul sällskap, ett glas vin, så har jag lyckats sitta några timmar. Och nu ser jag att solen börjar färga mitt skinn.

Idag ska jag iväg med en kompis, ta mig ut en kort stund. Ska handla åt en annan granne här från mig andra hem. Kanske blir det att gå ut och sitta på gården en stund sen. Ta till vara på ljuset och bara vara. Det är ju en typ av terapi det med.

Är så sugen på att spela kort. Eller schack.. Bara spela något och skratta. Slippa sitta tyst och tänka. Vill bli distraherad. Vill ha roligt. Vill bara vara riktigt glad och skratta.

Det är min plan för idag.. Innan kvällen ska jag ha skrattat så tårarna rinner! Ja, så ska det bli!

Ska ta en liten tur ut på ballen här och sedan in i duschen.

Tjolahopp!

~Förståelse~, ~Förundran~, ~Härligt~

Pissepatten hemma~

Jojjo

Idag fick vi hämta hem Tezzla från intensiven. Hon har ett brutet revben, lungorna har läkt ihop, blödningen i buken har stannat av. Hon har fått lite läkemedel med sig och återbesök den 24/5.

Att hon ens överlevt det här är helt otroligt. Att lilla katten klarar av ett fall från den höjden rakt ner i asfalt. Och nu är hon hemma igen. Mycket päls är avrakad, men det växer ju ut igen. Imorgon ska jag sitta med henne i soffan och låta henne gå runt och kolla hemma. Då är det bara hon och jag.. Lilla älskade kissen.

♥️

~Bara jag~, ~Helt Galet~

Älskade ”psykopatten”~

Jojjo

Idag hände det där som alla med katt bävar för om man bor högt upp i ett hus. Lilla Tezzla tog sig ut på fönsterblecket, halkade och rasade 6 våningar ner i marken.

S & M åkte med henne till Djursjukhuset och där vårdas hon nu på intensivvårdsavdelning.. Vi vet ännu inte hur det kommer att gå. Oddsen är 50/50 så det är väldigt osäkert ännu. Två drän för att få ut vätska ur lungorna har hon.

Jag var inte där. Min stackars dotter fick ta allting själv. Jag tänker på vår fina bissepatt bebis hela tiden och ber att hon ska överleva.. Att hon blir återställd och blir den där knasiga och gosiga och mysiga Tezzla hon var innan.. S & Tezzla har en väldigt nära och speciell relation och jag lider med hur tungt det här är för henne. Jag sörjer såklart och är så orolig.. Men just nu finns inget tvivel, Tezzla ska komma tillbaka till oss.. Vi har många år kvar att älska och gosa med henne.

Vackra Tezzla
Våran fina ”gosepattis” ❤️

Be för våran älskade familjemedlem, tänd ett ljus för vår Tezzla, Vi behöver henne, och ett liv utan henne skulle bara vara fel.. Så tänd ljus och be för våran Tezzla 🙏🏻🙏🏻🙏🏻🙏🏻🙏🏻

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

1-0 till att ”följa min kropp”~

Jojjo

Jag har sovit.. Nu på kvällen.. Jag blev först så mätt efter middagen, blev hemmagjorda köttbullar med spagetti, helt vanlig mat som känns så lyxigt ibland. Fick iaf en sådan matkoma, så tillslut tillät jag mig att gå och lägga mig i sängen.. Jag somnade som ett litet barn.. Har legat och sovit från o till i 3 timmar. Det var så himla skönt! Vaknade med ett ryck för en stund sedan då min mobil ringde och det stod att det var mitten sonen som ringde. Det var det dock inte. En ärlig människa ringde från M’s klocka då han hittat den utanför sin bostadsadress. Min tro på mänskligheten blev genast starkare! Tänk vad snällt att han tog sig tiden att kolla och ringa till ”Mamma” i telefonlistan.. Känns väldigt bra! Tusentals varma Tack för snälla, hjälpsamma och ärliga människor!! En ⭐️ på himlen lyser för dig & din goda handling!!

Igår satt jag och ritade. Jag försökte spinna vidare på att få till tatueringen/skissen som S bett mig om. Något som symboliserar henne & mig.. Väldigt svårt, vill ju att det ska vara fint, personligt, vackert och rätt. Men svårt för mig att veta vad som är rätt för henne. Även om jag känner henne väl, så är det väldigt exklusivt att bli ombedd att rita något som ska pryda hennes kropp.. Fick lite prestationsångest, men min första idé är påbörjad & den känns bra.. Får se om jag kan spinna vidare på den eller om jag ska byta spår & inriktning.

Idag har jag verkligen vara varit så trött. Och det är så skönt ty tillåta mig själv att bara släppa alla tankar och negativ energi och vila och försöka hitta styrkan i kroppen & läka lite inombords..

Men att ha utmattningssyndrom, adhd, ptsd och vara mamma till 5, samtidigt bara En människa är inte lätt. Just nu är livet väldigt tungt. En liten enkel fråga ger mig panik och ångest och kan utlösa panikkänslor. När telefonen ringer, den har ringt 10 gånger idag minst och det är bla en person som inte vill något konkret alls, då blir jag tokig. Det rings bara för att och för mig finns inget bara för att. Jag har mina triggers och telefonen är en trigger. Telefonen bidrar till ångest, stress och kanske måste jag svara på frågor jag inte hittar svaret på..? Med alla olika syndrom och utmattning så är ett Hej ibland svårt att uttala. Tänk då om någon ställer 511 frågor. Då blir min tunga helt torr och hjärnan får kortslutning. Jag önskar att jag kunde stänga av telefonen, men det går inte. Jag måste vara tillgänglig och nåbar, det är min skyldighet som mamma. Som människa oxå..

Är så sugen på att kolla på film. Funderar på att låna paddan och sätta på en film och mysa ner mig under täcket, fylla upp glaset med vatten och göra kväller här och nu.. Det skulle vara mysigt faktiskt. Och välbehövligt.

Så får det bli!

Ta hand om Er alla! Kramas & skratta så mycket Ni kan! Vem vet när något roligt händer nästa gång 🌺

Puss puss Jojo

~Bara jag~, ~Familjen~

Söndag den 2 maj~

Jojjo

Redan majmånad.. Det går bara för fort just nu.. Mamma fyller 63 om några dagar. Känns väldigt skönt dock att mina aprilbarn fyllt färdigt för i år.

Jag vill ha en fest när jag fyller ”DENFÖRBJUDNAÅLDERN” och har planerat att ha ett gemensamt party med min numera MYNDIGA dotter. Har under ett år suttit och tänkt och fnulat på hur jag skulle vilja ha vår fest. Men så kom det här äckliga Corona och satte käppar i hjulet för allt. Men jag hoppas ändå på att vi kommer kunna ha fest. UTOMHUS givetvis och under en varm sommarmånad. Nu kommer vi behöva begränsa antalet inbjudna, så vi kommer nog få välja bort barn som inte är helt självgående. Med andra ord så ingen under 15 år. Vilket känns så tråkigt egentligen, fast samtidigt är en FÖRBJUDNAÅLDERN-fest inget för barn och ungdomar som egentligen. Det ska vara 💯 fest, party, skratt, alkohol & musik, och då är ju åldersgruppen lite äldre.

Jag har haft en plan, att festen ska ha olika teman, vilket betyder att alla som får en inbjudan ska följa ett visst tema att klä ut sig efter. Inbjudningskorten visar vilket tema som gäller. Nu kanske det inte kan bli så, men tänk vad roligt det skulle vara om det gick att genomföra??? Jag har flera karaktärer jag skulle vilja vara, bla :

  • Groot
  • Harley Quinn
  • Gamora

Men nu tror jag inte det kommer bli möjligt, men kul hade det varit. Å andra sidan, har man för en gångs skull tur med vädret så skulle det vara svårt att vara helt grön och få sminket att sitta kvar.. Skulle se ut som en urvriden disktrasa efter någon timme bara..

Jaja, det är iaf kul att drömma och tänka, även om det inte blir av. Jag måste ju hitta något att se fram emot, och då får man tillåta sig att drömma lite..

Just nu sitter jag i soffan och kollar på repriser av ”Sommarlov” med E & S. M är hos M och leker. N är otroligt nog (kors i taket) på väg hem. Har inte sett honom sen i fredags vid 15:45. Pratat med honom, Ja, men inte träffat honom. Får hoppas att jag får ha hans sällskap i några timmar idag. Imorgon ska jag skjutsa till skolan, på tisdag skjutsa till skolan och sedan hämta honom för möte i TP.. Och där slutar min fysiska vecka. Så jag har träffat honom sammanlagt 6-7 timmar på 7 dagar. Känns otroligt tungt och ledsamt i hjärtat.

Det är bara kämpa på. Ligga på och aldrig låta styrkan och kämpaglöden helt dö ut. Då är det kört.. Även om jag gärna vill ge upp, så får jag inte tillåta mig att göra det, för ger jag upp är det nästintill OMÖJLIGT att hitta styrkan att bygga upp en ny kämpaglöd.. Så bara hålla ut och hoppas att om några år är den här tiden ett grått minne som vi överlevt..

~Bara jag~

Att skriva av sig~

Jojjo

Är så himla mycket värt.. Att få rensa varenda tanke och då ut den med ord, bara lämna över varje känsla och tanke någon annanstans än att bära omkring på din i hjärnan, det är bästa terapin i världen. För mig.

Jag älskar att ha min blogg. När jag var barn, från ca 9 års ålder fram till åldern 22-23 så har jag skrivit dagbok. Det har varit en livlina i mitt liv att kunna skriva i min dagbok, kunna ha någonstans där jag gett utlopp för varje tanke, varje grej som hänt. Nu tappade jag att skriva i just dagbok efter att första barnet föddes och när barn två kom kunde jag helt lägga bort dagboksskrivandet.. Men så upptäckte jag bloggen.. Jag hittade ett nytt sätt att ventilera. Och jag kommer nog aldrig att sluta blogga, om jag inte blir multisjuk och inte kan använda händerna såklart, då ”kanske” jag slutar.

Utan bloggen hade jag nog tappat talförmågan idag. Då hade jag gått med allt inombords och det vet ju alla, att det inte är hälsosamt. Nu har jag en kuratorskontakt oxå, men vissa saker pratar jag bara inte om, inte med utomstående. Vissa saker är ”mina” att bära på, då kan jag skriva i min blogg och välja att låsa inlägget, så finns det där, för mig, om jag behöver bearbeta eller gå tillbaka för att komma ihåg en ”viss detalj” eller annat.

Den här veckan, hittills, har varit väldigt rörig. Mycket upp och ner. Vi bara ”krockar” han och jag. Känns som att bråk, spydigheter, attityd börjar ta över våran relation helt. Livrädd för att helt tappa honom, men jag känner mig så otroligt rådvill och vilsen i hur jag ska nå fram.. Det är svårt. Rädd att vår relation ska bli infekterad av allt som händer just nu, och att det kanske kan förstöra även på lång sikt. Just nu har jag en ängel på ena axeln och på andra en djävul, och dessa två drar inte jämt någonstans. De är så jävla osams och då kanske ni kan tänka er vilka känslosvallningar jag har och hur alla beslut genomsyras av både godhet & ondska, rätt & fel, kärlek eller hat.. Jag är lite som Yin & Yang.. Hela jag är full av olikheter och motsatser.. Och den eviga frågan – Vad fan är RÄTT??

Nu är redan helgen på sluttampen.. Söndag när jag öppnar ögonen i morgon.

Ha det fint nu, ta hand om varandra.. Låt aldrig hat styra dig, försök alltid förlåta, se det Goda i människor, och funkar inte det, visa godhet & kärlek ändå, Det är då först Du är den större människan! ♥️

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Lösenordsskyddad: Så förvirrande~

Jojjo

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

~Känslan idag~

En unge kvar~

Jojjo

Av mina Aprillisar.. Nu, med facit i hand, så rekommenderar jag ingen att skaffa 4 barn samma månad.. Det är dyrt, stressigt och inte alls kul när det kommer till just födelsedagar!

Idag var min människa här och höll mig sällskap! Världens bästa tjej! Tack fina för sällskap och skratt & för att du är ”räddaren i nöden” åt mig! Utan dig ingen Hanna!!

Finns bara En som Dig! Unika vackra människa! ”Ögon i Nacken”

Just nu är äldsta sonen hemma med en kompis. Känns så skönt att dom vill vara här. Är van vid att jaga och leta, nu sitter de och spelar tv-spel på hans rum och skrattar & skojar, så underbar känsla i hela magen ♥️ Innan stod de och stekte bacon som de käkat som mellis..

Stora tjejen har gått för att möta en kompis, jag laddar för att hämta hem de 2 yngsta trollungarna. M borde komma hem snart han med, säkert med A med sig. Gissar på att dom små+A kommer gå ut och lattja med nya kompisen Jessie på gården när de kommit hem. Så skönt, medans jag fixar middag, så är det bara ropa in dom för att äta, sen lite mys i soffan och dusch ikväll innan sovdags.

Jag längtar till nästa vecka. Har inga direkt speciella planer, men alltid blir jag lite överraskad, och som en väldigt smart person sa; sänk garden lite successivt och se varsom sker.. vet att det är rätt, men ingen vill bli ”bortglömd”.. Jag ska nog iaf börja vara mera Johanna och tillåta mig njuta till 💯 och våga släppa på vissa hämningar.. Vem minns En fegis…?

Det var nog allt för idag. Mår liiiiite bättre just idag, dela för att jag fått träffa min älskade vän, min son är hemma med en kompis.. Och just idag, i nuet, tänker jag njuta av känslan och lyckan här och nu! Så det så!

Puss & Kram

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~

En dag~

Jojjo

Redan tisdag.. Och jag lever fortfarande. Iaf rent kroppsligt är jag här.. Mentalt och psykiskt, kanske inte så mycket..

Inatt har jag sovit. Första natten på länge då jag faktiskt sovit ordentligt och bara vaknat 4-5 gånger. Känner mig ändå helt kokt i huvudet kan jag säga, inte direkt utvilad.

Igår firades min 14 åring ihop med sin ”pseudo-tvilling-kusse”, de är födda samma dag med bara 3 timmar emellan. N fick jag n fantastisk födelsedag ihop med M. Jag är så enormt tacksam till mamma T som fixade och bjöd in min pojke till detta storslagna firande och häftiga upplevelse. Otroligt Tacksam!

14 barre 12/4-21

Tiden går, men läker den alla sår, det är den stora frågan just nu. Jag hade kurators tid igår och det var ganska givande. Finns så mycket jag behöver ta tag i och fixa, men så lite ork och energi, och lite för lite tid.

Jag lever fortfarande i en väldigt begränsad vardag. Skräcken och orden ligger och pyr under ytan. Fick frågan igår av min samtalskontakt, om jag lever som vanligt, och insåg att det gör jag inte. Jag väljer andra platser att vara ute på. Jag undviker folksamlingar. Jag kollar över axeln. Jag litar inte på någon. Så visst är mitt liv begränsat efter den här David Tobias. Personen är igång igen. Under ett nytt namn. Och så länge polisen fortsätter som de gör nu så kommer ”han” att få fortsätta härja fritt och sätta skräck i mammor. Så vidrigt och skevt rättssamhälle vi har i Sverige.

Ny dag, ny känsla av maktlöshet. Bara bita ihop och försöka göra det som är absolut nödvändigt. Sen hoppas på att få sova inatt igen. Längtar redan nu till ikväll. Så har en dag till passerat.

Ta hand om er!

~Bara jag~

Mentala tröttheten~

Jojjo

Vilken ångest jag suttit med. Hela kroppen på spänn, ska jag lita på dig, eller inte. Ska jag våga chansa..? Alla andra ger mig gliringar om att jag gör fel, jag får pikar konstant från alla håll.. Men jag måste på något sätt kunna nå fram till mitt barn och ska jag då inte göra det på mitt sätt? Att få tillit kräver oxå tillit, och med facit i hand så har inget annat sätt fungerat hitills. Då kanske man borde prova på andra sätt.

Jag är så jävla glad att jag fick rätt denna gång.. Eller ”inte fick rätt” men gjorde rätt. Jag chansade och jag fick ärlighet tillbaka. Första gången och det känns så himla skönt.

Sista timmarna här har varit ett mentalt maraton.. Hjärnan har pulserat på högvarv, psyket har försökt att bryta ner mig och börja tvivla. Bilnycklarna har legat nära hela tiden och jag har varit beredd att springa till bilen och ut och vansinnes åka och leta. Men just denna gång, behövdes det inte. Hade jag vetat det här för några timmar sedan, då hade jag mått så mycket bättre just nu, nu har alla ”om” malt sönder mitt huvud.

Nu är det säkert att sova. Nu ska jag sova. En natt med sömn. Hoppa känna mig utvilad imorgon när nya utmaningar tar vid. Och ska jag orka måste jag få sova.

#plötsligthänderdet